Jag försöker göra allt, samtidigt som jag inte gör någonting alls. Det finns ingen medicin som kan hjälpa dig just nu. Inte ens kärlek läcker det öppna såret. Inte ens mina kramar gör situationen bättre. För det är bara du, bara du som kan lyfta upp dig själv igen. Jag försöker bara hålla dig ovanför ytan, flytande, utan att du ska drunkna. Allt som kastat mot dig är inte ditt uppdrag att stoppa. Jag bygger upp skölden och försöker skydda dig från all ondska som lurar ute i världen. Ditt hjärta är krossat i tusen bitar. Limmet har inte kommit fram än. Dagen när du är redo finns det att hämta ut och då står jag vid din sida för att hjälpa dig. Du kommer aldrig vara ensam, aldrig någonsin. Jag älskar dig så otroligt mycket.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Egentligen vill jag bara skriva om positiva saker och sprida den ljusa sidan i mitt liv, men det är otroligt svårt att fånga stunder av glädje. Det är mycket enklare att skriva ner mina tankar när allt går i stormens riktning.

Idag är en sån dag. Huvudet pumpar och kroppen orkar inte hänga med. Ändå sitter jag här, fullt påklädd, sminket på och redo att lämna hemmet inom en halvtimme. Jag ger inte upp, men jag orkar inte mer. Mitt blodsocker skjuter i höjden för att senare drunkna under strecket. Det är slaviskt att hela tiden försöka kämpa och göra situationen bättre utan att nå ett resultat. Jag gör misstag efter misstag för att finna det där unika, som bara jag kan nå, men istället står jag helt utan framgång.

Dessa perioder, när inget fungerar vill jag slänga min sjukdom i väggen, för allt är så otroligt jobbigt. Efter nån vecka rullar allt på igen utan att jag behöver anstränga mig, utan att jag ens behöver tänka för att uppnå ett bra värde. I dessa stunder gör det mig ingenting att jag har diabetes, men när tiden kommer och allt jag byggt upp faller. Ja, då önskar jag att inget av det fanns.

Likes

Comments

Idag på tunnelbanan kliver en mamma på med sitt 10-åriga barn. Jag sneglar oskyldigt på barnet och jag möts av sorg. Efter några sekunder frågar mamman lugnt "Var det en jobbig dag idag?". Jag stänger fort av min musik och lyssnar nyfiket på det nedstämda svaret, "Ja, det är som att ingen hör mig när jag försöker säga något". Inombords föll det lilla barnet ihop, allt jag har byggt upp under min barndom drogs tillbaka till stunderna när jag själv satt där och kände mig osynlig. Jag flyttade in ett säte och barnet fick plats mittemot sin mamma. Hon viskade tyst "blunda en stund, så blir det bättre". Barnet slöt ögonen och jag såg lugnet sprida sig när dem greppade varandras händer. Barnet öppnade ögonen och tog ett hårdare grepp om sin mammas hand. Hon nickade mot honom och tillsammans reste dem sig upp och klev av på nästa station. Tårarna brände inombords och min sista blick av familjen var hand i hand på perrongen.

Hela dagen har präglats av denna händelse. Jag kan inte släppa det. Barn ska aldrig, aldrig någonsin känna sig osynliga för det är den värsta känslan som kan upplevas. Det är skrämmande att veta att barn utsätts för detta och sedan går hem och mår dåligt. Jag vill inte föreställa mig vilken bild som dök upp bakom barnets ögonlock. Jag vill inte tänka på hur en del barn behandlas i dagens samhälle. Jag vill inte bara stå och titta på, jag vill göra något. Tänk er för nästa gång. Tänk till en extra gång, för det kan förändra livet för en person.

Till dig, var inte rädd, ingen är osynlig, speciellt inte du. Jag vill lyssna på allt du hade att säga och för mig är du en hjälte, för du är en ögonöppnare som har gett mig ett perspektiv. Du har förändrat mitt liv. Tack.

Likes

Comments

Det är inte att jag inte älskar dig, eller inte behöver dig. Det handlar egentligen inte om dig utan bara om oss. Det krävs något mer än det vi har. Eller så är det tvärtom, vår relation behöver svalna för att inte bränna upp oss båda. Just därför är det här nödvändigt, bara några timmar ifrån varandra, utan att vi bryr oss om vad den andra gör. Kanske är det bara jag som behöver det här, men det kräver din frånvaro för att det ska fungera. Jag klarar det inte utan dig, för jag behöver dig. För jag älskar dig, så pass mycket att det är dags att försöka förstå oss.

