Pilotutbildning

Då har man äntligen fått sitt första riktiga pilotcertifikat! PPL, private pilot license. Känslan när man sitter i planet efter flygningen, the examiner tittar på dig och frågar; So, how did you think you did today? Och man helt uppriktigt inte vågar säga att man ändå tycker att det gick rätt så bra, för man vet att man inte var perfekt. Där var ett par saker som man hade kunnat göra bättre, som alltid. Men så säger han; Congratulations, you passed. Det står stilla i huvudet för en stund. Sen fattar man. Men själva känslan kom inte ifatt förrän senare.

Det var lite mer än en vecka sedan nu, och känslan i kroppen sitter kvar. En av de bästa sakerna med PPL är att just att jag nu får flyga med passagerare ombord. Det får man ju inte som pilotstudent, då jag i praktiken flyger på min instruktörs certifikat (vilket är en skillnad från Europa). Gör jag nåt dumt så kan alltså min instruktör förlora sitt certifkat, i ytterligheten. Nu har jag alltså ett eget certifikat att förlora. Man brukar skämtsamt säga att part 61 i FAR (regelverket) beskriver hur man får sitt cert, medan part 91 är över hur man förlorar det...

Igår flög jag mitt första solo efter att jag tagit PPL, pratade även för första gången med clearance delivery för att starta flight following redan från marken, OCH fick mitt första class Bravo clearance. Det kändes väldigt myndigt, på något sätt. Flight following innebär att man är uppkopplad till SOCAL (air traffic control över södra Kalifornien) och de sköter separationen över de flygplan som befinner sig i det luftrum som de har kontroll över. SOCAL kan ge mig tillstånd att flyga i Class Bravo (ett striktare kontrollerat luftrum som man inte får flyga i som pilotstudent) och hjälper en om man får problem eller skulle tappa bort sig tex. SOCAL är med andra ord en väldigt trevlig funktion, speciellt med tanke på all denflygtrafik som faktiskt rör sig i södra Californias luftrum varje dag, på alla nivåer. I första hand är SOCAL till för de som flyger IFR (och med andra ord inte kan sköta separationen själva) men finns även tillgängliga för oss som flyger små Cessnas under VFR. Alternativet kan vara att man är uppkopplad på Air to Air frequency, men då får man inte flyga in i kontrollerade luftrum (B/C/D) utan att prata med den agency som kontrollerar just den biten. Är man bara ute och tränar på manövrar så är man uppkopplad till Air to Air, ska man åka någonstans så är det bättre att vara uppkopplad på SOCAL.

Vad innebär det då att få en clearance redan från marken som jag nämnde? En sådan kommunikation kan låta ungefär såhär: "Ontario tower, Cessna 431FR request flight following to Palomar via the coastline and DANAH point". Svar: "Cessna 1FR, turn left after departure heading 140, maintain VFR at or below 3000, contact SOCAL frequency 125.3, squawk 0662 and ident". Sen ska man läsa tillbaka den informationen som man fått samt trycka in squawk-coden i transpondern, och är det rätt så säger de "1FR, readback is correct. Let us know when you are ready to start taxi". Sen ska man givetvis taxa ut till banan, begära VFR release ("Ontario tower, Cessna 431FR, ready for VFR release") och sen följa de instruktioner man fått för sin take-off. När tornet har sett till att du är ur vägen och utanför deras kontrollområde så säger de åt en att kontakta SOCAL approach 'n have a good day.

Jag hade en riktigt, riktigt fin flygning igår längs kusten ner till Palomar från Ontario. Det var balsam för själen mitt i all stress och press vi har på oss. Jag vet inte om de andra upplever det som jag, men jag känner ett sånt stort behov att prestera hela tiden och det kan vara riktigt jobbigt. Så att få sådana fina dagar betyder mycket!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Pilotutbildning

Det är med blandade känslor jag skriver det här inlägget. Idag är det 58 dagar kvar av min tid i USA. 58 dagar kvar of being a California Girl. Det har snart gått 12 månader av mitt liv, som jag har spenderat på västkusten i USA. Och känslan? den känns som det gått max 3 månader...

