View tracker

La problematique

Detta har ca 0% med att vara utbytesstudent att göra men ca 100% med mitt liv att göra, så det är fortfarande helt relevant. Ville bara put this somewhere liksom.
(Ni vet väl när en har någonting på hjärnan som en bara måste skriva ner nånstans, annars känns det som att det kommer försvinna för alltid? Ce sentiment)
SÅ om ni gillar amerikansk folk indie musik, lyssna då på Mykonos av Fleet Foxes. Särskilt från 1:58 till typ slutet.

Om ni däremot inte är intresserad av amerikansk folk indie musik finns alternativet engelsk folk rock. (Jag vet, förstår att det kan finnas ett problem här om man inte är into folk överhuvudtaget 🙃)
Tips n°2 är There Will Be Time av (älskade) Mumford & Sons.

Sen ett bra tag tillbaka fick jag en hel spellista med franska musiktips av en vän. Här får ni även lite favoriter ur den:

La ruelle des morts och Narcisse 81 av Hubert Félix Thiéfaine
Le mot juste av Bertrand Belin
KANÉ och 4.000 ÎLES av Fauve (de är GULD)
Toujours être ailleurs av Noir Désir

Photo cred till Britta 💕 På musée d'Orsay​, skådandes impressionism

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

för dig som är blivande utbytesstudent, La problematique

Vaknade upp till detta:

Om ni frågar mig skulle jag insistera på att det var spindelnät, men egentligen är det vintern som har trängt sig in även här i Blancey. Vilket jag skulle va 100% pepp på om inte:

1. Det sällan kommer snö här (älskar snö)

2. Börjar bli förkyld

En tout cas så är det vackert här trots att det har varit både november och snöfri december. Och framför allt att min värdfamilj är så himla bra och fin.

Men snart så börjar den årliga stressen: julhandlandet. Tycker egentligen att december är en av de mysigaste månaderna eftersom stan gör allt för att lysa upp sig själv, något man verkligen behöver den här tiden på året. Och det gör de även här i Dijon (jag måste säga att de gör det trevligare än Uppsala - step up your game!).

Men det här med julklappar. Alltså tacksam för familjen jag växt upp hos; om jag skulle bott hos en average svennefamilj skulle jag aldrig klarat av säsongen... och nu är jag hos en familj där jag inte riktigt vet "reglerna" - vad förväntas av mig? Jag får ta och ta reda på det, för känner mig inte alls säker på hur detta kommer sluta. Au moins så vet jag att hela familjen är des gros gourmands 😏

Likes

Comments

View tracker

La problematique

I fredags eftermiddag kom min mamma hit!

Hela vägen till tågstationen där jag skulle hämta henne kunde jag inte låta bli att le för mig själv. Väl på station fick jag stå en stund, lite kissnödig men en sådan kissnödighet man inte tänker på eftersom ens mamma har släpat sig hela vägen från Uppsala, Sverige till Dijon, Frankrike. Så jag väntade rastlöst. Men när hon väl anlände på perrongen blev hela himmelen rosa-violett av exhaltering (heter det ens så??). Och det kändes fantastiskt att ha min mamma tillbaka, helt för mig själv. För det är svårt att veta hur det är att sakna något (eller någon) om man inte testat att vara utan det (den) ett tag.

Hela helgen gick ut på att träffa min fina värdfamilj här ute på landet och visa hur jag bor. Först gick vi och kollade in mitt internat fredag kväll, och sedan fick hon träffa min franskalärare på föräldrasamtal. Otroligt udda samtal; att prata 3 språk i princip samtidigt. Lyckligtvis (som jag) så trivdes hon hos min värdfamilj i vår lilla by, men vi besökte även en godisfabrik från 1700-talet, gick på vinprovning (inte jag haha) och besökte det lokala slottet. Allt var mycket fint.

Flavigny, Bourgogne och dess godisfabrik/affär i solnedgången.

