VI

Imorgon skriver elever i tvåan runt om i hela landet slutprovet i franska : le BAC. Sommarluften luktar stress och ångest, morgondagen ska inledas med filosofiprovet för treorna. Lektionerna tog slut idag, 90% av eleverna på internat lämnade skolan redan förra veckan för att plugga inför baccen. Jag och några få andra internatelever stannar envist kvar i 30-gradig sommarhetta. Ikväll packar jag väskan för sista gången för att återvända till min värdfamilj.
Jag kommer sakna denna plats så mycket ❤️

Men veckorna efter påsklovet gick så otroligt snabbt, jag har inte hunnit fatta att det redan börjar ta slut. Jag har fortfarande det muntliga delproven kvar, om två veckor, men jag kommer inte ha någon egentlig anledning till att komma tillbaka till Lycée le Castel efter imorgon. En plats som jag har spenderat ett läsår på och som kommer lämna ett enormt tomrum hos mig. Det handlar inte bara om skolan som plats, men alla kvällar jag spenderat med vänner på internatet och i skolgården, i skolan park och nån enstaka gång i "le petit château". Att jag lämnar detta den här veckan är helt obegripligt. Det skaver lite, det ger mig ett smakprov på hur det kanske kommer kännas att lämna resten: min värdfamilj, staden, landet... ✨

Önska mig lycka till imorgon!

Bisous!!! 💕💕💕

Choisir le design de votre blog - choisissez parmi une variété de modèles sur Nouw ou concevez le vôtre ; « pointer-cliquer » - cliquez ici !

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, La Suède, VI

Trodde aldrig att jag skulle känna såhär nu i juni, men i för sig känns aldrig någonting som man tror att det ska kännas.
För ett år sedan berättade de för oss om hur vi skulle va förberedda på alla olika faser av känslor vi skulle gå igenom. Enligt den prognosen befinner jag mig i "jag vill aldrig lämna det här landet någonsin ever jamais", men ärligt så känner jag mig så delad nu.
Sommaren har kommit till Sverige, 98:orna har tagit studenten (grattis hörni btw! ni förtjänar ett underbart sommarlov 💕🎓) och min syster har åkt hem till Uppsala efter sin tenta - det är helt enkelt den bästa tiden på året hemma i Sverige atm men jag har en del viktigt kvar att göra som att ta baccen.

Har jag hemlängtan? Nja, den kommer och går, den sitter i sitt hörn och stirrar på mig, väntar på mig att ha tråkigt en stund så att jag ska kolla den i ögonen, väntar på den rätta stunden att gå fram till mig och krama om mig. Tur att jag inte har tråkigt så ofta. Däremot kommer jag på mig själv ganska ofta med att nynna på Håkan Hellström eller avslutningssånger... Men enligt mig är detta ändå helt logiskt.
Jag är ganska trött på en del grejer. Jag är definitivt trött på maten. Ja, det franska köket är världsklass osv... men en vanlig fransk familj äter inte alls som man kanske tänker sig. Dessutom bristen på grönsaker är REAL. Saknar vegetariskt mat men framförallt så saknar jag mammas mat. Visste inte att jag någonsin skulle känna en sådan saknad för hemlagat. Har alltid tagit den för givet men alltså detta på riktigt. Tack ammu ❤️

Maten, och sedan min syster. Att sjunga med dig i bilen på väg till Stockholm, att kramas och kittlas, att kunna prata om allt och inget. Jag saknar vårt hus och friheten jag känner där. Vilket är jättemotsägelsefullt eftersom det är en gigantisk kantig rosa träbox. Men det handlar om alla minnen. Min familj och vänner. Om mig och min identitet. Allt det som lagrats som högar av damm. Man förbiser allt och det tar ett tag att inse att det är gjort av oss själva. Det är mitt hem.

(förbered er på världens rant nu)

Men på nio månader kan man inte skapa nåt lika stort som det. På nio månader har jag dock fått en hem-"känsla". Frankrike kommer definitivt lämna ett hål i mitt hjärta, men inte lika stort som den krater Sverige skulle skapa om jag någonsin bestämde mig för att aldrig återvända. Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär nu den sjätte juni, men Sverige är viktigare för mig än jag någonsin skulle tro.
(tro inte dock att jag är en sån där person som firar nationaldagen och sånt!!!)
Jag har insett att Sverige har en helt annan betydelse för mig än vad jag trodde förra året. Ja, väldigt ofta är det bara en grusig slaskhög, men nu uppskattar jag vad jag vanligtvis tar för givet. Det handlar om mer än ett land med en viss mentalitet, natur och politik. Det handlar om identitet, var och en av oss som trodde att de befann sig "någonstans mitt emellan", 50% här 50% där, alltid velat fly.
Nu står jag mellan tre länder men jag vägrar att känna mig delad. Jag har mitt ursprung, mitt liv och mina erfarenheter. Frankrike fick mig bara att se allt kaoset från ett annat perspektiv.