Det är inte första gången jag flyttat utomlands. Det är inte ens första gången jag bott flyttat utomlands för flygets skull. Men på något underligt vis så har det varit annorlunda each and every time. För när jag flyttade hit, så var det tidsbegränsat. När jag valde den här utbildningen, med valet att flytta, så var det också första gången som jag inte flydde från någonting annat. Jag gjorde det enbart för att jag verkligen vill göra det här. Jag vill bli pilot. Jag vill leva samma liv som jag gjorde innan, men med lite annorlunda arbetsuppgifter, men ändock samma miljö och samma kollegor. Visste ni att bara 5% av världens piloter är kvinnor? 5 procent. Och det har ingenting att göra med kompetens. Om något så är kvinnor mer kompetenta piloter än män, det visar många studier.

Mitt PPL är nära nu. Det är i princip bara uppflygningen kvar nu för FAA (tillsammans med ett korsförhör som får antagningsproven till skolan att blekna...). Samtidigt som man måste plugga inför den, så pluggar vi fyra ATPL-ämnen (tunga ämnen), och har även påbörjat vår IR (instrument rating). Det är så mycket nu att det mest handlar om att släcka bränder. Man tar det som är närmast och hoppas att resten av huset inte kollapsar under tiden. Pressure brings out the worst in people. Men det testar också viljan. Vill man det tillräckligt mycket så biter man bara ihop och kör på. Det handlar just nu om 58 dagar, sen är vi nästan nästan nästan i mål....

Likes

Comments

Thoughts

När tiden går så insera man att det finns fördelar och nackdelar med allt. Relationer, bilar, lägenheter, träning, bloggar, jobb... Vi väljer att umgås med dem vi gör för att vi anser att vi får ut något av det (förhoppningsvis är det så i alla fall....) vi tar chanser och risker och ger oss in i lån och löften för att vi tror på att det kommer gynna oss i längden, vi tränar to stay fit, loose weight, get stronger (and so on), vi jobbar med det vi tycker är roligt (eller med det som kommer gynna oss i det långa loppet) och för att tjäna pengar oc h vi bloggar för att ge utlopp för energi, tankar, funderingar och.... för att få uppmärksamhet. Människan vill bli sedd, så är det. Det är därför det är ett faktum i att det värsta du kan göra mot en annan levande människa är att ignorera den. Vi vill ju gärna tycka och tro att vi gör det för vår egen skull. Men... gör vi verkligen det? För om vi bara gjorde det för vårt egna välbefinnande, så kunde vi ju lika gärna skriva en gammal hederlig pappersdagbok. Den behöver vi ju varken uppkoppling eller ens el för att upprätthålla. Gjorde vi det BARA för vår skull. varför skulle vi då känna press och stress över att uppdatera den virtuella dagboken?

Hur klarade sig folk för 20 år sen egentligen? De som levde i en vardag utan bloggar, utan bredbandsuppkoppling, mobiler och mail. De som inte hade datingsajter och otrohets-sajter (syftar på Victoria Milan) och air miles. Hade dem de verkligen så dåligt? Hade vi mått dåligt av att ha fått vara vuxna för 25 år sen?

Vi kan ta exemplet otrohet. Visst, det har funnits i alla tider. Men dagens teknik och möjligheter har onekligen suddat ut gränserna, det testar våra värderingar och synar våra olikheter. Var går gränsen för vad som är okej och inte? är det okej att adda ett ex som vän på Facebook? är det okej att skriva "puss" till ytliga vänner av motsatt kön? eller att skicka 120 meddelanden till en "kompis" av motsatt kön under en period av 12 dagar? Är det inte otrohet att skicka privata bilder på sig själv till en person av motsatt kön via Snapchat, med argumentet att en bild man man inte ta på - med andra ord otrohet kan bara vara fysisk? Vem avgör var gränsen går, och vem har rätt och vem har fel? Förr fanns det inga mobiler att skicka sms från. Det fanns inget Facebook att skicka privata meddelanden på, eller till och med skapa dubbla profiler och leva dubbelliv med. Det gick heller inte att "kapa" någon annans identitet med lika enkla medel som idag - när vi faktiskt själva VÄLJER att dela med oss av hela våra liv, familjefoton och vardagssysslor på bloggar och bilddagböcker osv. Ville man nå någon, så fick man ringa på hemtelefonen. Det blev en aning mer meckigt att ha älskarinnor och flera flickvänner samtidigt, för hur ofta händer det att älskarinnan ringer på hemtelefonen?

