IV

I torsdags, på väg tillbaka till skolan.


Gymnasieskolans helt egna magnolia.


Lac Kir, ett stenkast från lägenheten. Tänk er lukten av barbecue och blommor: sommar.


Dijon Plage (coming soon...)


Jag med en del av värdfamiljen.
(jag hade hängselshorts på mig, det var 20°C ute!)


Ännu en tårpil - saule pleurer.


(Syns inte så tydligt men: )
Första gången i mitt liv jag sett en
riktig bäver.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, III, La Suède

Jag har så lätt att glömma.
Av varje semester när jag var liten (=yngre) minns jag så lite; jag blandar ihop minnen med bilder tagna på mig med min syster alltid vid min sida. På senare år försöker man istället dokumentera alla gyllene moment med mobilkameran men jag måste erkänna att man går miste av en del genom att konstant ha mobilen uppe.

Det här året är inte semester, men det är ett tillfälle för mig att låta mig själv andas ut, låtsas vara turist när jag går på stan istället för känna mig inträngd mellan samma gamla fasader. Lyssna på varje låt som att det skulle ha en större betydelse än bara en verklighetsflykt. Inse att varje stund är en del av mitt liv och framför allt att inse att mitt liv är intressant.

Det här gäller även alla stressade gymnasielever där ute som känner att man knappt får ihop plugget med livet. För när jag befinner mig här i Frankrike och pratar i telefon med vänner som just nu kämpar sig igenom tvåan i Sverige, och vi frågar varandra hur livet är, då frågar jag mig själv "vad är det som förväntas att jag berättar? Att det är soligt och glatt varje dag, allt är magiskt och alla människor är underbara?" För det är definitivt inte fallet. Precis som i Sverige har folk viktiga prov, folk är bittra, lärare är trötta, det blåser kallt, folk bryr sig inte - the list goes on.

Samtidigt "där hemma", i det vardagliga livet i Sverige händer massa fint även om man inte tänker på det. För ofta är det de minsta eller de mest självklara sakerna som gör ens liv till ens liv. Detta är något jag knappt alls tänkte på innan jag kom hit. Jag skulle kunna ha ersatt all denna text med ett enda stort CARPE DIEM i caps, men jag menar detta seriöst; så länge vi inte inser det liv vi lever så kommer allt kännas mer skit än det egentligen är. Det är mycket lättare att se allt bittert i livet än att uppskatta allt fint man upplever för att man tar det för givet. Jag hoppas bara att jag har kvar denna syn på livet till nästa termin #peppakursprovifysik1).

BISOUS ❤🇫🇷

Likes

Comments

III

Min vän Eiffel (var hemma hos honom i eftermiddags u kno)

'Champs Elysées ft. regn' alternativt 'L'Arc de Triomphe ft. me ft. enorm regnkappagrej som såg helt ok ut tack vare mitt halsduk'

förbanden/premier et deuxième actes :
✨ Parcels & Blaenavon 🌹

TWO DOOR CINEMA CLUB

Jag har velat se dessa sen flera år tillbaka. Jag minns hur jag tänkte när jag nyligen hade börjat lyssna på indie-pop: "om det är någon man ska se live så är det dessa; den stunden jag kommer få lyssna på/se Undercover Martyn på konsert, den stunden kommer va magisk." Och här har vi det. Och det var mer än bara magiskt. Vi kände oss så levande. Liten arena, mycket kärlek i publiken. Fanns moments när det kändes som att vi var alla små delar i ett enda stort korallrev, vaggandes i takt till strömmen/vågorna/musiken.