Paradiset 💗

Familjen 💕💖💕

Sedan på söndagen vid solnedgång åkte vi in till Dijon ville, checkade in på hotellet och kände oss som riktiga turister. Olyckligtvis nog för mamma var det söndagsstängt i stan (hon som älskar shopping, särkilt när en e i Frankrike!!) men lyckligtvis fanns både julbutiker och mysig julmarknad! Även stan var pyntad inför 1:a advent (eller mer inför julsäsongen, eftersom man inte firar advent här. för att hjälpa fransmännen på vägen tog vi med oss en adventsljusstake i alla fall. de behöver det) så det var hur mysigt som helst. åt rostade kastanjer, glögg(!!!!!) och våfflor - allt detta innan middag (tack mamma) ❤️

Ville bara säga att detta var mkt fint. Fick sitta och översätta väldigt mycket, att från promillegränser och svarta pengar till vem vet vad. Men det var lärorikt och oftast väldigt roligt också. Kändes fantastiskt att kunna ha lite av två familjer. Denna helg symboliserade verkligen hur jag känner kring hela det här utbytet. Jag får dubbelt liksom. Och att kunna dela den dubbelheten med mamma var fantastiskt ❤️❤️❤️

Bonne nuit 😴🌚

Likes

Comments

La problematique

Men det var inte bara Paris; det var gemenskapen, det var de svenska dialekterna, det var våra selfies, det var att fatta skämten. Hade det så bra i stort förra helgen, trots några mindre lyckliga sammanträffanden (årsdagen för Parisattentaten den 13/11) och längtar till att vi kan göra om det här! För att för första gången på länge har jag äntligen kunnat relatera till 100%. Och vilken lättnad det har varit, att kunna förstå varann, det har varit en sjukt värdefull helg. Tack till er 6, och Sophie och Fanny för allt ni hjälpt oss med. Nu börjar det låta som nåt slags avslut, som det definitivt inte är! För vi har just klarat av 12 veckor ensamma i Frankrike - och jag säger "vi" för att man absolut inte får glömma att man inte är ensam, trots att det kan kännas ibland när ingen annan fattar.

För er som inte var där, en resumé av vad jag haft för mig i ljusens stad!

• Ätit mkt veggie/veganmat på hipsterställen
• Fått en guidad tur i Montmartre: sett la Café des Deux Moulins aka caféet där Amélie från Montmartre jobbat; lärt mig om Frankrikes sämsta dyraste vin, street art och baguetter; sett fönstret till Van Goghs gamla lägenhet; hört den tragiska historien om Dalida; och fått se Sacré-Cœur kyrkan (WOW)
• Sett breathtaking utsikter
• Försökt orientera oss i Paris metro
• Sett den impressionistiska delen av Musée d'Orsay - Monet dödade mig
• Ätit Coops lösgodis
• Pratat till 4-5 på morgonen

För att få lite grepp om det hela så har jag lite bilder till er!

A tout!

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, La problematique

Innan jag fick reda på vart i Frankrike jag skulle hamna, innan jag visste något om varken skola eller värdfamilj hade jag så mycket fördomar. Nu har jag också fördomar, dem är svåra att komma bort från men man kan alltid motarbeta dem. I mitt fall i april-maj-juni, när jag visste att jag hade kommit in på UHRs utbytesprogram (hänvisar intresserade till utbyten.se) men inte hade blivit placerad någonstans ännu, hade jag otroligt mycket fördomar mot den franska landsbygden.

Även hemma i Sverige har jag som många andra fördomar mot människor som bor på landsbygden. Och innan jag blev placerad kommer jag ihåg att jag tänkte: "Allt blir bra, så länge jag inte hamnar på landet." Och sure, det finns en poäng där. Jag är inte vuxen, jag har inte körkort, och jag har inte samma frihet då jag är dependent på människor jag nyss träffat. Det betyder att om jag bor någonstans långt ute från stan där lokaltrafiken inte är på topp (som här, i Blancey) kommer jag ha en mycket mer begränsad frihet. Jag kan inte dra ner på stan eller träffa kompisar när jag vill osv.

Men det jag menade mest - måste jag erkänna - är att jag inte ville hamna med just människorna som bodde på landet. Och det handlar om fördomar mot arbetarklassen och människor som helt enkelt lever annorlunda än dem jag är van vid.

Idag, efter 12 veckor hos en arbetarklassfamilj på så mycket det bara går att bli på landet, har jag lärt mig mer om faran om fördomar. För min värdmamma är hur öppen som helst när det gäller allt, hennes mentalitet går ut på att för att utvecklas som individ och grupp måste man vara öppen för förändring och nya insikter. Detta handlar inte bara om språket och att se och uppleva ett nytt land, utan det handlar också om att göra sig av med sina egna fördomar. Sure, jag har träffat på människor här som lever upp till mina fördomar, men det betyder inte att jag ska gå efter dem när det gäller sättet att se på nya människor. För jag trivs här på landet, något jag aldrig skulle kunnat tänka mig några månader tillbaka. Sen är det en enorm fördel för mig att ha min skola i Dijon, nära city, då det betyder att jag har den frihet jag har haft hos mig i Uppsala, typ att kunna dra ner till stan en snabbis efter skolan. Men oavsett, här bland kornas råmande och traktorernas brummande motorer, så är det bra här trots att jag inte skulle tro det från början. Det är ett mycket bra sätt att göra sig av med sina fördomar på.

