Header

Hej, hoppas allt är bra med er.

Jag bestämde mig idag för att komma tillbaka hit. Jag har alltid så svårt för att bestämma mig för vart min punkt är. Jag har ingen punkt utan jag gör det som faller mig in. Jag tutar och kör, jag följer mitt hjärta.

Men iaf, jag är tillbaka och massor är på gång. Allt känns så WOW just nu och jag är så glad. Alla i familjen är så jäkla glada. Lyckliga. Överlyckliga.

Min lilla Loke fyllde 1 år i januari och han har helt plötsligt blivit så stor, men ändå så liten. Han är min lilla kärlekskille. Han ska kramas och pussas hela tiden. Går jag upp för tidigt på morgonen blir han sur och vill att jag ska lägga mig igen och kramas en stund. Sitter vi och leker så kan han avbryta leken bara för att få krypa upp i famnen för att pussas och kramas, tanka kärlek. Han vill alltid vara nära. Aldrig varit med om en bebis som är som han. Att han vill ligga kvar i sängen på morgonen är ju verkligen ett under haha. Jag är van med ungar som kör bakåtvolt ur sängen och lever rövare så fort ögonen öppnas. Men inte min Loke inte. Mammagrisen.

Jag är fortfarande hemma med Loke och har inga planer på att sätta honom på förskolan än. Jag känner att jag vill passa på och ha honom hemma, så länge det går. Men sen kommer ju det självklart den dagen då jag måste göra det, men det är inte aktuellt nu.

Annars mår vi alla bra och njuter av varje sekund tillsammans.

Likes

Comments

Jag valde att ta en paus från bloggen under tiden jag mådde dåligt. Jag hade varken ork eller lust till att skriva. Jag hade inte ork för något. Men när Loke föddes så har jag börjat må bättre och bättre. Amningen fungerar och Loke mår bra. Han föddes den 20/1, vägde 4080 och var 51 cm lång. Förlossningen var riktigt tuff då den gick både snabbt och jag hamnade i chock.
Klockan 04.20 vaknade jag av att det värkte lite i ryggen och att det rann lite fostervatten. Kl 04.35/40 började jag få ont med tre minuters mellanrum. Jag ringde till min mamma och berättade att det startat och att vi förmodligen skulle hinna lämna Lovah i skolan innan vi fick åka in. Men jag fick ondare och ondare med endast en minut mellan värkarna så jag bestämde mig för att ringa förlossningen som sa att det var dags att åka in då mina värkar var så intensiva. Däremot så var det fullt på Huddinge så dem ville att vi skulle åka in till Sös. Vi fick panik över hur vi skulle hinna dit i morgonköerna. Jag ringde återigen min mamma och sa att vi inte skulle hinna lämna Lovah så min mamma kom hit och vi ringde en ambulans. Ambulansmännen såg verkligen hur ont jag hade och valde att släppa mig på Huddinge iaf, då var klockan 06:30. Jag lades in med kurva som visade riktigt täta värkar - jag var då öppen fyra cm. Efter ett tag bad jag om lustgas som hjälpte mig att koncentrera mig mer på andningen. Dock hjälpte den inte så mycket.
Helt plötsligt på bara en halvtimme hade jag öppnat mig sju, nästan åtta cm och barnmorskan sa att hon inte ville sticka hål på vattnet (som jag önskat) då det skulle gå riktigt fort efter det. Några minuter efter så gick vattnet av sig själv och det var bara att börja krysta. Jag hängde inte med alls utan skrek att jag fick panik. Jag hade så jäkla mycket panik. Klockan 08.17, efter ca 20 minuters krystande kom han äntligen ut. Världens finaste Loke. Jag däremot förlorade 1,3 liter blod och hamnade i chock. Det var så hemskt och gjorde så ont när doktorn skulle leta efter vart blodet kom ifrån så jag fick återigen andas lustgas och även få morfin intravenöst, inte ens då släppte smärtan men gick lättare efter tag. Jag kan säga att detta blir mitt fjärde och sista barn. Min kropp skulle inte klara en till graviditet eller en till förlossning. Mitt psyke skulle inte klara det. Men jag är trots min intensiva förlossning väldigt glad över att jag gjort det. Trots det onda är det verkligen värt det (efteråt haha).

Nu mår jag iaf bra och är en stolt mamma till fyra helt magiskt underbara barn.










Likes

Comments

Helt plötsligt är vi inne i vecka 30, 29+2 och jag hänger inte riktigt med känner jag. Denna graviditet har gått riktigt snabbt vilket jag tycker är skönt.
Har spytt två gånger sen vecka 29 och första gången berodde på halsbränna. Andra gången, igår morse vaknade jag med världens tryck över bröstet och fick springa och spy. Men illamåendet och trycket gick över efter det.
Annars sparkar han på som bara den där inne och lever rövare. En del riktiga sparkar kan han få till som t.om kan göra ont. En riktig liten asskicker.

Idag är jag hemma med sjuk Lovah som kändes varm igår och är väldigt snorig. Så det är väll något virus som går. Bastian låg sjuk förra veckan. Jag kände mig själv dålig förra veckan men tycker ändå att det gick över rätt fort.

Lovah har önskat mys framför tvn idag så det är väll det vi ska sysselsätta oss med. Grabbarna bus kommer hem idag också :)
Hoppas ni får en fin dag!

Likes

Comments