Studentliv

Då har jag haft mitt första Sverige-besök här i El Cajon! Mina föräldrar har varit här i två veckor hos mig, och den ena av dessa veckor så tog vi lite semester i och med att jag hade en "ledig" vecka efter andra omgången CAA-prov (POF, ASP och M&B som alla gick bra! Halvvägs igenom nu!). Vi drog upp till San Francisco via Highway 1, som dessvärre inte gick att köra längre än till Ragged Point då vägen därefter hade rasat ett par veckor tidigare (i vad som tydligen var Kaliforniens största land slide ever). Men vi fick ändå se en fin bit av kustvägen, så det fick väl duga. Ragged point är en av mina favoritplatser längs HWY1 så det var kul att få visa det för dem i alla fall. Vi stannade även till i Paradise Cove och andra fina platser för att ta kort, och så hittade vi en supermysig seafood restaurant med massa historia, det ska tydligen härja en Blue Lady där sägs det. Fantastisk mat. Hundar var välkomna (som i princip överallt i US) och även människor om de kunde bete sig. Det tog oss hela dagen att ta oss mellan LA och SF på grund av alla stopp!

(inlägget fortsätter längre ner)


Väl uppe i San Francisco var vädret rätt ut sagt skit, även för att vara San Francisco. Ingen av oss var väl riktigt förberedda på det, så det här med kläder för väder var ett uppenbart problem. Men inga problem utan lösningar! (med andra ord, vi ignorerade att vädret var skit och var ute ändå...). Vi besökte Alcatraz (bucketlist item - check!) vilket levde upp till alla förväntningar jag hade. Vi hade turen att besöka Alcatraz en dag när en före detta inmate satt och signerade en bok han hade skrivit (minns dessvärre inte vem han var nu) men dum som jag var så köpte jag den inte. Det hade varit häftigt att ha den, signerad med författaren själv. Gubben måste varit minst 70 bast och han hade suttit inlåst i 50 år av sitt liv. Anyhow - vi åt god mat, åkte till Muir Woods, Sausalito och Angel Island. Vi var på Pier 39 och drack vin på en vinbar, åt på Bubba Gump (ett av mina must do's alltid i USA) och bodde på världens mysigaste Motell en grön oas mitt i SF. Så vädret till trots så hade vi en trevlig vistelse i SF.

(inlägget fortsätter längre ner)

Sista veckan så var hemma i San Diego (eller El Cajon för att vara exakt) jag visade dem runt på skolan, de följde med på en flygtur där vi gjorde en bay transition längs kusten av San Diego. Det var lycka som inte går att beskriva att få flyga med någon man känner, att få visa vad man kan och vad man lärt sig! Ser fram emot att få komma hem och kanske flyga med en eller ett par av er hemma :) Vi var på stranden, grillade, spelade tennis, åt pannkakor på IHOP och tog det mest lugnt. Tror mamma och pappa behövde en äkta semestervecka där man inte gör något speciellt utan bara njuter av värmen. Skolan hade ju börjat för min del så jag flög ju lite granna och hade nån enstaka lektion denna veckan. Sista dagen så körde vi upp till LA och jag lämnade dem på flygplatsen och det var farväl. Nu kommer vi inte att ses förrän i slutet av september när jag kommer hem. Jag ser redan fram emot den dagen när de står och väntar på mig på flygplatsen med Roya <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Pilotutbildning, Thoughts

För nästan en vecka sedan idag så blev en av mina kurskamrater påkörd av en bil, på ett övergångsställe, när han hade grönt ljus. Vi var på väg till skolan, cyklandes, när det hände. Jag var en liten bit framför honom, och var således redan över vägen (och en liten bit till) medan Ryan var strax bakom honom och därmed bevittnade kollisionen. Killen som körde bilen satt och kollade på sin mobiltelefon och uppmärksammade inte att han hade rött ljus. Att min kursare klarade sig är ett helt under. Men istället för att skriva skolprov i ASP så hamnade jag i en ambulans med honom till sjukhuset. För att en ignorant idiot kör i 70 km/h, i ett område fullt med rödljus och övergångsställen, utan att ens kolla på vägen han kör på. När jag satt i ambulansen på väg till sjukhuset så pratade jag med en av ambulanssjukvårdarna (då jag fick sitta i framsätet med honom) och han berättade för mig hur vanligt det var att detta händer i El Cajon. Att människor där inte kan köra bil, att de kör snabbt och ovarsamt, och att det är mycket droger och rattfylla. Han sa till mig att man måste vara så otroligt försiktig som gångtrafikant eller cyklist. Det sjuka är att det är precis vad vi gjorde. Vi cyklade inte på vägen (utan på trottoaren) och han gjorde som han ska - tryckte på knappen och väntade på att få grönt ljus. Ändå händer det. På en sekund.