Här är lite bilder från ett tag sen av den franska landsbygden; Blancey, Bourgogne!

Likes

Comments

La problematique

Har inte skrivit något sen i oktober, och inte lagt upp nåt på två veckor. Mycket bidrar till detta, men mest av allt att jag helt enkelt inte känt för att skriva, jag har inte haft inspirationen för att sätta ord på livet. Däremot har det hänt en hel del sen sist, exempelvis en tripp till la ville lumière - Paris (som det kommer mer om separat toute à l'heure!)

Att det är november känns nu verkligen när jag måste plocka fram min burk kløver Vaseline varannan minut och samtidigt få lite konstiga blickar. För ingen använder lypsyl här! Har inte sett en enda individ plocka fram sitt chapstick i farten. Men sen är det ju inte heller lika torrt här som i isiga Sverige :))))) Bra för mig och mitt hår i alla fall.

Ända sen i årskurs 7 har jag inte haft längre hår än till axlarna, och i åttan klippte jag av det mesta. Sen har det varierat däremellan. Jag har haft mina tveksamma tider då jag inte vetat vad jag ska göra av mig själv, så jag har låtit det växa vilt och oklart. Tur att jag tog tag i det och åter skaffade min frisyr från mina lite tidigare år: axellångt à la pannlugg. Skitgulligt. Valde för 11 månader sen att för första gången i mitt liv (färga) bleka håret, eller i alla fall topparna, vilket jag är supernöjd med. Eller lite för nöjd. Nu har jag inte klippt håret på 8-10 månader, eller något åt det hållet, och det börjar bli jävligt jobbigt. Vanligtvis klipper jag det var 3e månad, ganska standard, och så här långt hår har jag inte haft sen i sexan. Är jääätte ovan (som med det mesta annat den senaste tiden) samtidigt som jag är sjukt irriterad på hur slitet jag har låtit det bli, och sitter i en sits av beslutsångest. Kommer nog sluta med att jag det blir som det såg ut exakt 365 dagar sen, men det gäller att ta det steget...

Och nu, på tal om absolut ingenting:
Vilket är mest intimt? Kramar eller kindpussar, aka les bises? Ens första tanke som svensk är ju pussarna såklart, pussas gör man med nära och kära, inte främlingar. Men stämmer det verkligen?
1. Les bises tar mycket kortare tid, medan en kram som man ta hela ens själv för att hälsa, när man enkelt kan göra det genom att vrida lätt på huvet.
2. Man pussas inte???????? Asså les bises har 0% att göra med pussar. Man gör inte ens "pussljud", utan de (jag lyckas inte lika väl) gör nåt slags diskret inåtvänt ljud... Kan tyvärr inte beskriva det bättre. Men i alla fall så är kindpussar kinderna som pussas, kind mot kind alltså.
3. "Men hallå, det är ju inte särkilt hygieniskt det där med att hålla på att hångla jämt" - obviously så måste man inte faire les bises om man smittar virus osv, exakt precis som med kramar. Och det gäller de allra flesta sätt att hälsa på egentligen, t.o.m den mest globala, att skaka hand som förlorar stort när det kommer till hygien.
4. Att kramas är hur intimt som helst: Man trycket hela ens being mot en annan människa mer eller mindre. Det är inte bara armpartiet (se punkt 5), utan överkropp med mera. Ibland lite för mycket.
5. HUR kramas man???? Så ofta så oklart. Vilken arm går vart? Vad gör man med sina väskor om man ska använda sina armar. För många armar.

Men medan jag skriver denna discours så måste jag erkänna att jag saknar kramar. Att krama mamma och pappa varje gång de kommer hem från jobbet och krama dem godnatt. Att omfamna mina vänner när en kommer till skolan eller ser dem på stan. Alla dessa mysiga gosiga kramar, så snabbt de försvann. Det är inget man kan "återfinna" här, eftersom det inte är en del av kulturen. Kramar här är en tröst en regnig kväll efter en jobbig dag.

