View tracker

Stänger dörren till sovrummet... bara jag.
Jag är ensam hemma så att stänga in mig är mest symboliskt...
Att stänga dörren och att samtidigt öva på att stänga av omvärlden, samla och förvalta mina egna energier.
Tar några långa djupa andetag...
Efter en stunds mental vila börjar salta tårar rinna nerför min kind
... jag låter dom komma
.. välkomnar att få känna känslor
... inte stänga av.
Vet inte varför jag gråter.. glädje, sorg...eller bara för att de behöver ut.
Öppnar ögonen och bestämmer mig för att dagens mentala övning ska vara att fokusera på tacksamhet för de jag är och de jag har och inte känna skuld för de jag inte lyckas åstadkomma just nu, och oro för de jag inte har.
Jag accepterar att kroppen och knoppen går lite på halvfart just nu... väljer att se det som en möjlighet att få återhämta, läka, känna och andas.
Jag ska öva på att möta människor och se dom i ögonen utan att be om ursäkt för att jag är och mår som jag gör..
Jag ska öva på att sätta upp ett pansarfilter mot alla negativa energier som kommer i min väg.
Jag ska vila när kroppen vill vila

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

At ha en utmattningssyndrom i botten och sedan toppa det med lite årstidströtthet/depression har sitt pris och tar ut sin rätt.
Även aktiviteter och händelser som är sjukt roliga och dör stunden känns som en enorm energikick tar ut sitt höga pris i energiåtgång.
Igår hade jag en fantastisk dag! Var på träningsevent/inspirationsdag/energiboost!!
Så kul! Så inspirerande! Så peppande! Omgavs och omfamnades av människor som gav sååå mycket... både inspiratörer, instruktörer och dom andra deltagarna var fantastiska, var och en på sitt område och på sitt egna vis!
Åkte därifrån glad och fylld av nya tankar och erfarenheter... avslutade sedan dagen med bio tillsammans med familjen.
MEN! Idag kommer bakslaget....Såååå jävla trött, medvetslös och energifattig!
I normala fall hade min energinivå varit på topp idag, kanske lite träningsvärk och allmänt fysiskt trött efter gårdagen... Men nu snackar vi mental trötthet... ljud, ljud och synintryck anfaller mig med all sin kraft.. kropp och knopp är helt "unconnected", ett dovt surrande är det enda som uppfattas i mitt huvud... ligger i sängen och sneglar ett öga öppet och ett stängt på goodiebagen som delades ut igår på eventet.., har ännu inte tittat i den! Men tröttheten övervinner nyfikenheten... sonen ringer och ber mig om en tjänst, kolla om hans gympaskor står i hallen. Ber att få ringa upp en stund, ljuger att jag sitter på toa just nu. Men om sanningen ska fram så är det för att jag inte klarar att få kroppen ur sängen. Rörelsesignalerna jag skickar ut från hjärnan ner till musklerna når inte fram! Det är fel i programmeringen! Driftstopp! Överbelastning! ERROR!! Tappar telefonen jag bloggar på ner i pannan... och tänker "måste bara blunda lite till!"

Likes

Comments

View tracker

Nu vågar jag börja nedräkningen tills han kommer hem...
Perioder då min äkta hälft är borta längre perioder än de obligatoriska Månd-torsdag, brukar jag gå in i ett slags autopilotmode... kör på, fokuserar på de praktiska, betar av dag för dag.
Men nu vågar jag börja längta... på onsdag kommer han hem!
Min underbara man! Trött, utarbetad och inte så värst social... kommer han attackeras av två söner som hungrat minst lika mycket som mig efter hans närvaro. Efter de kommer vi somna i soffan till ett Netflix avsnitt, som vi valt med stor omsorg... De är vardagsromantik de!💕😂

Likes

Comments

Att få lov att skriva av sig i terapeutiskt syfte är enormt helande... att låta tankar, ord och känslor rinna ur dig... ofta flödar dom ut utan varken eftertanke eller filter samtidigt som tårarna rinner nerför mina kinder... helande, renande.
Men det finns tillfällen då de nedskrivna får stanna hos mig och inte publiceras... även om det är det som är det mest helande just nu... att få blotta tankarna offentligt!
Men idag fick orden stanna hos mig av hänsyn och respekt för fler inblandade...

