RESOR

I helgen var jag och Johnnyboi i fräcka Berlin. Jag hade aldrig varit där innan, och Johns vistelse när han var ca 3 år räknas inte, så för oss var det viktigt att försöka hitta små guldkorn, hinna se turistattraktioner och allt historiskt. Jag tror vi gick, till fots, 4 mil, vilket betyder att vi fick se en otroligt massa och än viktigare, äta en massa gott! Tänkte med det sagt tipsa om ett par ställen vi hann med som verkligen var toppen! Väljer nog att dela upp min guide i två inlägg, eller tre...får se. Det här var iallafall första dagens mat.

På lördagsmorgonen vaknade vi, jag tog en snabb titt på pinterest (thank god for pinterest liksom) och hittade snabbt ett lovande frukostställe. Som tur var låg detta inte mer än en 20 min promenad bort på Distrikt Coffee på Bergstraße 68.

Här beställde vi kaffe och varsin portion med pannkakor, som serverades med banan, färska bär, grädde och smör. Fantastiskt goda, alltså orkade knappt äta upp min portion och höll mig hela dagen! Kaffet var också otroligt gott, och apelsinjuicen slurpades ner rätt snabbt. Priserna var ungefär som i Sverige, och servicen bra. Trevlig personal och väldigt trevligt och avslappnad atmosfär. Vi kom dit vid tio tiden, och det är nog precis innan ruschen kommer - så ifall ni inte känner för att vänta på ett bord, kom tidigt!

Efter att ha vandrat runt i Berlin i flera timmar tog vi oss mot Charlottenburg och det rätt stora varuhuset Bikini (riktigt fräckt ställe med spännande affärer, gå dit!). Uppe på taket låg Super Concept Space (Budapester Str. 50) med en fräck resturang som serverar medelhavs/asian/latin-inspirerade tapasrätter.

Favoriterna här var den friterade ankan med salsa, råbiffen och de "sauteed scampi shrimps". Här var det inga problem att få bord, och det fanns ett härligt fik precis bredvid, plus att man kunde gå omkring och titta på alla roliga inredningsprylar de sålde.

På kvällen efter en flaska champagne och x antal donuts drog vi till ett ställe John verkligen ville testa, nämligen Shiso Burger på Auguststraße 29. Här dracks det öl och åts sojabönor, tonfisksburgare (to die for) och sweet potato fries. Billligt, roligt koncept och snabb service. Senare på kvällen drog vi till en spännande jazzklubb, och gick sedan hemåt i den dova och snöfyllda natten. Drömmigt värre!

Likes

Comments

Godmorgon!

Sitter i skrivande stund på ett rullande tåg, med blött hår från morgonens dusch (herre vad den behövdes efter en helg utan tid för att duscha), och med rätt lite sömn. Handledarmöte står på schemat och sen ska jag direkt hem. Skåne är inte lika snöbelagt som Berlin var, och just det, tänker knåpa ihop en liten Berlin-guide! Eller, vad vi hann göra på 48 h och vad vi tycker är värt att göra! Det var en superbra resa - att jag har så ont i mina fötter och knän nu är ju ett tecken på att vi fått se mycket (tror vi gick, ja gick, ca 3 mil)! Mitte och Berliner Dom var nog favoriterna, men mer om det sen. Ska försöka att stoppa förkylningen jag känner krypa sig på och typ bära mina pälsjackor i veckan.

Där ligger min ambitionsnivå.

Likes

Comments

1. Det här omslaget på Girls-tjejerna (älskar ALLA kampanjer de gör just nu. Grymt snygga!)

2. Den här låten, som ger mig vårpepp.

3. Den här koreografin, som är otroligt vackert uppbyggd och dynamisk. Blir så inspirerad av den här sortens koreografier som alltid lever vidare och som har getts ett naturligt flöde av rörelser. Sånt här försöker jag också skapa!

Likes

Comments

...är lite min melodi för dagen. Även om det är satans kallt ute (weak skåning) och man helst av allt vill ligga under ett täcke, så har John och jag trotsat kylan för en lunch med hans faster och company på The Black Ox i Malmö. Redigt trevligt, och det var otroligt snyggt inrett. En massa sammet och puderrosa. Så om man inte är hungrig kan man gå dit bara för att kika på inredningen och lyssna på musiken (de spelade storbandsjazz under hela lunchen). Kände mig lite som någon i The Great Gatsby. Nu är jag hemma och ska snart byta om för att dra med mig syrran in mot stan för att köra ett bodybalance pass och sedan träffa Oliven. Kanske snor lite kläder av henne att ha på mig i Berlin...best friends you know...