Nu är vi inne i slutspurten på ATPL del 2. Helt galet vad fort det har gått. Förra veckan var den så kallade skolprovsveckan, då vi skrev skolprov i Principles of Flight (POF), Airframes, Systems and Powerplant (ASP) och Mass and Balance (MB). Alla proven gick bra (även det provet jag skrev efter att jag lämnat sjukhuset - trots att jag åkte direkt och skrev provet...) så nu är det bara de statliga CAA proven i samma ämnen kvar som vi har nästa vecka. Vet inte överhuvudtaget hur jag känner inför det, har varit så stressad så länge nu att det börjar bli ett permanent tillstånd.

Jag gör inte så mycket annat än att plugga just nu, jag har gått ett par promenader för att rensa tankar och vi har grillat ett par kvällar. Äta måste man ju göra ändå, så att säga. Det kan vara lite svårt att hålla fokus ibland, så även om man sitter inne och pluggar en hel dag så är väl effektiviteten inte hundra procent hela tiden... men det är bara nio dagar kvar nu, sen är det förbi. Om nio dagar sätter jag mig i en bil och kör till LA för att få krama mina föräldrar. Nio dagar!

Likes

Comments

Träning

Det här med träningen har ju inte gått helt som jag tänkte när jag först åkte hit. Jag saknar faktiskt Sverige, SATS och min bästa löpar- och cykelkompis Roya... Man kan inte tro det, men det är verkligen en enorm kulturskillnad när det kommer till mat och träning mellan hemma och här. Eller ja, det där kom kanske ut lite märkligt. De flesta ser nog en kulturskillnad i matvanor och träningsvanor, för det är uppenbart. Men jag trodde inte det skulle bli ett problem för MIN del att fortsätta hålla god mathållning osv - jag KAN ju det där med mat och träning? Det har dock visat sig vara svårare än man förstår. Hemma är det enkelt att äta bra. Vi har en matkultur i Sverige som är hälsosam. Bra mellanmål, lätt att få tag på produkter som inte innehåller socker, konserveringsmedel osv. Rena produkter. Här är det en helt annan värld av konservering., gömt socker och annan skit. Det är svårt, jag upprepar, SVÅRT, att hitta bra mat som inte kostar skjortan. Allt som är naturligt och bra är DYRT. För att inte tala om svårt att hitta. Vill man hitta bra grejer som man hittar på vanliga ICA i Sverige så får man leta på specialbutiker. Och ni hör ju själva vart det leder rent kostnadmässigt. Det går helt enkelt inte på en studentekonomi. Ta exemplet vanligt bröd (!) jag vet inte vad för skit de stoppar i det, men det möglar aldrig. Då menar jag aldrig. Hur ska jag våga stoppa det i min kropp? Hur ska den hantera de konserveringsmedel osv som finns däri? Jag vet ändå vad som är bra och dåligt, för jag har levt många många år med att studera innehållsförteckningar osv och läst på om kost och näring. När JAG finner det svårt att leva hälsosamt, så blir det plötsligt inte så konstigt att folk ser ut som de gör här längre.

Hursomhelst - så har jag inte kunnat hålla i träning och mat som jag önskat och velat sen jag kom hit. Det har resulterat i ett stort tapp i både kondition och muskler. Jag har tröttnat lite på det nu och har lovat mig själv försöka träna mer, i den utsträckning det går med all hets kring skolan då. Jag har de senaste två dagarna kört gym och löpning, och jag känner direkt vilken skillnad det gör på min psykiska hälsa (!) Man känner sig så mycket gladare. Så nu mina vänner så ska jag fortsätta hålla i det här dessa 30 dagar som är kvar på det här blocket av ATPL. För min egen skull.

Likes

Comments

Pilotutbildning, Studentliv

Det verkar vara mer än svårt att få dessa nattflygningar gjorda här i San Diego... på kvällarna kommer det in något som kallas för Marine Layers från havet. Det är inte moln, det är någon sorts blandning av dimma/haze/låga moln. Eftersom vi inte flyger IR än (Instrument rating = då får man flyga i moln) utan bara VFR (=vi måste hela tiden ha visual contact med marken) så måste vi cancellera flygningen om det är för låga eller för mycket moln. Och för mig så verkar det vara en aning svårt att få den här natt cross coutryn genomförd då jag har fått ställa in den tre gånger nu. Vi ska försöka igen ikväll, men väderleksrapporten skvallrar om att den troligen kommer bli inställd.

