View tracker

Sitter på ett ställe på söder och försöker sortera tankarna. Det är många unga som skriver på den här bloggportalen. Ni bloggar om mode, utseende och senaste festen. Trevligt. Men livet är väl större än så? Jag och min man går också på krogen och privatfester. Lite av livets lilla extra. Vi åker på kryssningar och roar oss allt vi kan. Jag lovar. Träffar min mans barnbarn och vänner när tiden räcker till. Men sen finns det en vardag. Jag tjatar om skäggstubb och långa tånaglar. Tvätt, brist på kläder , städning,  renovering och tid för varandra.
Om man i 40-årsåldern bara skulle planera för nästa inköp av saker och fester; skulle livet bli rätt torftigt.
Jag har kämpat med mig själv, depressioner, pengar och en ständig längtan till ett bättre liv så länge jag kan minnas.
Jag träffade min man till slut. Jag borde uppskatta honom mer och ägna mer tid till oss, vårt liv och vårt hem.
Men det är lätt att glömma bort att jag inte är någon ny person för att jag är gift och delar mitt liv med någon.
Jag är jag och han är han oavsett. Man kan inte skräddarsy en människa efter sina önskemål, bara göra sitt bästa och älska allt man kan på alla sätt. Det är jättelätt att ta någon för givet efter ett tag Dagar, veckor, år eller genom hela livet. Vardagen som vuxen är tuff. Fattig som rik. Ful som vacker. Nörd som snygg och cool. Människor borde vara lite snällare. Jag är inte alltid snäll själv. Livet har tärt på mig. Mobbing, psykisk och fysisk misshandel. Skilda föräldrar. Döda mor- och farföräldrar. Och livet ska hela tiden gå vidare. Le, skratta och var glad! Djävligt lätt att vara på topp hela tiden. Näe, inte alls. Det är något vi alla har gemensamt. Tiden går bara så fruktansvärt fort. Vi har bråttom att hinna med allt Vara så bra vi kan. Eller så ger vissa upp. Det är dem vi ser på gatorna tror vi. Men de flesta av dem har inte gett upp, de kämpar mer än de flesta av oss.
Många av oss bara glider runt och kopierar ett vinnande koncept.
Tänk lite längre än på det du ser i spegeln, så kanske livet inte är så tokigt ändå. Kämpar varje dag med den tanken. Och var inte rädd för att bli en bättre människa. Ge inte efter och ge inte upp. Det är bland det svåraste som finns. Var den du föddes att bli. Vi är alla vinnare tills vi ger upp. Ge någon en kram i jul och tala om att du uppskattar just den människan. Kanske är det just du som behöver en kram i jul. . Livet är nu och fortsätter i morgon. Ett nytt år förändrar ingen. Bara du kan göra skillnad. God Jul alla! 💗

