Den 7/1-2015 gjorde jag ju som sagt min "mommymakeover". Mina bröst som var stora och hängiga.
Det har de i och försig alltid varit. Jag har, ända sen jag var 14 och fick bröst, haft hängiga bröst. Jag har alltid velat lyfta dom tex, alltid behövt bra bh-ar och superstarka sporttoppar, ni vet sånna som man knappt kan andas i när man spänt åt dom. Men i alla fall, tre barn senare och en hel del viktpendling så återstod det ett par ääännu hängigare bröst. Kirurgen som jag träffade redan i september 2014 undersökte brösten, konstaterade att jag hade en väldigt bra bh eftersom det inte alls syntes att de var hängiga när jag hade den på mig. Därefter så mätte han brösten, det gör kirurgen genom att stoppa in brösten, det ena i taget, i typ en genomskinlig stor mugg med markeringar på. Mina bröst var 800cc respektive 850cc. Alltså 0,8 kg styck i runda slängar. Vi bestämde en reduktion och lyft. Ankarlyft. Vilket jag redan visste att jag behövde, men det gjorde inget. Frågade honom om han kunde stoppa in silikon samtidigt. Men han sa nej, det blir inte bra att göra det direkt eftersom jag har så mycket egen vävnad och ska göra bukplastiken också. Kanske jag blir nöjd efter lyftet när magen också blir platt, sa han också. Jag litade såklart på honom och vi bestämde att OM jag ville ha implantat så skulle jag få det tidigast ett halvår efter den här operationen. Och bröstförstoringen skulle inte kosta mig mer även fast jag gjorde den i efterhand, utan jag fick reducerat pris på den. Ofta när man gör flera ingrepp samtidigt så får man "rabatt", och den fick jag ändå:) jag var supernöjd efter konsultationen och jag kände fullt förtroende för min kirurg. Han var snäll, ödmjuk, kompetent och verkade genuint brydd om sina patienter. Han talade om för mig vilket resultat jag kunde förvänta mig efter operationen, jag fick se lite bilder och därefter fick jag gå in till hans fantastiska sköterska och boka in datum för operationen och jag fick en fin liten påse med information, broschyrer och hon sa att jag kunde ringa henne när helst jag ville om det dök upp några frågor. Jag kände mig så väl omhändertagen och jag flög därifrån som på rosa moln, äntligen skulle jag få bort hängmagen och dom tunga och låååånga brösten. 
Dagen D kom. Jag och min man Erik åkte dit dagen innan och sov på hotell. Jag hade den första tiden på morgonen. Jag grät lite kvällen innan. Jag hade aldrig blivit sövd innan och var lite skakis och jah saknade barnen. Jag opererades. Allt gick prima. Operationen tog ca 2 timmar. Åkte hem dagen efter. Och brösten var allt jag hade kunnat drömma om. Lite mindre och det kändes som om de satt under hakan jämfört med innan. De var jättefin form på dem också. Och de gjorde inte ont över huvud taget. Jag hade ju även gjort en bukplastik så smärtan från den "slog liksom ut" smärtan i brösten. För de gjorde verkligen inte ont alls. Cirka 200-250 gram vävnad tog kirurgen bort på vardera bröst. Så kvar hade jag runt 600cc/bröst.
Det är ju är jag borde varit nöjd med det jag då hade fått. Det var ett fint reultat.
Hade jag ha´ft en kristallkula så hade jag besparat mig själv så mycket smärta, pengabortfall, sjuksrivningar, ohälsa, bortfall från träning och till sist hopplöshet.
Mer om operationerna som följde i kommande inlägg.

Många kramar till Dig som läser

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

För er som är intresserade och kanske lite nyfikna på vem jag är så kommer en liten text om mig och de mina. Johanna heter jag. Född 1985. Är gift med min Erik. Vi träffades på ZTV-chatten när jag var 15 år och han 16, det var år 2000. 2010 gifte vi oss. Vi har tre barn. Max som är 8 år, Tim som är 6 år och Noa som är 4. I februari i år så utökades våran lilla familj med en liten chihuahua på 2 år, hon heter Tila. Vi bor i södra Stockholm. Jag jobbar inom vården och Erik "jobbar med IT".

Jag tycker mycket om att träna, även om det inte blivit något av den varan sen kroppen började strula i oktober 2016, dock hoppas jag snart på att vara tillbaka. Jag tycker om att baka, laga mat, gillar att skriva, läsa och kolla serier och skräckfilmer. Säkerligen kommer det dyka upp en och annan bakbild i bloggen med tillhörande recept. Och ännu säkrare kan ni ju vara på att det då och då dyker upp bilder på familjen. De är det finaste jag har.


