Header

Hejhej!

Moa överlevde ju som sagt bilfärden och vi kom fram till vårt hostel som hette happy hostel. Det va rätt happy. Men en av tjejerna som bodde i vårat dorm va inte happy. Eller hon va happy när hon pratade i telefon men inte när hon pratade med oss. Eller alltså, hon pratade inte med oss. Tittade inte på oss. Förutom när vi verkligen sökte ögonkontakt och bara "HELLO, HELLO!" Då svarade hon, så vi förstod aldrig riktigt vad som va problemet. Nåväl. Man blir ju inte kompis med alla. Det är ok.

Vad är Pai för ställe undrar ni? Jo, KÄRA MILJONTALS FÖLJARE, Pai är svinmysigt det är vad det är. Det är en liten by med två riktigt "busy" gator fullsmockade med caféer, restauranger med FANTASTISK thaimat och som om det inte vore nog så är det marknad med streetfood VARJE KVÄLL. Himlen för Moa och Alma. Vi säger bara WOW! En kväll åt vi oss genom hela marknadsgatorna. Vi sicksackade mellan stånden och åt småbitar av allt.

Kycklingspett
Å
Ångad dumpling
Kokospuff
Och currypuff
Spicy korv
Vårrulle
Nutella med banan
Kokosglass
En klick med chutney
Och ett
Ost naaaaaan (brödet alltså)
Jordnötskaka
Öl
(Vi gjorde faktiskt en sång av detta)

Det första vi åt och drack när vi kom fram till Pai efter den slingriga turen. 3 vårrullar, 5kr.

Till höger: burmesisk sallad som är to die for

När vi inte åt fantastisk mat (vilket vi gjorde större delen av tiden i Pai) så gick vi runt i den lilla byns små butiker som va fullproppade med massa handgjorda saker . Såna saker som man tänker "Ne, men den här måste jag ha och den med"
Men eftersom Piff och Puff inte har världens budget eller utrymmet heller för den delen så fick det bli ringar. Vi köpte två ringar var. Superfina! + de tar ingen plats heller:))))

Våra kompisringar och två utsökta fruktshakes.

På kvällarna gick vi ut och festade till det. Japp efter 3 månader var det dax. Pai må va litet, men barer finns helt klart. Mycket av den sortens barer som är lite hippie/hipster-aktiga. Mycket neon-ljus, dreads och öl. Och gubbar med skägg och hatt i överflöd med en gura i handen. Trevligt, jovisst, men Piff och Puff VILLE JU BARA DANSA. TILL RIHANNA. Det va tydligen för mycket begärt.

Thailands, nu före detta, kung dog i november förra året och därför har hela landet ett sorgeår. En bieffekt av detta är att en del barer stänger mycket tidigare än vanligt. I Pai stängde ALLA barer 00:00 utom EN. Don't cry bar. Eller som Moa säger "cry bar". I alla fall, vid midnatt rusade därför alla berusade människor till cry bar. Då tänkte Moa och Alma "Najs! Dans!"
Men.
Icke.
Nänänä.
Reagge. Och reagge i all ära. MEN vi ville ju dansa till RIHANNA!!!
Alma gjorde faktiskt TVÅ försök under hela Paivistelsen att försöka önska om låt och på så sätt diskret få fart på hela stället med lite "formation" eller "wild thoughts"(som snart kan bli Moas signaturmelodi) MEN reaggetyperna va inte det minsta lättflörtade och inte en ton av Rihanna ljuva röst kom ur högtalarna. Alma sa en gång fundersamt: men det kanske är för att kungen har dött. De kanske inte kan spela vad som helst.
Moa svarade: Amen vaddå? Så kungen gillade bara reagge då eller?
Och Alma kissade typ på sig av skratt.

En dag hyrde vi cyklar och cyklade(i bergen, OBS! Svettigt) till en liten kinesisk by. För länge, länge sedan flydde folk från Kina till just den här platsen i bergen av en anledning som vi inte är helt hundra på så vi säger inget om det. Nu har det dock blivit till en turistattraktion mer än en genuin liten kinesisk by. Men vi såg typ två andra turistfamiljer i hela byn, så vi tyckte det va väldans mysigt ändå.

Vi köpte rostade sojabönor(kan VERKLIGEN rekommenderas. Så gott. Knaprigt, nötig smak. Det perfekta snackset helt enkelt) och konstiga, torkade, kinesiska bär som vi smakat i Nya Zeeland tack vare våra roomies. Det smakar typ lakritz och coca cola/ trocadero. Tycker jag Alma, Moa tycker inte riktigt det och har inte tid att säga exakt vad hon tycker att det smakar för hon sitter bredvid mig på färjan mellan koh samui och koh tao och mår fett illa för det gungar och vi har inte sovit så mycket och vi drack några drinkar igår, men hon knaprar i alla fall i sig lite kryddade, rostade bönor från 7eleven. Det är bra. Smaken på bönorna är pad-khi-mao vilket för oss direkt till det sista vi vill berätta om Pai.

Lagom svettig

Det kom en kinesisk tjej från ingenstans som började prata med oss(hon studerade i trakten). Hon gick runt med oss ett tag och berättade lite om byn och frågade oss allt möjligt. Tror hon ville prata lite på engelska. Gulligt.

Kinesiska tjejen insisterade även på att ta kort på oss.

I dessa skor tog vi oss hela vägen upp till utkiksplatsen.