Det finns många anledningar att tycka att samhället i mångt och mycket inte alls utvecklats på ett sätt som varit positivt för oss som lever i det. Vi styr absolut själva över vad vi påverkas av, men vi kommer aldrig kunna styra över vad alla andra omkring oss påverkas av, eller deras handlingar som sker därefter. Men man kan ifrågasätta om vår nutida utveckling egentligen är särskilt utvecklande för oss, eller om den faktiskt är mer destruktiv än vad vi själva förstår. Återigen - who are in the position to judge, and most importantly....

  

...who's gonna save the world tonight?

  

Likes

Comments

Pilotutbildning

Nu har det sista blocket av ATPL dragit igång. Fyra sista ämnena vi har här i Cali! Det är General Navigation (GNAV) Radio Navigation (RNAV) Performance (PER) och Instruments (INS). Ovanpå det ska vi börja plugga på vår IR (instrument rating) jag har ett PPL att ta och vi har kurs i G1000 (glass cockpit). Bara av att räkna upp alla dessa saker gör mig stressad, haha. Men det är bara att borra ner huvudet i böckerna och köra på. Har det gått för alla andra före mig så ska nog jag fixa det också. Den lilla skillnaden är väl att vi ligger mer efter än vad de tidigare kurserna har gjort, då vädret varit så emot oss hela vintern. Egentligen så borde jag redan ha mitt PPL och flyga G1000. Men vi får se hur det går.

Det känns inte riktigt som schemaläggarna på skolan har riktig koll. Först prackar de på mig 4 flygningar på 4 dagar, sedan får jag inte flyga alls på 10 dagar. Ikväll är jag i alla fall schemalagd att flyga mitt natt-solo, det ska bli spännande. Skönt att få göra några rundor i trafikvarvet också, var ett tag sen jag gjorde det. Man känner dock av när det är så ojämn schemaläggning, iom att jag inte har alltför många flygtimmar än (har ca 60 flygtimmar nu) och tappar man lätt av detaljer när man inte får flyga på ett mer regelbundet sätt. Jag pratade med Rickard, som är den instruktören som lägger våra scheman, och han sa att de nu satt och skulle göra personliga planer för oss så vi skulle hinna med allting innan vi åker hem. Jag hoppas de får ordning på det...

Just ja, igår var vi ute och firade Gustav som fyllde år. Det var Gustav, Erik, Emil, Andreas och jag som gick ut och käkade på Pacific Beach på en krog som heter Famous. Bra kväll!


Likes

Comments

Studentliv

Då har jag haft mitt första Sverige-besök här i El Cajon! Mina föräldrar har varit här i två veckor hos mig, och den ena av dessa veckor så tog vi lite semester i och med att jag hade en "ledig" vecka efter andra omgången CAA-prov (POF, ASP och M&B som alla gick bra! Halvvägs igenom nu!). Vi drog upp till San Francisco via Highway 1, som dessvärre inte gick att köra längre än till Ragged Point då vägen därefter hade rasat ett par veckor tidigare (i vad som tydligen var Kaliforniens största land slide ever). Men vi fick ändå se en fin bit av kustvägen, så det fick väl duga. Ragged point är en av mina favoritplatser längs HWY1 så det var kul att få visa det för dem i alla fall. Vi stannade även till i Paradise Cove och andra fina platser för att ta kort, och så hittade vi en supermysig seafood restaurant med massa historia, det ska tydligen härja en Blue Lady där sägs det. Fantastisk mat. Hundar var välkomna (som i princip överallt i US) och även människor om de kunde bete sig. Det tog oss hela dagen att ta oss mellan LA och SF på grund av alla stopp!