Får avsluta här eftersom jag håller på att somna. Bises! 😘🌚

Ça va aller, je te le promet~

(​Det kommer att gå bra, det lovar jag dig)

Likes

Comments

Ainsi, La Suède

Här är bilder från mitt lov i Sverige 😊


Första selfien på mycket länge med mamma ❤️


Julhandlar vi redan? Japp, pepparkakor måste man ha med till Frankrike så klart! ❄️


Umeälven.


Umeå levererar vietnamesiskt!



Allt detta går att hitta i Umeå!

Lördag morgon begav vi oss till min syster som numera bor björkarnas stad. Mulet och mys var det. Kändes konstigt kanske det första dygnet att vara tillbaka i den kalla Sverige, men sen var det "som vanligt igen". Visste inte att jag kunde sakna min familj så här mycket. Särskilt nu när jag är tillbaka i baguette-land igen.

A bientôt!

Likes

Comments

Ainsi

7:58
Börjar kunna urskilja träden från den mulna himlen nu. Det är lite svårt när ljusen inifrån tåget reflekteras i fönstren. Det går fort nu.

8:02
Min syster uppe i norr önskar mig lycka till på resan. Hon har just vaknat, men jag gick upp redan 5:30. Inte så hemskt som det låter faktiskt. Vaknade till och med innan det, var alldeles för ivrig/nervös.

8:08
En unge börjar skrika. Slutar inte. Det fortsätter.

8;09
HUR ORKAR HEN.

8:12
Lyssnar på Two Door Cinema Club och planerar om och om igen de kommande timmarna. Ska nämligen flyga själv för första gången mycket snart. Är ingen nybörjare när det kommer till att flyga - för det är något jag gjort mycket av i mitt liv - men det är "själv"-biten som skrämmer mig lite. Hitta rätt terminal, rätt incheckningsbås, boarding pass, hitta gaten; har jag med allting? Lämna inte kvar resväskan, glöm inte this, glöm inte that. Mycket att tänka på helt enkelt. Trots att jag samtidigt vet att det kommer gå perf.


8:34

Blanka sjöar, träden är alla möjliga färger, himlen är rosa och turkos, fläckad av grå- och persikomoln. Lite svart lite vitt framför allt där emellan sjunget Daniel Adams Ray. Några passagerare på tåget pratar svenska med varann. Morgondimma.


8:39

Nästa låt är Drake. Han sjunger I should've kept my family closer. Snart är jag hemma igen, men samtidigt känner jag att jag har planterat något här i Frankrike också. "Väl integrerad" kallas det i guess. Är bara så glad över det jag har, allt jag har. Antar att jag har två hem nu.

PS! Är gladare än jag låter, lovar!


13:01

Äter baguette au thon och väntar på mitt flyg nu i gaten. Allt är lugnt. Men bara nån timme sen gick jag igenom ca världens stressigare moment: att missa flyget. Flygplatsens pendel ville nämligen inte gå idag, så de satte in ersättningsbussar. Som först inte kom. Sen kom en till slut som var fullpackad. Så tog nästa... tog en evighet att komma fram. Och när jag väl kom fram fick jag springa tvärs över terminalen  för att komma rätt, för att sedan bli mött av "Ledsen, men vi har stängt check-in:en". Steg 1: ring mamma. Steg 2: gråt. Förutom att jag gjorde dem i fel ordning.

Jag hade i alla fall tur att nästa flyg endast åker 3 timmar senare, så har nu mest suttit och planerat min vecka i Uppsala med vänner. Och lyssnat på min resespellista speciellt utformat för moment som dessa. Rekommenderar starkt att ha en spellista med alla sina on-the-road-låtar. Får en att känna sig in the mood ☺️


18:08

Ligger i soffan hemma nu, så jag saknat vår soffa! Snart ska vi äta risotto och finaste vännen kommer över 😁 

Jag vill inte ge intrycket att jag känner mig lättat att jag är i Sverige nu, för nu samtidigt känns det som att Frankrike också blivit en del av mig. Men mest är jag glad över att ha dubbelt. Att ha två familjer, två hem, två av allt. Känner en djup lycka.

