View tracker

Imorgon stiger vi in i vecka TJUGO och har nästan halva graviditeten bakom, vilket numera inte egentligen känns så märkvärdigt eller hastigt. Med tanke på att jag plussade då det var somriga kvällar med sol och skärgårdsliv, nu är det sen igen snö och en massa mysbelysning så nog har ju tiden gått framåt. Kan inte ens klaga på november som alla tycks ha något emot.
December är nu då här och denna månad med för en massa feel good känsla men är även lite skrämmande.
Jag och Kennet har varit tillsammans sedan 2008 och vi har ALDRIG firat jul ihop från början till slut. Vi har varit med våra egna familjer och träffats senare på kvällen, oftast hos min familj var vi sedan öppnat varandras presenter. Denna jul kommer se likadan ut med enda skillnaden att jag arbetar fram till kl 21. Men nästa år är det andra bullor! Sen ska det pendlas av och an, en jul hos min mammas familj, sedan hos kennets och sedan med pappas! Jag som inte ens har varje jul ledig, huh! Men vi tar den biten sen!
Nu väntar vi på den 20.12 för då får vi hoppeligen veta om....

Ja precis, om det är en flicka eller pojke!
Det är endast en person som gissar på pojke, alla andra har hittills trott att det är en flicka.
Har på känn att det är en liten tös, det har jag haft från början. Min mage är en typisk "flickmage" som breder ut sig på ryggen. Men mera kula har jag fått! Jag som avundades de med tydlig mage men nu är jag med i gänget! Jag kunde delta i "magen i vädret" gänget i Ikea igår, gissa vem som gick stolt omkring!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 45 readers

Likes

Comments

View tracker

Går snart in i vecka 18 vilket betyder att vi inte allt för långt ifrån halvvägs av graviditeten. Beräknat hade vi ju till en början 6.5 som sedan ändrades till 30.4, dock är jag lite skeptiskt ställd till det. Har en självklar känsla om att det kommer gå in i Maj i närheten utav den första beräknade tiden! Sist och slutligen går det ju ofta över tiden då man väntar första, vad jag förstått.

Har ända sedan jag plussade undrat över hur det kommer kännas och hur jag kommer uppleva det hela. Det blev kanske inte som man hade trott, förväntade mig ett fruktansvärt illamående, en kula som snabbt syns, cravings och lågt hb.
Än har jag inte haft en enda craving, det som jag var så nyfiken över vad det skulle kunna vara isf. Järntabletter har inte varit aktuellt och endast korta snabba och korta illamående attacker har förekommit, men sällan.

Kan verkligen inte klaga över något, jag har mått oerhört bra och hoppas det kommer fortsätta! Bara att vänta på första sparken och till ultran var vi borde få veta kön. Ingen skillnad vad som kommer men alltid roligt att veta!
Vi tror det är en flicka, baserat på känsla mest. Vissa test tyder på det och jag mår nästan exakt lila som min mamma då hon väntade mig! Tiden får utvisa!

Vilken vecka är du i nu? 17

När fick du reda på att du var gravid? 1.9

I vilken vecka var du i? 4-5?

Hur tog du det? Chockad, lycklig, skeptisk och lyrisk över att överhuvudtaget plussat första gången efter nästan 3 års kämpande!

Graviditetssymptom? Molvärk, trötthet, ingen mens, obstipation (yay!), större aptit, känslig. Fruktansvärt flatulent i början! Bäst att använda kluriga ord så ser det inte så pinsamt trots att det är fullkomligt naturligt!

Mådde du mycket illa i början? Inte ett dugg egentligen, endast små snabba skov som försvann lika snabbt som de kom nästan. Ingen uppkastning alls vilket är himla skönt!

Har du mycket halsbränna? Nej!

Mat/dryck jag är torsk på: Allt ohälsosamt! Men just nu har jag en sån längtan efter julmat! Kunde redan börja äta utav den.

Mat/dryck som får mig att vilja kräkas: kaffe! Mitt älskade kaffe har jag fått lägga åt sidan, magen orolig och illamående resten av dagen om dricker.

Är du känslig? Ganska nog, gråter lätt till "kadonneen jäljillä".


Är du ofta orolig? Varje dag mer eller mindre! "Nog lever väl h*n än?" Och fundersam om allt är bra.

Sparkar bebisen mycket? Ingen spark än så länge, väntar ivrigt!

När började du läcka bröstmjölk? Nå sidu det har inte hänt än!

Har du fått bristningar? Nope, tycker min kula är mycket mindre än mången annans.

