Idag är det 10 augusti. För 2år sedan idag började slutet. Jag mamma och Oliver skulle åka och äta glass på laxbutiken. Njuta av varandra. Vi hade vart ifrån varan i 10 dagar. Det är det längsta vi någonsin har vart ifrån varandra. Istället slutade det på NÄL med en ledsen mamma och två besvikna barn. Mamma hade så ont i armarna att hon inte kunde röra sig fullt ut. Cancer helvete!! Från och med nu tillbringade jag och mamma mer tid, dagar, nätter tillsammans. Vi bodde nu mer på sjukhuset än hemma. Det här var början på 5 månader som bara skulle gå utför och tillsist leda till döden och två dom två barnen som skulle åka iväg med sin mamma och äta glass blev mamma lösa.

När jag nu tänker tillbaka på denna dagen fylls mina ögon med tårar. Saknaden som bara växer inom mig som jag försöker dölja kommer fram. Och jag tänker tillbaka och vill nå ut till alla att ta vara på varann. För en dag kan allting förändras utan förvarning.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Fredag
Jessica, J och barnen och hämta mig på jobbet därefter åkte vi raka vägen till stallet. Först var det barnen som fick greja med en häst och rida lite. Efter någon timme var det min och Jessicas tur att göra iordning våra hästar för att sen ge oss ut på tur. Såklart regnade det fram och tillbaka hela ridturen men det gick bra ändå. Efter ridpasset och vi hade släppt ut hästarna åkte vi hem till Jessica då jag inser att mina hemnycklar ligger kvar i stallet så vi fick sätta oss och åka upp till Linus som hade extra nyckeln och tillslut kom vi äntligen hem till mig och kunde sova!!

Lördag
Uppe med tuppen för att kunna åka till stallet så fort som möjligt. En ridtur på gården och lite i skogen blev det. Solen var äntligen på vår sida!!! Svettigt blev det kan jag ju lova. Inte en sån jätte rolig dag faktiskt. Jessica fick ta en annan häst idag då det hände någonting med skon på Pepper igår. Är alltid lite oroligt när man ska ha en ny häst och med min häst Diana som är nervös för allt. Men tillslut fick vi ett svettigt ridpass i solen. Efter stallet åkte vi hem till Jessicas syster och åt tacos. Super mysigt!

Söndag
Vaknade i morse av lite träningsvärk men inte så farligt. Vi skulle egentligen tagit med hästarna i transporten idag till Jessicas syster men av vissa hinder blev inte det av så vi red dit istället. Det tog en aning längre tid än vad både jag och Jessica trodde för hästarna blev oroliga för det var ny mark. När vi kom fram var jag helt död i benen och ryggen började göra ont. Men efter några varv i paddoken red vi tillbaka till stallet och det gick mycket bättre förutom att min rygg började värka så sjukt mycket. Så nu får det bli vila i några dagar så jag inte får problem eftersom det gör ont där jag skadade den.

Men det var en jätte mysig helg med Jessica och hästarna!!

Likes

Comments

Idag var jag och Jessica i stallet. För tre år sedan var jag med i en moppe olycka där jag skadade ryggen ganska rejält och läkaren gav mig en order att jag inte skulle sätta mig på hästryggen på väldigt länge helst inte mopeden heller. Det tog tre månader ungefär tills jag satte mig på mopeden igen men det var inte långa turer jag tog utan att min rygg gjorde jätte ont! Men idag tre år senare vågade jag mig upp på hästryggen igen och det kändes helt fantastiskt! Jag tog det jätte lugnt med bara skritt och lite trav. Det blev inte en jätte lång ridtur för himmelen öppnade sig och det vräkte ner. Men det gick över förväntan bra och jag kände inte av någonting i ryggen. Ingen är lyckligare än mig och Jessica för nu kan vi börja ta ridturer ihop igen och tillbringa massa timmar på hästryggen tillsammans och inte bara nere på marken. Så var beredda på att få en massa uppdateringar på hästarna fram över!

Likes

Comments

Spontant är bra är någonting jag och Jessica har kommit på i alla fall. Igår efter jobbet skulle vi fixa lite grejer inför stallet men istället landa vi på Liseberg med två andra tjejer. Vi åkte massor, käka go mat och kollade på Alice Cooper med halva Sverige kändes det som. Så sjukt mycket folk! Men roligt var det och super mysigt!

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan jag tänkte detta ska jag berätta för mamma sen. Men jag önskar att jag gjorde det fortfarande.

Det värsta är att när jag nu ser en bild på henne så tänker jag just det, det var så hon såg ut. Fast jag vet exakt hur hon såg ut känns det som att jag har glömt. En jätte konstig känsla!

Mamma, jag har glömt av din röst. Jag lovade mig själv att aldrig glömma den. Men jag hör den aldrig längre. Och det gör mig galen. Hon är inte i minna drömmar på nätterna lika mycket längre och det gör mig så besviken varje morgon när jag vaknar. Men samtidigt när
Hon är i mina drömmar är min dag oftast förstörd när jag vaknar. För det ända jag kan tänka på den dagen är drömmen och att hon var med. Det Är alltid lika levande, precis som att hon aldrig dog, oftast. Men det skönaste är att höra rösten i drömmarna, det är som att jag inte glömmer av den mellan gångerna.

Idag har det vart alla känslor på samma gång och det ända jag skulle vilja är att berätta om min dag för dig. Visa dig allt. Få respons. Höra din röst, känna din kropp i en varm kram, höra dina andetag, få kamma ditt hår och allt annat.

Och idag är en sån dag då jag inte kommer förstå hur jag kommer klara mig. 1år har gått utan dig och jag går snart i bitar. Hur ska det bli alla andra år? Jag önskar inget annat än att få ha en förälder igen. Och föräldern ska vara du.


Skrivet 22/2-17

Likes

Comments