WOOOOW

Tvättar ansiktet för att få en fin bild. Blundat och tvättat i typ 3 minuter. Öppnar ögonen. Vattnet är brunt. Förhoppningsvis av jord.

HÄR ÄR VÅRA NYA FAVVOBÄR!

Visst blir du lite sugen på en krispig sojaböna?

Stannade vid det här lilla stället på tillbakavägen.
Moa: jag ska ha en islatte
Alma: tror du de har det?
Moa: ja
Alma: jag är inte säker på det

DE HADE ISLATTE! Och WOHO vad god. Den. Var.

Vi har ju som sagt stött på många. MÅÅÅNGA. Amerikaner. Och en av alla dessa va inte vår favvo och en anledning till det var att han inte fattade att Moa hette Moa. Han sa "Mao". Så skyller han på att så skulle de inte säga i USA men alltså what? Lite engelskakunskaper har man ju fått med sig genom åren och vi har då aldrig haft en grammatiklektion där läraren sagt "och i engelskan är det lite speciellt för om man skriver "oa" så kastar man om bokstäverna när det ska uttalas. Det blir alltså "ao".
Så Ne. Den amerikanen var helt ute och cyklade.

Xoxo piff&puff

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vägen slingrar sig som en orm upp och nedför de Thailändska bergen i norr, i riktning mot en liten stad, en by, vid namn Pai. På denna väg finns en fullproppad minivan med 13 personer och 12 feta ryggsäckar.(chauffören har ingen rygga om du inte fattade det, ursäkta vårt hårda tonfall, vi har kanske en släng av pms)Två av dessa 13 personer heter Moa och Alma, men är kanske mer kända som piff och puff.

Alma sitter bredvid en tysk kille som säger att han är orolig. Alma frågar varför. Han drar lite i en plastpåse som är fastknuten i sätet framför. Alma tittar sig omkring. Inser att alla säten har en lagom stor genomskinlig plastpåse vid sig. (Återigen för er som inte fattar: krokig väg, plastpåse... Just det...) Alma lutar sig fram och viskar i Moas öra, för Alma vet att Moa kan bli en smula åksjuk "du har iaf en påse där" Moa svarar "det här känns lite jobbigt".

Sen bär det iväg. Backe upp och backe ner. Efter kanske 40 minuter frågar Alma: "hur känns det?" Moa ser frisk, rosig och stark ut: "Prima!"

Vi stannar mitt i bergen hos en thailändsk familj(tror vi det va) som har en liten minishop/restaurang. Där äter vi banan och iskalla ananasbitar. (vi har börjat med en grej som går ut på att vi måste äta minst en färsk frukt per dag) Vi är halvvägs och allt känns bra.

Vi börjar åka igen och Alma lutar sig åter fram efter en stund för att fråga Moa hur hon mår, men kan inte tänka sig att få något annan svar än "tipptopp" tummen upp* Alma frågar sin bästis "hur är det nu?" Moa säger inget. Vrider bara huvudet långsamt, långsamt innan hon tittar in i Almas ögon. Rakt in i hennes själ. Moas ansikte har samma färg som när piff och puff skulle vaccinera sig mot hepatit och japansk hjärnhinneinflammation, vilket innebär: inte speciellt mycket färg. Moa vänder huvudet tillbaka för att fästa ögon på vägen. Långsamt, långsamt.

Nu kanske ni tror att Moa behövde använda sin påse men det gjorde hon inte! Det var dock precis sådär jobbigt som det är att må illa i ett trångt utrymme med människor man inte känner men hon klarade sig hela vägen utan att spy och det var ändå värt ett litet blogginlägg:)

OBS! OBS! OBS! UPDATE:
Vi fick några dagar senare reda på, genom att råka tjuvlyssna på några av de tusentals amerikaner(egentligen är det ju inte tjuvlyssning, de snackar ju så högt att man hör dem vare sig man vill eller inte) (detta säger vi med kärlek, det finns amerikaner vi gillat. Typ Ted från Bali. Och Beyoncé) att det är 723 kurvor från Chiang Mai till Pai. "Inte konstigt att jag mådde skit" sa Moa när vi hörde detta.

Xoxo piff&puff

Likes

Comments

SÅÅ...

Thailand! Då var vi här!
34 grader all day long och vi har lovat varandra att inte säga "fyfan, det är för varmt" en enda gång.

Efter ca ett dygns resande med flyg och taxi och mer och mer flyg kom vi fram till Chiang Mai "en pärla i norra Thailand" som det stod på någon resesida.

När vi kom fram vandrade vi runt som zombies i den nya staden(som vi liksom aldrig fick grepp om och gick vilse i då och då trots att den inte är så stor) Vi hamnade på Mirandas café där vi avnjöt en banana yogurt split:) M M M.

De två bästa sakerna med Chiang Mai var:
1. MARKNADER. Så mycket prylar. Så mycket mat. Necessärer, sushibitar, handgjorda skinnsandaler, mangoshakes, bananchips, blommor, armband, vykort i trä, pad thai, U NAME IT!

Första pad thaien, 50 bath❤️

No drinking though:( synd för oss som blivit riktiga ölälskaren på resan:(

Nedan ser ni våra bästa inköp. Moa fick äntligen ett munskydd hon valde Hello Kitty motiv, Alma vet inte riktigt vad hon ska säga om det. Den kostade 2,5kr så det är väl inte så illa ändå...


