Pilotutbildning

Tiden flyger här i California. Nu har det gått hela 7 månader av min tid här, vilket känns superkonstigt. Just nu känns det som jag bara varit här i två månader. Vi är mitt i block 2 av ATPL, och hittills så har det gått bra för mig. Såhär har upplägget varit:

Block 1:

  1. Human performance and limitations
  2. Meteorology
  3. Communications (VFR and IFR)
Nu är vi inne i block 2, som innehåller:
  1. Principles of Flight (POF)
  2. Airframes, Systems and Powerplant (ASP)
  3. Mass & Balance (M&B)
Block ett är ju klart som ni vet, och som sagt halvvägs genom block 2 nu. Det är väldigt tunga ämnen (POF och ASP) så det är den här konstanta stressen som hägrar över en precis hela tiden. Vi hade förra veckan progress test i alla ämnen, vilka jag klarade. Vi var dock bara tre stycken (!) i klassen som klarade ASP progress test (6 st failade...), så det var lite av en chock då jag kände mig väldigt osäker på det ämnet. Det är otroligt stort ämne, då det är både jet turbine engines, piston engines, alla system i planet såsom oljan och hydrauliken osv, electrics, samt själva flygplanets uppbyggnad som "hardware". Så det kommer till att bli plugga stenhårt till school testen som är om en månad.

Jag har gjort en del flygningar sen min sista update. Dels så har jag flugit en nattflygning, två stycken cross country (ingen ensam än dock) och en massa solon ovanpå det. Nattflygning var speciellt. Vi var ute vid kusten och flög. När man gjorde en 180 graders sväng för att byta riktning, så vände vi ut mot vattnet - och man tappade all uppfattning om vad som var upp och ner. Skitläskigt! Man förstår vikten av att lita på sina instrument när man tappar all outside reference... för kroppen kan lura en, säga att man svänger tex fast man egentligen flyger straight and level. Kanske svårt att förstå innan man upplevt det, det tyckte i alla fall jag.

Vad mer? Jag har köpt en cykel. Bränt mig i solen. Saknat mina närmaste. Tränat 5 av 6 dagar den här veckan. Fått ställa in majoriteten av mina flygningar pga väder och moln och blåst och teknik och gud vet allt. Och om fem veckor kommer mamma och pappa. Tjoho!

Just ja. Tips från coachen. Lägg inte en colaburk på kylning i frysen. I alla fall inte om ni nu tänkte glömma bort det....

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Pilotutbildning

Äntligen så har jag här en film på mitt andra solo som utfördes i traffic pattern på Gillespie field! Det är filmat med en 360 kamera, så feel free att kolla omkring i cockpit :) Ni som har mig på facebook har redan sett den för ett tag sen men vet att alla som följer den här bloggen inte har det. Jag funderar på att köpa en egen kamera, vet inte om jag ska köpa en GoPro eller en 360 dock, vad tycker ni? Jag hr en film från mitt fjärde solo när jag gjorde steep turns i pracetice area som är filmad med Hannas GoPro, så jag kan lägga upp den om ni vill jämföra vilket som är bäst :) Återkommer med det. Idag ska jag flyga min andra Cross Country med Rikard, så återkommer senare med en större update på vad som hänt här på senaste.

Later dudes!

Likes

Comments

Pilotutbildning

"Cessna 431FR at run up, two-seven right, request right close traffic, full stop landing, student pilot, first solo"

Finally the day came! Sista ATPL block 1-veckan (som är tre veckor sen nu... tiden går för fort..) kan nog kvalificera sig till att vara den bästa och den sämsta veckan i mitt liv, på samma gång. Vi hade fyra CAA-prov (communication VFR och IFR, human performance and limitations och meteorology), och jag flög mitt livs första solo-flygning. Jag slogs med huvudspöken, dålig självkänsla och dåliga väderförutsättningar. Tro det eller ej men man har inte alltid bra dagar, trots att man är i Kalifornien och livet utanpå ser ut att leka sig fram. När man inte vet vad man ska förvänta sig från det man står inför, så går man runt med en konstant inre stress som inte släppte förrän lördag eftermiddag när jag klickade på "finish test" på MET. Känslan när det står "PASSED" på skärmen var helt galet underbar. Speciellt eftersom jag nästan darrade på handen när jag skulle skicka in det.