Bref, bonne nuit 💙

I era rabatter växer inga rosor 🌹

Likes

Comments

V

Sexism i skolkorridorerna.

Sexism på skolgården.

Sexism ekar mellan internatbyggnaderna.

Ikväll satte sig en femtonårig flicka sig i fönstret. Klockan var halv tio på kvällen. Det har varit 30 grader idag. Hettan låg kvar trots att solen har gått ner. Vi satt alla i shorts på rummet. Vi skrattade och hade det mysigt. Vi svettades fortfarande, det var varmt.

Vi hörde killar ropa och hojta. Det händer ofta. Ingen bryr sig. De fortsatte. Det blev fler röster. Flickan i fönstret la märke till att rösterna var riktade mot våra fönster. Vi kollade upp och ut mot andra sidan, där killarnas internatbyggnad ligger. I tre fönster stod ett tiotal pojkar i 16-årsåldern och skrek tvärs över gården. Jag hörde inte allt men de andra gjorde det. Deras surveillant sa åt flickan att gå ner från fönstret. Vi hörde inte varför. Pojkarna fortsatte skrika och vi kunde urskilja ord som "shorts" och "fet", mer hörde jag inte. Enligt de andra tjejerna skrek de högst nedvärderande saker åt henne. Jag tror hon slutade lyssna för hon hörde inte heller allt. Vi frågade varandra: "Befinner vi oss verkligen i året 2017?". Hon är 15 år gammal.

Detta hände alltså ikväll på internatet. Jag förstår att det kanske inte är tillåtet att sitta i fönstret eftersom vi befinner oss några våningar upp. Det jag absolut inte förstår är hur personalen på internatet kan tillåta trakasserier av 15-åriga flickor på skolans etablissemang när de befinner sig i samma rum som dem. 10 killar som kommenterar på en flickas kropp ifrån en bra avstånd - och INGEN VUXEN SÄGER NÅGONTING. I vad gjorde hon fel mot dem förutom att existera inom deras synhåll?

För att göra det ännu värre (eller bättre, om man inkluderar vad som följer) går dessa samma killar runt barbröstade iklädda kalsonger, fullt synliga från flickornas internat genom deras öppna fönster. Dubbelmoralen i detta är otrolig. Det enda positiva i det hela är att vår CPE (person i skolans personal som har koll på alla elever utanför klassrummet och på internatet) skrek på dessa killar nerifrån gården att sätta på sig lite kläder och/eller stänga sina fönster. Vad som hände min vän nämndes inte ikväll.

Denna orättvisa finns hela tiden runt oss men det chockerar mig hur synlig den kan vara. Det chockerar mig hur surveillanterna inte reagerar på vardagssexism. Befinner vi oss i 2017 i ett så kallat I-land? I ett land som Frankrike, händer det här verkligen mellan internatbyggnaderna?

Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, V

Coucou! Ça fait du bien de partir très loin d'ici un week-end avec les suédoises - "det gör en bra..." ...???

När man kommer till det stadie i livet där man vill använda alla möjliga bra uttryck, enda problemet är att man inte hittar orden på SVENSKA. Vas-y, n'importe de quoi, faire du bien etc, the list goes on på saker som inte existerar på svenska eller saker som har en mycket bredare betydelse på franska.

Det jag ville säga från början var att jag har haft en underbar långhelg, kändes skönt att "komma bort" lite från vardagen och semestra med de andra svenska utbytesstudenterna. Om du är (blivande) utbytesstudent själv kanske du kan förstå vilket typ av band man skapar med andra utbyteselever. Eller det beror väl på, kanske har vi haft tur att ha hamnat med varandra. Här får ni oavsett bilder från La Rochelle, som ligger i regionen Vendée som ni kan se här nedan.

Och Dijon hittar du mittemellan Schweiz och Paris.

