View tracker

Nu har klockan blivit 21.07 och för ett år sedan tog mamma sitt sista andetag.

Det var söndag 10 januari 2016 klockan var 13.11 då jag gick ut och satte mig på trappen och fick smset "Petra har kommit in i en ny fas. Sista fasen säger dom. Jag har vart här hela natten men behöver åka hem till O en stund. Ta med dig någon när du kommer, kom inte själv". Det var några av meningarna som stod i det långa smset. Jag ringde mammas kompis Annika med en gång. Men hon var på bio med sina barn. Så jag ringde hennes mamma Lisa istället som var precis lika nära. Linus pappa kom och hämta mig och jag mötte Lisa och Karin vid entrén på sjukhuset. Med tunga steg åkte vi upp till våning 14 och gick in på rummet. Där låg hon. Hon kolla på oss, hon log. Men blicken var ändå så långt borta. Bara några dagar innan hade jag och mamma pratat om Karin och att hon skulle vilja träffa henne en sista gång. Det fick hon och det leendet hon fick i sina tomma ögon när Karin satte sig bredvid henne och pratade. Det är obeskrivligt.

Timmarna gick på sjukhuset hela släkten var samlad. Vi pendlade mellan att gå i rummet och i ett litet rum vi fick bredvid. Det kom så många tårar och mycket skratt när vi pratade om alla minnen. Vid 20 tiden bestämde vi oss att gå där ifrån för sköterskorna sa att hon behöver ro och även om hon var okontaktbar så visste hon att vi var där. Vi gick hem till mormor och morfar som bor någon minut ifrån sjukhuset. Åt lite mat. Men ingen hade hunger. Jag fick nog. Åkte hem till Linus pappa med sambo. När klockan slog 21.07 kände jag ett tryck över bröstet och jag sa att vi måste åka NU!! Jag hann inte längre än ut genom dörren innan min morbrors fru ringde och sa att Din mamma finns inte längre med oss. Jag och Linus åkte ner till mormor och morfar där släkten satt ändå. Vid 23 tiden gick vi med tunga steg till sjukhuset. Jag ringde alla jag kände. Smsa alla mamma stod nära. Vi var en hel del som samlades på sjukhuset den natten för att ta farväl.
Det värsta jag någonsin har gjort!!
Vid 01 tiden åkte vi ner till Linus mammas avdelning där hon jobbar. Pratade av oss innan vi åkte hem till Linus pappa.

Men nu har det gått 1år. Helt sjukt!! På 1år har jag lärt mig hur det är att leva utan mamma. Skapat en ny vardag. Så mycket saker har hänt sen denna dagen. Så mycket saker att jag skulle behöva skriva en bok för att få fram allt.

För 1år sedan idag sprack mitt hjärta i 1000 bitar och jag skulle aldrig klarat det här utan alla er som stått mig otroligt nära!! ❤

Jag älskar dig mamma. Jag saknar dig ❤❤

Likes

Comments

Snart är det ett år sedan vi såg min mamma, underbara Petra för sista gången. Att det har gått ett år för oss att inte har vår mamma här är det tuffaste som någonsin hänt. Det har vart så himla mycket tårar, svett och blod för det här. Och jag minns allt som om det vore igår.

Det är snart ett år sedan jag kom in hemma hos Linus pappa och kände nu måste jag tillbaka. Nu är hon snart borta. Men jag han inte längre än till bilen innan jag fick samtalet Din mamma är borta nu. Orden kom aldrig som en chock men det kom ändå som en chock. Vem ska jag ringa? Får jag sätta mig ner i snön och skrika? Det kommer inget skrik. Vi åker ner till mormor och morfar jag och Linus. Där sitter hela släkten samlad. Det första jag ser när jag öppnar dörren och hjärtat slår så hårt att det snart är utanför kroppen är min lillebror. Mitt allt. Han sitter där med vår morbror som försöker håller inne tårarna för att barnet på 10år inte ska fråga varför han är ledsen. Ingen hade sagt någonting. För honom har det vart en vanlig dag på sjukhuset. För oss var det vanligt att mamma låg på en säng sjuk i cancer. För oss barn var det vanligt att få åka och hälsa på mamma på sjukhuset och komma där ifrån utan henne för att sedan komma tillbaka nästa dag. Jag ser honom sitta där och spela Fia med knuff. Nått av det bästa han vet. Jag får panik när jag ser honom. Det är när jag ser min 10åriga lillebror jag brister ut. Det är då jag inser. Vart fan ska vi ta vägen utan en mamma? Visst han har en pappa. Men alla behöver vi ha tillbaka vår Petra.
Jag går fram och sätter mig vid golvet tårar längst kinderna och berättar för honom Oliver, mamma är död. Hon kommer aldrig mer komma tillbaka. Jag ser rädslan, paniken i ett barns små ögon och får tillbaka svaret NEJ! Hon är inte död! Hon ligger på sjukhuset! Min morbror går ut i från köket och när jag åter upprepar en gång till Jo, hon är död. Vi ska snart gå och säga hejdå. Då ser jag tårarna som kommer som en flod från hans ögon. Kramen. Skräcken. Det är nått jag aldrig kommer att glömma. När han går fram till mammas bästa vän Lisa och säger Kan du bli min mamma? Jag måste ha en mamma. Det finns så många saker han sa som jag aldrig kommer glömma. Så liten men så många fina ord. Han tyckte det var en skam att vi skulle gå till sjukhuset utan en blomma. Han hade mer panik över det än att vi skulle gå och se vår mamma för sista gången.