Men helt ärligt vet jag inte hur jag lyckades ta mig dit. I september när jag skulle gå och lägga mig en kväll började jag spontant tänka på TDCC... och utan någon som helst aning om vad jag skulle hitta, kom jag över konsertdatum för deras världsturné... som inte inkluderar Sverige. Men det var okej! For once! För jag befinner mig inte i gråa grusiga Sverige!! Jag är 1h 33min från Paris !!!!!! Så bandet som jag var övertygat om att troligtvis aldrig skulle få se i mitt liv eftersom jag bor i en håla som Sverige fick jag till slut se 😌 Så tack pappa för denna alldeles fantastiska 18-årspresent, och merci Mélanie pour m'accompagner au meilleur concert de ma vie, et merci pour aimer à peu près le même genre de musique que moi (on a eu la chance !) , sans toi ça serait nul 🌞❤✨

Men detta var inte slutet på Paris!

Vi stannade i denna underbara förorenade cigg-stad i 3 dar. Vi hann med en del förutom konserten ofc:

Un kilo c'est quoi ?

Un kilo, c'est en moyenne 4 à 6
articles selon la matière: un
blouson de cuir peut peser un kilo,
un foulard en soie, 60 grammes...


Vad är ett kilo?

Ett kilo är i genomsnitt 4 till 6
artiklar beroende på materialet: en
läderjacka kan väga ett kilo,
en silkessjal 60 gram...

Så basically vad denna underbara second hand affären gör är att sätta kilopriser på kläder. Finns även en Kilo-Shop Kawaii precis bredvid! ☺️

Avslutade det hela med att ta en fika på Svenska Institutet och kollade in deras utställningar en snabbis innan det stängdes. Trots att jag inte fick äta Landings eller Fågelsångens semla och trots att det blev en dag sent (och på fel månad) så är jag så glad att det ens fanns semlor kvar när vi kom dit, eftersom jag bara antog att det skulle finnas. ✨☺️ *infoga semle-emoji här*

Likes

Comments

III, för dig som är blivande utbytesstudent

Våren har kommit till Dijon och med den kom en stor dos energi! Idag är vi precis i mitten av mars och det ser inte ut att behöva använda vinterkappan något mer för säsongen. Hittade världens underbaraste oversized jeansjacka på second hand i Paris (Kilo-Shop, 69-71 Rue de la Verrerie 75004 Paris - rekommenderar STARKT) som jag njuter av att kunna använda redan.

Denna, tillsammans med det faktum att solen går upp medan jag fortfarande sover, är tillräckligt med argument för att övertyga oss fransyskon om att det äntligen är VÅR. Sitter atm med solen i ansiktet utan att frysa ett dugg. Lyssnar på nyvakna fåglar (och emellanåt den högljudda ventilationen från restaurang-byggnaden) och är allmänt glad över Frankrikes korta vintrar.

I fredags träffade jag tre andra utbytesstudenter på en intervju med en journaliststuderande. Har skriver för en lokal tidning och skulle skriva en artikel om oss fyra elever på utbyte på Le Lycée Le Castel. Vi diskuterade allt från mat till politik och trots våra skilda ursprung (Sydafrika, Kanada, Sverige) så kunde vi hålla med om mycket. Vi pratade en hel del om hur vi blir/har blivit bemötta av andra franska elever, den infama "svenska kylan" som även hittas i Frankrike. Om ignoransen, okunskapen, om hur man förbises. Men också om massa fantastiskt man har varit med om, och om framtid och drömmar. Vi klickade direkt, och idag åt vi lunch tillsammans 😊
Jag tycker att det spelar jättestor roll att ha människor som förstår ens upplevelser, för trots att man kan berätta för folk "hur man har det" så finns det få som faktiskt kommer förstå och relatera. Tex. hur känns det att "inte betygsättas" men samtidigt bli ombedd på samma sätt som av vilken annan elev som helst att anteckna, göra läxor, plugga och skriva prov? Kanske inte den tuffaste delen av det hela men det är definitivt en punkt där det är svårare att relatera till de andras stress över plugget. Men för det mesta är jag nöjd och glad över att kunna njuta av våren utan förra årets press.

Likes

Comments

III

Nu har jag flyttat!

