Dött kött

Blod som står still

Ögon som glas

Läppar helt blå

Själen likaså

Fötter som stelnat i en rörelse

Livets mönster

Gator hala fastän det är varmt

Hjärtan som krampar

Ett sista slag

Klockan är mellan fyra och fem

Och natten blir till dag

Stark bål

Blir svag

Det är livets lag

Att allt som varit varmt och levt

Förkolnar i något skevt

Något vill tränga genom huden

En gammal hemlighet

Som inte känner sig klar

Ett kön som blottas i rummet

En flicka mot stål

Hon är helt bar

Vem är det som ger?

Vem är det som tar?

Hjärtan i händerna

Guld på tänderna

Stanna tiden ta tillbaka den

Gud säger till mig:

Kära barn

Det är inte din tur än

Jag tar inte dig

Jag tar bara din vän


Som om ingenting

Som om allt

Som om socker blivit salt

Som om ögon slutat blinka

Som om golvet blivit tak

Som om jorden blivit rak


Min vän

Du tog min vän

Ta så din heder

Snälla gode Gud

Ta mig också jag beder


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hämta mig

Jag ska vara där för dig

Svara mig

Säg att du vill ha mig

Bara då kan jag veta

Bara då kan jag sluta leta

Efter sanningen om kärleken

Efter handlingen som krossar mig

Jag viskar mot snön som faller till damm

Jag tror jag är kär i dig

Att mellan varje blinkning kommer tanken på dig och mig

Att mellan varje skratt kommer tanken som ett hugg som ett fnatt

Jag sitter i en bil

Det är jag som styr med ratt

Och jag ropar ut i intet

Att nu så ska jag hämta dig

lägga dig bredvid mig

Stryka med min hand över din rygg

Kring din kropp ska jag lägga mina ben som ett band

Och om ditt huvud ska jag placera min blomsterkrans

Jag tar den ur mitt namn

Att ha dig så här nära intill

gör mig trygg

Att du är nästan min

I min hand ska du ha din hand

Det är så det är i mina drömmars land.

Likes

Comments


Hur det sjunger ner i badkaret. Och drunknar i sig själv.

Likes

Comments

Jag tycker det är fint med slitningar på jeanstyget vid knät.

Jag tycker det är fint med rangliga kroppar som springer fort och kläderna när de rör sig i otakt med benen, glider runt och skapar mönster i intet.

Jag tycker det är fint med de flickorna som plötsligt skrattar till åt det som ingen får skratta åt. Ingen får det. Men de får det.

Melinda. Hon får. Skratta åt vad hon vill. För universum vill så gärna se hennes tänder. De som är stora som sockerbitar och smakar samma när hon kysser pojkar på busshållsplatserna och mellan de slitna lakanen som pojkar bara byter när deras mammor säger åt dem.

Jag tycker om hennes långa hår, som vajar likt en flagga längst Öresund. Blåsten från havet som väver sig in genom hennes mogna persikokinder, och hon känner livet i sig så mycket då att hon måste gråta.

Och när pojkar tränger in i henne kittlar det i knölen på tummen, i knäna som pekar inåt mot varandra. 

Hon böjer på tårna så de knäcks. Ställer sig på händer då och då när hon suttit för länge. Något i henne måste tämjas, varje dag: nu.

Hon önskar sig allt som ännu inte fått ord. Solen månen stjärnorna fryser henne stilla. Men hon kan inte stilla sig så hon spricker i iskras och springer.

Hon springer förbi sitt hem. Och Bort. Till havet. Hakar på nån segelbåt och ser hela världen med de där ögonen.

De där ögonen som tycker om så mycket. De tycker om att se på sådant som rör sig. Energin, hur den förflyttas.

Runda stora sökandes vetandes ovetandes dansandes över uteserveringar, pojkars händer leder de bort, mot gränderna. Sockerbitständerna som ser allt som kan ses i de där kustländerna.

Och slitningarna på jeansknäna växer sig till bokmärken. Växer sig större och påminner om. Det som hände, och det som aldrig kom. Hennes mamma ropar namnet på flickan som hon fött.


 "Melinda Melinda. Kom tillbaka. Du är glittret i vattnet som tindrar. Du är Treo och plåster på såren som lindrar. Melinda Melinda. Jag har fött dig, vi måste umgås innan jag dör, det är så mycket vi ska hinna. Melinda Melinda kom tillbaka från Karibien, vi börjar om igen. Din älskade mamma saknar dig. Din älskade mamma blir till marmordamm utan Melinda Melinda."