Det finns så mycket att säga som hände just denna dagen, denna kvällen. Dom 24 timmarna på detta dygnet var som 24 dagar. Men jag är så glad så här ett år senare att min släkt valde att inte berätta någonting. Att jag fick göra det. Det kan ha vart det svåraste jag någonsin har gjort. Men det är någonting jag alltid får bära med mig. Och vi är syskonen Johansson. Vi ger aldrig upp. Vi ska bli som vår mamma som var en krigare i blodet.

Likes

Comments

  • Jag har tyvärr förlorat min mamma... Det var första gången jag förlorade någon som vart mig nära
  • Eftersom min mamma gick bort har jag vart på begravning vilket jag aldrig tidigare vart.. Detta är någonting som jag önskade jag skulle slippa några år till!
  • Vart på urnsättning
  • Jag har bott hemma hos Linus och hemma hos Vicky, vilket jag är hjärtligt tacksam till. Skulle jag inte fått det och det stödet som jag fått och får skulle jag aldrig vart den jag är nu.
  • Jag har tatuerat mig för första gången
  • Provat på att vara vegan, det var inte min grej
  • Vart på en bal tyvärr var det inte som på film.. Jag är ledsen kompisar som ser fram emot sin bal. Men det är sjukt roligt!!
  • Jag har tagit studenten! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det och det var inte många som trodde att jag skulle få ta studenten utan att gå ett extra år.
  • Jag har fått min första lägenhet och...
  • ... mitt första riktiga jobb
  • Jag gick till skolan full...
  • ... och bakis
  • Tagit ut min läpp piercing efter en massa år
  • Jag har förlängt ögonfransarna för första gången
  • Rakat av mig håret, vilket jag ALDRIG trodde skulle ske i mitt liv
  • Vart på idol audition (inte jag som sökte, ta det lugnt)
  • Fått en grov paninångestattak ...
  • ... Vilket ledde till att jag fick åka till psykakuten och det var första gången jag var på en psyk mottagning och det var inte lika illa som jag trodde!
  • Jag uppnådde 12000 läsare!!

Likes

Comments

Idag för 1år sedan åt vi tacos vid köksbordet hemma, hela familjen. Mamma som egentligen låg inne på avd 14 fick komma hem på permission och komma in igen senast 22.00. Mamma satt i sin rullstol vid köksbordet och jag hennes dotter som nyss var fyllda 18år fick mata henne. Hennes armar gjorde så ont och var så fyllda med vatten att hon inte kunde använda dom till mat. Det var jätte tufft att sitta där och mata sin mamma med tacos och saft. Men jag gjorde allt för att hon skulle få en bra sista nyår. För vi alla visste att om ett år firar vi utan henne med oss.

Efter en hel dag med tårar vid ögonen och tanken sista nyår klarade jag dagen i hopp om att mamma skulle vara nöjd. Jag kommer aldrig glömma när jag har hjälpt henne ner i sängen och hon säger Detta är sista gången jag är hemma, jag kommer aldrig mer komma hit. Dom orden var det tyngsta min mamma någonsin har sagt till mig. Jag gick in på toaletten föll några tårar och sedan gjorde mig klar för kvällens nyårs fest.

Nu ett år senare sitter vi vid en grav på en kyrkogård fullt med olika stenar och namn. Tänder ljus, lämnar blommor och tar kort. Vi sitter vid din grav. Och jag kan fortfarande inte förstå att om 10 dagar så är det 1år sedan du tog ditt sista andetag.

Vi saknar dig mamma ❤

Likes

Comments