Idag kan jag titulera mig som Hälsovägledare.
Jag har gått en fantastisk utbildning på Katrineberg Folkhögskola i ca 1 år.

Gillar

Kommentarer

Ibland rullar ett stort mörker in över livet, det kommer i all sin kraft likt galopperande vilda hästar över fältet och trycket mot lungorna känns smärtsamt. Mörka moln tar över den annars så ljusa himlen. Hjärtat pulserar, tankarna rusar och rädslan tar över kroppen.
Panikångesten trycker på inifrån som ett vulkanutbrott. Smärtan som gror i magen är ofrånkomlig och jag försöker stoppa den flod av tårar som vill komma fram. Jag vill skrika ut min smärta samtidigt som jag vill krypa ihop, bli liten, ta en filt över mig, gömma mig och glömma allt.
Jag försöker stå emot, hitta ljuset, försöker få syre och kontrollera tankarna.
Men det är svårt.....oron ökar som åskmoln på himlen, stormen tilltar och regnet piskar mot kroppen, jag trampar i leran men kommer inte framåt.
Där i sankmarken när jag känner hur jag dras ner allt mer i mörkret så sträcks en hand fram. Den håller fast mig så jag inte sjunker ner mer och när stormen bedarrar så tränger solstrålarna igenom molnen och handen drar min trötta kropp fram steg för steg tills krafterna är tillbaka och smärtan som tidigare har grott i magen har förvandlats till väldoftande, blomstrande blommor.
Det blir lättare att andas och jag vilar i det nu gröna gräset och tittar åter upp mot en blå himmel.
Jag kan återigen skratta tillsammans med min vän och vid nästa oväder är det jag som kan sträcka ut min hand.


Sammanfattning; Vi upplever alla våra motgångar och framgångar och relationen till andra i detta.

Gillar

Kommentarer