Nu sitter jag och pillrar med electrics-kapitlet. Det är så förbannat tråkigt att jag tappar fokus mest hela tiden. Har haft lite dåligt med Herr Fokus de senaste dagarna, känns som han helt glömt min adress. Och så har min telefon gett upp, så jag får använda min extratelefon som mamma och pappa skickade från Sverige. Lite tjurig just nu, som ni kanske märker. Lite stressad, lite panikslagen, lite ångest och lite kaos i lilla huvudet...

Vi har besök från Svenska SAA just nu också, det är ett par grabbar som är här och träffar oss och ser över saker och ting. Jag har möte inbokat med dem före lektionen idag. Får se om jag har något att säga som jag inte redan sa när vår quality controller var här för någon månad sen. Jag kan inte komma på något just nu men är som sagt lite tom i huvudet för tillfället....

Annars? Jag har varit i Phoenix och förnyat mitt EASA medical (5,5 timmars bilresa i båda riktningarna genom Arizonas öken för ett 30 minuters möte) jag har varit i LA med grabbarna, färgat om håret, jag har kört upp i bergen för att få utsikt och andrum och jag har köpt en blomma för sällskap i rummet. Lite tragisk, men mindre ensam?

Likes

Comments

Pilotutbildning

Tiden flyger här i California. Nu har det gått hela 7 månader av min tid här, vilket känns superkonstigt. Just nu känns det som jag bara varit här i två månader. Vi är mitt i block 2 av ATPL, och hittills så har det gått bra för mig. Såhär har upplägget varit:

Block 1:

  1. Human performance and limitations
  2. Meteorology
  3. Communications (VFR and IFR)
Nu är vi inne i block 2, som innehåller:
  1. Principles of Flight (POF)
  2. Airframes, Systems and Powerplant (ASP)
  3. Mass & Balance (M&B)
Block ett är ju klart som ni vet, och som sagt halvvägs genom block 2 nu. Det är väldigt tunga ämnen (POF och ASP) så det är den här konstanta stressen som hägrar över en precis hela tiden. Vi hade förra veckan progress test i alla ämnen, vilka jag klarade. Vi var dock bara tre stycken (!) i klassen som klarade ASP progress test (6 st failade...), så det var lite av en chock då jag kände mig väldigt osäker på det ämnet. Det är otroligt stort ämne, då det är både jet turbine engines, piston engines, alla system i planet såsom oljan och hydrauliken osv, electrics, samt själva flygplanets uppbyggnad som "hardware". Så det kommer till att bli plugga stenhårt till school testen som är om en månad.

Jag har gjort en del flygningar sen min sista update. Dels så har jag flugit en nattflygning, två stycken cross country (ingen ensam än dock) och en massa solon ovanpå det. Nattflygning var speciellt. Vi var ute vid kusten och flög. När man gjorde en 180 graders sväng för att byta riktning, så vände vi ut mot vattnet - och man tappade all uppfattning om vad som var upp och ner. Skitläskigt! Man förstår vikten av att lita på sina instrument när man tappar all outside reference... för kroppen kan lura en, säga att man svänger tex fast man egentligen flyger straight and level. Kanske svårt att förstå innan man upplevt det, det tyckte i alla fall jag.

Vad mer? Jag har köpt en cykel. Bränt mig i solen. Saknat mina närmaste. Tränat 5 av 6 dagar den här veckan. Fått ställa in majoriteten av mina flygningar pga väder och moln och blåst och teknik och gud vet allt. Och om fem veckor kommer mamma och pappa. Tjoho!

Just ja. Tips från coachen. Lägg inte en colaburk på kylning i frysen. I alla fall inte om ni nu tänkte glömma bort det....

Likes

Comments

Pilotutbildning

Äntligen så har jag här en film på mitt andra solo som utfördes i traffic pattern på Gillespie field! Det är filmat med en 360 kamera, så feel free att kolla omkring i cockpit :) Ni som har mig på facebook har redan sett den för ett tag sen men vet att alla som följer den här bloggen inte har det. Jag funderar på att köpa en egen kamera, vet inte om jag ska köpa en GoPro eller en 360 dock, vad tycker ni? Jag hr en film från mitt fjärde solo när jag gjorde steep turns i pracetice area som är filmad med Hannas GoPro, så jag kan lägga upp den om ni vill jämföra vilket som är bäst :) Återkommer med det. Idag ska jag flyga min andra Cross Country med Rikard, så återkommer senare med en större update på vad som hänt här på senaste.

Later dudes!