FÖRSTA SOLOT. Man får bara en chans till en första gång. Jag hade en vecka med flygningar som inte alls kändes bra - på min checkride hade jag ingen bra dag så den gick väl inte direkt min väg (har aldrig landat så dåligt som jag gjorde då) - så självförtroendet var minst sagt kantstött. Men jag och Jakob gav oss upp i Traffic Pattern på torsdagen men intentionen att jag skulle göra mitt första solo den dagen. Vi gjorde ett par tre landningar och en go-around (pga en rejäl wind gust). Vi gjorde en full stop landing. Han säger att han är redo att släppa upp mig om det känns bra för mig. "Hur känner DU?". Och i mitt huvud så fanns bara en enda tanke; If not now, then WHEN? Och sa att jag ville köra. Allt kändes så bra så det var bara att köra när man hade lite feeling... Jakob hoppar ut. Jag kör startup procedures. Taxar ut. Kontaktar ground. Får clearance att taxa till 27R. Får min takeoff clearance. Full gas. Lyfter. På downwind:

Me: "1FR abeam"
Tower: "1FR follow Skyhawk on downwind, land as number two, runway two seven right, cleared to land"
Me: "Cleared to land as number two, two seven right.... looking for traffic.... 1FR"
Tower: "1FR traffic is ahead of you on downwind, turning base"
Me: ".........traffic in sight, 1FR"

Inser att jag hamnat lite för högt för Traffic Pattern som är på 1600 feet. Drar power to idle för att sjunka (man är ju inte så tung när man är ensam i planet så att säga). Tar ner flaps 10. Flaps 20. SJUNK DÅ. Äntligen. Vänder in på final. Flaps 30. Stabiliserar mig mot centerline. Ligger lite högt. Bestämmer mig för att låta det vara och låta det rätta sig själv. Kommer in över banan. Flare. Hjulen tar i banan och jag är nere. Inte en sekunds tvekan. Ingen osäkerhet. Bara så självklart. DEN KÄNSLAN.

Likes

Comments

Pilotutbildning

Nedräkningen har börjat mot de första riktigt viktiga proven här i Cali; CAA. För er som inte vet vad det innebär så är "CAA-prov" proven man gör för ATPL-teorin gentemot myndigheterna och EASA (eftersom vi går ett europeiskt program). De är av extra vikt att man inte missar på dessa prov, då resultaten från dessa är information som flygbolagen ser sen när man är klar med utbildningen och börjar söka jobb. Denna veckan har vi tre stycken "skolprov", vilket är vårt sista steg innan CAA. Klarar man dessa, som är sagda ska vara svårare än CAA, så ska man alltså vara på det gröna (om man inte fuckar upp helt). Hittills har vi haft på communications och HPL, och om två dagar så är det Meteorologi. Hittills har jag klarat mig bra, men MET är inte mitt favoritämne och det jag känner mest stress inför. Det går liksom inte att plugga tillräckligt på MET, det är så stort och så mycket att det finns ingen ände på det. Men man kan aldrig göra mer än sitt bästa...

Det har inte varit så mycket flyga på senaste. Vädret har satt käppar i hjulen och sen så är de inte så pigga på att schemalägga in flygningar när det närmar sig CAA för att vi ska få lägga energin på teorin istället. Detta har gjort att jag ligger slightly behind med mina flygningar, vilket inte känns superbra i och med att jag vet att killarna i klass 16-1 hade samma sits, och de nu sitter med problemet att de inte ens vet om de kommer hinna med alla sina timmar de ska göra här innan de åker tillbaka till Sverige om ca 2,5 månad. Jag vet att jag har rätt så långt kvar här men det är aldrig bra att ligga bakom schema, krass fakta... Ibland känns det kanske lite som att skolan inte riktigt har koll på läget (rakt av vänstra handen vet inte vad den högra gör) så man får kanske pusha på själv om det fortsätter såhär. När det går 2 veckor mellan varje tillfälle man flyger så blir jag nästan lite de-motiverad till det, eftersom man aldrig riktigt får in ett flow i det. Jag är i alla fall schemalagd på en flygning imorgon så hoppas vädret inte ställer till det igen nu :)

Likes

Comments

Studentliv, Thoughts

Äntligen så har solen letat sig tillbaka till oss här i Cali! Det fick jag känna på när jag helt oväntat brände mig på bröstet under en av mina powerwalks. Äntligen får man användning för solkrämen igen?