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jaha. Skulle ta tag i det där med illamåendet och att jag spydde blod. Ville ha en snabb och bra förklaring.
Gick till Läkarhuset Hötorgsläkarna dit jag brukade gå. Hade bra kontakt med en trevlig läkare där.
Vi pratade lite och han tog ett urinprov bl a. Fick en lite olustig känsla.
Efter några minuter satt han där i sin stol, med bilder på hans barn bredvid skrivbordet, och sa bara "Du är gravid".
Vilken kalldusch! Räknade snabbt lite bakåt i tiden och insåg att det ändå hade gått ganska lång tid. Han frågade hur jag ville göra och om jag behövde tänka över allting. Men jag hade redan bestämt mig. Jag var en 24- åring som hade strulat till det rejält. Jag visste ju inte ens vem pappan var. Fanns ju två alternativ. En fin kille som verkligen inte ville ha barn, och en idiot till irländare som jag inte ville ha i mitt liv överhuvud taget.
Jag tog hissen ner och gick apatisk in på cafét som låg mittemot. Brukade inte dricka kaffe men beställde en kaffe och grodbakelse. Det var ett erbjudande för 38 kronor som just då verkade prisvärt. Ville nog inte ha något egentligen. Behövde bara få sitta någonstans och andas Skakade lite och kunde inte sortera tankarna. Nej, abort fick det bli.
Hade ingen mobil då utan gick till Åhléns City och använde korttelefonen. Jag ringde min väninna. Sa bara "Jag är gravid". Kommer ihåg att svaret var "Oj, hur ska du göra?"
Det dröjde länge innan jag fick en tid för aborten på SÖS. Blev sjukskriven och slapp skolan och jobbet.
En kväll gick jag ändå ut på Patricia. Hade gått ner så mycket i vikt, så nån gravidmage såg man inte.
När krogen stängde kl fem träffade jag två killar utanför. En kille runt 20 och en som var runt 30. De undrade om jag ville följa med hem till den äldre av dem och äta frukost. Tyckte väl just då att det var en bra idé.
En händelse som bara efter ett par veckor senare utvecklades till ett fem år långt, turbulent, destruktivt, ändå kärleksfullt och dåligt förhållande. Han var alkoholist, hade grav panikångest, ett hem bestående av skräp, sopor och fimpar och hade ett självdestruktivt beteende på alla plan. Men han var ändå intelligent, snäll och älskade mig villkorslöst.
På fyllan sa han t o m att han skulle kunna bli plastfarsa till den där minimänniskan jag hade i magen.
På hans 30-årsdag hade jag fått tid på SÖS. Ganska sent på dan. Eftersom jag var i 16:e veckan fick jag ett eget, stort, rum. Av någon anledning hade jag korsordstidningar med mig. Då fanns inga smartphones eller tabs att fördriva tiden med. Och jag hade ingen annan lur heller.
Sköterskan kom in. Hon hade ett stort vagitorieliknande "piller" med sig. "Vill du fortfarande genomföra aborten" frågade hon. "Ja, det vill jag". "Vill du ha hjälp att föra in den, eller vill du göra det själv?". "Jag gör det själv". Sen gick hon ut.
Jag tänkte väl att det är mitt beslut, så alltså gör jag det själv.
Fick det snabbt gjort och tog tag i de där korsorden.
Ingen hade berättat vad som skulle hända sen. Vad som skulle hända och hur lång tid allt skulle ta. Jag fattade inte mer än att det där jag hade fört in skulle mjuka upp allt så att det skulle gå lättare sen. Betydde ju ingenting!
Fick en chock när värkarna började sen. Timmarna gick. Jag har för mig att man fick max fyra morfinsprutor. Jag fick alla fyra. Eller var det fem? Tyckte att jag tryckte på den där larmknappen hela tiden. Personalen gick hem och nya kom Bl a en röntgensköterska som tydligen skulle få lite kunskaper om abortavdelningen. Jag hoppas verkligen att hon inte blev omplacerad dit sen.
Det finns ingen humor i att göra en abort! Det är ett förjävligt livsval man kan tvingas eller vill göra.
Jag tittade på klockan hela tiden. Man kände sig otroligt ensam i den där overkliga, verkliga, verkligheten.
Nu hade det gått över åtta timmar och precis alla korsord var lösta. Varenda ruta var ifylld utan fusk. Det var min farmor som fick mig att börja med korsord. Hon kunde massor om fotboll och korsord.
Vattnet gick! Jag trodde att jag hade kissat på mig och tryckte på knappen igen. Då kom den där röntgensköterskan in. Hon skrattade och sa att vattnet hade gått. Hon sa att jag kunde gå till toaletten som låg ca 20 meter från rummet. Hasade dit. Satte mig på toaletten och ut kom det lilla fostret. Stackarn hängde där i  navelsträngen och i panik slog jag allt vad jag kunde på dörren. Sköterskan stod snart utanför dörren. Jag berättade vad som hänt och hon sa skrattandes att jag hade fått mitt missfall. Jag grät och hon skrattade! Jag fick en sån där jätteblöja och hasade tillbaka till rummet. Någon klippte av navelsträngen och sen låg det/den där. Den där jva sköterskan stod och tittade på den där lilla minikillen och sa att han var perfekt. Jag tittade. Han var söt på något sätt. Och väldigt död. Varför frågade hon om jag ville titta?? Jag var helt väck och var ju lite nyfiken trots allt. Sen sa hon att jag kunde få titta igen sen om jag ville.
Låg väl och vilade sen ett par timmar. Fick för mig att jag ville se lillen igen. Ringde på klockan och en ny sköterska kom. "Nej, du kan inte få titta igen. Den har vi fryst in". Herregud! Fryst in? Jag hade inte skrivit på några papper.
Fortsatte gråta.
Fick en skrapning på morgonen sen. Skönt med narkos efter all smärta.
Berättade sen för läkaren som skrev ut mig vad som hade hänt. Hon sa bara att så fick det ju inte gå till.
Åkte hem till killen sen och somnade. Tror att han tyckte synd om mig iaf.
Sen följde en lång tid av depression.