Likes

Comments

Ainsi, Politique

Visste ni att du bryter mot den franska lagen om du bär slöja i skolan? Det är alltså förbjudet att utöva sin religion i kommunala skolor. Jag visste redan det här sen innan, men när jag frågar "varför?" får jag faktiska argument varför att inte uttrycka sig religiöst är ett steg för demokratin och varje människas lika rätt. 7 veckor in och självklart inte tillräckligt bra franska för att argumentera emot. Nickade, log trött och jag att jag förstod vad de menade.

För jag förstod ju hur de tänkte: om ingen uttrycker sig religiöst i vårt gemensamma utrymme kan ingen bli diskriminerad för det. Alla ställs lika. Men samtidigt går det helt tvärtemot vad franskhet står för: frihet, yttrandefrihet, Je suis Charlie osv.
Men Frankrike är inte Sverige. Frankrike har också så kallad religionsfrihet, la liberté de religion, men det fokuserar mer på den sekulära staten, alltså begränsa religion i vårt gemensamma rum för då får varje individ utrymme att utrycka sig själv för sig själv utan att påverka någon annan. Låter helt knäppt för mig, men det är ungefär så det är. Jag försökte dela med mig av mina perspektiv också, särskilt när jag fick reda på att religion inte ens var ett ämne i skolan på grund av samma principer. För religion är inte endast det man som individ eller grupp utövar, utan det innehåller också så himla mycket kunskap, kunskap om historia, människor, kultur, traditioner och mer, något jag tycker är en verklig förlust för Frankrike som stat att inte förse sitt folk med.

Nu är min tirad färdig. Det här är en kritik, men jag är samtidigt väl medveten om att det här är något man som utbytesstudent måste acceptera. Tycker ärligt att den här inblicken (or whatever you want to call it) har gjort mig gott eftersom det har gett mig en helt ny blick över Sveriges friheter och rättigheter. (Lite sen till tacksägelsedagen men) är ärligt tacksam över att va en del av det svenska samhället, och nu får ta del av det franska samhället.


Och för att avsluta, lite ur Sveriges grundlag:

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.


För varje människas rätt till att vara sin egen individ. För som en viss Gahim en gång sa: "Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter börjar."

Likes

Comments

Ainsi, för dig som är blivande utbytesstudent

9 månader återstår av de 10 jag tänkt spendera här och det har hänt så himla mycket på så kort tid. Det allra viktigaste bland de många grejerna måste vara min språkutveckling. Jag har hört (läst) av andra utbytesstudenter att för de flesta hade det tagit 3-4 månader innan de kunde hänga med i andra människors samtal. Hur det är efter den första månaden fick jag dock inget exempel av. Så jag får väl vara mitt eget exempel.


För det första måste jag säga att det är helt olika beroende på vem eller vilka det är en pratar med. Allra lättast är det självklart med min värdsyster som tagit på sig rollen som guide/tolk i allt. Hon är liksom "bäst anpassad" för att få mig att förstå och ge mig utrymme att själv utrycka mig, så när jag pratar med henne är det som att ha en normal konversation oftast.


De allra svårare åldersgrupperna att förstå - baserat på mina upplevelser - är 4-åringar och 70-plussare. Fattar bara helt enkelt inte när barn pratar... but that's just me. Sen när det gäller äldre människor så tror jag inte riktigt att de flesta förstår poängen med att anpassa sitt tal. Vuxna är lite samma sak, att de är vana vid sättet de pratar och alltid pratat på. Men sen gäller inte det här på lärare (eller iaf de som inte läspar...) eftersom de vet hur man ska tala för att göra sig hörd tydligt och klart. De har pedagogiken. Jag tror också att det är anledningen till att det går så bra med min värdmamma, som jobbar som speciallärare. Typ precis vad jag behöver.

"Ungdomar", säger jag i en medelålderskrisröst, bittert. Nja, kanske inte riktigt så, men kan relatera alldeles för mycket till vuxna/äldre som klagar på ungdomars beteenden. Äntligen får jag höra hur typiska ungdomar låter i andra åldergruppers öron För ja, vi har ett visst sound, men det är ju inte riktigt så att man går runt och tänker på det i vardagen. Lite kul att få se på det utifrån, få lite perspektiv. För när man sitter vid lunch/middagsbordet i skolmatsalen och försöker hänga med i folks samtal är det verkligen en utmaning, och det är heller inte alltid så att en orkar försöka förstå. Lite jobbigt också att man inte förstår alla anekdoter, puns och draman som ryktas om på skolan/internatet. Sen är det ju också att jag försöker fråga vad som menas med saker och ting, men det funkar inte riktigt om man ska avbryta varannan mening av samtalet.