2. Den andra allra bästa grejen vi gjorde i Chiang Mai(eller närmare bestämt en och en halv timme utanför Chiang Mai) var att vi åkte till ett elefanthem. Och här kan man diskutera hur etiskt det egentligen är att vi människor ska hålla på och ta hand om elefantgullisar när de egentligen borde få springa fritt i djungeln och det finns saker som vi nu i efterhand inte tycker var så najs MEN till elefanthemmen kommer elefanter som blivit räddade från att feta bleka turister vill sitta på dom(elefantridning) och det är i alla fall bra. Och vi tycker att elefanterna verkade ha ett trevligt liv där de bor nu. Väldigt fritt i mitten av djungeln med många bananer och gyttjebad och människor som ser efter dem. Kanske är det ändå dumt att vi människor ska bestämma över elefanterna, å andra sidan har ju det flesta hästar inte heller ett superfritt liv, det kan man fundera på om man vill. Eller om man åker bil i tre timmar på en krokig bergsväg till nästa destination som det kommer ett HELT eget inlägg om...

Här kommer lite sköna elefantpics!

Första klappen, helt lyrisk.

BEBISEEEEN😍

Letar efter mat i fickan. Smarta typer de där...

Man fick bada bubbisarna och klappa på bebismageeeen. Nästan alla elefanter hade en liten (stor) bulle i ugnen<3

Lite rädd att bli av med armen. Men hon klarade sig. Don't worry.

Äta mammabajs:S

Vilket par va??

FUN FACT: vi har börjat prata om oss som att vi är ett gammalt kärlekspar. Om Jag(Alma) tex säger pratar med någon och så kanske inte Moa är i närheten kan jag ändå säga "åh, jamen så brukar VI också göra" och den Jag pratar med kan se lite fundersam ut och bara "Vi?" Och då får jag himla med ögonen och bara "jamen hello-o, min resekompis som jag har spenderat typ väldigt många timmar med sen i januari, duh"

En av dagarna i Chiang Mai kom vi båda fram till att det bästa var när vi köpte fyra pinfärska mango för 5kr och satt på ett torg med hundtratals duvor och smaskade så att vi fick mangosaft överallt och blev superkladdiga.

Här är också en bild på vårat välstädade hostelrum(vi flera inte rum med någon annan, L Y X) och den här bilden förtjänar att vara med på bloggen på grund att att vi verkligen tyckte att hostellet va tipptopp och trivdes fett bra i fräschheten jämfört med ALLA hostel från Nya Zeeland:)

Xoxo piff&puff

Likes

Comments

Tja!
Tre inlägg på raken nu på samma dag! Inte illa va?

Den sista veckan innebar i stort sett att fira allt slit på le kiwifabrik. Vi jobbade måndag och sen var det slut på kiwisarna.

Tisdag
-klockan 06 gick vi ut på en sista promenad på Lindemann road för att titta på soluppgången från bergen. (Lindemann road är liksom en enda lång, härlig backe.) det blev lite av ett fiasko för det va väldigt molnigt och vi tittade åt fel håll så vi såg inte mycket av solen. Snyft. Men inte deppade vi ihop för det! Jobbet var över och vi flög fram på små moln. Och på vägen hälsade vi på vår get och såg även en alpackabebis.
-gick hem och sov några timmar
-vid 13 gick vi upp och in till "stan" postade några brev, köpte vår gud så efterlängtade cheescake på Countdown(NZs Ica) och satte oss under ett träd och åt. Halva var. Bara för att vi kan och för att vi snackat om det i MINST 3 veckor. Det blåste och vi hackade tänder men WOHO va gott det va!!! Cheescake är ett klart underskattat bakverk.
-vid klockan 18 hade vi kommit hem och borstat håret och åkte tillsammans in med våra roomies Rickard, Joo och Nivex till "stan" för att köpa öl och pizza. Joen, en fjärde roomie, väntade hemma för han kände sig lite krasslig.
-sen åt vi pizza och drack öl. Det va sjukt gott och vi blev sjukt mätta. Kan ha något att göra med cheescaken men vem bryr sig, VI NJÖT! Vi satt uppe och småpratade med roomiesarna i flera timmar. Pratade bland annat om att det inte är olagligt för föräldrar att slå sina barn i Korea och att det inte va olagligt(men att det nu är det) när Joen och Joo gick i skolan. De berättade att lärarna kunde ta tag i det lilla håret vid tinningen, ögonlocken eller öronen och dra som straff!!! Vi satt bara och gapade typ. När de frågade oss "and in Sweden? Can't hit?" Skakade vi på huvudet och bara "nono, nobody touches the babys!" Så olika.

Hursomhelst va det en väldans trevlig dag och vi diggar verkligen våra roomies.

I slutet av dagen fick vi även reda på att det party vi trodde att vi skulle på nästa dag inte skulle vara hemma hos några arbetskamrater som vi trott utan hemma hos oss!!! I stugan!! Hjälp, tänkte vi och tittade ut över det lilla, lilla vardagsrummet.

