Vad innebär de att ha en utmattningssyndrom i bagaget?
Även om jag har kommit jättelångt i min återhämtning, ser ljust på framtiden (oftast), blir jag ofta påmind om att jag kanske aldrig kommer tillbaka dit jag en gång var..
Min stresströskel är nu mera superlåg.. kan ibland rulla över kanten utan jag förstår hur de gick till...
Kan ha svårt att acceptera motgångar... blir de fler än en på kort tid har jag svårt att se lösningar och möjligheter utan istället förvandlas jag till en gråtande drama queen (förlåt familjen).
Känslig för ljud... kaos i hjärnan.. trött
Sociala sammankomster är otroligt energitömmande... hur trevliga de än må vara.
Sömnbrist leder oftast till migränanfall...
Nu letar jag efter metoder att få mitt liv att fungera kring mina nya förutsättningar... eftersom jag troligtvis aldrig kommer tillbaka till den jag en gång var, måste jag skapa ett liv som fungerar kring de jag blivit.
Men med detta vill jag inte påstå att jag blivit en sämre fungerande människa... bara att jag måste lära mig leva som den jag är nu och inte den jag varit.
Jag har blivit en lugnare, mer inkännande, fördjupat min empati...
Jag måste ge mig själv tid till återhämtning, planera in "andrum" i almanackan...
Ge mig själv en klapp på axeln istället för en mental käftsmäll när jag säger "stopp, vila".


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 30 Readers

Likes

Comments

När livet stannar upp... gör en helomvändning och tar en helt annan snårigare stig än den man först planerat....
när resan genom livet tillsammans med livskamraten plötsligt ger vika.
Allt som oftast glömmer man den som står bredvid.. Den som stöttar, täcker upp, vårdar och servar.
Personen som står den drabbade närmast... frågan är vem som blir mest "drabbad".
Alla timmar som den bredvid våndas, vakat och gråtit. Timmar av sömnlöshet som aldrig någonsin kommer tas igen... Att ha kastats mellan hopp och förtvivlan. Alla tankar....
Att som make/maka även få vara sjukvårdare, sjukgymnast och terapeut.
Låt oss aldrig glömma de som står bredvid...
Omtanke. Kärlek. Avlastning.
Ge dom chansen att andas och vila... för utan dom skulle den drabbade aldrig orka!

  • 38 Readers

Likes

Comments

Älskade päron..
Mamma och pappa... ni har alltid funnits i mitt liv, ställt upp när det behövts, backat upp när det kört ihop sig, barnvakt, skjuts..... etc,etc
Nu behöver ni hjälp... och mitt hjärta blöder, brister, går sönder! ..... för jag kan inte hjälpa er på de sätt ni behöver. Min kapacitet, tid och inte minst energi är helt dränerad.
Både bävar och ser fram emot morgondagens möte med biståndsenheten... hoppas på en lösning. Älskade päron!

  • 46 Readers

Likes

Comments

När tålamodet tar slut och tårarna tar vid.
När den starkaste inte längre orkar vara stark.
När den sista energin dräneras ur själen liksom kroppen...
Där blir pennan en förlängning av tanken, och pappret terapeuten.
Då blir trädet, mossan och stenen i skogen min källa till återhämtning.
Den kuperade terrängen blir min tankevila.
Att få vandra med den lilla varelse som ger mig villkorslös kärlek.
Tacksam för livet, trots prövningarna som avlöser varandra.

  • 61 Readers

Likes

Comments

Precis avnjutit en underbar hotellfrukost... fantastiska charkisar, ostar, frukt, rykande nybakt bröd, hemmagjord müsli, färskpressad juice...mm, mm, mm
Miljön är dessutom fantastisk! Känns som att äta i ngn vardagsrum ngn stans i Italien...
Tänkte att jag skulle ta med telefonen ner till frullen för att föreviga detta... men jag tog istl beslutet att låta telefonen ligga kvar på rummet, så att jag skulle kunna vara närvarande i alla sinnen och njuta av vad stunden gav☺️.
Dom som känner mig bäst vet ju att en av de största höjdpunkterna för mig med hotellvistelse är just frukosten....

Likes

Comments

Efter en tumultartad dag, avrundar vi med kaffe,wirre och godis... cuz I'm freaking worth it!