Men detta gäller när jag är i större grupper människor. När man är färre än 4 är det rätt lugnt, oftast försöker jag bara öva mig på att lyssna. Jag kan inte förvänta mig av mig själv att kunna saker från grunden. Något en jämt måste påminna en själv om. Att inte sätta för höga krav i början.

Hur mycket jag förstår av samtalet beror också helt på vad det pratas om. Tänker inte ge några exempel, men de flesta har ju läst ett främmande språk och vet vilka ämnen man blir introducerade till - ju närmre skolfranskan desto lättare att hänga med och prata. Saker som man blir frågad ofta börjar också komma naturligt. Kommer på mig själv med att jämföra mitt flyt - som språklärare/läroplanen älskar att kalla det - nu med förra terminen i klassrummet. Inte nåt man tänker på, eftersom det går så långsamt så man inte märker, men det är en roligare sak att påminna mig själv om.

Men all in all, min/ens franska har så många avgörande faktorer, man kan inte sätta in språkkunskaper på en skala 1-10. Obviously. Bref!


Men nu det ytliga: hur låter jag? Nu tänker ni säkert att jag redan har svarat på den frågan, men det finns en annan sida på det hela. När "skolfranska" går över till "invandrarfranska" och helt plötsligt har jag en brytning som alla kan urskilja förutom jag själv. För jag bryter ju, obviously. Men det var ju ingen jag tänkte på innan människor började kommentera det. Inte på ett dåligt sätt, snarare motsatsen så är människor här mycket positiva (i alla fall de jag har haft turen att träffa!) när det gäller min språkutveckling och mitt uttal. Cirka varje gång någon får reda på att jag är en utbytesstudent går konversationen till såhär:

🇫🇷"Vart kommer du ifrån?"

☺️"Sverige."

🇫🇷"Oj!" *förvånad över hur utseende, namn, och ursprung inte alls hänger ihop*, eller "Vart ligger det?"

☺️"Norrut, bredvid Norge... Och Danmark... Nej, inte nära Nederländerna... Ja, det är kallt där.

🇫🇷"Vilka språk pratar du?"

☺️"Suédois, Anglais, Bengali..." *blandade reaktioner* "... Et maintenant un peu français!"

Sen frågas det oftast på om Sverige, hur länge jag är här, och om jag kan säga någonting på svenska, men lika ofta engelska. 

En gång frågade några personer jag just mött i skolan om jag kunde prata lite engelska, typ presentera mig. Så jag babblade på lite om mig själv på engelska och blev mött med stora ögon. En av personerna utbrister "Du låter som på film!" och förklarar sig genom att säga att jag har den amerikanska accenten "som på TV". Skrattade så högt när hen sa det. Lite flattered måste jag säga. Fick även ge en liten demonstration av svenska där jag bland annat fick räkna till 10... Blir påmind om att jag går i samma årskurs som 00:or, alltså elever ett år yngre än mig, när jag räknat upp till 6. Svenska språkets stolthet. Men sånt får man tåla när man väljer att representera ett helt land, språk och kultur. Nu är det i alla fall mitt val (till skillnad från i Sverige när man utan förvarning blir Mlle Google för intresserade av det exotiska...).
Men hur låter svenska? Mélanie, min värdsyster, och jag hade lite av den konversationen i lördags. Hon sa att av t.ex. engelska och spanska får man ju höra mycket av i populärkultur, det blir liksom standardiserat (kan hålla med om engelskan, spanskan är jag inte lika säker på). Medan svenska hade hon aldrig hört innan jag kom hit. Det är liksom inte likt nånting hon har stött på förut, 100% gibbrish för henne. Det är även de här små samtalen som ger en mycket perspektiv. Nyckelord för denna resa: perspektiv.


Orelaterat innehåll:

​FRANK OCEAN ​har nyligen släppt sitt efterlängtade album ​Blonde ​(som bland annat kan hittas på Spotify!) som jag inte kan få nog av. Fällde flera tårar när jag fick reda på att han skulle släppa/först såg att han hade släppt/fick se videon till ​Nikes för första gången. Det är det vackraste jag har upplevt. Jag är 100% seriös. Någon som vill ta R'n'B till en ny nivå: ge upp din själ till your local glitter boy. De rien en avance.

Likes

Comments