View tracker

Detta är något jag känt har saknats tidigare.. att man FÅR gråta. Man FÅR vara ledsen. Du behöver inte orka, just nu. Du tar igen det senare!

Alltför ofta har man hamnat med jordens ångest på soffan men man kan bara inte förmå sig att ens flytta sig en halvmeter för att nå fjärrkontrollen så att man byta från den där tråkiga serien till de man faktiskt vill se. Det gör ingenting. Ibland kan det vara skönt också, på sitt sätt. Jag har lärt mig att koppla bort hjärnan när detta händer, vilket gör att man får extra energi till annat och hinner sortera tankarna. Det vill jag att ni försöker med också! Ett annat tips är även att ta en promenad. Det är balsam för själen!

Försök också att strejka. Hemma. Ja, det går. Jag har gjort det och vet ni vad? Jorden gick inte under! Skönt! Disken stog övernatten och det gjorde absolut ingenting. Vad spelar det för roll om 10 år?

Strejka den tid du du behöver. Vill du ha en kväll? Ta en kväll! Vill du bara ha en timme? Ta en timme! Vill du längre tid - ta längre tid! DU är huvudpersonen i ditt liv, som Blondinbella skrev i sin blogg häromdagen. Väldigt klokt och enklare än så blir det egentligen inte. Gör det DU vill göra och det DU mår bra av - resten kommer att lösa sig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är lätt att man ibland blir lite nedstämd, grinig eller sur. Man har en jobbig dag där allt inte går som det ska, man är trött och humöret blir sämre och sämre. Detta är inte alltid kopplad till pms utan alla blir vi väl griniga då och då? Tror inte det finns någon på jorden som ALLTID är glad.. skulle isåfall vilja ha lite tips från den personen! Ring mig!

Jag har för en tid sedan börjat med att lista 3 positiva saker per dag, innan jag går och lägger mig.

Det kan handla om vad som helst, allt från "bra att det inte regnade idag" till "åh, jag vann sju miljoner på lotto!!", det som gjort en glad under dagen helt enkelt. Du kommer att lägga dig med ett positivt tankesätt och dagen efter blir väldigt mycket enklare och gladare! Det fungerar! Testa! Ge dig i n t e förrän du har tre saker. Kan verka lite svårt i början men om du verkligen håller på denna "tre-saks-regel" kommer det fungera. Tänker du dessutom extra noga fokuserar automatiskt på positiva saker vilket är ett stort plus!

Ha en bra dag alla!

Likes

Comments

View tracker

Igår var en hemsk dag. Ägglosningen var här. Fyfaaan. Det var inte kul någonstans.

Jag var inte det minsta orolig som jag brukar bli men fruktansvärt arg, ledsen och ologisk. Allt var fel. Inget dög. Jag grät och grät och grät. Tills jag fick huvudvärk.

Det är så sjukt. Det ÄR inte jag. Men hormonerna tog över igår och det enda jag kunde tänka på var "snälla, kan inte mensen bara komma NU så slipper jag allt." Hade gärna haft mens varje dag om det inneburit att jag sluppit den här sjukdomen, som det faktiskt är. Min sambo hade sluppit en hel del skit från mig också.

Jag vet, mitt i utbrotten med gråt, skrik och gnäll att det är ologiskt. Jag har på senare tid blivit mer medveten om det, under pms - perioderna, men det stoppar mig inte. Hormonerna ska ut, på ett eller två olika sätt. Det spelar ingen roll.

Det är ungefär som i tecknade filmer, när man ser en vit ängel på ena axeln med en ljus klänning och lysande gloria, och en röd djävul med bar rumpa, svans och högaffel samt horn på andra sidan. Man vet alltid att ängeln självklart har rätt men djävulen är duktigare på att göra sig hörd och tysta den lilla snälla ängeln som senare, när djävulen blivit lite trött och äntligen tyst, gör sig hörd i form av skuldkänslor och skam.

Varför kunde jag inte bara lyssnat på ängeln från början? Jo, för att när det gäller pms, finns inget "bara". Det går inte att "bara andas" "bara räkna till 10" "bara fokusera på annat", för att den lilla jävla djävulen, som egentligen inte är så liten, är för högljudd och den lilla ängeln får inte syl i vädret.

Likes

Comments

Hejsan!

Detta är inlägg nr. 1.

Välkomna! 


Tanken är att ni ska få bekanta er lite med mig/bloggen/sjukdomen. Jag är en 23 år gammal tjej, bor med min sambo sedan 4 år tillbaka i Stockholmsområdet. ​Jag kommer att hålla mig anonym på bloggen. Jag känner mig jävligt ensam när jag har PMS och tänker alltid att 'ingen känner som jag'. Men så är det ju inte. Det var jag. När jag inte har PMS. Och ni. 

Jag kommer att skriva om min PMS (Som nog är PMDS/PMDD vilket kort sagt innebär extrem PMS eller dysfunktionell PMS). Jag är för det mesta glad och snäll, men när PMSen kommer är jag antingen riktigt deppig eller riktigt, riktigt förbannad. 

Jag tror ni kommer att känna igen och om ni, som jag, behöver en stöttepelare är ni självklart välkomna att kommentera bloggen! 

Ha det bra! 

Likes

Comments