tog en promenad runt på området för att spana på vad som finns. Ett gammalt vöxthus, gröna åkrar och grusvägar. Ett hus nästan lika gammalt som vasaskeppet, sjöar och några hästar.

Det känns skönt att jag vågar gå själv igen trots att jag inte gått där förut. Jag känner hur jag växer.

känns nästan löjligt hur mycket jag lyckas trycka in i vardagen. Både plugg och jobb där jag pendlar mellan förskola på förmiddagarna och det gamla vanligt på eftermiddagar.

Har trotts det hunnit med både baby shower, jobb på utmaningen samt en toppen kväll med systrarna. Brödbakning, podd och ljudböcker. Här till och med tid till att för första gången på länge rita och måla igen.

Nu är det läggdags och i morgon blir det skola igen. Känns faktiskt kul. Skönt att inte ha ångest över att plugga igen vilket jag var så rädd för innan.

Nu väntar superbejb och katten på mig i sängen. Antar att det är dags att släcka lampan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag besökte jag och Superbejb en herrgård en bit utanför stan.

Fick en rundtur på området av ägaren som även berättade att han kan fixa in oss på golfklubben till förmånligt pris vilket hade varit kul som vi spelade golf. Men det gör vi inte.

Vi fick även titta på en tjusig lägenhet han hade till övers med vackra fönster, takbjälkar och öppen planlösning.

Med sjöutsikt och tillgång till bastu.

Här är en bild från nedervåningen vid den inglasade altanen.

Likes

Comments

På vägen hem från skolan idag (och till) lyssnade jag på Therése Lindgrens bok - Ibland mår jag inte så bra.
Kan verkligen rekommendera den. Kände mig först skeptisk men efter att ha diskuterat fram och tillbaka med mig själv kom jag fram till att det var värt att ge den en chans.
Ingenting jag ångrar.
Sista 40 minuterna satt jag och grät på den fullsatta bussen och inte för att jag var ledsen utan för att jag kände igen mig så mycket vilket var så skönt. Jag har så många gånger känt mig dum och överkänslig och rent av töntig för att reagera som jag gör, tänka som jag gör och framförallt känna som jag gör!
Helt plötsligt förstår jag att jag inte gjorde fel, att jag inte var elak utan snarare var det de som givit mig skit när jag mått som sämst.

Tack och lov för att livet ändå känns lättare nu och faktiskt har gjort det i ett år ganska så exakt!
Jag har lyckats hålla rutiner, relationer, välmående och vikt på flyt vilket får mig att känna mig så otroligt stolt och stark!
För i helvete, jag klarar till och med av att plugga!

Även om jag fortfarande har perioder utav ångest och hela den skiten så kan jag tydligt se en förbättring och jag är så tacksam över den hjälp och det stöd jag fått.

Så mitt stora tips är att lyssna, eller läsa, vilket som. Otroligt bra bok. Göre bara.

Här har ni en bild på min katt (v)Loo-Katten som är den bästa katten i hela universum. 

Likes

Comments

Föreställer mig att jag råkade ta sommarlov från bloggen.
Ett väldigt långt sådant.

Jag önskar att jag skulle ha en massa spännande äventyr att berätta om; som involverar sena sommarkvällar, barfota fötter & solbränna men ärligt talat står det helt still.
Tror inte jag befann mig på stranden mer än i arbetssyften, som för övrigt var supermysiga men det känns ju inte riktigt som ett sådär superhärligt superminne.
-Vad gjorde du i somras? Frågar valfri bekant.
-Äsh, jag gick fram och tillbaka till Malsta för att ta ett snabbdopp med en person jag är assistent åt. Vi gick under tystnad. De var en fin promenad iaf. Bortsett från alla flugor.


Oj, glömde nästan! Var faktiskt ute på någon öl någon gång också.