Likes

Comments

View tracker

Det var väl en helg som alla andra kan man väl säga. Eller var det? Dagarna bara flyter ihop.
Jobbade till 20.30 i fredags och sen gick jag till Lionbar och tog en öl. Närmaste vattenhålet från jobbet sett. Snackade lite kort med personalen, träffade på en bekant och sen var det väl inte mycket mer med det. Förutom att jag var helt slutkörd. Vi hade haft tre intensiva dagar med mycket spring och bra med gäster. Var ju fortfarande inte helt frisk heller. På något sätt tar jag tunnelbanan åt fel håll mot Mörby centrum. Somnar och vaknar vid Universitetet helt förvirrad. Byter perrong mot stan igen och somnar om. Vaknar ur dvalan i Hornstull. Vid det här laget är jag riktigt nöjd. Jag skulle ju hem till Rågsved och sjunga.







Efter att ha åkt förbi Rågsved och vaknat i Hagsätra lyckades jag hålla mig vaken en hel station tillbaka. Kommer till krogen lagom till stängning i princip. Lite surt.. Peter påminde mig om att i morgon är det ju lördag och att han skulle vara ledig på kvällen.

Lördag. Vi tog en romdrink hemma och gick sen ner till Oasen och åt pizza.Med något överfulla magar drog vi oss upp till Rågsveds Krog. X ylade på Ozzys "Crazy Train"och karaokevärden var glad att se oss så att kvällen kunde börja. Det var nämligen lite folktomt. Men sjunga fick vi. Det var neonkväll och vi fick långa neonpinnar att dansa med. Blir lite hemmafestkänsla när det är lite folk. Men fortfarande kul. 

När vi kom hem firade vi första advent och drack glögg. Alltid en favoritdryck under hela vintern faktiskt. 

Söndagen bjöd på jobb mellan 12-21. Äh, det var trevligt det med. . 

Hjälp! Det är redan onsdag och snart helg igen. Då blir det ännu mer sång, dans och jobb. 

  • 29 readers

Likes

Comments

Blev påmind av mamma igår när jag stod med Chanelle i famnen. - Det är ju kul att ni får låna barnen ibland.



För ett år sen började vi med IVF, alltså konstgjord befruktning. Men först efter ett par mindre ingrepp. Cellförändringar som måste bort genom konisering och sen fick jag operera bort lite som inte skulle vara i livmodern, om det skulle kunna växa ett barn där.



Efter samtal fick vi först veta att det inte finns några garantier för att det fungerar. Vi skulle behöva börja tänka på att det inte blir några barn i vårt gemensamma liv. Inga problem, sa vi bara. Vi hade ju pratat om det redan. Mycket resor får det bli. Och låta Marwin följa med när han vill också. Det var innan Chanelle kommit till världen. Självklart får hon också följa med!