Min barnmorska heter: vet inte ännu men min hälsovårdare heter Camilla och hon är härlig!

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Mycket stöd av Kennet hoppas jag på, har lätt för att få panik då frågan om okända situationer samt då frågan om smärta. Smärtstillande på alla sätt och vis men mest så får man ta det som det kommer. Kan egentligen inte säga så mycket mer då jag inte har en aning om hur det är att föda.

Hur många UL har du gjort? 3st hittills, fjärde på tisdag.

Vet du vad det blir för kön? Inte ännu, men hoppas vi får veta nästa månad!

Vad ska bebisen heta om det blir en tjej respektive en pojke? Hemligt!

Några mellannamn? Funderat på Linn Margareta och Erik Göran.

Mina första mammakläder: 2st jeans är det enda som behövts hittills.

Första bebisprylen: en skylt som jag köpte strax efter jag hade slutat med p-pillren 2014.

Första bebiskläderna: små tofflor samt två par strumpor.

Konstiga grejer jag gjort under min graviditet? Fick ett rejält aggressions utbrott en kväll o grät i några timmar efteråt. Annars har jag väl varit som normalt.

Konstiga kommentarer jag fått höra: inga ännu!

Konstigaste bebisrådet: alla jag/vi fått har varit bra så har inget bra svar!

Värsta gravidminne? Då det var svårt att hitta hjärtljuden vid ett rådgivningsbesök, knytte låg bara så lågt ned så var därför svårt att få fram dem. Var en obehaglig stund i väntan på att höra hjärtslag.

Bästa gravidminne: nästan idag, då flera på jobb kommenterade att jag börjat få mage. Inget man annars skulle vara glad av att höra men just nu är det som bomull kring hjärtat!

  • 231 readers

Likes

Comments

View tracker

En tid efter jag fått redan på att jag var gravid insåg jag att saker och ting måste ändras här hemma. Handlar mest om att få hushållet under kontroll samt förflyttar saker som är skadliga för en liten som kryper omkring.
Kanske det låter som om jag skulle vara lite väl tidigt ute för sådant men ansåg att bättre att få saker nog ting gjort nu redan medan man har ork och lust!

Igår blev jag plötsligt ivrig på att pynja på här hemma, fast jag var otroligt trött efter två nätter med några ynka timmars sömn.
Städade upp en massa skåp samt flyttade bort kissornas matskålar från köksgolvet till bykrummet på en bänk. Helt enkelt mycket lättare för mig att ge mat åt dem i framtiden då magen är mer i vägen samt får kissorna äta i lugn o ro då vi har mammas hund hos oss ibland!
Stolt bad jag Kennet komma och se vad allt åstadkommit, han var inte sådär jätte imponerad över mitt organiserande utav matskålarna... hur slutar inte det då? Jo jag får världens utbrott och smäller fast skåpsdörren så min iittala kartio vas sprängs i tusen små bitar, när jag inser vad det är som gått sönder eskalerar allt och blir 10ggr värre. Gråtskriker åt Kennet och beter mig som världens tonåring, SMÄLLER allt vad jag orkar dörren efter mig till sovrummet varpå en spegel ramlar ner på tvn som i sin tur faller omkull!
Den kvällen grät jag i säkert 3h, mest för vasens skull. Den var kär och den tillverkas inte mer. Hittade en på tori emellan gråt attackerna som jag förhandlar om nu!

Hur i hela världen kan man gå från ett riktigt mysigt humör var man nynnar och är smått lycklig till en helt psycho bitch på några sekunder? Kennet själv sa att han nästan blev lite rädd för mig. Har aldrig reagerat så här förut! Men är mer känslig just nu för allt, både på gott och ont!

  • 161 readers

Likes

Comments

Datumet 7.1.2014 är något som är inristat i vår historia, den kvällen tog vi ett beslut utan att behöva diskutera dess mer om det. K frågade försiktigt om det skulle vara dags att lämna bort p-pillren o blicka mot en annan framtid. Såg ner på kartan o utan någon diskussion ställde jag den tillbaka i skåpet o där fick de bli. Vi visste var vi hade varandra o beslutet var egentligen inte svårt, mer pirrigt!
Vi trodde båda att det skulle vara lika lätt att bli gravid som att knäppa i fingrarna, men vi fick bita i det sura äpplet o inse att vi varit för optimistiska.
Pressen från omvärlden var hemsk, det fanns flera tillfällen var jag bara hade lust att få ett ordentligt utbrott o läxa upp alla som frågade eller kommenterade ämnet tillökning/baby. Värst var det efter vi hade gift oss, det var som folk trodde att vi skulle låsa in oss o föröka oss på direkten.
Som kommentaren "nå fru Duncker, ska ni Dunck Dunck nu o få barn" ha ha ha, den var då allt fyndig!
Skulle bara de andra vetat att bröllopet egentligen skulle ha ägt rum sommar 2016 istället för 2015. Orsaken till att vi gifte oss ett år tidigare än planerat var för att jag helt enkelt inte ville vara gravid under mitt bröllop. Så vi hade en liten paus i våra planer.
Nej andra kan inte veta om andras problem men man kanske inte skall gräva för mycket i andras vardag. För det gjorde ont, riktigt ont när vi aldrig lyckades få ett plus på stickan!