Jag klagar dock inte. Jag har haft en riktigt mysig sommar och har vid närmare eftertanke kommit på en del.
(efter att ha kollat med mina stjärnor (vänner som minns saker åt mig)..
-Jag har varit på mitt livs första derby. AIK mot Djurgården. Stod mitt på norra läktaren och är förvånad över hur kul jag hade.
- Jag har tagit mitt livs första springnota. Dock omedvetet. Kom på det först någon timme efter att jag lämnat restaurangen.
- Jag har åkt på loppis och köpt tretton kubik ved för en så fjuttig summa pengar att jag inte kunde låta bli. Vilket efteråt resulterade i flera timmars arbeta av att lyfta och flytta ved. och träningsvärk. Jag är inte det minsta sugen på att någonsin flytta så mycket ved igen. Inte ved överhuvudtaget helst. Men Vikingabyn har så de klarar sig hela sesongen.
- Där jag givetvis spenderade tid också, i byn alltså, inte bland veden. Sprang dock in med tån i ett förbaskat jäkla vedträ och fick en spricka i tån. Vilket fortfarande gör ont.
- Maskerad, middagar och födelsedagar.
- Spenderat dagar med superbejb inne i Stockholm med skansen, museum och middag på en superhäftig restaurang.

Massor mer antagligen men då mitt minne är kasst och jag tydligen inte ens kommit ihåg att fotografera så blir de inte mer än så här.

Här har ni två bilder på Babe, En från fotbollsmatchen och en från när vi var ute och letade efter djur. Vi hittade bara en get, vilket ni ser på bilden, den getigaste geten.

Likes

Comments

Likes

Comments

En mysig tur i skogen slutade med att vi var vilse i en grusgrop.

Lägg märke till skylten med texten Obehöriga äga ej tillträde som vi fullständigt struntade i.

#gangsters

Likes

Comments

Skulle kunna skylla på allt möjligt.
Jobb, sol och för mycket tid med katten men sanningen är den att jag haft en konstig känsla i magen under en tid.
Oroligt, nervöst och inte som vanligt i kombination med träningsvärk från skratt.
Känt mig bräcklig.
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap.


Jag har redan skrapat mina knän.

Tog ett tag innan jag kom på varför det känts så som det gör. Varför det pirrat och känts lustigt.
Helt upp över öronen har jag fallit för de finska ögonen.

Vi spenderar våra dagar i skateparken, på caféer och diverse andra platser vi får för oss att besöka.
Det känns skönt att umgås med någon som tar dagarna som mig. Inte vill planera utan går dit som det känns bra i magen.
Nu sitter han en bit ifrån mig och jobbar med musiken medans jag gör det jag inte haft tid för på en evighet.

Jag har haft så fina dagar med allt från fika på stan, middagar ute och bio. Museum, utekvällar, och releasefest.
Långa mornar i sängen, sena promenader & långa bilresor.

Jag känner mig lyckligt lottad och det känns läskigt att erkänna, om så bara för mig själv, att jag tycker väldigt mycket om honom.
Samtidigt så självklart.

Likes

Comments

​Det är få stunder jag fått uppleva i slow motion. 
Den gången jag ramlade med cykeln i backen, eller när katten nästan ramlade ner och den gången när Walter satte i halsen.
Och så den senaste gången så klart, bilolyckan.


Hela dagen hade varit så bra. med pizzabrunch och skratt tills magen gjorde ont.
Är de två stycken som kan få mig att skratta så är det Oliver och Lillsis och kombinationen utav de två är nästintill oslagbar.

Vi åkte en omväg, en annan väg från rimbo till norrtälje i stället för den vanliga. 
En slingrigare, mysigare tänkte vi.
Vi svänger in på vägen och får möte. Då vägen är smal fick vi stanna in vid sidan innan vi kunde fortsätta. Ned för backen.

Det är här hela slow motion scenen börjar. 
Oliver kör och sis sitter bakom mig.  Vi skrattar åt någonting till jag hör oliver säga "nej nej nej".
Jag tittar upp och ser att bilen ligger snett på vägen och att vi är på väg av vägen rakt in i en stor sten.