Jag har tidigare bloggat och började med det någonstans 2007/2008. Då hade jag en "väntabarn" blogg. Efter det så har jag bloggat på blogg.se under flera år. Inte förrän nu har jag varig sugen på att ta upp bloggandet igen. Jag vill gärna använda bloggen som en kanal för att nå ut till andra som opererat sig och kanske möjligtvis också valt att göra nu explantation, dvs att man tar ut implantaten. Finns inte så mycket info före/efterbilder på svenska sidor att få tag på.

Likes

Comments

Ja, vad faan är det undrar ni säkert nu. Några av er i alla fall. Ni som har barn och kanske har fått en liten degklump till mage och urlakade bröst kanske har större koll på vad detta är.

En mommy-makeover är en operation som syftar till att "korrigera"/återställa/återskapa/snygga till (kalla det vad ni vill) de kroppsdelarna som blir mest utsatta av en graviditet, nämligen BRÖST OCH MAGE.

I det här inlägget kommer jag att fokusera på BUKPLASTIKEN:
Bukplastik (stor eller liten), där man vid en stor bukplastik tar bort överskottshuden mellan naveln och nedersta delen av buken (precis ovanför Fiffi). Kirurgen syr oftast även ihop magmuskulaturen som oftast är lite "delad" och ibland kan man fettsugas lite på sidorna för att få önskat resultat, på vissa klinker ingår detta och på andra kliniker får man betala extra för detta. Ärret som man får efteråt går typ från höftben till höftben (ish), detta är ganska individuellt och beror på hur din kropp är skapt, men tanken är ju att ärret inte ska hamna för högt upp, man ska kunna gömma det under trosorna. Har du tidigare gjort kejsarsnitt så försvinner ju dessa ärren då de skärs bort med överskottshuden. Jag hade även en väldigt osmickrande tatuering på ena höftbenet som min kirurg (tack och lov) lyckades få bort hela av vid bukisen. Då kan ni också förstå att när huden på magen dras ner i den här omfattningen så får kirurgen även göra en "ny" navel. Min "nya" navel är egentligen min gamla navel, fast min kirurg har gjort ett "nytt hål" åt den eller vad man ska säga.

Ett extra plus i kanten som omnämns alldeles för lite är det automatiska "fiffilyftet" som man liksom får lite sådär på köpet, allt stramas ju åt och den sk "bullfiffin" blir plattare och i min mening ÄNNU snyggare. Det blev liksom fiffi volym 1.0 premium. 

Jag har aldrig ångrat min bukplastik. Den gav mig en mage som jag aldrig tidigare haft. Alltid varit lite dallrig och gravid-putig. Jag hade tränat ca lite mer än 1,5 år efter att mitt tredje barn sett dagens ljus. Tre kejsarsnitt och en viktnedgång på ca 30 kilo för tredje gången på raken hade satt sina spår. Såklart. Men under huden så var magen stark som tusan. Det sa även min kirurg efter operationen, att jag hade bra och riktigt starka magmuskler! Det syntes tydlig efter operationen och jag blev helt chockad vad som hade gömt sig under den randiga delklumpen. Samtidigt som jag gjorde bukplastiken så gjorde jag också ett bröstlyft och samtidig reduktion. Det skriver jag om i mitt nästa inlägg.


Innan op VS en vecka efter. Direkt när jag har vaknat

Likes

Comments

Ja alltså hur börjar man då? Jag hade tänkt att använda den här bloggen som en slags pysventil och liksom få "ner" tankar, funderingar, händelser och annat. Mest fokus blir det på min kropp och mina operationer, plastikoperationer dvs. Jag ska börja med att dela med mig av min första operation i nästa inlägg.

Därefter kommer jag dela med mig av resterande av mina ingrepp och varför jag behövt göra dem och vilka komplikationer som tillstött etc. Inte någonstans kommer jag att skylla på någon. Jag håller varken min kirurg ansvarig för komplikationerna som jag drabbats av, inte heller implantatstillverkaren. Detta vill jag givetvis understryka. Jag tror inte att det som hänt mig har annat att göra med att min kropp helt enkelt inte vill ha främmande material i sig och att detta möjligt beror på någon underliggande orsak som jag ännu inte är helt säker på vad det kan vara. En sak är i alla fall säker, jag borde inte ha gjort valet att operera in silikonimplantat. Jag är den lilla procenten som det faktiskt inte blev så bra för. Det finns fler kvinnor som mig. Men efter att ha läst på mycket så vet jag också att det är vanligare att tex en bröstförstoring sker utan några av de komplikationerna som jag råkat ut för. Och om man drabbas så brukar de oftast att gå att korrigera. Nåja. Nog om dett just nu. I nästa inlägg ska jag skriva om min bukplastik. Vilken jag inte ångrat en enda sekund att jag gjort.





Likes

Comments