Onsdag
Vi vaknade klockan 16:27 för våra huvuden blev helt knasiga efter att ha jobbat natt och vi(Moa) somnade om efter alarmet(Alma vaknade tydligen inte ens). Vi gick upp och möttes av att de första gästerna som klev in genom skjutdörren. "Hello, hello, welcome!"
Går och byter om från pyjamas till våra enda hyfsat varma kläder som inte ser förjävliga ut.(alltså icke noppriga myskläder) sen fort ut i köket för att slänga ihop lite svenska pannkakor med honung och banan istället för att baka kladdkaka som vi tänkt.(Hann ju inte in till stan för att köpa kakao liksom)

Alla gäster hade nämligen med sig en traditionell maträtt från sitt land och 22 personer kom det och OJOJOJ vad mat!!! Det blev en heeeel del över och alla blev proppmätta. Det skålades och pratades och skrattades och fotades(asiaterna var helt gaaaalna i att ta kort)(på ett bra sätt) och dansades och dracks öl(på en helt rimlig nivå, no worries)

Och det slog oss, väldigt många gånger, va tystlåtna vi svenskar är om man jämför med andra. Generellt då. Typ kineser. Wow. Vi höll tom för öronen ibland för att deras tjut skar rätt in i hjärnan. Alma har redan nu lite svag tinnitus och det blev nog inte bättre av denna festkväll MEN det va helt klart värt det för det! När de gick hem vid klockan 24 va vi helt S L U T.

Torsdag
Moa sov lite halvbra och Alma sov inte alls(inte en enda sekund på hela natten, kan du förstå så tråkigt!) och klockan 07 va både uppe, pratade lite med nära och kära där hemma (❤️) och sen begav vi oss in till stan.
-postade vykort(Moas farmor, mormor och morfar har något att se fram emot)
-skrev ut flygbiljetterna till Asien
-hämtade ut paket från Almas föräldrar på posten(fick bl.a. pocketbok&choklad, toppen!)

Sen gick vi hem, sminkade oss lite(OMG FÖRSTA GÅNGEN PÅ 5 VECKOR!!!) och åkte till packahouset där det skulle vara fezt. Med gratis mat och dricka. OCH WOW. De hade verkligen lagt ner sig! Dansgolv och hundratals ballonger! FINT!


Nu måste vi gå och handla för våra sista myntdollar på Auckland flygplats eftersom vi flyger till Chiang Mai(norra Thailand) om en timma! Ha det fint!

Xoxo piff&puff

Likes

Comments



Hej igen!

När vi bott in oss i Trish&Brians lilla stuga var det dags att börja på jobbet. 11h långa nattskift (18:30-5:45) på ett "packhouse" där vi packeterade kiwifrukter i alla dess former. Så att de kan skickas till Japan. Eller kanske Ica maxi stormarknad(eller Coop forum om man är en sån) i Karlstad.

Vi fick jobbet genom Terry. Vem är Terry, undrar ni och det gör vi också. Vi har nämligen aldrig pratat med eller sett Terry. Men han är tydligen en agent som fixar jobb åt backpackers. Terry sa att det skulle vara jobb 7 dagar i veckan men att man kunde få ta ledigt en dag om man ville. Vi va nervösa för "herreguud hur ska vi orka med detta?!" MEN Terryponken ljög och det va inte alls så mycket jobb. Men i alla fall tillräckligt för att vi ska kunna dra till Asien. Mer om det sen. En sak i taget.

Så, hur såg en natt på jobbet ut?

18:24 åker bil till jobbet

18:28 man satte på sig sin gula reflexväst med sitt alldeles egna nummer, tvättade händerna i iskallt vatten(fanns bara kallt) och drog på sig sitt hårnät och skyndade ut i fabriken för att få en bra plats och en lagom jobbig låda att packa. (OCH GLÖM FÖR GUDS SKULL INTE ATT STÄMPLA IN SÅ ATT DU FÅR DINA PENGAR!)

18:30 packetera kiwi tills det är Smoko(fikapaus).

21:00: Smoko(fika)
Då finns det kakor och te och kaffe. MEN det här med att det fanns gratis kakor förstod inte Alma och Moa de första nätterna för då var de nämligen alltid SLUT när Alma och Moa kom ut till fikarummet. Men så småningom fick de in rutinerna och hann till kakboxen.

För att du ska kunna föreställa dig hur svårt det kunde vara att få tag i en kaka, kan du tänka dig att du ska försöka ta dig fram till första raden under en Justin Bieber konsert. Det tom "kakvakter" som skrek "CALM DOWN, CALM DOWN!" Eftersom att det gick så vilt till. Kom man sist, som Alma och Moa tyvärr alltför ofta gjorde, fick man ta de stenhårda apelsinkakorna som ingen egentligen ville ha.

21:15 slut på Smoko(fikan) tillbaka till packeteringen. I ytterligare 2,5h.

23:45 Lunch. På lunchen hade alla sina bestämda platser upptäckte Alma och Moa under sin första lunchrast. (Alma och Moa kom ju in lite senare under säsongen än de andra) De olika grupperingarna påminde väldigt mycket om hur det ser ut i en high school film, och grupperingarna var:
-Asiaterna(Kina, Korea, Taiwan, Malaysia, Singapore)
-Tongafolket(från kungariket Tonga)(alltså en ö som ligger i havet mellan NZ och USA)
-Indierna
-och några från lokalbefolkningen
-och tre svenskar. Moa. Alma. Och trettioåriga Rickard som var Asiaternas favorit.