I torsdags kväll kom min nya värdfamilj för att hämta mig från Blancey, den by jag bott i de senaste 6 (!) månaderna. Det känns konstigt att inte ha samma personer runt sig längre; på ett halvår har jag hunnit bygga upp nya vanor, men framförallt massa kärlek för de människor som har tagit emot mig.

För tillfällig vill jag bara få ordning på allt. Packade ner allt jag har med mig från Sverige PLUS allt jag införskaffat mig under detta halvår i mina resväskor (vill tillägga att väskorna redan var helt fulla när jag kom i augusti ... ) på en dag. Igår packade jag upp allt relevant (inser alltid i efterhand hur mycket orelevant en har släpat med sig) och gjort det lite fint i det nya rummet. Bilder kommer snart!

Bisous! 💖

Likes

Comments

II

Firade mina 18 år fyllda med att äta på en restaurant gourmand - basically en gourmetrestaurang - med 5 rätters. Bästa jag har ätit ute på ett långt tag nu, var helt underbart. Denna hotell/restaurang var en renoverad gammal kyrka. Did some legal stuff too, som ni kan se nedan 😁🍷

(pga motljus ser man inte, men det står "Joyaux Anniversaire Pianca 18 ans" - Grattis på födelsedagen Pianca 18 år")

Förväntade ärligt mig ingenting inför min födelsedag i torsdags, så blev glatt förvånad när Mélanie och Emma kom insjungandes med "tårta" = hasselnötsbrownie och presenter. Hade bara två lektioner den dagen, så kunde ta det lugnt hela dagen. Spenderade eftermiddagen med att kolla på film sittandes i kidnappad soffa i lektionssal och pratandes i telefon med bästa sverigevännen - shoutout till Jimmi Åkesson som jag slipper se/höra på teve nowadays och till Wilma och Olivia som värmer hjärtat från 2000 kilometers avstånd ❤❤❤ kärlek till er.

Sen hände igår. Eftermiddagen gick ut på acro sports : fick typ bygga pyramider och annat mer udda på idrotten. Det var jättekul. Skulle ha tagit bild bara om det hade varit tillåtet. På kvällen kom jag hem till paket! Både från familjen - världens finaste världens gigantiskaste kort fyllt med kärlek - och Olivia - precious glittrande symboler som symboliserar oss 💖 Blir så oändligt glad, en kärlek som sträcker sig mer än 2000 km (så att den ska kunna nå Umeå också)

Det bästa är att jag inte har hemlängtan. För hemlängtan som jag känt den är förjävligt. Trodde att det skulle kännas som innan jul nu också, men det gör det inte. Det känns bara helt bra ❤🌞🥖

Likes

Comments

II

Coucou!

Jag vet jag är sämst på att uppdatera här, men som lovat kommer det ett litet inlägg ändå. Det känns också som att bloggen börjar tappa konsistens (consistency?), både pga brist på uppdateringar och att jag inte riktigt vet vad jag skriver om. Som jag brukade säga (känns som typ) en livstid sen: Allt är mkt oklart. Men i oklarheten hoppas jag hitta något meningsfyllt.

La semaine passée har varit full med plugg men också andra roligare saker. I torsdags nådde Bourgogne ett sällsynt 18° (lite svalare där jag var ://) och jag tog tillfället i akt och vi lämnade skolan en eftermiddag. Firade slutet av gymnasiearbetet i en park i en rondell (?? se bild) och treated myself med en "Journal à compléter - 5 ans de réflexions" som present till mig själv. Detta är alltså en liten bok med en fråga för varje dag, med plats för totalt 1830 svar som man ska fylla i inom loppet av 5 år. Jag älskar den redan.

