Att förälska sig i sig själv. Att älska sig själv. Den, kanske, viktigaste kärleken i livet. Att veta om att även om ingen annan finns där för att fånga upp mig när livet stormar, så finns jag där - för mig själv.

Att förälska sig i sina tillkortakommanden. Att älska att det finns sidor hos dig folk alltid kommer vilja förändra, men att de endast vill det för att det är just de sidorna som gör dig unik. Förälska dig i ansiktet som du ser i spegeln varje morgon & känn enda in i själen hur hon är mer än tillräcklig. Det finns ingen som hon, och ingen på hela jorden har gått genom det hon har gått genom, och ingen kan se hur världen ser ut genom hennes ögon.

Bete dig som en dåre. Håll andan & räkna till 10 - sen hoppa. Oavsett om det är rakt ner i det okända eller om det är in i något gammalt som behöver lagas. Men gör allt med hjärtat. Lev genom magkänslan. Sen kan man checka av med huvudet ibland. Lär dig leva med ånger. Det lärde dig förhoppningsvis något. Var en dåre. Var hungrig. Låt inte nyfikenheten dödas av en framgångsönskan. Samla på äventyr. För det är de du kommer se tillbaka på & le åt, inte pengarna på kontot.

Låt aldrig andras åsikter eller rädslan för att bli dömd styra dina val. Chansa. För tillslut har chanserna tagit slut. Precis som livet. Allt tar någon gång slut, och det är det som ger livet mening. Och ibland går man vilse. Man vet inte vart man är på väg eller kanske inte ens vad man vill. Men det är okej. Tänk om man alltid hade vetat hur varje sak slutar, hur roligt hade det varit då?

Så lyssna på musiken som får ditt hjärta att gå i tusen bitar, och dansa till det som får det att rycka i benen på dig. Njut av stunder tillsammans med vänner och familj. Var tacksam för det du har. För det är ditt, och ingen annans. Försök strunta i vardagsstressen. Det är ingen som kommer tacka dig för dina 200h i månaden på jobbet ändå. Livet är ett jävla äventyr, så släng på dig finaste gå-bort-stassen, ge dig ut & be aldrig om ursäkt för den du är!



Likes

Comments

Jag har alltid skrivit. 

På den gamla goda tiden så var det dagböcker som fylldes pärm till pärm. När internet slog igenom som en käft smäll så entrade bloggandet mitt liv. Jag undrar hur många man avverkat genom åren. Stängt ner & startat upp.

Det är 3,5 år sedan jag aktivt skrev. Under den här tiden så har jag försökt, till & från. Men inte riktigt fått till det.

Men jag har behovet. Inte hela tiden. Inte alltid. Men likväl ett behov av att skriva. Så nu är vi här. En ny kula. En ny blogg att lägga till samlingen. Ett forum för mig att helt utan mening eller mål sätta ord på, allt & ingenting.

Jag tänker inte lägga någon press på mig själv. Sista som behövs i mitt liv just nu. Men bara vetskapen om att möjligheten finns när andan faller på känns väldigt bra.


Så då åker vi.

Piamatilda: femhundrafemtioelvapunktnoll.

Likes

Comments