Jag har tagit beslutet att åka hem efter CAA-proven. Blir hemma i 8 dagar. Det visade sig nämligen att rätt så många av mina vänner både kunde, och ville, ses. Även ett par av dem som inte ens bor i Sverige längre kommer också vara i stan just samma vecka. Jag hoppas bara att allt går som det ska med CAA-proven och att flygningarna är i fas så man inte får någon sista minuten-planändring... men det ska väl gå att undvika tänker jag.

I förrgår låg jag vid poolen för första gången på 2 månader (!) vädret har varit så vintrigt här med regn och kallt så det har inte varit poolväder överhuvudtaget. Men det verkar som det vänder nu, så förhoppningsvis så har man NÅGON färg (som alltså inte är genomskinlig) till den 26 februari.... även om den mesta av den troligen kommer att tillkomma under mina träningsaktiviteter utomhus, i och med att jag aldrig varit ett riktigt fan av att ligga stilla. Har redan lyckats dra på mig en snygg strumpbränna som ni ser på bild nedan. Sexy lady.

En vecka till skolproven nu. Let the seriousness begin.

Likes

Comments

Mental Jetlag

Det finns saker man säger. Så finns det alla det där sakerna man inte säger. Oftast så är det väldigt mycket mer saker som faller under den andra kategorin än under den första. Speciellt ju äldre man blir, då man lär sig att det är bättre att hålla käften då det i många fall varken ändrar saker eller gör dem bättre av att säga dem högt. Det hänger lite ihop med att man också inte längre har ett behov av att tala om för omvärlden att den har fel, trots att man vet vad som är rätt. Kalla det bättre självkänsla eller vad ni vill. Resultatet är detsamma. Bor man ihop med någon så väljer man att inte säga saker för de är kanske inte så viktiga, egentligen. Även om det är störande, så finns ju säkert där saker som den andra personen stör sig på likväl. Åsikter man har gällande andras beslut. Där bör man definitivt hålla käften om det inte är så att dennes beslut påverkar en själv. Detta är en av de saker som många människor har svårast för. Man kan, och måste, acceptera människor som de är. Gör man inte det, så får man helt enkelt eliminera dem från sin vardag.

Människor ljuger. I väldigt stor utsträckning. Jag säger ingenting, trots allting som jag vet. Mycket för jag inte anser att det är min uppgift att leverera sanningen till varenda bakomljusetförd människa omkring mig. Och ni är några stycken. Somliga känner jag bara till existensen av. Andra har jag sett i ögonen och tagit i hand. Den gemensamma nämnaren är alltid samma sak. Jag vet något som ni skulle må väldigt dåligt av om ni visste. But here's the thing: Jag tror inte alla människor VILL ha sanningen. Speciellt inte de sanningar som innebär hur människor de litade på, deliberately went behind their backs, för att sedan låtsas som om ingenting.

Sanningen är så jävla ful ibland.

Jag hatar att ljuga. Lögner äter upp mig inifrån, bokstavligen. Det syns på mig när jag ljuger, och jag gör det i en ypperligt liten utsträckning (vita nödlögner i stil med "jag är där om fem minuter" när man är minst 15 min bort..). Livet blir så mycket lättare om man låter bli. Jag gör istället misstaget att beblanda min med människor som verkar ha svårare för att just låta bli att ljuga. Och så slutar det med att jag blir en del av deras lögn. Och så får JAG samvetskval inför personer jag inte borde ha samvete för över huvud taget. Inte för jag skäms för vad jag gör, mer för att jag inser hur dåligt jag skulle må om jag gick i deras skor. Ingen förtjänar att bli ljugen för helt enkelt. Och jag vill ha sanningen, för i min väld kan man inte bygga livet på lögner. Hence the question...

Do You want the truth, or do You want something beautiful?

Likes

Comments

Pilotutbildning

Hell-week. Det är lite så jag känner om veckan som just passerat. Vi hade ett progress test i meteorologi och så hade jag vad som skulle vara min sista flygning innan min checkride (...) och så fick jag min oral exam inslängd dagen före den skulle genomföras. Den var först inplanerad till efter helgen, men så såg jag att den ändrats och flyttats fram till dagen efter (torsdag) så onsdagkvällen fick gå till att repetera PPL och regulations för både FAA och SAA, emergency drills och maneuvers. Bland annat. Det gick, hur som haver, bra. Nu ska det vara ca 2 veckor först tills nästa test, vilket är skoltestet för Communication, MET och HPL. Alla samma vecka.