~

Nul besoin d'être écrivaine pour faire de sa vie un roman

~

On dit que le temps change les choses, mais en fait, nous devons changer les choses nous-mêmes.
- Andy Warhol

(men är gaanska säker på att han inte sa det på franska)

Sen lite djupare sinneskaos... :

Tänk att vi utvecklas hela tiden, utan att tänka på det. Var och en av oss gör hela tiden framsteg oftast utan att vara medvetna om det. När jag nu inser min utveckling känns det som magi. För det är inte hela tiden som jag påminns att det går bra. Det är det som är det svåra med att lära sig: för att komma fram dit man vill krävs det att man kliver ur bekvämligheten och börjar på noll, men när man väl står på noll känns det som en oändlighet innan man kommer nån vart.
För det är jävligt jobbigt på noll, jag har haft skitiga stunder och har fortfarande "kommunikationsstopp" då och då. Men när en sitter en fredagskväll och snackar flytande politik och sedan blir hyllad för ens utveckling i språket - då känner jag mig så fkn bra. Jag har kommit nån vart, det känns som att jag börjar nå fram dit; jag vet inte vart exakt, men definitivt nånstans.

Bisooous ❤

Aujourd'hui : le jeu de mots le plus génial - et le plus mignon

Likes

Comments

I

18 dagar återstår av mitt liv som minderårig. Spelar det någon roll om en är minderårig eller myndig? Kanske inte så jättemycket egentligen, hur mycket fokus en än vill lägga på den här lilla gränsen i livet. Men tänk att om drygt ett år kommer jag rösta i valet. Det känns som det är enda som egentligen räknas. Hittills. Särskilt för mig, som går med folk ett år yngre, så känns inte den närmande vuxenheten lika riktig.

(Ville bara skriva att jag lever trots att jag inte uppdaterat på en månad. I jakt på en passande titel passade jag även på med att skriva av mig lite tankar.)

Men lovar, bloggen är inte död. Det kommer snart mer, frågan är bara vad "snart" innebär.

Bisous! ❤️💙

Likes

Comments

L'annonce du plan, La Suède, Politique

Att gå på gymnasiet i Sverige måste jag ärligt säga är ett privilegium. Att ha möjligheten att ta studenten i Sverige är jag evigt glad och tacksam för. Gymnasielivet + Studenten säger jag hamnar i Sveriges topp 10 (finns mycket lite som toppar när det handlar om Sverige) För efter att ha hört om och upplevt motsvarigheterna här i Frankrike känns det som att inget kan slå Sveriges gymnasier på många punkter.

1. Föreningslivet: Det existerar ca inte alls. I alla fall inte på Lycée Le Castel, Dijon. Det finns en enda förening, skolans egna sportförening. Men man skulle lika gärna kunna utöva sin sport utanför skolan, eftersom kostnaderna ligger mycket jämnt. Sen vet jag inte hur det är på de flesta andra skolor i Sverige, men av det jag vet älskar skolorna att marknadsföra sig själva med deras föreningar och föreningslivet generellt. (shoutout Rosen 🌹)


2. Politiskt engagemang: Ingen. Bryr. Sig.!? Själva politiken är en ickefråga. Inga ungdomspartier(?) finns på skolan, inga affischer om "politik utanför skolan" heller (finns annars mycket affischerat). T.ex. förra månaden under USAs presidentval hade självklart mitt svenska gymnasium valvaka uppordnat av Elevkåren; något som aldrig skulle hända här. (Får hoppas på att det ordnas något inför Frankrikes egna kommande val...)

Sen pratar heller ingen politik rent allmänt. Detta kan ju ändå bero på vilket sorts gymnasium man går på, nivån av satsighet bland eleverna osv - och av vad folk har att säga om andra lycées kan jag avgöra att Le Castel inte tillhör eliten. Men politik ska inte ha och göra med hur ambitiösa eleverna på skolan är, politik är för alla.


