II

Firade mina 18 år fyllda med att äta på en restaurant gourmand - basically en gourmetrestaurang - med 5 rätters. Bästa jag har ätit ute på ett långt tag nu, var helt underbart. Denna hotell/restaurang var en renoverad gammal kyrka. Did some legal stuff too, som ni kan se nedan 😁🍷

(pga motljus ser man inte, men det står "Joyaux Anniversaire Pianca 18 ans" - Grattis på födelsedagen Pianca 18 år")

Förväntade ärligt mig ingenting inför min födelsedag i torsdags, så blev glatt förvånad när Mélanie och Emma kom insjungandes med "tårta" = hasselnötsbrownie och presenter. Hade bara två lektioner den dagen, så kunde ta det lugnt hela dagen. Spenderade eftermiddagen med att kolla på film sittandes i kidnappad soffa i lektionssal och pratandes i telefon med bästa sverigevännen - shoutout till Jimmi Åkesson som jag slipper se/höra på teve nowadays och till Wilma och Olivia som värmer hjärtat från 2000 kilometers avstånd ❤❤❤ kärlek till er.

Sen hände igår. Eftermiddagen gick ut på acro sports : fick typ bygga pyramider och annat mer udda på idrotten. Det var jättekul. Skulle ha tagit bild bara om det hade varit tillåtet. På kvällen kom jag hem till paket! Både från familjen - världens finaste världens gigantiskaste kort fyllt med kärlek - och Olivia - precious glittrande symboler som symboliserar oss 💖 Blir så oändligt glad, en kärlek som sträcker sig mer än 2000 km (så att den ska kunna nå Umeå också)

Det bästa är att jag inte har hemlängtan. För hemlängtan som jag känt den är förjävligt. Trodde att det skulle kännas som innan jul nu också, men det gör det inte. Det känns bara helt bra ❤🌞🥖

Likes

Comments

II

Coucou!

Jag vet jag är sämst på att uppdatera här, men som lovat kommer det ett litet inlägg ändå. Det känns också som att bloggen börjar tappa konsistens (consistency?), både pga brist på uppdateringar och att jag inte riktigt vet vad jag skriver om. Som jag brukade säga (känns som typ) en livstid sen: Allt är mkt oklart. Men i oklarheten hoppas jag hitta något meningsfyllt.

La semaine passée har varit full med plugg men också andra roligare saker. I torsdags nådde Bourgogne ett sällsynt 18° (lite svalare där jag var ://) och jag tog tillfället i akt och vi lämnade skolan en eftermiddag. Firade slutet av gymnasiearbetet i en park i en rondell (?? se bild) och treated myself med en "Journal à compléter - 5 ans de réflexions" som present till mig själv. Detta är alltså en liten bok med en fråga för varje dag, med plats för totalt 1830 svar som man ska fylla i inom loppet av 5 år. Jag älskar den redan.

~

Nul besoin d'être écrivaine pour faire de sa vie un roman

~

On dit que le temps change les choses, mais en fait, nous devons changer les choses nous-mêmes.
- Andy Warhol

(men är gaanska säker på att han inte sa det på franska)

Sen lite djupare sinneskaos... :

Tänk att vi utvecklas hela tiden, utan att tänka på det. Var och en av oss gör hela tiden framsteg oftast utan att vara medvetna om det. När jag nu inser min utveckling känns det som magi. För det är inte hela tiden som jag påminns att det går bra. Det är det som är det svåra med att lära sig: för att komma fram dit man vill krävs det att man kliver ur bekvämligheten och börjar på noll, men när man väl står på noll känns det som en oändlighet innan man kommer nån vart.
För det är jävligt jobbigt på noll, jag har haft skitiga stunder och har fortfarande "kommunikationsstopp" då och då. Men när en sitter en fredagskväll och snackar flytande politik och sedan blir hyllad för ens utveckling i språket - då känner jag mig så fkn bra. Jag har kommit nån vart, det känns som att jag börjar nå fram dit; jag vet inte vart exakt, men definitivt nånstans.