Droppen kom på en 40-års fest, för ca ett år sen, efter jag pratat med K's syster som jag fick nog. Nog av att inte veta vad som satte stop för oss. Funderade några dagar på att skaffa hjälp, vilket nog tidigare hade varit upp till tals men vi var nog för rädda för vad som skulle komma fram. Plötsligt var jag redo, meddelade K att nu får det bära eller brista, vi ska ha svar på våra frågor!
Remiss till ÅUCS kvinnoklinik o några undersökningar senare kunde det konstateras att det inte fanns några fel på någondera av oss o vi fick stämpeln "oförklarligt barnlösa" o den kändes som en iskall vind ända ner i själen!
Nästa skede var insemination men det skulle bli av i september. Så vi hade hela sommaren på oss att försöka vidare. Konstaterade kort att nu drar jag ett "wild card" o lever livet med festligheter o ingen kan stoppa mig för nästa sommar kan se annorlunda ut!
I september var det dags att kontakta kliniken då min mens hade börjat, men gissa vad som aldrig kom, den hemska mensen! Vilket aldrig hade varit för sen men nog för tidig flera gånger! Testade positivt 1.9.2016 och stiger in i vecka 14 imorgon!
Hatade så uttrycket "det kommer sen när ni minst annars det" men måste medge, ni som sade det hade så fruktansvärt rätt (till min förtret!)

Första ultran i vecka 5+8, trodde vi men fick oss en överraskning då var in till Medisonar på ultra.

14.10 var jag i vecka 11+9, det konstaterades alltså vid det besöket att jag var längre gången än vi trott. Vi slungades nästan en vecka framåt i graviditeten! Så det kan bli en April baby men tror nog det kommer gå över till Maj!

Texten ovanför stämmer så in på oss. Vi hade givit upp o vi hade allt hopp satsat på teamet vid kliniken. Om vi någonsin skulle bli gravida skulle det vara med deras hjälp. Vi hade tur för vi klarade oss undan det!
Vill uppmana alla som har problem inom detta område att söka hjälp, det är skrämmande o det är utmanande. Det ställer ett förhållande på prov o det provet måste man klara av tillsammans vilket bara bekräftar att ni är beredda på att ta steget tillsammans o förhoppningsvis få ett gemensamt barn. Det är än tabu att prata högt om ämnet men att hålla det inombords tär på dig o ert förhållande. Jag berättade högt o klart om vårt problem i slutändan o märkte att jag började slappna av, kände mig inte så skamsen o misslyckad för det fanns fler med samma problem! Ni skulle bara veta vilket stöd o vilken trygghet det var, det gav hopp o tro! I nästan tre år kämpade vi, utan ett enda plus där emellan! Plötsligt var lyckan framme! Vi är så tacksamma!


Ni som står på samma stig som vi gjorde för en kort kort stund sedan, kom ihåg att våga vara stark. Våga för din o din partners skull prata om det, våga fråga efter hjälp. Det är inte slutet utan bara en början. Det finns så mycket hjälp att få men den finns inte tillgänglig om man inte vågar gripa tag i den. Diskutera med varandra o de ni känner tillit till, vågar ni prata mer öppet om det så kan jag nästan garantera att ni stöter på fler par som haft liknande problem.

Ni nyfikna folk, sluta fråga! Sluta lägga er i andras liv! Ni kan aldrig veta vad som finns under ytan o ni har ingen aning om hur djupt ni kan såra en annan.

Man bör respektera varandra! Stöda varandra! Det behöver inte vara frågan om ofrivillig barnlöshet utan det kan helt enkelt också handla om att alla helt enkelt inte vill ha barn!