Likes

Comments

På nyår var vi ett gäng som hade bokat bord på Gamla Brogatan i Malmö för att avnjuta deras nyårsmeny (and boy did it taste fine), och varandras sällskap. Helt blandade människor men det blev ändå en härlig mix. Och maten var fantastisk, så fantastisk att den åts upp så hastigt att ingen hann dokumentera. Vid tolvslaget gick vi bort till Malmö Opera där det sjöngs, skålades och dansades friskt. Det var nog det bästa under hela kvällen, att få dansa omkring på gatan, att få skåla in tolvslaget med min kärlek och mina vänner som vi mötte upp, var så glad att mina kinder gjorde ont.

Hade självklart min oliv som bordssällskap, här i sin bästa pose. Jag hade spenderat två timmar på att locka håret till en riktig Carrie-look (90-tals eran), cyklade till bussen och boom, inga lockar. Blev så besviken. Men hade iallafall min rävpäls i det tiogradiga vädret...men kände mig cool ändå.

Babyyyyy då! En styckes dry martini som det friskt slurkades ner, även om han senare berättade att det var rätt äckligt. Höll mig själv till en 10-poängare; champagne.

I snapchat kvalité avslutades natten. Fräckt va?

Hoppas ert nyårsfirande var lika bra som mitt.

Likes

Comments

I ett försök att återskapa mitt återkommande inlägg "Veckans krönika" som från början var en idé om att själv skriva texter men sen blev jag lat och kom på att jag inte kände för det så jag snor från andra, mindre lata och mer briljanta människor, djupt andetag, kommer här världens bästa tips för oss som ibland känner oss socialt inkompetenta.

Jag kan tycka att jag är helt okej socialt, speciellt i nya situationer där jag inte placerat mig själv i något fack och där jag går in med inställningen att jag är en fräck människa, när man inte känner sig illa till mods av någon, vilket är rätt normalt tror jag. Och det är ju absolut lättare i sällskap där man från början vet att de fått höra bra saker om en...tänker jag iallafall. För om man vet vilka grunder man står på, är det enklare att välja vilken version av sig själv man ska vara, och är därmed förberedd på hur man kommer må i situationen.

Krönikan nedan är skriven av Amelia Diamond på Manrepeller och är asfräck. Läs den!

//http://www.manrepeller.com/2016/12/how-to-make-small-talk-better.html

FROM THE FOUNDER OF BUMBLE TO AN ETIQUETTE COACH

I have two speeds when it comes to small talk: “Tell me your life story!” or a nice, blank stare. It depends on my mood, how much I’ve had to drink and how much work I’ve just left behind on my desk. I consider myself a friendly person and yet, a very large part of me frequently forgets how to speak English. I also suspect I’ve become more awkward as I’ve gotten older. The nice thing is that I’m not alone. I know this because of conversations with friends and non-conversations with those who also suck at shooting the shit, where we both just stood there like ____________ …. ________ k bye!

But just because we’re bad at something doesn’t mean we have to stay stuck. Old dogs can learn new tricks. I asked a small talk expert, the founder of Bumble, the Head of Community at dating app The League, an etiquette coach and two entrepreneurs who frequently put small talk into habit for their tips.

Rosalie Maggio, nicest person I have ever spoken to on the phone, is the author The Art of Talking to Anyone. The first thing she told me is that we’re all better at small talk than we think, and to remember that everyone feels bad at it. “Consider the smooth talkers on television and in the movies,” she said. “Those people have labored long and hard over their lines.” For those of us who aren’t thespians with a script in hand, Maggio has a four-part system:

1. Make statements.
2. Then ask questions.
3. Offer a piece of information about yourself. “I was born in Texas,” or whatever.
4. Ask something personal about the other person, then start over.

Vary these, don’t do all of the talking and ask questions but don’t interrogate. Listen and respond.

Katie Schloss is a designer and Social Media Consultant who I met because she introduced herself to me. We had a mutual friend, then learned we had more, and it was she who kept the conversation going. (I was very brain dead, she made it easy.) She honed her chatting skills while working at trunk shows where she had to strike up a conversation with every potential customer.