(inlägget fortsätter längre ner)


Väl uppe i San Francisco var vädret rätt ut sagt skit, även för att vara San Francisco. Ingen av oss var väl riktigt förberedda på det, så det här med kläder för väder var ett uppenbart problem. Men inga problem utan lösningar! (med andra ord, vi ignorerade att vädret var skit och var ute ändå...). Vi besökte Alcatraz (bucketlist item - check!) vilket levde upp till alla förväntningar jag hade. Vi hade turen att besöka Alcatraz en dag när en före detta inmate satt och signerade en bok han hade skrivit (minns dessvärre inte vem han var nu) men dum som jag var så köpte jag den inte. Det hade varit häftigt att ha den, signerad med författaren själv. Gubben måste varit minst 70 bast och han hade suttit inlåst i 50 år av sitt liv. Anyhow - vi åt god mat, åkte till Muir Woods, Sausalito och Angel Island. Vi var på Pier 39 och drack vin på en vinbar, åt på Bubba Gump (ett av mina must do's alltid i USA) och bodde på världens mysigaste Motell en grön oas mitt i SF. Så vädret till trots så hade vi en trevlig vistelse i SF.

(inlägget fortsätter längre ner)

Sista veckan så var hemma i San Diego (eller El Cajon för att vara exakt) jag visade dem runt på skolan, de följde med på en flygtur där vi gjorde en bay transition längs kusten av San Diego. Det var lycka som inte går att beskriva att få flyga med någon man känner, att få visa vad man kan och vad man lärt sig! Ser fram emot att få komma hem och kanske flyga med en eller ett par av er hemma :) Vi var på stranden, grillade, spelade tennis, åt pannkakor på IHOP och tog det mest lugnt. Tror mamma och pappa behövde en äkta semestervecka där man inte gör något speciellt utan bara njuter av värmen. Skolan hade ju börjat för min del så jag flög ju lite granna och hade nån enstaka lektion denna veckan. Sista dagen så körde vi upp till LA och jag lämnade dem på flygplatsen och det var farväl. Nu kommer vi inte att ses förrän i slutet av september när jag kommer hem. Jag ser redan fram emot den dagen när de står och väntar på mig på flygplatsen med Roya <3

Likes

Comments

Pilotutbildning, Thoughts

För nästan en vecka sedan idag så blev en av mina kurskamrater påkörd av en bil, på ett övergångsställe, när han hade grönt ljus. Vi var på väg till skolan, cyklandes, när det hände. Jag var en liten bit framför honom, och var således redan över vägen (och en liten bit till) medan Ryan var strax bakom honom och därmed bevittnade kollisionen. Killen som körde bilen satt och kollade på sin mobiltelefon och uppmärksammade inte att han hade rött ljus. Att min kursare klarade sig är ett helt under. Men istället för att skriva skolprov i ASP så hamnade jag i en ambulans med honom till sjukhuset. För att en ignorant idiot kör i 70 km/h, i ett område fullt med rödljus och övergångsställen, utan att ens kolla på vägen han kör på. När jag satt i ambulansen på väg till sjukhuset så pratade jag med en av ambulanssjukvårdarna (då jag fick sitta i framsätet med honom) och han berättade för mig hur vanligt det var att detta händer i El Cajon. Att människor där inte kan köra bil, att de kör snabbt och ovarsamt, och att det är mycket droger och rattfylla. Han sa till mig att man måste vara så otroligt försiktig som gångtrafikant eller cyklist. Det sjuka är att det är precis vad vi gjorde. Vi cyklade inte på vägen (utan på trottoaren) och han gjorde som han ska - tryckte på knappen och väntade på att få grönt ljus. Ändå händer det. På en sekund.