00:15 slut på lunch, tillbaka till ännu 2,75 timmars paketering. (De sneaky bastards la till 15 min tills nästa rast)

03:00 The last Smoko (sista fikat:))
Ännu en gång gällde det att vara redo för en kamp om kakorna. Tack vare att asiaterna var så många och kom i flock, som myror, lyckades de alltid länsa burken på kakorna med sylt och chokladöverdrag först.

05:45 "Hometime!" (Dags att dra heeem.)

05:47 Moa, Alma, Nivex och Joo väntar redo i hallen på Rickard som kör bilen.

06:13 Rickard är äntligen klar(inte snabb den grabben) och gänget åker hem.

06:18 Rickard gasade järnet sista kurvan intill huset. Det va Rickards höjdpunkt på natten. Och i slutet var det vår höjdpunkt med.

Detta är vad vi gjort i 5 veckor.(men några nätter ledigt var det också)

När vi var lediga gjorde vi detta(vi var alltså fortfarande vakna på natten och sov på dagen för att inte ställa till rytmen och behöva vara supertrötta hela tiden):
-såg på random netflixfilmer
-såg på konstiga filmer som fått fina konstnärliga filmpriser(de va inte våra favvos)
-bakat bröd(many times)
-spelat kort(bara nån gång, skönt för Alma som inte är ett kortfan, synd för Moa)
-bakat äppelpaj
-ätit godsaker
-fått ångest över att vi ätit för mycket godsaker och slutat köpa hem godsaker men istället planerat att köpa en cheescake när kiwisäsongen var över
-blivit kompis med våra roomies när de inte höll på med sina datorer
-uppfunnit ett nytt mellanmål. Havregryn i cocosmjölk med äpple banan och kanel.
-hållt på med mobilen. FÖR MYCKET.
-kollat på alla nyhetsmorgons yputubeklipp(bara de som är med psykologen och retorikexperten) (fett intressant) (mest Alma)
-lyssnat på Harry Potter och läste en thriller(mest Moa)
-gjort yoga i det lilla sovrummet
-kollat på stjärnorna
-gått på promenad och joggat och då blivit bästis med en get(verkligen helt makalöst gosig get)

Xoxo piff&puff






Utanför vårt kära packhouse.

Haha:)

Här är vår fina lilla getis❣

Vi bodde precis i början av den här vägen, Lindemann road. Varje gång någon skulle ut för att den fick nog av att bara sitta inne så frågade roomiesarna, "where you going?" Och den som skulle ut svarade "Lindemann road." Oftast var det Moa och Alma som skulle ut. Eller bara Alma när Moa tog sovmöra.

Likes

Comments

Hej och hallå kära vänner!
Long time no blogginlägg men nu jeklar ska ni få något att göra hela eftermiddagen eller iaf några minuter.

Vad har vi gjort sen sist? Och vad ska hända nu i våra ungdomliga små liv? Fortsätt läs och ta reda på det!

Vi fick ett nytt jobb! Och flyttade från det, mögelluktande, spindelnätstäckta hostelet i Tauranga till Trish&Brians(ett supergulligt äldre par med en fluffig, vit hund som heter Charlie) sharehouse.

Sharehouse är då ett ställe där det kan bo sisådär 12 pers en längre tid i lite olika sovrum med delat kök, vardagsrum och toa. Trish & Brian kallade sharehouset för "the cottage" och det låg på deras gård. Ovanför deras odling med "treetomatos" som man kan göra sylt på. Vi fick smaka. Det va gott. Och just det! "The cottage" ligger 20 minuter(om man går) UTANFÖR Katikati(som är typ en gata, dock en väldigt mysig gata, med mataffär, bibliotek och secondhandbutiker).

Katikati ligger 40 från Tauranga där vi bodde förut, vi behövde inte åka så långt alltså. En kul detalj är att vi trodde att vi skulle missa bussen till Katikati när vi skulle flytta och det va samma känsla som när vi trodde att vi skulle missa bussen från Bangkok till Koh Chang i början av vår resa, men den här morgonen var vi för trötta och slitna för att börja gråta så vi stod bara och stirrade ner i asfalten när vi plötsligt fick syn på en grön buss lååångt borta på vägen. "Kan det? Nejmen... Det kan väl ändå inte... Vara... Möjligt??? KATIKATI STÅR DET! TJOOHOO! WOOHOO! Oh yeah!" Sen var vi på väg.

TBC

(to be continued alltså)

Xoxo piff&puff

Här lämnar vi Bell lodge utan att lämna så mycket som ett smörpaket i kylen. Nu är det som om vi aldrig varit där och det känns rätt okej. :)

Kanske saknar några av våra nyfunna vänner en smula. Typ supersmarta Ivan som kan 58 olika språk flytande och som lärde alla ett kortspel som han alltid vann för det gällde att vara supersnabb och ibland räkna (ofc supersnabbt) i huvudet och han har helt klart ett ovanligt snabbt huvud. Eller Carine som sov i sängen under Moa och väckte oss en morgon genom att ryta "WAKE UP! Its work today" och samtidigt tryckte upp ett finger i Moas madrass. Eller Chris som sov under Alma och insisterade på att vi skulle berätta bed time stories varje natt då han var på bra humör och inte helt utpumpad av sitt kockjobb på en busy restaurang. Hans historier handlade alltid om drakar och pruttar. Sjukt moget va? Men vi ska väl inte säga något eftersom vi skrattade varje gång. Ett bra quote från Chris är när vi andra i rummet kollade lite snett på alla hans grejer som låg spridda runt, och under hans, säng. Han förklarade att "if i live in a shithole, i become a shithole" och det ligger nog något i det. För inte ansträngde sig folk för att göra det fräscht, trevligt och mysigt där inne kanske på grund av att de inte kände att det skulle göra någon märkbar skillnad. DÄRAV Moas inte så ledsna uttryck denna tidiga flyttmorgon👆🏽

Sniffar in doften av "treetomatoe jam". Underbart.