Melinda Melinda, ekar det mellan modernistiska hus, platt fasad, platt tak, konvex bröstkorg, konkav svank, ekar det, studsar ljudet av den förlorade dottern.


"Melinda Melinda, du kommer väl hem till jul? Jag lovar det ska bli kul! Jag ska baka knäcken som aldrig blev, jag ska skriva korten jag aldrig skrev! Melinda Melinda!"


Ljudet studsar stumt tillbaka mot mammas läppar. Blir till tårar som rinner uppåt längst med kinderna. Håret kring mammas huvud blir till ståltråd. Mammas händer darrar tills kollegor viskar vård. 


"Hon behöver vård vård vård."


Hon behöver lord, ekar kontorsväggar.


Lord lord lord


"Melinda Melinda. Havet har slutat betyda hav. Förstår du då att jag har inget kvar?"


Kvar kvar kvar


Den förlorade dottern med jeansbyxor med skav med hav som inte längre kan kallas hav, för det finns inte längre något kvar.


Karibien ge henne allt vad hon vill ha.

Men mamma förblir utan svar.

Likes

Comments

Det känns som folk är ledsna

Alla har en du,

som de undrar kring nu

Jul

Snart är det jul men om hjärtat slår för hårt

känns det inget kul

Granbärren sticker hål på lungorna

Andningen koncentrerad till liten ruta

Barn som skrattar men det enda jag kan höra

är dem tjuta

Ber du till gud eller tomten?

om Peace please

Ber du till gud eller tomten?

om dig i mig

jag ber om mig i dig

att vi ska vara vi två

aldrig mera av

Min önskning i händerna lyder att

du

aldrig

mer

ska

gå.



❄️❄️❄️

SÄG TILL HONOM ATT HAN ALDRIG MER SKA GÅ


Likes

Comments

Ljudet Anna

Doften

Synen

Byter plats och

Låtsas vara, Anna!

Doften låtsas vara blå!

Synen luktar fränt, Anna!

och

Ljudet smakar bränt


Och snälla ber du, Anna, ber du, till Gud,

Hela världen vrider sig ur sig själv.

Vad är det som har hänt?

När synen luktar bränt,

Har undergången tänds. 


Likes

Comments

På natten blir himmeln rymden

På natten blir jag till oändlighet

Ett sandkorn i ett hav

Himlen vänder ut och in på sig själv.

Asfalten.

Mot min kind. Håret trasslar sig in i en vind.

Blodet tvekat i sitt sår.

Himmeln säger: var så god.

Min kind blir blöt av blod och tårar.

Handen vibrerar i luften genom regnbriset.

Asfalten har skrivit sin signatur över handflatan ansiktet knäna, och livet.


Solen vägrar se på.

Flickor och pojkar kliver över kött och hud, visslar och rättar till underkläderna som sitter snett.


Jag har aldrig fått brottas med dragningskraften som nu. Lägger händerna över ansiktet, skakar huvudet och doften av järn vill jag smaka på. Sträcker ut tungan. Och solen vägrar se på. Små tomtar stannar upp. De står på rad i varje vrå.


Kråkorna skriker, havet voltar i hård protest. För vem vet vad som nyss hänt?

Da Vinci ska komma

Och över denna flicka som är jag ska han måla ett porträtt. I rött och i silver.

Över skrapade kinder. För så är det, att tomtar och Da Vinci de ser inga hinder.

Likes

Comments

Ser du månen?

Månen, Erik

Den torkar och spricker och Erik

Den faller i sandstorm mot våra ansikten Erik

I ögonen, Erik

Den fastnar där, sanden, i våra ögon

Och kommer aldrig därifrån

Jag blir blind och du saknar, Erik

Du saknar månen

Så som den en gång var, Erik

Ingenting blir sig likt

För dig

Men för mig, Erik

Är allt som det ska,

För innanför det blinda, Erik

Lyser månen klart.

Likes

Comments

I natten

Rör sig lederna

I takt med musiken
Gatlyktans ljus som blinkar
Bilarna som glider utmed stadens rygg


I natten
Har tiden slutat fungera
En minut // en timme // ett år
Som går

Det är i natten allting står still
Tills stjärnorna viskar

Att du blivit min ✨

Och jag skrev om dig

Svalde solen
Om igen
Fingertopparna över din hud
Du var havet kring min kropp
Det smakade som
Salt
Det var då du var mitt
Allt
☀️

Likes

Comments