Bisooous ❤

Aujourd'hui : le jeu de mots le plus génial - et le plus mignon

Likes

Comments

I

18 dagar återstår av mitt liv som minderårig. Spelar det någon roll om en är minderårig eller myndig? Kanske inte så jättemycket egentligen, hur mycket fokus en än vill lägga på den här lilla gränsen i livet. Men tänk att om drygt ett år kommer jag rösta i valet. Det känns som det är enda som egentligen räknas. Hittills. Särskilt för mig, som går med folk ett år yngre, så känns inte den närmande vuxenheten lika riktig.

(Ville bara skriva att jag lever trots att jag inte uppdaterat på en månad. I jakt på en passande titel passade jag även på med att skriva av mig lite tankar.)

Men lovar, bloggen är inte död. Det kommer snart mer, frågan är bara vad "snart" innebär.

Bisous! ❤️💙

Likes

Comments

L'annonce du plan, La Suède, Politique

Att gå på gymnasiet i Sverige måste jag ärligt säga är ett privilegium. Att ha möjligheten att ta studenten i Sverige är jag evigt glad och tacksam för. Gymnasielivet + Studenten säger jag hamnar i Sveriges topp 10 (finns mycket lite som toppar när det handlar om Sverige) För efter att ha hört om och upplevt motsvarigheterna här i Frankrike känns det som att inget kan slå Sveriges gymnasier på många punkter.

1. Föreningslivet: Det existerar ca inte alls. I alla fall inte på Lycée Le Castel, Dijon. Det finns en enda förening, skolans egna sportförening. Men man skulle lika gärna kunna utöva sin sport utanför skolan, eftersom kostnaderna ligger mycket jämnt. Sen vet jag inte hur det är på de flesta andra skolor i Sverige, men av det jag vet älskar skolorna att marknadsföra sig själva med deras föreningar och föreningslivet generellt. (shoutout Rosen 🌹)


2. Politiskt engagemang: Ingen. Bryr. Sig.!? Själva politiken är en ickefråga. Inga ungdomspartier(?) finns på skolan, inga affischer om "politik utanför skolan" heller (finns annars mycket affischerat). T.ex. förra månaden under USAs presidentval hade självklart mitt svenska gymnasium valvaka uppordnat av Elevkåren; något som aldrig skulle hända här. (Får hoppas på att det ordnas något inför Frankrikes egna kommande val...)

Sen pratar heller ingen politik rent allmänt. Detta kan ju ändå bero på vilket sorts gymnasium man går på, nivån av satsighet bland eleverna osv - och av vad folk har att säga om andra lycées kan jag avgöra att Le Castel inte tillhör eliten. Men politik ska inte ha och göra med hur ambitiösa eleverna på skolan är, politik är för alla.


3. Det finns ingen Elevkår! Här är det exakt som i högstadiet, där det framröstas elevrådsrepresentanter och hålls elevråd (på första terminen har vi haft exakt 1 råd). Men annars finns det ingen förening som ordar aktivitet utanför skolan. 'Vad gör folk efter skolan då' undrar du. Jo, alla åker hem, förutom dem som är internatelever som drar ner på Starbucks eller sitter i biblioteket till klockan 18. Om du inte har någon egen aktivitet eller sport finns inget för dig att göra efter skolan. Nu låter det som att jag hatar det här haha, vilket jag absolut inte gör. Internatlivet är riktigt nice (fastän jag har lov atm, vilket också är nice). Men det är bara lite trist att det inte finns mer initiativ.


4. Uppkoppling. Tänk dig att du vaknar upp en fredagsmorgon i frostiga Sverige. Din svenskalektion början klockan 8:30 och du är just påväg att gå upp ur sängen (och sätta på din en extra varm filt såklart) - men först går din hand automatisk till mobiltelefonen. 1 nytt mejl som lyder: "Ingen lektion idag, hemma med sjukt barn yada yada. // Din local svenskalärare". Du kan skippa filten och somna om igen.