Det tar bara ett par sekunder men jag hinner tänka flera saker.
Till exempel "fan då" . "jag borde säga till sis att sitta ordentligt" och såklart "det här kommer göra riktigt ont".

Det sistnämnda hade jag rätt i. 
Jag hinner kolla på Oliver och se hans panik och hur han försöker få ordning på bilen innan allt blir svart tillsammans med en ordentligt smäll mot huvudet.

Vad som antagligen är sekunder efter smällen, men som känns som 5 minuter, hör jag ur både Oliver och sis ropar mitt namn.
Jag försöker svara dem men har så galet ont i huvudet och kan inte andas ordentligt. 
Det spänner något otroligt i bröstet när jag försöker dra in luft.

Jag lyckas klämma fram ett "det gör ont när jag andas".

Jag hör att Sis är ledsen, hon försöker komma ur bilen fram till mig men hennes dörr är lika inklämd som min.
Oliver springer ut och sliter upp den så hon kan komma fram och se mig.
Jag  själv har fortfarande inte vågat öppna ögonen pga är rädd att blöda och vet att det skulle göra hela situationen så mycket jobbigare för oss alla om jag även skulle ligga här på sätet och krampa.

SIs är rädd, har inga synliga skador men är chockad. Skriker och gråter om vartannat och ropar mitt namn.
Allt jag vill är att lyfta upp henne i min famn och säga att allt är bra. Att det inte är någon fara. Att hon är trygg här i min famn.

Men jag kan inte. Eftersom jag slog i huvudet och har ont i hela mig, inklusive nacken så  vågar jag inte röra mig. Jag får henna att sätta sig på förarsätet där oliver bäddar in henne i sin jacka, halsdukar och filt. 
Vi sitter där hon och jag medans Oliver ringer 112.

Jag håller hennes lilla hand i min. Försöker få henne att andas lugnt. Berättar att det värsta är över. Sjunger en sång för att få henne att tänka på annat.
Nu har jag öppnat ögonen. Känner knappt längre att min kropp gör ont, antar att det är pga att jag är så upptagen med att hålla koll på sis. Jag känner inte ens hur pajj min axel är tills vi sitter i ambulansen. 

Det ligger glassplitter över hela mig.
En annan bil har stannat och strax därefter kommer även brandkåren och någon annan bil.
Sis får nackkrage. Vi sitter där i bilen tillsammans med en brandman och diskuterar de blöta fläckarna i taket. 
"tur att det inte är kiss" säger sis.

Det kändes mycket lugnare så fort hon började skratta igen. Bäst kändes det nog när vi satt i bilen och kollade ut genom framrutan och såg två brandmän komma gåendes. Den ena med en brandsläckare och den andra i full skyddsmundering.
Då kunde vi inte hålla oss för skratt längre. Såg så tokigt ut.

Ambulans och polis kom också och tillslut var vi alla inpackade i ambulansen på väg till sjukhuset.
Räddningstjänsten har begärt att få vägen sandad.
Jag minns när de rullade iväg sis på båren mot ambulansen, det var så halt att personalen längst bak bara gled med.

På akuten blev vi sittandes/liggandes i två timmar. undersökningar och allt annat som skulle kollas upp.
Inga större skador.


Tyckte synd om Oliver som fick träffa pappa för första gången på ett så konstigt vis. Inte var det så det skulle bli.
De kramades och pappa säger att han "tycker om pojken".

Nu har jag varit ledig från jobbet ett par dagar.
Kroppen har gjort så ont att jag knappt kunnat röra på mig och då och då får jag flashbacks till hur otroligt ont det gjorde att slå i huvudet. Känns som hela skallen delar sig i två. Riktigt obehagligt.

Nu är det iaf dags för mig att fixa i ordning matlådan! tjo






















































Likes

Comments