Nu är vi inne i slutspurten på ATPL del 2. Helt galet vad fort det har gått. Förra veckan var den så kallade skolprovsveckan, då vi skrev skolprov i Principles of Flight (POF), Airframes, Systems and Powerplant (ASP) och Mass and Balance (MB). Alla proven gick bra (även det provet jag skrev efter att jag lämnat sjukhuset - trots att jag åkte direkt och skrev provet...) så nu är det bara de statliga CAA proven i samma ämnen kvar som vi har nästa vecka. Vet inte överhuvudtaget hur jag känner inför det, har varit så stressad så länge nu att det börjar bli ett permanent tillstånd.

Jag gör inte så mycket annat än att plugga just nu, jag har gått ett par promenader för att rensa tankar och vi har grillat ett par kvällar. Äta måste man ju göra ändå, så att säga. Det kan vara lite svårt att hålla fokus ibland, så även om man sitter inne och pluggar en hel dag så är väl effektiviteten inte hundra procent hela tiden... men det är bara nio dagar kvar nu, sen är det förbi. Om nio dagar sätter jag mig i en bil och kör till LA för att få krama mina föräldrar. Nio dagar!

Likes

Comments

Träning

Det här med träningen har ju inte gått helt som jag tänkte när jag först åkte hit. Jag saknar faktiskt Sverige, SATS och min bästa löpar- och cykelkompis Roya... Man kan inte tro det, men det är verkligen en enorm kulturskillnad när det kommer till mat och träning mellan hemma och här. Eller ja, det där kom kanske ut lite märkligt. De flesta ser nog en kulturskillnad i matvanor och träningsvanor, för det är uppenbart. Men jag trodde inte det skulle bli ett problem för MIN del att fortsätta hålla god mathållning osv - jag KAN ju det där med mat och träning? Det har dock visat sig vara svårare än man förstår. Hemma är det enkelt att äta bra. Vi har en matkultur i Sverige som är hälsosam. Bra mellanmål, lätt att få tag på produkter som inte innehåller socker, konserveringsmedel osv. Rena produkter. Här är det en helt annan värld av konservering., gömt socker och annan skit. Det är svårt, jag upprepar, SVÅRT, att hitta bra mat som inte kostar skjortan. Allt som är naturligt och bra är DYRT. För att inte tala om svårt att hitta. Vill man hitta bra grejer som man hittar på vanliga ICA i Sverige så får man leta på specialbutiker. Och ni hör ju själva vart det leder rent kostnadmässigt. Det går helt enkelt inte på en studentekonomi. Ta exemplet vanligt bröd (!) jag vet inte vad för skit de stoppar i det, men det möglar aldrig. Då menar jag aldrig. Hur ska jag våga stoppa det i min kropp? Hur ska den hantera de konserveringsmedel osv som finns däri? Jag vet ändå vad som är bra och dåligt, för jag har levt många många år med att studera innehållsförteckningar osv och läst på om kost och näring. När JAG finner det svårt att leva hälsosamt, så blir det plötsligt inte så konstigt att folk ser ut som de gör här längre.

Hursomhelst - så har jag inte kunnat hålla i träning och mat som jag önskat och velat sen jag kom hit. Det har resulterat i ett stort tapp i både kondition och muskler. Jag har tröttnat lite på det nu och har lovat mig själv försöka träna mer, i den utsträckning det går med all hets kring skolan då. Jag har de senaste två dagarna kört gym och löpning, och jag känner direkt vilken skillnad det gör på min psykiska hälsa (!) Man känner sig så mycket gladare. Så nu mina vänner så ska jag fortsätta hålla i det här dessa 30 dagar som är kvar på det här blocket av ATPL. För min egen skull.

Likes

Comments

Pilotutbildning, Studentliv

Det verkar vara mer än svårt att få dessa nattflygningar gjorda här i San Diego... på kvällarna kommer det in något som kallas för Marine Layers från havet. Det är inte moln, det är någon sorts blandning av dimma/haze/låga moln. Eftersom vi inte flyger IR än (Instrument rating = då får man flyga i moln) utan bara VFR (=vi måste hela tiden ha visual contact med marken) så måste vi cancellera flygningen om det är för låga eller för mycket moln. Och för mig så verkar det vara en aning svårt att få den här natt cross coutryn genomförd då jag har fått ställa in den tre gånger nu. Vi ska försöka igen ikväll, men väderleksrapporten skvallrar om att den troligen kommer bli inställd.