MEN. Tänk om du inte får det där mejlet? Du tvingar dig upp ur sängen, äter din gröt/filmjölk/knäckebröd och går ut i snöstormen och skymtar isbjörnen påväg till bussen. Väl framme vid skolan står du och dina kamrater och väntar på att svenskaläraren ska komma och låsa upp klassrummet. 5 minuter, ingen kommer. 10 minuter, ingen kommer. 15 minuter, ingen kommer. Någon bestämmer sig för att dra till receptionen för att kolla om läraren har frånvaroanmält sig för dagen. Resten ger upp och drar hem.

Det är exakt så det funkar här. Läraren oplanerat frånvarande? Man kommer till skolan och får reda på det på plats. Oftast väntar man en 10-15 minuter samlad kring ett element i korridoren innan man ger upp och sticker hem. För mig är det snäppet bättre. La surveillante på internatet jobbar bara fram till en viss tid, så alla oavsett när man börjar måste ut ur korridoren 7:30. Så oavsett om jag får ett mejl eller inte (vilket jag inte får) måste jag vakna samma tid. När jag föreslog mejlutskicksmetoden för en kompis i klassen sa hon bara att det inte skulle funka.
- Varför?
- För att de inte har våra mejladresser.
- Det är väl inte svårt att ordna?
- Men de pallar inte. (Uttrycktes inte exakt så, men ca så jag tolkade det)
Vill bara nämna här hur mycket of a mess de (folket i receptionen, La Vie Scolaire) går igenom när det gäller frånvaro. Det är en hel process som inte ens jag riktigt har förstått mig på. Så att säga att de inte pallar vore falskt. Jag skulle säga att de är fast i 90-talet.


Och som för att avsluta:
5. Avslutningar. Ska du ta studenten i vår? Too bad, för det finns ingen student här! Men BACen då? Jo, du skriver dina slutprov i juni, sen sista skoldagen anordnas nån privat fest bland tredjeårseleverna efter skolan. I höst får du ett diplom. Grattis.
Inga plakat, inga flak, champagnefrukost, 2 års planering, mottagning, skiva - På den här punkten befinner sig Sverige och Frankrike i två skilda världar.
Även generellt när det gäller avslutningar finns ingen "officiell" grej heller. Som nu innan lovet åkte bara alla hem efter idrotten: bonne vacances bisous salut à l'année prochaine! Men det kan jag tycka är rätt nice, för vem vill sitta 2000 personer inträngda i en aula och lyssna på ett deprimerade rektors tal i en timme? Inte jag i alla fall!
Men jag tycker inte synd om eleverna i de franska gymnasierna, för man kan knappast sakna någonting som man aldrig har upplevt?
(Hoppas i alla fall inte det 😅)

Nu blev det ett långt inlägg eftersom jag inte har skrivit här på evigheter. Joyaux fêtes!

Jag om 2,5 år ✨💕 (snodd från min systers facebook 😏🎓)

Likes

Comments

L'annonce du plan

Igår var det luciadagen, en dag som jag älskar som ni kan se på bilden. Eftersom att jag har varit ganska dålig på att uppdatera den senaste tiden, så får ni en skitgullig bild på mig den här tiden på året på dagis.

Lite tråkigt att missa lucia; inga lucia-sånger, lussebak, luciatåg eller nåt sånt. Hade tänkt att ta med mig pepparkakorna, men glömde dem hemma - det enda som innebar lucia-stämning var julkalendern (tack SVT play).

Kan inflika att jag har exakt samma frisyr nu (klippte mig i lördags, första gången sen i mars!) som på bilden, vilket jag påmindes om när en vän frågade om jag alltid haft samma frisyr. Den hjälper mig i alla fall inte att se äldre ut, ser ärligt högst ut att vara 16 haha.
Svaret är i alla fall nej på den frågan. Jag har haft både toppar och dippar när det gäller mitt hår, både bokstavligt talat och inte bokstavligt talat (vad är motsatsen mot "bokstavligt talat"??). Men atm så är mitt hår perf, älskar det. Kanske en bild senare.