She has one major go-to, and one big thing she avoids. She starts conversations with people she doesn’t know by offering a compliment. “It opens people up,” she says. As for the big no: She never asks people what they do for a living. “It puts someone in a box and labels them.” Instead, Schloss asks questions like, “What do you care about right now?” Or, “How do you spend a day?”

Myka Meier, Founder of Beaumont Etiquette, also suggested opening with a compliment. “The most charming people in the world are brilliant small talkers,” she said. “They evoke positive emotions in people. That’s all charm is.” The key is to keep the compliment genuine. She agreed with Schloss’ no career-talk sentiment, unless you’re at a work function. “From an etiquette perspective it seems opportunistic,” she said. “You might as well ask, ‘How much money are you making?’ Don’t do that either.”

Katie Shea, co-founder of Slate NYC, moderates a monthly breakfast of startup executives. She was right there with Schloss in terms of no-work talk, but added that sometimes the deeper questions you want to ask don’t always land. “Context is important, she said. “Know your audience. If someone’s not responding, go back to something easy like, ‘‘What’s your favorite restaurant?’” Make it an open-ended question that can’t be answered with one word (the ultimate conversation killer) by adding a follow up such as, “And what do you like about it?”

This follow up is equally important — if not more so — when it comes to online small talk. Most popular dating apps require some chit-chatting. How else are you going to give or get someone’s number?

Meredith Davis, Head of Community at The League, coached me on the steps that come before the digit exchange. (You know, asking for a friend.) “If you’re going to make the first move, reach out with that person’s name,” she said. Then ask a question pertaining to his or her profile using clues from the bio and photos. For example, “I saw you were at XYZ band’s concert, I love them. What were they like live?”

I told her that for as much as I dislike small talk in person, I physically cannot do it over text or on apps. I come across as very robotic and then overcompensate with exclamation points. “That can be your funny thing,” she told me. Say, “Listen, I’m really witty in person but not so much on here, as an FYI.” There’s no need to fake it or perform, in other words. Just, you know, get words going.Whitney Wolfe, founder of Bumble, the dating app where women have to make the first move for conversation to begin*, told me that Bumble is in the process of building out new product features to encourage deeper, less small-talk-y conversation. “It’s awkward to dive into politics or culture intensely, but imagine if we prompted that,” she said. “You don’t swing your racket unless a ball is coming at you, but what if we threw the ball? Maybe you’d swing your racket.” As someone who doesn’t understand how to discuss the weather, this is way more up my ally. Love in 2017!

She still agreed that small talk is important, unfortunately. “Small talk breaks the ice, and we want to mimic real life. You’d never go up to a stranger in a coffee shop and ask about their thoughts on long-term relationships.”

(Me: Oh?)

She’s also all for sending an emoji if you can’t think of anything to say. “It works,” she told me of enough people who’ve shown her proof.

Okay. We’re now far enough into this story that we have a few tricks in our back pocket. Make connections using information offered and ask people questions like, “How do you spend your day?” Offer compliments to break the ice. No asking about jobs right away. No interrogating, and no asking questions that can be answered with a one-word dead end. What else?

From Myka Meier on the in-person approach: Don’t discuss vices, always have a drink in your hand (it doesn’t have to be alcoholic — having a drink in your hand signals that you’re here to be social) and don’t show up late. “If you show up after 40 minutes, people will have already paired off,” she told me. That said, if this happens and you need to break in, choose someone standing alone or with one other person, max (much easier than entering groups of three or more, Myka says) and channel all that you’ve learned above.If you’re really terrified, remember the words of Rosalie Maggio. “Just walk up to someone where people are gathered and say, ‘I’m so glad to be here.’ It sounds inane, but people will soon forget your first sentence. They are far more likely to remember your last sentence, or that you listened.”

And if someone doesn’t respond? Every individual I spoke with promised that in person, this rarely happens. Everyone is looking for someone else to say hi, to start the conversation and help keep it going. As for that guy who just went dark on Bumble, Whitney Wolfe says that you can always throw out the old emoji. “Send him the cricket. Call it out. You have to give people something to work with.”

What a mouthful, huh?

*When your settings are set as a woman looking for a man, or a man looking for a woman. The conversation is fair game when women are matched with women and men with men.


Likes

Comments