IVF - Först nollställer man kroppen så att allt går ner på klimakterieliknande nivåer. Hyfsat läskiga humörsvängningar. Sen börjar med en hormonbehandling, som man själv injicerar i magen. En kickstart för att producera så många ägg som möjligt. Men trots behandlingen , efter att de plockat ut sju äggblåsor, innehöll de bara tre ägg som var befruktningsdugliga. Som de säger ska de sen hitta guldägget.
Det är det som borde vara det bästa tycker man då. Som jag förstår det nu efteråt så är det det första de ska försöka med. Ägget var bara ett par dagar när vi satte in det igen i slutet av januari. Ca 17 dgr efter skulle jag ta ett gravtest.
Jag blev väldigt förvånad när det visade positivt! Jag var gravid! Kunde det verkligen vara så enkelt?
Berättade för alla som visste vad vi höll på med, trots att det var så minimal tid som gått. Peter hade slutat röka och vi drack alkoholfritt. Som det ska vara. Vi planerade min 40-årsdag och allt var väl ok, eller?
Nej, hur jag än kände efter fanns inte den där gravidkänslan där. Men jag drack inget när jag fyllde i slutet av februari och ansåg väl ändå att gravid är jag väl.
Hade tid för ett första ultraljud i mars.
När jag kom dit visste jag redan. Det fanns inget liv i magen.
Läkaren tittade mer än noggrant och tog in ytterligare en för att dubbelkolla.
- Jag är ledsen, men embryot slutade växa efter några veckor, säger hon och förväntade sig kanske lite gråt från min sida.
Men jag visste ju det. Man vet när man är gravid. Ja, med vissa underliga undantag förstås.
Så nu var det bara att vänta. Inte förrän i mitten av april fick jag missfall. En sån där natt man inte glömmer. Det hade huggit till i magen tidigare på dan när jag jobbade. Fattade väl vad som var på gång. Kroppens sätt att säga att nu går det inte längre. Bort med det dåliga!
Tror att smärtorna, fruktansvärda sådana, höll i sig precis hela natten. Tänkte bara på att det kommer gå över. Fortfarande inga tårar.
Efter man fått missfall är det bra att göra ett nytt försök inom ett halvår. Då är man som mest mottaglig.
Ville ändå vänta tills efter semestern och sommaren började ge upp iaf, så jag väntade tills in i det sista innan jag ringde kliniken igen.
Fick veta att jag måste kolla när jag har ägglossning. Efter fem dagar sätter de sen in ägget. OM det passar deras öppettider vill säga. Måste alltså pricka in en av de tre dagar de har öppet. Det lät ju tillräckligt krångligt. Köpte ägglossningsstickor och började när hon sa. Visade ingenting!
Lite uppgiven har det sen inte blivit av. Stressad, sover på tok för lite, jobbar skift och har väl inte skött mig helt hundra med allt. Äter folsyra och magnesium, men det är väl det enda jag håller strikt på. Peter röker, jobbar mycket och är också rätt trött. Inte så konstigt. Snart är det jul också. Men visst måste vi fortsätta. Fortsätta hoppas på en egen liten människa, innan det faktiskt är försent.
Jag är ingen gammal tant som försöker bli mamma. Jag är samma som då. .




Likes

Comments

Mamma, pappa, syskon, man, styvbarn, halvstyvbarn, plastbarnbarn, "styvson", min mans ex föräldrar. . To be continued?

Har precis kommit hem till Rågsved efter en sväng till Tullinge. Varför? Jo, där bor min mans ex föräldrar i ett väldigt trevligt hus. Och när min mans dotters halvsyster är i Stockholm bor hon där. Så, nu har lillan, dvs Chanelle, min mans "barnbarn" fyllt ett år och måste ju hyllas hon med som alla andra. Kom hem själv till morföräldrarna och tog hand om lillan, tills hennes älskade mamma och pappa kom hem efter att ha bevittnat offren för en trafikolycka.
X lagade en fin middag och alla hade trevligt. Vi försökte komma fram till vad jag är för min mans styvdotter. Hon gillar inte plastversionen. Det fick bli homie Hahaha det är helt ok. Jag är bara glad att vi alla kan komma överens och kunna umgås. Mycket är ju barnens förtjänst. Älskade barn. Jobbiga ibland, men älskade av alla på sitt sätt. Lillan somnade till slut och det var dags att dra hemåt. Saknar dem redan. En liten extrafamilj. Så konstigt livet kan bli pga våra val i livet. Men det betyder inte sämre. Take care!