Hoppas alla ni fick ha en fin Luciadag i alla fall ❤️

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, L'annonce du plan

Idag, för exakt 100 dagar sedan landade jag i Paris med tre resväskor fulla, två oroade föräldrar och ett år som utbytesstudent framför mig.

För exakt 100 dar sen skulle jag aldrig kunna föreställa mig vad jag upplevt de 3 senaste månaderna. Det har inte alls varit som jag hade tänkt mig, trots att jag försökte så gott jag kunde att se in i framtiden i augusti (det gick sådär, måste jobba på mina psychic förmågor). Det måste har varit några av de mest händelserika 3 månaderna i mitt liv!
Det har funnits tider då jag har behövt påminna mig själv om varför jag ens är här. För det händer ju ibland att jag glömmer bort varför jag ville åka hit. Jag blir lite för självmedveten om mig själv, att franskan inte går lika smidigt som jag hoppats, eller att jag saknar min familj så mycket att jag önskar att jag var där med dem, omfamnad i en stor kram.
Och varje gång måste jag påminna mig själv om alla anledningar till varför jag ens ville hit. För det har varit jobbigt, men det har också varit fantastiskt; jag har gråtit både glädje- och sorgetårar. Och framförallt har jag lärt mig så mycket, saker som jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle få lära mig för ett år sedan runt den här tiden på året. Och jag är tacksam över att ha fått en så fin och omtänksam familj, samtidigt som att min familj därhemma stödjer mig till 100% trots att de befinner sig 2000 km bort.
Men att 1/3 av min tid här redan är förbi känns inte alls så starkt. Samtidigt som att det känns som att jag har varit här i en evighet så känns det som att jag har en evighet kvar att spendera. Snart är le premier trimestre avklarad, första terminen alltså, en vecka kvar av lycée och sedan jullov! För 365 dagar sedan minns jag att jag var hur stressad som helst av plugget, en av hundratals anledningar som jag ville åka bort ett tag, komma ifrån vardagen. Att jag närmar mig höstterminens slut och att jag samtidigt kan andas utan att stressen bryter ut, då känner jag mig verkligen lättad, jag gjorde rätt val. För det här är inte bara "Ett år i Frankrike", det här och också en paus, i den mening att jag får utveckla mig på ett annat sätt. Imorgon kommer jag vakna till kornas råmande och tuppens gal, och jag kommer veta att jag har hamnat rätt.

Bisous !

Likes

Comments

L'annonce du plan

Detta har ca 0% med att vara utbytesstudent att göra men ca 100% med mitt liv att göra, så det är fortfarande helt relevant. Ville bara put this somewhere liksom.
(Ni vet väl när en har någonting på hjärnan som en bara måste skriva ner nånstans, annars känns det som att det kommer försvinna för alltid? Ce sentiment)
SÅ om ni gillar amerikansk folk indie musik, lyssna då på Mykonos av Fleet Foxes. Särskilt från 1:58 till typ slutet.

Om ni däremot inte är intresserad av amerikansk folk indie musik finns alternativet engelsk folk rock. (Jag vet, förstår att det kan finnas ett problem här om man inte är into folk överhuvudtaget 🙃)
Tips n°2 är There Will Be Time av (älskade) Mumford & Sons.