Likes

Comments

Onsdag, Torsdag... två bra dagar!
Onsdag morgon,
• kliver upp med barnen.
• promenad med hunden ända till busshållsplatsen och tillbaka.
•Bäddar ALLA sängar!
Shit!! Jag har flyt nu... smider men järnet är varmt!!
•Laddar en tvätt.
•Tar hand om disk.
Shit jag har ju pt-tid idag!!
•Träna!! Yeah feels good!!
•Hem, laga mat (eller ja...kokar pasta å värmer rester!)
•ishallen
•nagelfix på väninnan

Torsdag:
•Jobb
•Skogspromenad med hunden.
•Mat
•Kör Z till ishallen
"Mamma åker till Oden en sväng, kommer om en timma"
Det är ju "supershopping på köpcentrat" måste passa på att kika lite...
Parkerar bilen i parkeringshuset... måste bara blunda lite...zzzzzz
Vaknar av knackningar på rutan en timma senare.
"Hallå!...mår du bra!!"
Tar en lov in i köpcentrat, och de enda jag förmår mig göra är att köpa med mig en GRANDE latte... och sedan till mitt andra hem, ishallen.
Men efter två bra dagar får man lov att sova lite på parkeringshuset.

Likes

Comments

Jag är överväldigad av all respons ifrån gårdagens inlägg. All värme, kärlek och pepp!
De skrivna ordet har en enorm helande kraft. Att få skriva ur sig tankar och ångest!
Oftast startar det med en tanke som man så gärna skulle vilja få säga i ord till ngn specifik person.. sedan är fröt sått och tankar blir till ord och ibland bemödar jag mig att skriva ner dessa... som egentligen grundar sig i ren konflikträdsla. Ett sätt att slippa konfrontera live... och istället få ur sig det i det skrivna ordet.
Idag är för övrigt en bra dag! Efter 4 dagar i dvala, kunde jag idag gå upp tillsammans med barnen, orkade bädda sängar, ladda diskmaskinen och hänga en tvätt innan lunch! ☺️

Likes

Comments

Jag har bestämt mig nu... jag ska klä av mig naken!
Varenda liten lögn, varenda liten tråd av skam, inga bortförklaringar att gömma sig bakom, samvetet skall sättas på prov!
Jag mår sådär... inte bra och inte suicid..
Så många år som jag hållt upp en fasad av leende, klämkäcka skämt, "jajjemen de löser jag"...
Vet ni... jag ljuger till och med för min läkare! Jag sitter och talar om för honom att NU mår jag minsann bättre och jag siktar på att gå upp i tid snart... när jag i själva verket borde säga att det går inte så mycket uppåt just nu... snarare som förut, eller lite neråt.
Jag vill verkligen inte bli satt i ett fack "hon mår inte så bra psykiskt" "hon har lite svaga nerver"
Jag har ta mig fan inga svaga nerver! Jag har varit stark lite för länge! Och när hösten kommer blir tröttheten och melankolin bästisar!

någon:
-Hur mår du Pernilla?
Jag:
-Fint serru, lite trött bara, sovit dåligt inatt!
(Åt helvetes trött! Sover, sover och sover...men va fan hjälper de!?)
Någon:
-Ska du snart gå upp i tid?
Jag:
Jaa.. hoppas de!
(Tack! Tack så in i helvete för att du strör på mitt dåliga samvete! Tro mig... jag tycker oxå det börjar dra iväg ned min sjukskrivning!)



Hösten gör mig mer död än levande. Jag strävar varje liten vaken minut efter att få sova. Min kropp och min hjärna saknar helt samarbetsförmåga, vilket iofs inte spelar ngn roll för hade dom kommunicerat, så hade dom varit rörande överens om att sova är bästa alternativet.
Ju mer jag försöker ignorera detta, desto mer protesterar kroppen!
4 migränanfall på en vecka, varav 2 av dom inom samma dygn!
Eksem... min hårbotten är en öken!
Magkatarr! (Kan va av allt kaffe jag dricker för att kunna va vaken ngr timmar per dygn.

Försök görs ngt roligt som får dig piggare!
Jaaa... så här är de! NÄR jag för ngt kul, ÄR de kul! Men krävs planering! För efteråt är jag helt slut på energi i två dagar... MINST! (Och då är de inget alkohol inräknat)
Träna då!!
Yes! Älskar att träna... men måste få in sova i planeringen oxå!

Kan de va posttraumatisk stress efter din mammas sjukdom?
Hmmm... kan va en del i de, men inte grundorsaken... har ju mått så här mer eller mindre varje okt-nov sedan tonåren.