Likes

Comments

Ta några minuter, stanna upp och se dig omkring. Titta ner på dina fötter och försök förstå vart du står någonstans. Vad blir nästa steg? Fortsätter du rakt fram eller vågar du ta ett sidospår och utvecklas ett steg till? Det finns mycket du har sett, men det finns ännu mer att se. Våga. Ta på dig ett par nya skor och prova gå några steg. Hur känns det? Böj dig ner och knyt skorna igen, känner du styrkan som klämmer åt runt foten. Efter ett tag kommer du gå in i skon och då är det dags att investera i ett par nya. Gå utanför din trygghetszon och köp ett par som får dig att våga ännu mer. Bli inte rädd om skon klämmer åt, prova bara ett par andra. Låt det gå ett tag och känn efter vad som passar. Stå aldrig stil utan våga, våga gå i din riktning.

Likes

Comments

Idag är vi en dag närmare studenten, med 113 dagar kvar fick vi äntligen vår studentmössa. Direkt när jag kom ut ur klassrummet gick jag ut till ljushallen för att mötas av klassen som jublade över att vi kom. I just den stunden, när jag stod där med mina klassisar, då var mitt leende äkta och jag var lycklig. Med en pirrig känsla i kroppen öppnade jag min kartong och där låg den, min lilla studentmössa. Egentligen är det inte mössan som jag bli rörd av utan det är faktumet att jag snart kommer ta studenten. Den här mössan kommer för alltid bära med sig alla minnen som jag har skapat under dessa 3 år. Tänk va. Snart är jag där. Tillsammans med mina underbara vänner kommer jag klara skolan och tillslut stå på trappan och skrika mig hes för alla dessa år. Det var så fint att se allas leenden som speglade deras stolthet. Tänk när dagen är inne, då kommer all denna glädje bli tusen gånger större. Tänk va, snart så.


Alla upplevelser som vi har skapat tillsammans kommer alltid finnas med mig. Denna fantastiska bild tog Lovisa i Kiruna, all cred till dig.

Likes

Comments

Igår när jag låg i sängen och väntade på att sova hände något jag aldrig varit med om förut. Det har flera gånger hänt att jag upplever att jag är en liten person i en stor värld, med vita stora figurer som kan nypa tag i mig. Denna gång var det en liknande stund, i fasen mellan vaken och drömmen. När jag blundade fick jag upp en svag syn av moln och det kändes som att jag flög. Jag slöt ögonen ännu hårdare för att få uppleva känslan ännu starkare och precis så var det, som att jag flög bland molnen.

Jag tänker att det handlar om vad jag vill, för jag försöker att alltid tänka på det jag vill drömma om, precis innan jag somnar. En inre röst som får mig in på rätt bana och denna gång kanske det är ett tecken på vem jag är. Jag älskar att flyga i ett plan. Det finns ingen skräck hos mig utan jag ser bara det underbara med att lyfta från marken. Jag älskar att se på andra människor. Jag älskar att få en helhetsuppfattning för att sedan kunna flyga vidare till en ny destination. En fågel, jag måste ha varit en fågel i mitt tidigare liv som älskade att upptäcka nya platser för att kunna samla på sig historier.

Förresten, alla mina bilder är tagna från Tumblr. Några är tagna av mig själv, men isåfall försöker jag skriva det. Det bästa är att bara söka på ett ord och se vad som kommer upp. Så vackert.

Likes

Comments

Ett tips till er alla är att skriva dagbok. Det behöver inte vara en lång text om vad du har gjort under dagen, utan det kan räcka med att skriva ner dagens känsla. Jag har skrivit dagbok under en lång tid. För några år sedan skrev jag varje dag, i ungefär 2 år och det är så fint att läsa igenom. Nu fokuserar jag istället på att skriva av mig. Vissa dagar blir det många meningar om vad som har hänt i livet och ibland skriver jag ner alla mina känslor. Min lilla blåa bok får ta all min börda som jag inte orkar bära på. Det är obeskrivligt skönt att skriva ner mina känslor till ord för jag får dela med min av mina känslor och det lättar trycket inifrån.

Jag älskar att beskriva vissa stunder i detalj för att sedan kunna läsa om det igenom och uppleva den speciella känslan igen. Det är alldeles för många känslor och tankar som du inte kommer minnas för alltid. Unika stunder som egentligen inte går att forma med ord, men som är värda att minnas och därför är det värt att ge det ett försök. Så snälla ni, ta en penna och börja skriv.

Likes

Comments

Förstår du att jag inte vill sitta hemma och tycka synd om mig själv för att alla andra verkar vara upptagna. För där är nog problemet. Alla andra har någon. Du har någon annan, som inte är jag. Jag har inte dig. Du har inte mig. För jag orkar inte. Som du inte orkar. För ingen orkar. För världen orkar inte. Orkar ingen ta tag i livet? Orkar ingen orka? Orka? Orkar? Orkade? Orkanen?

Likes

Comments

Det är dags att börja dela med sig. Platsen där där jag skriver ner allting som finns inom mig. Ärlighet kommer spegla allt även fast min fantasi tar över mycket. Pink skies kommer från bandet LANY och deras låt som just heter pink skies. Känslan jag får av den låten är den jag når när jag skriver något klockrent. En rosa himmel är också väldigt vacker, så two in one.


Likes

Comments