Allmänt

Det är konstigt hur livet plötsligt bara kan ändras så mycket. Mitt liv bara vändes upp och ner. Det är långt ifrån det jag är van vid. Jag har väl tänkt och undrat hur det skulle vara. Men aldrig trott att det någonsin skulle bli så. Jag var fast besluten om att gå den vägen jag hade valt. Jag hade tänkt att jag skulle få gå runt och undra hur den andra vägen skulle bli. Men nu är jag här. Detta är min verklighet. Det är fortfarande lite svårt att tro ibland. Det kommer nog ta lite mer tid för mig.

Nu har jag bott här i lägenheten i typ 2 veckor. Konstigt nog känner jag inte mig ensam och rädd här. Jag har alltid trott att om jag bor själv skulle jag vara rädd och känna mig jätte ensam. Men nej.... Detta känns bra. Att bo själv känns bra. Jag börjar verkligen om helt från början. Alla möbler och allt ska vara mitt eget. Jag har ju inte så mycket nu. Men det kommer :). Och det ska bli så fint här. Jag trivs bra i lägenheten, men nu är jag sugen på att hitta en tvåa. En lägenhet i stan, nämre tågstationen. Så nu letar jag aktivt och hoppas det dyker upp något snart.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Så typisk. När man tror att det inte kan bli värre så är det precis så det blir. Det blev värre. Det är så hemsk. Och jag är så orolig. Känner mig så hjälplös. Vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska hjälpa. Kunde inte sova mycket inatt. Är väl så typ varje natt numera.

Likes

Comments

Jag visste det. Fler dåliga nyheter. Hela tiden. Jag får verkligen ingen lugn och ro. Allt är skit. Jag orkar verkligen inte mer. Snälla inga fler dåliga nyheter. Jag vill inte oroa mig mer. Jag vill inte behöva fixa en massa mer. Jag orkar verkligen inte mer. Mitt hjärta orkar inte mer. Jag är arg och ledsen och vet inte riktigt vart jag ska ta mig till. Jag känner för att ge upp. Men jag får inte.

Idag efter att ha fått höra den hemska nyheten så lämnade jag nycklarna till J. Vi mötes upp. Lämnade nycklarna och gick därifrån. Vi sa inte ens hej till varandra. Han såg så arg ut. Men det är klart. Det förstår jag. Det kändes. Jag bryr mig inte ens längre att folk kollar när jag står där med tårarna rinnandes nerför kinden. Who the fuck cares. Jag har alltför mycket att tänka på. Även fast jag inte vill tänka. Jag känner för mycket även fast jag inte vill känna något.

Men alltså seriöst. Det måste vända nu. Det bara måste.

Det är tur jag har min bästa vän som kan trösta och vara här för mig just nu. Utan henne hade jag nog kollapsat helt. Jag hade nog inte kunnat fungera.

Likes

Comments

Tankar & Känslor

Har läst det han skrev om och om igen. Det vänder sig i magen varje gång. Och det känns i hjärtat. Det liksom hugger till.

Ibland kommer minnen, fina minnen upp. Spelar upp sig i mitt huvud. Och jag känner hur tårarna vill rinna. Försöker tvinga tillbaks dem men det är svårt. Jag försöker fokusera på annat. Det går bra för det mesta. Men när jag är själv, det är då det är riktigt svårt.

Jag vet ju klart vad det är jag förlorade. Men jag är en komplicerad tjej som aldrig vet vad hon vill. Kanske är det bäst så här. Han förtjänar mer...

Tanken kom smygandes. Och så kom känslan sakta och växte sig allt starkare. Det var väl lite så det började. Jag förlorade det fokus jag en gång hade. Någonstans gick jag vilse.

Det har verkligen varit ett helvetesår. Och än är det inte över. Jag fasar för vad som kommer härnäst.

Likes

Comments

Tankar & Känslor

lol sista inlägget jag skrev var om att vara modig och våga blogga. Sen försvinner jag och fortsätter inte bloggandet. haha. Nej jag fegade inte ur. Det har bara varit så mycket och jag har inte orkat. Nu fick jag lust igen. För tydligen läser vissa den. Och jag vet varför. Ni har nog läst in lite för mycket av vad som står här. Men det gör inget. Det är okej. Jag hade med gjort samma sak. Spekulerat en massa. Jag vet att det sägs mycket. Men det är skit samma. Säg vad ni vill. Tro vad ni villl. Det gör inget. Jag kan ta det..

Likes

Comments

Tankar & Känslor

Jag är lite rädd för att börja blogga igen. Rädd för att jag kanske delar med mig för mycket eller skriver något dumt som jag sedan ångrar. Rädd för att bli missförstådd. Det finns så många haters out there. Men jag tycker det är kul att blogga och dela med mig av min värld. Skriva vad jag tycker och känner. Jag måste väl kunna få visa världen vem jag är? Iaf en del av den jag är.

Jag är rädd för vad folk ska tycka och tänka. Men jag måste lära mig att skita i vad andra tycker och tänker. Om jag råkar skriva något dumt, delar med mig för mycket, uttrycker mig fel och konstigt eller gör stavfel så är det väl inte hela världen. Det är mänskligt att fela. Jag får ställa mig frågan "Kan jag leva med detta? Att folk vet detta om mig? Kan jag stå för det jag skriver?"

Med det sagt så kommer jag att försöka vara modig. Strunta i vad folk tycker. Skriva vad helst jag vill. Våga visa vem jag är, vad jag tycker och känner.

"Never be ashamed of who you are"

Likes

Comments

Food

Så bröllopet är om 7 veckor. Och jag är inte i närheten av att vara så smal som jag vill vara på bröllopsdagen. Jag får panik! Jag försöker att träna och äta nyttigt. Men alltså det med maten är ju så himla svårt. Jag älskar mat. Jag älskar kolhydrater. Speciellt snabba kolhydrater. Pommes, pasta, vitt bröd och allt det onyttiga. Igår frågade kollegorna om jag skulle med och käka hamburgare. Jag kunde inte säga nej. Så det åt jag till lunch idag fast jag borde ha tagit med den nyttiga matlådan som älskling gjorde. 😔

Nej nu framöver måste jag hålla mig. Får inte låta mig själv bli frestad!

Likes

Comments

Allmänt

Jag hoppas det. Jag försöker göra mitt bästa, men på sistone har det blivit lite för mycket. Finns så mycket som måste fixas. Bröllopet, fixa lägenheten för att sälja, hitta lägenhet och sen har vi det andra som jag inte kan prata om. Det som tynger mitt hjärta. Allt det här gör mig så trött. Men jag kämpar på. Detta året har varit jobbig men det kommer bli bättre. Det kommer att bli bättre

If you don't give up and you think positive
Things will work out

Likes

Comments