3. Det finns ingen Elevkår! Här är det exakt som i högstadiet, där det framröstas elevrådsrepresentanter och hålls elevråd (på första terminen har vi haft exakt 1 råd). Men annars finns det ingen förening som ordar aktivitet utanför skolan. 'Vad gör folk efter skolan då' undrar du. Jo, alla åker hem, förutom dem som är internatelever som drar ner på Starbucks eller sitter i biblioteket till klockan 18. Om du inte har någon egen aktivitet eller sport finns inget för dig att göra efter skolan. Nu låter det som att jag hatar det här haha, vilket jag absolut inte gör. Internatlivet är riktigt nice (fastän jag har lov atm, vilket också är nice). Men det är bara lite trist att det inte finns mer initiativ.


4. Uppkoppling. Tänk dig att du vaknar upp en fredagsmorgon i frostiga Sverige. Din svenskalektion början klockan 8:30 och du är just påväg att gå upp ur sängen (och sätta på din en extra varm filt såklart) - men först går din hand automatisk till mobiltelefonen. 1 nytt mejl som lyder: "Ingen lektion idag, hemma med sjukt barn yada yada. // Din local svenskalärare". Du kan skippa filten och somna om igen.

MEN. Tänk om du inte får det där mejlet? Du tvingar dig upp ur sängen, äter din gröt/filmjölk/knäckebröd och går ut i snöstormen och skymtar isbjörnen påväg till bussen. Väl framme vid skolan står du och dina kamrater och väntar på att svenskaläraren ska komma och låsa upp klassrummet. 5 minuter, ingen kommer. 10 minuter, ingen kommer. 15 minuter, ingen kommer. Någon bestämmer sig för att dra till receptionen för att kolla om läraren har frånvaroanmält sig för dagen. Resten ger upp och drar hem.

Det är exakt så det funkar här. Läraren oplanerat frånvarande? Man kommer till skolan och får reda på det på plats. Oftast väntar man en 10-15 minuter samlad kring ett element i korridoren innan man ger upp och sticker hem. För mig är det snäppet bättre. La surveillante på internatet jobbar bara fram till en viss tid, så alla oavsett när man börjar måste ut ur korridoren 7:30. Så oavsett om jag får ett mejl eller inte (vilket jag inte får) måste jag vakna samma tid. När jag föreslog mejlutskicksmetoden för en kompis i klassen sa hon bara att det inte skulle funka.
- Varför?
- För att de inte har våra mejladresser.
- Det är väl inte svårt att ordna?
- Men de pallar inte. (Uttrycktes inte exakt så, men ca så jag tolkade det)
Vill bara nämna här hur mycket of a mess de (folket i receptionen, La Vie Scolaire) går igenom när det gäller frånvaro. Det är en hel process som inte ens jag riktigt har förstått mig på. Så att säga att de inte pallar vore falskt. Jag skulle säga att de är fast i 90-talet.


Och som för att avsluta:
5. Avslutningar. Ska du ta studenten i vår? Too bad, för det finns ingen student här! Men BACen då? Jo, du skriver dina slutprov i juni, sen sista skoldagen anordnas nån privat fest bland tredjeårseleverna efter skolan. I höst får du ett diplom. Grattis.
Inga plakat, inga flak, champagnefrukost, 2 års planering, mottagning, skiva - På den här punkten befinner sig Sverige och Frankrike i två skilda världar.
Även generellt när det gäller avslutningar finns ingen "officiell" grej heller. Som nu innan lovet åkte bara alla hem efter idrotten: bonne vacances bisous salut à l'année prochaine! Men det kan jag tycka är rätt nice, för vem vill sitta 2000 personer inträngda i en aula och lyssna på ett deprimerade rektors tal i en timme? Inte jag i alla fall!
Men jag tycker inte synd om eleverna i de franska gymnasierna, för man kan knappast sakna någonting som man aldrig har upplevt?
(Hoppas i alla fall inte det 😅)

Nu blev det ett långt inlägg eftersom jag inte har skrivit här på evigheter. Joyaux fêtes!

Jag om 2,5 år ✨💕 (snodd från min systers facebook 😏🎓)

Likes

Comments