Vad mår jag bra av då... förutom sova?
•Vara "lagom" kreativ (älskar mitt nagelintresse, nackdelen är att de krävs att man är en smula social)
•Vara närvarande på barnens aktiviteter
•Hänga med hunden
•samtala med maken (han är min bästa vän/livskamrat/älskare/klippa)
•Få massage.
•yoga
•meditation (somnar iofs alltid)
•planera resor

Likes

Comments

Hur uppfattas jag när jag mår som bäst?
Ganska glá skit, som skämtar om livets små motgångar och trivialiteter!
Hur uppfattas jag när jag mår dom sämst?
Ganska glá skit, som skämtar om livets små motgångar och trivialiteter!
Med andra ord då har jag lärt mig att klistra på "happy face" med extra allt inför min omgivning😜👍
Tills jag stänger dörren om mig och kraschar i soffan? Fel jag gjort som jag skojat bort svider som eld i maggropen... Känslan att inte vara tillräcklig hugger mig i bröstet, tvivlet på min egna förmåga sköljer över mig som en tsunami, och tröttheten förlamar mig
Igår va de en "fula mig, krascha i soffan, känner mig värdelösdag"
Tills min älskade man ringde...
-älskling, hur är de?
Tårarna vällde över och känslorna gick inte att hålla tillbaka!
-Jag vet inte om jag fixar de här älskling... Känner mig värdelös... Känns som inget jag tar mig för blir bra... Jag kommer kanske aldrig bli bra...
-klart du blir! Du fixar de... Och fixar du inte de här så löser vi de... Då hittar vi på ngt annat!
Tårarna fortsätter att rinna, men med större intensitet... Fast utav lättnad och inte förtvivlan längre...
Jag kryper upp i min mans famn i tanken... Min soldat, min hjälte! Han är så jävla bäst...
De är klart jag fixar de här... På ngt jävla vänster!

  • 22 readers

Likes

Comments

Dansar en tango med min diagnos...
Ibland för jag, och ibland för mr utmattningssyndrom.... För två år sedan var jag en trasdocka i min kavaljers armar, jag ömsom slängdes med och ömsom vilade i han armar.
Vilade tills jag kände att nu kan jag nog ta kommandot igen... Två steg fram och ett tillbaka... Min tangokavaljer öppnade även nya möjligheter för mig, lärde mig att se världen med andra ögon, värderade om, och prioriterade om.
När dansen gick dom allra smidigast, slog jag krokben på mig själv... Gjorde lite för många piruetter.. Min kavaljer tog ner mig på jorden igen lät mig vila i hans armar igen...
Denna dansen har hållet på i nästan exakt två år nu... Just nu känns de som att de är ett steg fram och två tillbaka...
Mitt mission är, lära mig acceptera, vila i hans armar utan att slå på mig själv, inte låta andras värderingar och åsikter trycka ner mig.
Säga till mig själv, att jag är ändå rätt grym..

Likes

Comments

Skadat gods... Eller som en bil.. En bil byggd för lugn, trygg och bekväm körning.. En familjebil!
Fast denna familjebil har använts som racerbil samtidigt som den försökt tjäna dom en trygg, lugn, familjebil.
Motorn pajade totalt för snart 2 år sedan... Gick inte en meter... Och bensinen rann rätt igenom.. Den ställdes av på obestämd framtid... Tills en lösning skulle dyka upp... Fick hjälp ned diverse problemlösningar...temporära så de kunde köras kortare lugnare sträckor!
Med ett krav... ALDRIG MERA RACER!

Tiden gick och bilen tuffade på i halvfart, och föraren va ganska nöjd, familjen me... De va ganska mysigt med halvfart va alla överens om..
Tyvärr skedde ett yttre trauma som gjorde att bilen tvingades till en tillfällig avstängning tidigare i vår... Och precis när den börjat rulla återigen drabbades vi av en krock..,

Bilen är jag... Skadat gods!!...
Och när ngn i min närhet som funnits och stöttat mig från dagen då jag rullade ut från fabriken... En av mina skapare, har synpunkter på hur sakta jag behöver köra... Surnar motorn totalt!

Men denna Volvon är grymt lycklig lottad över att ha fått en förstående familj ❤️
Tack för att ni finns... Och aldrig, aldrig tappar tron och hoppet....

Likes

Comments