Likes

Comments

När jag valde att börja blogga på riktigt betydde det att jag ville berätta om mig och mitt liv. Sen har jag självklart hajat att det är svårt att nå ut som 40+. Men jag bryr mig inte. Om jag dör i morgon finns det iaf några aktuella ord som kommer ifrån mig. Mina tankar och mina minnen. Lite självdistans skadar inte. Livet är kort. Ju ytligare du är desto ytligare uppfattas du. Hur mycket skit vi än lägger ut i cyber space blir det inte mer personligt eller mer intressant. Visst, vill man tjäna pengar och blogga om märken och mode etc, visst. Gör det! Men vem är DU? Jag vill ta reda på vem jag är och varför. Är det mina gener, mina minnen, mina möten med andra människor, jobb eller visar tiden helt enkelt bara vägen?
Mest prylar och prestige vinner?
Människor har tryckt in sina kontoutdrag i mitt ansikte för att få bekräftelse. Men om inte jag gör det har vi ju inget gemensamt! Lika barn leka bäst. Sitta i förorten och blogga märken och prestige. Varsågod, men vem är DU? Visst vill jag också bli ekonomiskt oberoende och slippa dålig ekonomi. Det är en konst att kunna njuta av något du har hittat i grovsoprummet eller tagit emot av någon givmild JAG vet! Men jag är inte sämre än någon annan. Lotto eller Triss kanske. . Ledsen om jag inte tycker att ytan inte är lika rolig som den du är på riktigt. Den fina, intressanta människa du kan vara utan yttre påverkan, dyra kläder, smink och vänner som bara vill vara med din prestige.

Likes

Comments

Ja, det blev som det blev med den där irländaren. Mitt i ruset säger han att han vill att jag ska bli mor till hans barn. Vilken klyscha! Som en jva b-rulle! Lånade badrummet. Min vana trogen, det där lät ju, kollade jag badrumsskåpet. Tjejgrejer. O.b. och tops. Säkert fler saker också. Fick en sån där otroligt obekväm känsla av att ha gjort något dumt och onödigt. Fick en flash back från en tidigare händelse i Hudik. Samma sak fast den gången kände jag tjejen. Visste bara inte att hon hade en relation med killen. Som visade sig vara en av stans vandrande skithögar.
Hur som helst.
Vad jag minns stack jag iaf därifrån utan att väcka honom. Ärligt kommer jag faktiskt inte ihåg vad han heter. Lika bra det. Råkade på honom efter kanske ett år på Dubliner igen, och han betedde sig som ett komplett svin.
Sommaren tog som vanligt slut och jag och min väninna bestämde oss för att köpa träningskort på "mitt" gym. 1100 för fyra månader var ju ändå rätt billigt.
Samtidigt pluggade jag på Komvux på Fridhemsgatan och jobbade som croupier på Stockholms mindre fashionabla ställen. Mycket förort och idioter.
Folk rökte på krogen precis överallt. Spelarna blåste röken rakt i ansiktet på en och man fick mer eller mindre rökhosta.
Jag började må illa av arbetsmiljön och funderade på att sluta. Men sen började jag hosta och spy. Blodblandat. I skolan, hemma och överallt. Tappade mycket vikt men förstod inte varför. Gymkortet blev använt två gånger. Blev inte så billigt trots allt.
Blev ju såklart orolig till slut och gick till läkaren.