Likes

Comments

Pilotutbildning

"Cessna 431FR at run up, two-seven right, request right close traffic, full stop landing, student pilot, first solo"

Finally the day came! Sista ATPL block 1-veckan (som är tre veckor sen nu... tiden går för fort..) kan nog kvalificera sig till att vara den bästa och den sämsta veckan i mitt liv, på samma gång. Vi hade fyra CAA-prov (communication VFR och IFR, human performance and limitations och meteorology), och jag flög mitt livs första solo-flygning. Jag slogs med huvudspöken, dålig självkänsla och dåliga väderförutsättningar. Tro det eller ej men man har inte alltid bra dagar, trots att man är i Kalifornien och livet utanpå ser ut att leka sig fram. När man inte vet vad man ska förvänta sig från det man står inför, så går man runt med en konstant inre stress som inte släppte förrän lördag eftermiddag när jag klickade på "finish test" på MET. Känslan när det står "PASSED" på skärmen var helt galet underbar. Speciellt eftersom jag nästan darrade på handen när jag skulle skicka in det.

FÖRSTA SOLOT. Man får bara en chans till en första gång. Jag hade en vecka med flygningar som inte alls kändes bra - på min checkride hade jag ingen bra dag så den gick väl inte direkt min väg (har aldrig landat så dåligt som jag gjorde då) - så självförtroendet var minst sagt kantstött. Men jag och Jakob gav oss upp i Traffic Pattern på torsdagen men intentionen att jag skulle göra mitt första solo den dagen. Vi gjorde ett par tre landningar och en go-around (pga en rejäl wind gust). Vi gjorde en full stop landing. Han säger att han är redo att släppa upp mig om det känns bra för mig. "Hur känner DU?". Och i mitt huvud så fanns bara en enda tanke; If not now, then WHEN? Och sa att jag ville köra. Allt kändes så bra så det var bara att köra när man hade lite feeling... Jakob hoppar ut. Jag kör startup procedures. Taxar ut. Kontaktar ground. Får clearance att taxa till 27R. Får min takeoff clearance. Full gas. Lyfter. På downwind:

Me: "1FR abeam"
Tower: "1FR follow Skyhawk on downwind, land as number two, runway two seven right, cleared to land"
Me: "Cleared to land as number two, two seven right.... looking for traffic.... 1FR"
Tower: "1FR traffic is ahead of you on downwind, turning base"
Me: ".........traffic in sight, 1FR"

Inser att jag hamnat lite för högt för Traffic Pattern som är på 1600 feet. Drar power to idle för att sjunka (man är ju inte så tung när man är ensam i planet så att säga). Tar ner flaps 10. Flaps 20. SJUNK DÅ. Äntligen. Vänder in på final. Flaps 30. Stabiliserar mig mot centerline. Ligger lite högt. Bestämmer mig för att låta det vara och låta det rätta sig själv. Kommer in över banan. Flare. Hjulen tar i banan och jag är nere. Inte en sekunds tvekan. Ingen osäkerhet. Bara så självklart. DEN KÄNSLAN.

Likes

Comments

Pilotutbildning

Nedräkningen har börjat mot de första riktigt viktiga proven här i Cali; CAA. För er som inte vet vad det innebär så är "CAA-prov" proven man gör för ATPL-teorin gentemot myndigheterna och EASA (eftersom vi går ett europeiskt program). De är av extra vikt att man inte missar på dessa prov, då resultaten från dessa är information som flygbolagen ser sen när man är klar med utbildningen och börjar söka jobb. Denna veckan har vi tre stycken "skolprov", vilket är vårt sista steg innan CAA. Klarar man dessa, som är sagda ska vara svårare än CAA, så ska man alltså vara på det gröna (om man inte fuckar upp helt). Hittills har vi haft på communications och HPL, och om två dagar så är det Meteorologi. Hittills har jag klarat mig bra, men MET är inte mitt favoritämne och det jag känner mest stress inför. Det går liksom inte att plugga tillräckligt på MET, det är så stort och så mycket att det finns ingen ände på det. Men man kan aldrig göra mer än sitt bästa...

