Natten till söndagen innan midsommar. Vi hade somnat i sängen och inte släkt lampan. Så strax efter tolv går jag upp och släcker. Min man säger släck inte jag ska ner och borsta tänderna. Jag lägger mig igen och hör hur han går upp och plötsligt faller omkull och skriker. Han sitter på golvet och tar sig om foten och säger när han lugnat ner sig att han måste stukat den. Sen händer det otäcka. När han ställt sig upp igen så kastar han sig plötsligt bakåt rakt in i ett hyllplan och ner på golvet. Där börjar han rycka i kroppen och prata sluddrigt , han skakar med händerna och pupillerna blir så stora. Jag blir såklart jätterädd och skriker till honom 'va händer, vad är fel, vad gör du?" Då reser han sig upp och säger "inget, vad menar du? Inget är fel med mig" Sen går han genom hallen mot dotterns rum och där händer samma sak igen, han kastar sig mot hennes dörr så hon vaknar och kommer gråtandes ut till mig.Min första tanke är "nu får han en stroke". Det är nåt fel med pappa säger jag gråtandes till henne. Stanna med honom så springer jag till sovrummet och hämtar mobilen. Jag ringer 112 som jag gjort så många gånger förr men det är en annan historia. Jag vet så väl att man direkt ska säga sitt namn och adress men jag bara skriker hysteriskt att jag tror "han dör, det är nåt fel, jag vet inte vad som är fel". Men den lugna rösten i luren lyckas få mig att förklara vad som hänt och ambulansen skickas iväg. Medan vi pratar inträffar samma sak en tredje gång. Han kastar sig själv in i garderoben utanför min dotters rum. Då säger de till mig att jag måste få honom att sitta still på golvet, han får inte resa på sig. Men jag lyckas inte. Så fort anfallet (såg ut som nåt slags anfall) är över dundrar han ner för trappen och in på toaletten. Där sitter han alldeles kritvit i ansiktet och stirrar rakt fram. "Jag fryser, jag måste duscha"sluddrar han och rusar in i duschen. 112 säger jag ska be honom sträcka ut båda armarna, det klarar han men han skakar hela tiden. Han klara även att le lite snabbt. Jag förstår att de är ute efter att se om han fått en stroke och jag känner nåt litet lugn när jag ser honom klara det. Sen ber de att få prata med honom. Jag hör dom fråga hur han mår och hans svar är så sluddrigt att man knappt hör att han säger "jag mår bra men jag fryser så". Jag får luren igen och de säger han måste sätta sig ner men jag lyckas inte. Han är så bestämd och tror fortfarande själv att inget är fel på honom. Då blir jag riktigt arg på honom och skriker att nu sätter du dig ner och jag lyckas få honom att sitta på golvet i köket. Min dotter, som annars är lite blyg och försiktig, går ner till vägen i mörkret och vinkar till ambulansen när den kommer. Så duktig. Och där sittande på golvet kommer färgen tillbaka i ansiktet och när ambulanspersonalen pratar med honom så är talet normalt igen. De frågar vad som hänt men det enda han minns är att nåt hände med foten. Han får åka in till akuten i Eksjö och sen blir han inlagd och på tisdagen hämtar jag hem honom. Fortfarande vet vi inte vad som hände. De pratade om en tia, epilepsianfall, blodtrycksfall mm. Han ska göra ett EEG, få se om det visar något.

Likes

Comments

Idag är ingen vanlig dag. För idag är dagen då mitt första blogginlägg kommer. Det kommer dock bli skittrist då det inte har hänt ett skit idag. Hade jag vetat att jag hade flera tusentals följare så skulle jag förmodligen haft en helt annan känsla och inlägget hade blivit intressant och roligt. Men idag söndag, två dagar efter midsommar är jag bara trött. I onsdags var jag framme i Asken, vår lokal för event i Askeryd. Då började vi förbereda inför midsommar. Vinster skulle märkas upp och sorteras och framförallt slås in i cellofan... Cellofan är vår grej. Kan man annat än hata cellofan? Men allt blev fint iallafall. På torsdagen fortsatte vi sätta upp stånd, klä stången och förbereda allt som gick. Det kom mycket folk och hjälpte till så det gick smidigt. Sen kom fredagen, vi träffades redan kl tio hela styrelsen med familjer. Alla jobbade på bra och mitt i allt käkade vi lunch tillsammans, det var riktigt trevligt. Strax innan två började folk komma. Inte så många så jag slog vad med Emma att det skulle bli vårt sämsta åt. Kan glatt meddela att jag hade såå fel. Efter två vällde det in folk, så mycket att lottterna tog slut, ostkakan tog slut, korven tog slut. Dagen efter när alla kassor räknats kunde vi konstatera att det blev vårt bästa år! Vilken tur att jag hade fel! Det var nog allt för idag. Bye bye

Likes

Comments