Likes

Comments

Fick i tisdags för mig att vi behövde göra något tillsammans. Tiden går alldeles för fort och snart upptäcker man att man knappt träffats eller pratat ordentligt på ett par månader. Ringde Birka i tisdags när jag kom till jobbet och fixade en 22 - timmarskryssning samma dag. Hem fort som f-n och slängde ner lite kläder och smink i väskan. Peter hade kommit hem tidigare och fräschat till sig ordentligt. Vad lite som behövs för att man ska bli glad. Tillsammanstid.
Men det är ingen partykryssning. Det är höstlov och båten kryllar av småttingar. Men hellre det än fulla ungdomar och övertända party poopers.
Det är bra stämning på båten och sådär lagom trevligt.
Hytten är helt ok för 200 spänn och buffén slinker ner med några glas vin.
Men sen ska det väl ändå bli lite fest?
Var är karaoken?? Just ja. Lite malplacerat men ändå helt ok. Vi river av nån låt och blir glada av den uppskattande publiken.
Två trötta 40+ nappar sen på öl och jäger-erbjudandet för 85 simpla kronor.
Sen är det godnatt!
Så typiskt oss!
Sen vaknar man vid sju och kollar om frukosten börjat serveras. Peter går upp och äter och jag fortsätter sova. Så skönt!
Några timmar senare blir det en skön dusch i den gungande hytten. Det känns ändå lyxigt på något sätt. Och den sista ölen vi köpte i baren står nästan orörd bredvid sängen. Mmm. . Rumsvarm, avslagen Lapin Kulta.
Hjälp, inte många timmar kvar nu! Vad händer på båten? Det blir en sväng till tax freen, och sen bänkar vi oss med bakisgubbar och dansande barn framför nöjesvärdarna och musikfrågesporten. Det blir lite dricka och en läskig hamburgare från spaavdelningen på däck tio. Skulle ha ätit den där frukosten i stället.
Mattias Holmgren och Jakob ? sjunger grymt bra och får hyfsad fart på den lite brokiga publiken.
När vi går av båten är vi ändå rätt nöjda. Nu har vi haft lite höstlov vi med. Så lätt att bara låta tiden rinna iväg och ta varandra för givet. Gnälla över städning, pengar, tvätt och disk. Glömma bort det som är väsentligt och njuta av varandra och all tid man kan få tillsammans. Vara lite spontan och slappna av. Nu är vi lite gladare igen. Tillsammanstid.






Likes

Comments

Herregud! Just nu känns det som att livet bara består av jobb, jobb, för lite sömn och tristess.
Att hamna i tråkiga rutiner och bara gå och längta efter ledighet, familjeliv, kompistid, vännertid och semester är väl inte direkt det ultimata.
Tyvärr måste man ju sköta jobbet och se till att det praktiska funkar också.
Pengar är ett nödvändigt ont.
Om ca 1,5 år är jag skuldfri hos KFM. Äntligen! Men som man bäddar får man äta grönsaker i badrumsskåpet!
Hoppas på lite mer frihet då när inte 60% av lönen går till gamla synder.
Nystart.
Om jag inte hade suttit i det här sitsen kanske jag hade lagt ut lite bilder på nyinköpta kläder, smink, kapitalvaror etc.
Det här är faktiskt en bra erfarenhet. Fast jag har aldrig haft något överflöd på något vis.
Har jobbat och överlevt hela tiden.
Jag lever mycket på gratisgrejer jag hittar. Och lägenheten är möblerad med gammalt och billigt eller hittat.
Men på fredag kommer iaf ett paket från Nelly. Rea är ett av mina favoritord!
Yes! Och har jag tur kan jag ha något av det också. Investerar 7% av min lön i det där paketet! Tre klänningar och en liten topp som är typ genomskinlig. Men man kan inte begära så mycket tyg för så lite pengar.
Som ett par stringtrosor jag köpte på Debenhamns rea för otroliga 179 spänn för över tio år sen. Ett snöre med en liten tygbit på. Sparas för att komma ihåg att jag minsann har köpt något totalt onödigt en gång.
Återkommer om det där paketet. Kanske ligger både jul-, och nyårsklänningen där. Hoppas! Det är ju så fina kläder på bild!

Likes

Comments