Likes

Comments

Som att stå på kanten av den bråddjupa sjön... blicka ut och se två av sina närmaste, käraste människor... långt därute, kippa efter andan, ropa på hjälp, dra och slita i varandra... ömsom för att rädda varandra och ömsom för att rädda sig själva... men framförallt är det min hjälp dom vill ha...
Men jag har glömt hur man simmar... fryser, orkar inte... förlamad!
Hjälp!!
Jag ber dom ta tag i räddningsbojen som guppar bredvid... eller kanska ta ngr simtag för egen maskin fram till den lilla ön bredvid...
Men dom lyssnar inte, hör inte!
För deras skrik och vädjan överröstar mig...
Bara jag kan hjälpa tror dom!
Magen värker... tårarna bränner... svårt att andas...
Vill bara skrika....men skriket fastnar.

Likes

Comments

Stänger dörren till sovrummet... bara jag.
Jag är ensam hemma så att stänga in mig är mest symboliskt...
Att stänga dörren och att samtidigt öva på att stänga av omvärlden, samla och förvalta mina egna energier.
Tar några långa djupa andetag...
Efter en stunds mental vila börjar salta tårar rinna nerför min kind
... jag låter dom komma
.. välkomnar att få känna känslor
... inte stänga av.
Vet inte varför jag gråter.. glädje, sorg...eller bara för att de behöver ut.
Öppnar ögonen och bestämmer mig för att dagens mentala övning ska vara att fokusera på tacksamhet för de jag är och de jag har och inte känna skuld för de jag inte lyckas åstadkomma just nu, och oro för de jag inte har.
Jag accepterar att kroppen och knoppen går lite på halvfart just nu... väljer att se det som en möjlighet att få återhämta, läka, känna och andas.
Jag ska öva på att möta människor och se dom i ögonen utan att be om ursäkt för att jag är och mår som jag gör..
Jag ska öva på att sätta upp ett pansarfilter mot alla negativa energier som kommer i min väg.
Jag ska vila när kroppen vill vila

Likes

Comments

At ha en utmattningssyndrom i botten och sedan toppa det med lite årstidströtthet/depression har sitt pris och tar ut sin rätt.
Även aktiviteter och händelser som är sjukt roliga och dör stunden känns som en enorm energikick tar ut sitt höga pris i energiåtgång.
Igår hade jag en fantastisk dag! Var på träningsevent/inspirationsdag/energiboost!!
Så kul! Så inspirerande! Så peppande! Omgavs och omfamnades av människor som gav sååå mycket... både inspiratörer, instruktörer och dom andra deltagarna var fantastiska, var och en på sitt område och på sitt egna vis!
Åkte därifrån glad och fylld av nya tankar och erfarenheter... avslutade sedan dagen med bio tillsammans med familjen.
MEN! Idag kommer bakslaget....Såååå jävla trött, medvetslös och energifattig!
I normala fall hade min energinivå varit på topp idag, kanske lite träningsvärk och allmänt fysiskt trött efter gårdagen... Men nu snackar vi mental trötthet... ljud, ljud och synintryck anfaller mig med all sin kraft.. kropp och knopp är helt "unconnected", ett dovt surrande är det enda som uppfattas i mitt huvud... ligger i sängen och sneglar ett öga öppet och ett stängt på goodiebagen som delades ut igår på eventet.., har ännu inte tittat i den! Men tröttheten övervinner nyfikenheten... sonen ringer och ber mig om en tjänst, kolla om hans gympaskor står i hallen. Ber att få ringa upp en stund, ljuger att jag sitter på toa just nu. Men om sanningen ska fram så är det för att jag inte klarar att få kroppen ur sängen. Rörelsesignalerna jag skickar ut från hjärnan ner till musklerna når inte fram! Det är fel i programmeringen! Driftstopp! Överbelastning! ERROR!! Tappar telefonen jag bloggar på ner i pannan... och tänker "måste bara blunda lite till!"

Likes

Comments

Nu vågar jag börja nedräkningen tills han kommer hem...
Perioder då min äkta hälft är borta längre perioder än de obligatoriska Månd-torsdag, brukar jag gå in i ett slags autopilotmode... kör på, fokuserar på de praktiska, betar av dag för dag.
Men nu vågar jag börja längta... på onsdag kommer han hem!
Min underbara man! Trött, utarbetad och inte så värst social... kommer han attackeras av två söner som hungrat minst lika mycket som mig efter hans närvaro. Efter de kommer vi somna i soffan till ett Netflix avsnitt, som vi valt med stor omsorg... De är vardagsromantik de!💕😂

Likes

Comments