Sen ett bra tag tillbaka fick jag en hel spellista med franska musiktips av en vän. Här får ni även lite favoriter ur den:

La ruelle des morts och Narcisse 81 av Hubert Félix Thiéfaine
Le mot juste av Bertrand Belin
KANÉ och 4.000 ÎLES av Fauve (de är GULD)
Toujours être ailleurs av Noir Désir

Photo cred till Britta 💕 På musée d'Orsay​, skådandes impressionism

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, L'annonce du plan

Vaknade upp till detta:

Om ni frågar mig skulle jag insistera på att det var spindelnät, men egentligen är det vintern som har trängt sig in även här i Blancey. Vilket jag skulle va 100% pepp på om inte:

1. Det sällan kommer snö här (älskar snö)

2. Börjar bli förkyld

En tout cas så är det vackert här trots att det har varit både november och snöfri december. Och framför allt att min värdfamilj är så himla bra och fin.

Men snart så börjar den årliga stressen: julhandlandet. Tycker egentligen att december är en av de mysigaste månaderna eftersom stan gör allt för att lysa upp sig själv, något man verkligen behöver den här tiden på året. Och det gör de även här i Dijon (jag måste säga att de gör det trevligare än Uppsala - step up your game!).

Men det här med julklappar. Alltså tacksam för familjen jag växt upp hos; om jag skulle bott hos en average svennefamilj skulle jag aldrig klarat av säsongen... och nu är jag hos en familj där jag inte riktigt vet "reglerna" - vad förväntas av mig? Jag får ta och ta reda på det, för känner mig inte alls säker på hur detta kommer sluta. Au moins så vet jag att hela familjen är des gros gourmands 😏

Likes

Comments

La problematique

I fredags eftermiddag kom min mamma hit!

Hela vägen till tågstationen där jag skulle hämta henne kunde jag inte låta bli att le för mig själv. Väl på station fick jag stå en stund, lite kissnödig men en sådan kissnödighet man inte tänker på eftersom ens mamma har släpat sig hela vägen från Uppsala, Sverige till Dijon, Frankrike. Så jag väntade rastlöst. Men när hon väl anlände på perrongen blev hela himmelen rosa-violett av exhaltering (heter det ens så??). Och det kändes fantastiskt att ha min mamma tillbaka, helt för mig själv. För det är svårt att veta hur det är att sakna något (eller någon) om man inte testat att vara utan det (den) ett tag.

Hela helgen gick ut på att träffa min fina värdfamilj här ute på landet och visa hur jag bor. Först gick vi och kollade in mitt internat fredag kväll, och sedan fick hon träffa min franskalärare på föräldrasamtal. Otroligt udda samtal; att prata 3 språk i princip samtidigt. Lyckligtvis (som jag) så trivdes hon hos min värdfamilj i vår lilla by, men vi besökte även en godisfabrik från 1700-talet, gick på vinprovning (inte jag haha) och besökte det lokala slottet. Allt var mycket fint.

Flavigny, Bourgogne och dess godisfabrik/affär i solnedgången.

Paradiset 💗

Familjen 💕💖💕

Sedan på söndagen vid solnedgång åkte vi in till Dijon ville, checkade in på hotellet och kände oss som riktiga turister. Olyckligtvis nog för mamma var det söndagsstängt i stan (hon som älskar shopping, särkilt när en e i Frankrike!!) men lyckligtvis fanns både julbutiker och mysig julmarknad! Även stan var pyntad inför 1:a advent (eller mer inför julsäsongen, eftersom man inte firar advent här. för att hjälpa fransmännen på vägen tog vi med oss en adventsljusstake i alla fall. de behöver det) så det var hur mysigt som helst. åt rostade kastanjer, glögg(!!!!!) och våfflor - allt detta innan middag (tack mamma) ❤️

Ville bara säga att detta var mkt fint. Fick sitta och översätta väldigt mycket, att från promillegränser och svarta pengar till vem vet vad. Men det var lärorikt och oftast väldigt roligt också. Kändes fantastiskt att kunna ha lite av två familjer. Denna helg symboliserade verkligen hur jag känner kring hela det här utbytet. Jag får dubbelt liksom. Och att kunna dela den dubbelheten med mamma var fantastiskt ❤️❤️❤️

Bonne nuit 😴🌚

Likes

Comments