Det har inte varit så mycket flyga på senaste. Vädret har satt käppar i hjulen och sen så är de inte så pigga på att schemalägga in flygningar när det närmar sig CAA för att vi ska få lägga energin på teorin istället. Detta har gjort att jag ligger slightly behind med mina flygningar, vilket inte känns superbra i och med att jag vet att killarna i klass 16-1 hade samma sits, och de nu sitter med problemet att de inte ens vet om de kommer hinna med alla sina timmar de ska göra här innan de åker tillbaka till Sverige om ca 2,5 månad. Jag vet att jag har rätt så långt kvar här men det är aldrig bra att ligga bakom schema, krass fakta... Ibland känns det kanske lite som att skolan inte riktigt har koll på läget (rakt av vänstra handen vet inte vad den högra gör) så man får kanske pusha på själv om det fortsätter såhär. När det går 2 veckor mellan varje tillfälle man flyger så blir jag nästan lite de-motiverad till det, eftersom man aldrig riktigt får in ett flow i det. Jag är i alla fall schemalagd på en flygning imorgon så hoppas vädret inte ställer till det igen nu :)

Likes

Comments

Studentliv, Thoughts

Äntligen så har solen letat sig tillbaka till oss här i Cali! Det fick jag känna på när jag helt oväntat brände mig på bröstet under en av mina powerwalks. Äntligen får man användning för solkrämen igen?

Jag har tagit beslutet att åka hem efter CAA-proven. Blir hemma i 8 dagar. Det visade sig nämligen att rätt så många av mina vänner både kunde, och ville, ses. Även ett par av dem som inte ens bor i Sverige längre kommer också vara i stan just samma vecka. Jag hoppas bara att allt går som det ska med CAA-proven och att flygningarna är i fas så man inte får någon sista minuten-planändring... men det ska väl gå att undvika tänker jag.

I förrgår låg jag vid poolen för första gången på 2 månader (!) vädret har varit så vintrigt här med regn och kallt så det har inte varit poolväder överhuvudtaget. Men det verkar som det vänder nu, så förhoppningsvis så har man NÅGON färg (som alltså inte är genomskinlig) till den 26 februari.... även om den mesta av den troligen kommer att tillkomma under mina träningsaktiviteter utomhus, i och med att jag aldrig varit ett riktigt fan av att ligga stilla. Har redan lyckats dra på mig en snygg strumpbränna som ni ser på bild nedan. Sexy lady.

En vecka till skolproven nu. Let the seriousness begin.

Likes

Comments

Mental Jetlag

Det finns saker man säger. Så finns det alla det där sakerna man inte säger. Oftast så är det väldigt mycket mer saker som faller under den andra kategorin än under den första. Speciellt ju äldre man blir, då man lär sig att det är bättre att hålla käften då det i många fall varken ändrar saker eller gör dem bättre av att säga dem högt. Det hänger lite ihop med att man också inte längre har ett behov av att tala om för omvärlden att den har fel, trots att man vet vad som är rätt. Kalla det bättre självkänsla eller vad ni vill. Resultatet är detsamma. Bor man ihop med någon så väljer man att inte säga saker för de är kanske inte så viktiga, egentligen. Även om det är störande, så finns ju säkert där saker som den andra personen stör sig på likväl. Åsikter man har gällande andras beslut. Där bör man definitivt hålla käften om det inte är så att dennes beslut påverkar en själv. Detta är en av de saker som många människor har svårast för. Man kan, och måste, acceptera människor som de är. Gör man inte det, så får man helt enkelt eliminera dem från sin vardag.

Människor ljuger. I väldigt stor utsträckning. Jag säger ingenting, trots allting som jag vet. Mycket för jag inte anser att det är min uppgift att leverera sanningen till varenda bakomljusetförd människa omkring mig. Och ni är några stycken. Somliga känner jag bara till existensen av. Andra har jag sett i ögonen och tagit i hand. Den gemensamma nämnaren är alltid samma sak. Jag vet något som ni skulle må väldigt dåligt av om ni visste. But here's the thing: Jag tror inte alla människor VILL ha sanningen. Speciellt inte de sanningar som innebär hur människor de litade på, deliberately went behind their backs, för att sedan låtsas som om ingenting.

Sanningen är så jävla ful ibland.

Jag hatar att ljuga. Lögner äter upp mig inifrån, bokstavligen. Det syns på mig när jag ljuger, och jag gör det i en ypperligt liten utsträckning (vita nödlögner i stil med "jag är där om fem minuter" när man är minst 15 min bort..). Livet blir så mycket lättare om man låter bli. Jag gör istället misstaget att beblanda min med människor som verkar ha svårare för att just låta bli att ljuga. Och så slutar det med att jag blir en del av deras lögn. Och så får JAG samvetskval inför personer jag inte borde ha samvete för över huvud taget. Inte för jag skäms för vad jag gör, mer för att jag inser hur dåligt jag skulle må om jag gick i deras skor. Ingen förtjänar att bli ljugen för helt enkelt. Och jag vill ha sanningen, för i min väld kan man inte bygga livet på lögner. Hence the question...

Do You want the truth, or do You want something beautiful?

Likes

Comments