  • 782 readers

Likes

Comments

Semestern rullar på och njuter av att vara i skärgården utan en massa måsten. Det enda jag måste är att njuta, dock blir jag lite rastlös av att sitta still. Att ligga o lata sig i solskenet på bergen har inte riktigt varit möjligt de senaste dagarna, vädret vill inte riktigt samarbeta! Så det har både blivit utfärd till Korpo för att sträcka på benen samt till Pargas port för att handla. Vi har bytt från min familjs stuga i Norrskata till stugan vid Gullkronan som hör till Kennets familj. Jo vi är ju gifta MEN stugorna är inte "våra", vi har inte rätt till varandras stugor och så vill vi ha det. Inte för att vi står som ägare till någon av dem men det kommer en mindre vacker dag! Jag fasar för den tiden, med två stugor innebär det stora utgifter.
Men just nu så ska jag inte tänka på det utan vara glad för att ha möjligheten att kunna vara ute bland kobbar och skär! Det är inte alla som har en stuga att fara till för att kunna stänga ute vardagen!

Var en sväng till Nagu, Kirjais för att bada bastu och socialisera lite. Blev även bjudna på en midnatts middag efter bastun och det var så himla gott! Med hundratals myggor njöt vi av den medan myggorna festade på våra ben!

Efter Kirjais begav vi oss hem för att byka, maskinen gick flera timmar i sträck. Rödavinbären plockades och två pajer bakades av en del av dem, resten frystes in liksom en av pajerna! Väskorna packades om och vi styrde kosan ut mot Gullkronan, var vi befinner oss nu i skrivande stund. Har vandrat omkring i TBE-träsket som Kennet kallar det, skogen alltså, och letat efter svamp. Hittat lite som förvandlas till en sås ikväll!
Här ute blåser det kraftigt, åskade och ösregnade imorse, var en sväng till Pargas port och oj jösses vilka vågor. Brukar inte bli sjösjuk men idag hann jag bara hoppa ombord och trodde jag skulle få hänga över relingen innan vi skulle vara framme!
För några år sen körde vi till Åland i 16m/s, ungefär samma vindstyrka idag, kan inte fatta hur vi vågade. Tre båtar i rad alla i 6 meters storlek hackandes i ca 2m vågor! Fick en rejäl utskällning av min moffa då! Roligt minne nu efteråt men inget roligt då man befann sig på båten. Det var en förbindelsebåt som i princip räddade oss, den röjde sjön och vi körde efter i skydd. Skulle den inte ha kommit så hade vi endera hamnat svänga om eller tagit i land på någon holme. Havet vinner alltid om den bara så vill!

  • 596 readers

Likes

Comments

Ligger på stranden och känner doften av varm sand, sjön och tången som torkat i solgasset. Tårna gräver in sig i sanden och håret virvlar sakta omkring då en ljummen bris sveper in över mig. Går över de varma bergen och in mot skogsstigen, doften av varm ljung omsluter mig vilket allt som oftast får mig att stanna upp och ta djupa djupa andetag. Lite som om man skulle försöka lagra doften i sig för sedan kunna ta fram den under de ruskiga stunder som väntar i framtiden.
Att ha en stuga är en befrielse, att våra bådas familjer med Kennet har stuga är lyx. Vi befinner oss ute på min familjs stuga och båda har vi semester. Dagarna har inga planer och vi gör vad vi vill utav dem, men just precis idag gör vi absolut inget! Det regnar från och till ute och jag har lyssnat till slut på min ljudbok det andra ansiktet av Mari Jungstedt. Verkligen värd de 10h jag lyssnat på den. Får väl köpa följande ljudbok nu!
Verkligen ett smidigt system då man har slut på läsbart eller glömt böckerna hemma och snabbt vill ha nått annat. Dessutom skönt då man bara vill lyssna och sola utan att fokusera ögonen på en fortlöpande text.
Vi har två otroligt soliga dagar bakom oss, mamma och hennes hund kom med ut hit men hon for hem idag, ganska tyst här nu.
Vi var även till Houtskär på måndagen till Näsby gästhamn för att äta världens godaste hamburgare! Skulle kunna leva på burgaren, nästan, speciellt deras. Min faster med man var där med sin båt som de i 7 knop kört hela vägen från Kristinestad ner med. Ovanligt men roligt att stöta på dem här, men de är med jämna mellanrum på olika utfärder så man vet aldrig var man stöter på dem!