L'arrivée à la gare de La Rochelle


La Rochelle - Dag 1


Cykeltur på L'Île de Ré (se karta)


Derrière chaque œuvre d'art il se cache un/e artiste
🥐👩🏼🎨🥖


En plus on a eu l'anniv de Britta, 19 ans ! ✨💕

Grattis återigen på födelsedagen 🎈😊

Totalt sjöngs det 4(!) ggr på restaurangen den kvällen, varav 1(!) gång på svenska


De la bouffe 😋


La Rochelle - Dag 2



Hoppas vi ses snart igen ❤️ C'était trop bien, vraiment super 😊


Likes

Comments

IV

I torsdags, på väg tillbaka till skolan.


Gymnasieskolans helt egna magnolia.


Lac Kir, ett stenkast från lägenheten. Tänk er lukten av barbecue och blommor: sommar.


Dijon Plage (coming soon...)


Jag med en del av värdfamiljen.
(jag hade hängselshorts på mig, det var 20°C ute!)


Ännu en tårpil - saule pleurer.


(Syns inte så tydligt men: )
Första gången i mitt liv jag sett en
riktig bäver.


Likes

Comments

för dig som är blivande utbytesstudent, III, La Suède

Jag har så lätt att glömma.
Av varje semester när jag var liten (=yngre) minns jag så lite; jag blandar ihop minnen med bilder tagna på mig med min syster alltid vid min sida. På senare år försöker man istället dokumentera alla gyllene moment med mobilkameran men jag måste erkänna att man går miste av en del genom att konstant ha mobilen uppe.

Det här året är inte semester, men det är ett tillfälle för mig att låta mig själv andas ut, låtsas vara turist när jag går på stan istället för känna mig inträngd mellan samma gamla fasader. Lyssna på varje låt som att det skulle ha en större betydelse än bara en verklighetsflykt. Inse att varje stund är en del av mitt liv och framför allt att inse att mitt liv är intressant.

Det här gäller även alla stressade gymnasielever där ute som känner att man knappt får ihop plugget med livet. För när jag befinner mig här i Frankrike och pratar i telefon med vänner som just nu kämpar sig igenom tvåan i Sverige, och vi frågar varandra hur livet är, då frågar jag mig själv "vad är det som förväntas att jag berättar? Att det är soligt och glatt varje dag, allt är magiskt och alla människor är underbara?" För det är definitivt inte fallet. Precis som i Sverige har folk viktiga prov, folk är bittra, lärare är trötta, det blåser kallt, folk bryr sig inte - the list goes on.

Samtidigt "där hemma", i det vardagliga livet i Sverige händer massa fint även om man inte tänker på det. För ofta är det de minsta eller de mest självklara sakerna som gör ens liv till ens liv. Detta är något jag knappt alls tänkte på innan jag kom hit. Jag skulle kunna ha ersatt all denna text med ett enda stort CARPE DIEM i caps, men jag menar detta seriöst; så länge vi inte inser det liv vi lever så kommer allt kännas mer skit än det egentligen är. Det är mycket lättare att se allt bittert i livet än att uppskatta allt fint man upplever för att man tar det för givet. Jag hoppas bara att jag har kvar denna syn på livet till nästa termin #peppakursprovifysik1).

BISOUS ❤🇫🇷

Likes

Comments

III

Min vän Eiffel (var hemma hos honom i eftermiddags u kno)

'Champs Elysées ft. regn' alternativt 'L'Arc de Triomphe ft. me ft. enorm regnkappagrej som såg helt ok ut tack vare mitt halsduk'

förbanden/premier et deuxième actes :
✨ Parcels & Blaenavon 🌹

TWO DOOR CINEMA CLUB

Jag har velat se dessa sen flera år tillbaka. Jag minns hur jag tänkte när jag nyligen hade börjat lyssna på indie-pop: "om det är någon man ska se live så är det dessa; den stunden jag kommer få lyssna på/se Undercover Martyn på konsert, den stunden kommer va magisk." Och här har vi det. Och det var mer än bara magiskt. Vi kände oss så levande. Liten arena, mycket kärlek i publiken. Fanns moments när det kändes som att vi var alla små delar i ett enda stort korallrev, vaggandes i takt till strömmen/vågorna/musiken.

Men helt ärligt vet jag inte hur jag lyckades ta mig dit. I september när jag skulle gå och lägga mig en kväll började jag spontant tänka på TDCC... och utan någon som helst aning om vad jag skulle hitta, kom jag över konsertdatum för deras världsturné... som inte inkluderar Sverige. Men det var okej! For once! För jag befinner mig inte i gråa grusiga Sverige!! Jag är 1h 33min från Paris !!!!!! Så bandet som jag var övertygat om att troligtvis aldrig skulle få se i mitt liv eftersom jag bor i en håla som Sverige fick jag till slut se 😌 Så tack pappa för denna alldeles fantastiska 18-årspresent, och merci Mélanie pour m'accompagner au meilleur concert de ma vie, et merci pour aimer à peu près le même genre de musique que moi (on a eu la chance !) , sans toi ça serait nul 🌞❤✨

Men detta var inte slutet på Paris!