Nu sitter jag och pillrar med electrics-kapitlet. Det är så förbannat tråkigt att jag tappar fokus mest hela tiden. Har haft lite dåligt med Herr Fokus de senaste dagarna, känns som han helt glömt min adress. Och så har min telefon gett upp, så jag får använda min extratelefon som mamma och pappa skickade från Sverige. Lite tjurig just nu, som ni kanske märker. Lite stressad, lite panikslagen, lite ångest och lite kaos i lilla huvudet...

Vi har besök från Svenska SAA just nu också, det är ett par grabbar som är här och träffar oss och ser över saker och ting. Jag har möte inbokat med dem före lektionen idag. Får se om jag har något att säga som jag inte redan sa när vår quality controller var här för någon månad sen. Jag kan inte komma på något just nu men är som sagt lite tom i huvudet för tillfället....

Annars? Jag har varit i Phoenix och förnyat mitt EASA medical (5,5 timmars bilresa i båda riktningarna genom Arizonas öken för ett 30 minuters möte) jag har varit i LA med grabbarna, färgat om håret, jag har kört upp i bergen för att få utsikt och andrum och jag har köpt en blomma för sällskap i rummet. Lite tragisk, men mindre ensam?

Likes

Comments

Pilotutbildning

Tiden flyger här i California. Nu har det gått hela 7 månader av min tid här, vilket känns superkonstigt. Just nu känns det som jag bara varit här i två månader. Vi är mitt i block 2 av ATPL, och hittills så har det gått bra för mig. Såhär har upplägget varit:

Block 1:

  1. Human performance and limitations
  2. Meteorology
  3. Communications (VFR and IFR)
Nu är vi inne i block 2, som innehåller:
  1. Principles of Flight (POF)
  2. Airframes, Systems and Powerplant (ASP)
  3. Mass & Balance (M&B)
Block ett är ju klart som ni vet, och som sagt halvvägs genom block 2 nu. Det är väldigt tunga ämnen (POF och ASP) så det är den här konstanta stressen som hägrar över en precis hela tiden. Vi hade förra veckan progress test i alla ämnen, vilka jag klarade. Vi var dock bara tre stycken (!) i klassen som klarade ASP progress test (6 st failade...), så det var lite av en chock då jag kände mig väldigt osäker på det ämnet. Det är otroligt stort ämne, då det är både jet turbine engines, piston engines, alla system i planet såsom oljan och hydrauliken osv, electrics, samt själva flygplanets uppbyggnad som "hardware". Så det kommer till att bli plugga stenhårt till school testen som är om en månad.

Jag har gjort en del flygningar sen min sista update. Dels så har jag flugit en nattflygning, två stycken cross country (ingen ensam än dock) och en massa solon ovanpå det. Nattflygning var speciellt. Vi var ute vid kusten och flög. När man gjorde en 180 graders sväng för att byta riktning, så vände vi ut mot vattnet - och man tappade all uppfattning om vad som var upp och ner. Skitläskigt! Man förstår vikten av att lita på sina instrument när man tappar all outside reference... för kroppen kan lura en, säga att man svänger tex fast man egentligen flyger straight and level. Kanske svårt att förstå innan man upplevt det, det tyckte i alla fall jag.

Vad mer? Jag har köpt en cykel. Bränt mig i solen. Saknat mina närmaste. Tränat 5 av 6 dagar den här veckan. Fått ställa in majoriteten av mina flygningar pga väder och moln och blåst och teknik och gud vet allt. Och om fem veckor kommer mamma och pappa. Tjoho!

Just ja. Tips från coachen. Lägg inte en colaburk på kylning i frysen. I alla fall inte om ni nu tänkte glömma bort det....

Likes

Comments