Likes

Comments

HEJ. HALLÅ. VI LEVER.

Den 21 mars landade vi auckland där vi tillbringade några FRUKTANSVÄRDA nätter på ett megastort hostel med smutsiga lakan och utan fönster. Vi fick en chock pga priserna här är som hemma eller högre och har man glidigt runt i Asien och bott på superfina ställen med pool och ätit världens bästa mat så är det ju inte så konstigt om man får en minihjärtattack när kassören säger att avokadon kostar 16kr.

Nu är det dock den 30 april och vi måste säga att vi har anpassat oss rätt bra. Vi äter aldrig ute längre och är mästare på att hitta de billigaste konserverna. För tillfället jobbar vi på en kiwiodling i Tauranga på Nordön, men vi får bara så mycket pengar att vi kan köpa mat och betala för tak över huvudet så vi tänkte dra när vi hittar något bättre jobb. Vi har det ändå helt okej. Läser böcker och fnissar åt småsaker mellan de små ångestattackerna över livet och allt man måste göra när man blir vuxen.

Framtiden e väldigt oklar, så istället för diskutera det så kommer här istället lite bilder från de platser vi sett so far. Vi har inte varit på något speciellt ställe och sett coola saker än men ah det är rätt så vackert överallt här så det spelar inte roll. Enjoy!

I Auckland träffade vi Annika, som vi inte har sett på typ ett helt år!!!! Hon jobbar som au pair och har egen bil o allt. Hon är så himla cool!!!

Vi åkte på en tur norrut för att slippa storstads ångesten och hamnade i Paihia. Gick på 90'tals fest, åkte färja över till staden Russel och åt kanske resans dyraste men godaste glass samt hängde med dessa sköna typer från världens alla hörn (iaf Europas)

Här i Nya Zeeland finns det ett ölmärke som heter Moa!!! UTSÖKT. REKOMMENDERAS VARMT.

Vi träffade ÄNTLIGEN Elin! Vår Karlstadkompis som också är här och jobbar/reser runt/ kaosar med livet;)

På jobbet stötar man på lamor och käkar lunch med en vacker utsikt. Lite skillnad från våra tidigare jobb.

När vi inte jobbar och inte spenderar allt vår lediga tid på hostlet och läser böcker eller gråter utan faktiskt gör saker så bestiger vi berg, kollar på vattenfall och sover på stränder samt käkar megastora avokadon pallade från grannes trädgård. Helt okej ändå.

Hejdå. Vi hörs väl kanske.

Likes

Comments

VI HAR ANLÄNT TILL NZ. MER OM DETTA SENARE.

Vi kan knappt tänka pga tyskarna som bor här och de är många...som lyssnar på tysk techno dunka dunka. Behöver. Vi. Säga. Mer?

Här kommer iallafall en sammanfattning om älskade Bali.
Sist vi skrev va vi i Ubud. Där gick vi bland annat på en yoga klass och vi tog även balinesisk massage. DET VAR HELT UNDERBART. Efteråt åt vi nachos med guacamole, fortfarande inoljade och avslappnade. Livet var helt FANTASTISKT.




Efter Ubud drog vi till Två av tre Giliöar. Gili Air bodde vi på först i tre nätter. Inte vårat favvoställe. Det va väldigt lugnt. Sådär lugnt att både Moa och Alma(utan att prata med varandra) kom att tänka på hur bra den hade passat som ställe för en kriminalroman där folk på ön dör en efter en... Gili Trawangan däremot blev en av favvoställena på Bali.

På dagen cyklade vi och sov under ett träd på kritvit sand vit kristaaaallklart vatten alldeles intill. På kvällen va det party och dans med våra nyfunna hostelvänner som vi diggade skarpt. Olika barer varje kväll. Sama sama reggea bar in our hearts❤
"Everything is Gonna be alright"


Efter Gili drog vi till snusa Lembongan. En annan ö. Det va fint. Vi va inte där länge. Vi dök lite där borta. Det va också fint. Där träffade vi två svenska tjejer från Örebro som blev våra bästisar senare på resan. För efter Nusa drog vi tillbaka till CANNGGU! Ett av våra favvoplace.

Sista kvällarna dansade vi, åt sjukt god mat och levde life med våra örebroare Alicia och Emelie:)



FUN FACT! En sjuk och rolig grej som hände var att när vi först kom till Cannggu var vårat hostel dubbelbokat så personalen skickade oss till ett annat ställe.

Här kommer en film om det.

TACK SÅ MYCKET BALI🌞 Vi kmr tillbaka❤



Likes

Comments

Tja! Long time no see. Det har hänt både det ena och det andra och ja vi suger lite för att vi inte höll vad vi lovade, men de som bryr sig mest om det är väl egentligen vi själva om sisådär 30-40 år.