Sitter i funderingar om vad man ska göra veckan efter CAA-proven. Vi har en vecka där som är helt tom. Någon som har något bra förslag? Jag vet att jag har massa kollegor i Chicago. Även i Karibien. Vegas är ett alternativ. Stockholm. Eller om någon vill komma hit? Det är slutet på februari/början av mars. 1,5 månad. Lite kort announcement, I know. Men hit me up med förslag. Om det är många vänner hemma som vill ses så är det inte helt omöjligt att jag kommer hem en vecka. Så får jag gosa med min älsklingstjej också. Vilket egentligen är det som slår allra högst...

Likes

Comments

Pilotutbildning

Nu har vi kommit igång med första blocket av ATPL-teorin. Vi läser just nu Meteorology, Human Performance and Limitations och Communication. I förrgår hade vi progress test i HPL, vilket gick bra. Tycker det är ett roligt ämne då det handlar om kroppen och hur vi fungerar både fysiskt och psykiskt. På tisdag har vi progress test i MET, ett ämne jag inte alls är ett lika stort fan av... det är bara så stort och mycket och komplext. Men det är bara att kämpa sig igenom, det är ju en stor del av vardagen som pilot också.

Har bara haft en flygning sen jag kom tillbaka efter jullovet. Har varit väldigt dåligt väder här med regn och låga moln, inga bra förutsättningar att flyga VFR i (visual flight rules, då är alltså förutsättningen att man ser något, eftersom man inte flyger med instrument). Det blir ju i alla fall grönt på marken när vi får vatten, om man ska se det positiva med det... Nu har jag bara två flygningar kvar innan jag ska göra min checkride som föregår min första soloflygning. It is getting closer och det börjar faktiskt bli lite nervöst... Dessutom fick jag igår veta att jag får byta instruktör, något jag inte är jätteglad över tyvärr, men den instruktören jag haft hittills måste fokusera på klass 16-1 som flyger IR nu och tydligen ligger väldigt mycket efter med sina flygningar. De har bara 11 veckor kvar här dessutom så det brinner väl lite i knutarna för dem. Har bara haft två flygningar med den instruktören som nu tar över ansvaret över alla mina flygningar. Det är väl egentligen inget fel på honom, men trivdes väldigt bra med den instruktören jag hade så känns lite moloket just nu.

Just det. Jag var på hockey och såg Anaheim Ducks piska Detroit Red Wings. Good game :)

Likes

Comments

Mental Jetlag, Studentliv

2016 var ett bra år för mig. På nästan alla plan. Jag blev kabinchef. Jag kom in på SAA. Jag kom till start i två OCR-lopp (innan jag blev sjuk, en av de få sakerna som inte gick min väg). Jag avslutade årets sista vecka i någon sorts bubbla där ingenting var på riktigt, men där jag mådde bra av att vara. Ett bra avslut på ett bra år. Sen spenderade jag själva nyårsafton i Los Angeles på en grym musikfestival.

2017 startade aningen hårt på mig. Jag kom till insikt kring människor. Saker jag kunde förbise innan, är inte längre lika enkla att ignorera. Jag tycker inte om att ignorera saker. Men ändå är det något man måste göra på en daglig basis för att vardagen ska gå framåt. Ibland undrar jag om jag är as bad as the rest of them. Jag vill tro att jag inte är det. Men jag lurar kanske mig själv? Man väljer sina strider. Livet, ni vet. Just nu är livet up in my face.


Likes

Comments

Studentliv

Stockholm. Stockholm. Underbara Stockholm. En veckas break. Jag har hunnit med allt och ingenting på mina dagar här hemma. Hann träffa några av mina fina. Fick en naprapatbehandling som gjorde mig sjuk i 24 timmar därefter (men ryggen går plötsligt att röra på igen, så det var det värt). Jag har fått göra saker jag inte gjort på över två månader. Haft roliga och förtroliga konversationer med människor som får mig att garva från maggropen, och bara må bra. Jag har hällt vin över en matta och haft sönder vinglas. Druckit champagne och ätit bouillabaisse. Jag har levt som i en bubbla, ignorerat det jag inte har någon sympati för till förmån för mitt eget välmående. Det är kanske inte föredömligt, men inte heller brottsligt. Jag har gått på långa promenader med världens bästa tjej. Som har följt mig som en skugga dygnet runt. Nu är det nio månader tills nästa gång jag får vakna med henne vakandes på golvet. I will miss her like the idiot misses the point. Att jag har mått bra den här veckan är en underdrift. Det var exakt vad jag behövde.

Likes

Comments