  • 613 readers

Likes

Comments

Sitter ute i båten som är förtöjd vid bryggan ute i Norrskata. Aldrig hade jag tänkt mig att denna dag skulle erbjuda ett så härligt väder, var förbered på regn och rusk. Dock tror jag att mitt undermedvetna visste om att vädret skulle bli härligt, iaf om man ser vad som jag packat med mig.
Torsdagen är dagen då vi vanligtvis påbörjar firandet av midsommaren med ett gäng ute på en holme vid namn Bultarna på Gullkronan. Vi har alla båtar som vi glider ut med för lite camping. I år kunde jag inte delta för var på jobb, men for gladeligen ut till Nagu igår var jag blev hämtad. Fredagen brukar spenderas på någon stuga och i år befinner vi oss på min familjs stuga. Idag lördag så blir det korpo för hela slanten!
Måste påbörja städandet o sminkandet innan avfärd! Blir brått!
Var just ute och gled omkring med min morbrors kompis Yamarin, så jäkla fin båt! En lite större version än vår Bella.

  • 691 readers

Likes

Comments

I helgen var det då 9:0rnas klassträff och själv var man nyfiken över hur tiden förändrat oss alla. Egentligen var det ingen större skillnad på oss, alla var ganska långt desamma som förut men ändå med en liten twist. Vi har väl alla mognat mer eller mindre, de gamla "grupperna" var ganska utsuddade och nästan alla umgicks fritt med alla. För min alldeles egna del så kändes det som en passlig tidpunkt att träffa högstadie fasorna, vilka inte mera fanns. Det kändes befriande att gå från 'miss nobody' till att vara en i gänget! Kanske det med har att göra med att jag själv börjat acceptera mig själv och fått mer skinn på näsan vilket förut fattades totalt.


Hela lördagen började med att ställa i ordning i Brankkis var festen hölls mitt Pargas centrum, att köra hejvilt omkring i jakt på bordsdukar till att köpa loss halva Alko. Mina planer för dagen for helt åt skogen men det vilda tempot gjorde mig bara mer ivrig! Snabb sminkning och håruppsättning, svepa några kalla med två kompisar och spränga högtalarna med bla Britney Spears (WTF?!)



Hade en helt AMAZING kväll/natt och det vill jag tacka alla inblandade för! Herregud detta ska göras om!

Tack Janni, lånade några bilder av dig!

Likes

Comments

Har för första gången gjort en video till bloggen! Hurra hurra dags för premiär!

  • 840 readers

Likes

Comments

Jag har flera gånger skrivit om att vara nöjd i den kropp man har, bara man själv mår bra o inte hetsar upp sig efter alla sjuka ideal som finns ute i samhället/världen. Var själv för två somrar sen uppe i min högsta vikt någonsin, den började allt mer närma sig 90kg vilket jag idag finner ganska otroligt! Att vara studerande med mycket press och stress på sig sätter sina spår. Gärna snacksar man en massa onyttigt medan skolarbeten görs, annars också så mår inte kroppen bra av att gå i skola samt jobba på sidan om vilket långt är det många studerande gör.
MEN i dagens läge är det mer den nyttiga sidan som regerar ute bland ungdomarna/unga vuxna. Folk tränar mer o tänker mer på formen vilket jag inte jag upplevde då jag var studerande. I allmänhet tycker jag att världen övergått till en mer "hållbar utveckling" anda. Man tänker mer på miljön, sorterar, allt fler slutar röka, folk tänker mer på vad de äter samt verkar röra på sig mer. Sen igen kan det ju vara att det är mer en fasad ut på sociala medier men tror nog det satt sina spår och fått folk att tänka efter mer!
Själv hade jag inte planerat att gå ner i vikt utan det hände sakta men säkert under ett år. Jag insåg mitt i allt att jag gått ner 12 kg till att efter en tid stannat på -16kg!! Många frågar hur jag gjort och många tror att jag ändrat mina levnadsvanor massor. Sanningen är den att jag tror att allt hände naturligt då började arbeta. All
prestationsångest från skolan avtog och jag började må bättre psykiskt. Alltid behöver det inte vara frågan om hetsbantning! Jag äter gott som vanligt o that's it! Jag mår helt enkelt bara bra!

Hon till vänster mådde fruktansvärt dåligt över sig själv innerst inne men förklarade att jag var nöjd med mig själv. I dagens läge måste jag då erkänna att jag själv ser på mig som en motbjudande padda! Ibland är det bra med självkritik bara den inte går överstyr! Just nu känner jag mig bra, o riktigt jävla het om jag får själv säga! Man skall inte vara för egoistisk men nog tusan har man rätten att kunna säga att man är nöjd och känner sig snygg/het/vacker osv. Hur skall man annars kunna acceptera sig själv?
Dessutom är det härligt då folk ger positiva kommentarer, det stärker och glädjer!
Se till att du med mår bra!

Älska snapchat filter!

  • 1277 readers

Likes

Comments