Catch up:

Vi spenderade ytterligare en dag i djungeln och det roligaste under den dagen var att en apa pissade på vår kära vän Dannys frukosttallrik. Samt mobil. Alla trodde först att det va regn. Men sen insåg vi att "vafan det är ju tak här?" Och sneglade upp. Och där sitter det en apdjävel.

Danny fick ta nya bönor och toast. Lagomt glad. Italienarna fattade inte vad som hände och satt kvar vid bordet hela frukosten. Vi andra bytte bord.

Vi har varit på Turtle Island, Borneo Malaysia. Där såg vi en GIGANTISK havssköldpadda lägga ägg. Vår guide var väldigt lustig och skrattade nervöst/ ondskefullt när han berättade om att de flesta bebissköldpaddor inte överlever:/
FUN FACT! Könet på en bebissköldpadda beror på vilken temperatur det är i nästet när bebsien utvecklas. För att citera vår guide "hot babe and cool guy".

Här är ett collage(till Moas förtjusning) på vad man kan hitta på Borneo.

Flög till KL också känt som Kuala Lumpur där vi bodde hos Almas farmors grannar(Almas farmor bor inte i KL men grannarna har en sommarstuga vid Almas farmor i sveariket) De hade en sjukt fin villa. Vi hade eget badrum som doftade ljuvligt och en UNDEBART mjuk säng samt fluffigt täcke.

Det bästa var när vi va på en skybar och tittade på skyskraporna.

Vi lämnade KL i en lyxig buss och hamnade i Pengang, Georgetown. Greogetown kan sammanfattas i ett ord. Tmblr. Och med andra ord. MYSIGT OCH FINT. Gatukonst, caféer och blommor.

Vi va på kattcafé. Man måste tvätta händerna sen får man gå upp, ta en kaffe och gosa med pälsbollarna.

Och vi va på upochnedmuséeum.

Vi lämnade sen Malaysia för B A L I.
Och Bali... SO FAR SO GOOD.

SUPERGOOD FRUKOST.

Dansade och SVETTADES.

Cyklade 2,6 mil på en dag för att se dessa risfält med våra nyfunna vänner Marjorie(Canada) och Niamh(Irland).

Vi tog en surflektion! DET VA GRYMT.

Vi fick inte nog av cyklingen och drog till ett vattenfall där man fick vara sexig så länge man inte va helt naken.

Nu har ni lite koll på med vad vi sysslar med. Hörs snart igen.

Hittills gillar vi verkligen Bali.

Xoxo piff&puff

Likes

Comments

05.45 ringde klockan och vi drog oss upp för en ny spännande dag i djungeln! 06.00 åkte första turen på floden med den lille båten. Solen gick upp. Dimman försvann sakta. Allt var tyst och stilla. Så fanatiskt. Vi såg såg en apfamlij som käkade frulle i sitt träd till hem. Kommer inte ihåg vilken sort det va men de liknar Herr.Nilsson. De små var sjukt läskiga. De såg lixsom äldre ut än de vuxna med sina skrynkliga ansikten. Lite Benjamin Button feeling.

Efter ca en timmes tur kom vi tillbaka till resortet och äntligen vi hugga in på frukosten som stod serverad. Nudlar, rykande omelett, varm toast, saftiga vattenmeloner osv osv... men andra ord DRÖMFRULLE. Vi chillade, åt och snackade med våra nyfunna vänner i vår grupp i nån timme. Sen var det dax att ta på sig sina snygga strumpor igen. Det var dax för djungeltrekking som med andra ord kan beskrivas som en dagstur till fots i djungeln. Och vi kan säga att det va LERIGT. JESUS CHRIST. Vi har aldrig sett så mycket lera förut. Leran säg verkligen fast en så man fick kämpa och då menar vi KÄMPA. Hjärtat dunka. Svetten rann. Vattenflaskor tömdes. Fiskis och Svettis pass deluxe alltså.

Efter några timmar var vi framme vid vårt mål, en sjö vid namn Ox Lake. Där kunde man vila sina trötta fötter (specially Moas fötter för ni vet. Ja precis. Skavsår) och mata fiskar med bröd. Vi slängde ut några toast och jäklar i havet (eller ja sjön lolllll) vilket liv det blev. Trodde nästan att det var pirayor vi matade.

Efter att våra fötter svalnat och pirayorna blivit mätta var det bara att vända om och trotsa leran hela vägen tillbaka till resortet. Där väntade lunchbuffén på oss och vi tog om. Och vi tog om. Och vi tog om. Tills den sista vattenmelonen var slut.

Sen hade vi, tro det eller ej, FREE TIME. Inga aktiviteter inplanerade på flera timmar. Vad skulle vi ta oss till? Alla i gruppen hämtade en varsin bok och swingade i en varsin liten hammock på verandan. En del försökte även sova lite(typ Moa), men lyckades inte pga att det kom två busslast med turister som skulle flytta in så som vi gjort dagen innan.

Eftersom att vi blev så många fick vi ta den stora båten på eftermiddagsturen. Våra italienare ville inte följa med för de tyckte att båtturerna va "boring" (engelska med italienskt uttal, alltså mer bå-å-ring). Hursomhelst regnade det men det gjorde inget för båten hade tak vilket kanske inte är så intressant att veta men nu vet du det ändå. Vi såg lite näsapor OCH två orangutanger. På vägen hem när det blivit lite mörkare såg vi även en liten bebiskrokodil och Moa väste i Almas öra "Where is Mimmi?" Och Alma skrattade nervöst.