Vi stannade i denna underbara förorenade cigg-stad i 3 dar. Vi hann med en del förutom konserten ofc:

Un kilo c'est quoi ?

Un kilo, c'est en moyenne 4 à 6
articles selon la matière: un
blouson de cuir peut peser un kilo,
un foulard en soie, 60 grammes...


Vad är ett kilo?

Ett kilo är i genomsnitt 4 till 6
artiklar beroende på materialet: en
läderjacka kan väga ett kilo,
en silkessjal 60 gram...

Så basically vad denna underbara second hand affären gör är att sätta kilopriser på kläder. Finns även en Kilo-Shop Kawaii precis bredvid! ☺️

Avslutade det hela med att ta en fika på Svenska Institutet och kollade in deras utställningar en snabbis innan det stängdes. Trots att jag inte fick äta Landings eller Fågelsångens semla och trots att det blev en dag sent (och på fel månad) så är jag så glad att det ens fanns semlor kvar när vi kom dit, eftersom jag bara antog att det skulle finnas. ✨☺️ *infoga semle-emoji här*

Likes

Comments

III, för dig som är blivande utbytesstudent

Våren har kommit till Dijon och med den kom en stor dos energi! Idag är vi precis i mitten av mars och det ser inte ut att behöva använda vinterkappan något mer för säsongen. Hittade världens underbaraste oversized jeansjacka på second hand i Paris (Kilo-Shop, 69-71 Rue de la Verrerie 75004 Paris - rekommenderar STARKT) som jag njuter av att kunna använda redan.

Denna, tillsammans med det faktum att solen går upp medan jag fortfarande sover, är tillräckligt med argument för att övertyga oss fransyskon om att det äntligen är VÅR. Sitter atm med solen i ansiktet utan att frysa ett dugg. Lyssnar på nyvakna fåglar (och emellanåt den högljudda ventilationen från restaurang-byggnaden) och är allmänt glad över Frankrikes korta vintrar.

I fredags träffade jag tre andra utbytesstudenter på en intervju med en journaliststuderande. Har skriver för en lokal tidning och skulle skriva en artikel om oss fyra elever på utbyte på Le Lycée Le Castel. Vi diskuterade allt från mat till politik och trots våra skilda ursprung (Sydafrika, Kanada, Sverige) så kunde vi hålla med om mycket. Vi pratade en hel del om hur vi blir/har blivit bemötta av andra franska elever, den infama "svenska kylan" som även hittas i Frankrike. Om ignoransen, okunskapen, om hur man förbises. Men också om massa fantastiskt man har varit med om, och om framtid och drömmar. Vi klickade direkt, och idag åt vi lunch tillsammans 😊
Jag tycker att det spelar jättestor roll att ha människor som förstår ens upplevelser, för trots att man kan berätta för folk "hur man har det" så finns det få som faktiskt kommer förstå och relatera. Tex. hur känns det att "inte betygsättas" men samtidigt bli ombedd på samma sätt som av vilken annan elev som helst att anteckna, göra läxor, plugga och skriva prov? Kanske inte den tuffaste delen av det hela men det är definitivt en punkt där det är svårare att relatera till de andras stress över plugget. Men för det mesta är jag nöjd och glad över att kunna njuta av våren utan förra årets press.

Likes

Comments

III

Nu har jag flyttat!

I torsdags kväll kom min nya värdfamilj för att hämta mig från Blancey, den by jag bott i de senaste 6 (!) månaderna. Det känns konstigt att inte ha samma personer runt sig längre; på ett halvår har jag hunnit bygga upp nya vanor, men framförallt massa kärlek för de människor som har tagit emot mig.

För tillfällig vill jag bara få ordning på allt. Packade ner allt jag har med mig från Sverige PLUS allt jag införskaffat mig under detta halvår i mina resväskor (vill tillägga att väskorna redan var helt fulla när jag kom i augusti ... ) på en dag. Igår packade jag upp allt relevant (inser alltid i efterhand hur mycket orelevant en har släpat med sig) och gjort det lite fint i det nya rummet. Bilder kommer snart!

Bisous! 💖

Likes

Comments