Efter eftermiddagsturen va det dags för mat igen. Vi sneglade på alla oskyldiga, ovetande nykomlingar. De visste inte vad som skulle komma att ske.

LIMBO.




MEN.
Tyvärrtyväretyvärr,
kom Jessica ur personalen fram till vårt bord vid slutet av måltiden när vi precis börjat att så diskret som möjligt mjuka upp våra leder och muskler inför TÄVLINGEN, Jessica säger:
"So sorry, no limbo tonight"
Vi säger: "OMG WHY NO?!?!"
Jessica säger: "We are not enough staff"
och vårt bord brister ut i gråt.

Nykomlingarna fick ge sig ut i skogen på nattvandring, ouppvärmda. Stackarna. Vår lilla grupp satt stillsamt kvar och väntade. Vi skulle ju på nattcruise(alltså en båttur på floden fast på natten) det kostade endast 8 ringgit(16kr, billigare än en magnum strawberry white hemma liksom) och vi hade hört av gruppen som åkte natten innan att man skulle få se eldflugor, massor av eldflugor, och krokodiler! BJÄSSAR till krokodiler och självklart en och annan bebbe också. Allt kändes så bra. Alla ville åka med, utom italienarna då, antog vi, man vet inte så tydligt vad andra tänker ibland när man inte talar samma språk. Upprymda väntade vi på att klockan skulle bli nio så att vi kunde ge oss av.

20:18 släpper Aloy, guide och kapten på båten bomben.
"Its 80 ringgit."
Vi: "What? Wasn't it 8 ringgit?"
Aloy: "No. Eight, zero. 80"(betydligt fler magnums om vi säger så)

Så var det bara piff, puff och den österrikiska tjejen, som för övrigt har ett namn som är Sabrina, som ville följa med. Piff och Puff resonerade som så att de var ganska säkra på att det skulle dröja innan det tar sig in i Borneos djungel igen och HALLÅ?! Massor och massor av eldflugor?!?! Okej, så Piff och Puff kanske inte heller är de mest svårövertalad typerna heller men ändå, de kände att JA det kommer vara värt vartenda öre. Haha.

Klockan nio alla tre tjejer redo i båten. Aloy är på väg att lätta ankar men får hejda sig för det kommer en uppjagad Italienare som vill med i sista sekund. Han har andan i halsen och gummistövlarna i handen.
Sabrina sa: "But Ricardo, are you gonna wear those?" Och nickade mot stövlarna. Vi andra hade flipflop. Ricardo va nog lite stressad fortfarande för han verkade inte höra vad Sabrina sagt utan mumlade bara något och satte sig på första bästa plats i båten.

Två bebiskrokodiler senare vänder han sig om och säger: "I am stupid Italian."
Varpå vi andra svarar: "Haha, what?"
"I thought we go too a cool place in the djungel, and walk. But..." Han blir tyst och pekar på Moas flipflop och vi vet inte om han kommer fnissa eller gråta. Ricardos passion är att gå i djungeln och titta efter djur. Ricardos passion är inte att sitta stilla på en båt, få ont i rumpan och bara glida med.
"80 ringgit. POFF" han gör en explosion med händerna och sliter sitt hår. Vi andra fnissar lite. Så frågar han "how long is this trip."

Jag och Moa håller käft för vi vill inte att han ska börja fulgråta. Sabrina säger glatt:
"Two and a half hour."
Ricardo säger: "dhusvwkabsjqhwhshwj"

Det va superkul iaf. Vi sa att vi kunde släppa av honom vid flodkanten så kunde han gå runt lite som han ville så skulle vi plocka upp honom sen. Men han verkade inte tycka att det va en superbra idé.

För att göra kort historia lång så rökte Ricardo fler cigaretter än vad vi såg eldflugor. Många fler. Vi såg två eldflugor. TVÅ. Ricardo stressrökte nog ett paket.
Aloy såg 15 krokodiler. Piff och Puff såg 9.

Nåväl.

Vi skrattade mycket och det är ju typ det viktigaste här i livet.

Vid ett tillfälle stängde Aloy av motorn och sen gled vi bara med floden och lyssnade på alla djungelljud. Det va fullmåne och det va FANTASTISKT. Vi hörde en elefant, bl.a. TUUUUUT.

Efter ett tag började vi bli frusna. Det blir svalt i djungeln om natten. Och när man tänkte "åh, najs, nu ska vi nog åka hem snart" så började Aloy berätta historier. Om fåglar som hänger upp och ner hela livet och kissar sig själva i ansiktet. Om hur han suttit stilla i timmar för att få se denna kissföreställning. Om hans morbror som var krokodiljägare och låtsas att han fiskade vanlig fisk. Och tillslut pratade han om Pandor och att de är världens lataste djur och någonstans här misstänkte vi att Aloy kanske hade rökt något härligt innan han klev på båten och någonstans här kände Ricardo också att nu får det vara nog(mer än 2,5h hade gått).

"Can we go back? I'm really cold" Ricardo skakade.
Aloy svarade: "hahaha but you look very sexy" och nickade mot Ricardos linne sen sa Aloy "sorry, i talk too much." Och ingen svarade.

Så. Det va berättelsen om Moa och Almas fantastiska nattliga upplevelse i djungeln.
🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞

Ha det gött hej

Xoxo Piff&Puff

Här är lite nattljud från the jungle, enjoy

Likes

Comments