View tracker

Som socialdemokrat är inte ens uppgift att tala om för människor i nöd att de inte ska få sätta sin fot i det land som vår ideologi säger sig värna om högst. Vår ideologi sträcker sig inte dock endast till att försvara våra egna gränser och det "egna" folkets intressen.

 Vi har en lång tradition genom arbetarrörelsen att kämpa för internationella rättigheter. Att bestämma sig för att nu är det nog, att vi inte har plats mer för fler medmänniskor. Det är där mitt socialdemokratiska hjärta brister ut i sorg. Människor på flykt kan inte välja så mycket mer än annat ha hopp för att de ska en dag få stanna någonstans där de slipper vara oroliga för krig, förföljelse, diktatur etc.


Vi som socialdemokrater i enlighet med våra ideologiska principer ska inte stänga gränsen för människors frihet. Deras frihet att kunna få leva, drömma och utveckla sig i den takt de har behov av.


Vår kamp är inte mot människor som lever i misär. Vår kamp är mot kapitalismen, marknaden som utnyttjar människor till låga löner med dåliga arbetsvillkor och fascismen som vill avveckla folkets möjlighet till inflytande.


Som socialdemokrater är det vår plikt att inte sätta våra egna egoistiska tankar och behov före någon annans. Speciellt om de är i behov av våra hjälpande händer. Vi ska stå där vid barrikaderna och vara de som öppnar våra armar och säger att vi är glada att få nya medborgare.


Så här står det på Socialdemokraternas hemsida: "Vi socialdemokrater står upp för rätten att söka asyl som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Sverige är det land som tar störst ansvar i EU och har länge setts som ett föredöme när det gäller att stå upp för asylrätten. Varje person som söker asyl i Sverige ska få en individuell, rättssäker prövning och ett beslut inom rimlig tid." 


Mänskliga rättigheter är något som vi har kämpat för väldigt länge inom vår rörelse. Att helt förkasta detta för att vi lever i en jobbig tid är att kasta bort all kamp som är viktig för vår egen framtid.


Som socialdemokrat stödjer jag inte en fientlig syn på människor som begränsar mer än vad den frigör de som lever på flykt. Stödjer inte rasismen som blir en motor när vi talar om "volymer", "gränsstängning" och "att det är nog nu". Så talar inte en socialdemokrat, så talar den som har gett upp.


Fundera på vad du själv står ideologiskt. Är det värt att använda vår rörelse för den fientlighet vi inte står för eller lämna den så att vi andra kan kämpa för vad vi tror på

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Hur är det att behöva jaga sin tillvaro. När vardagen sakna men säkert bedriver en motdemonstration för att göra det så besvärligt som möjligt för en själv. Passionen glöder med en svag låga i bakgrunden, knappt så att en kan se bakom alla oro för sin totala ensamhet. Viljan att kunna bemöta en enkel dag som kan ge en gladeligen hopp om vad som ska komma skall. Osäkerheten bryter sig sakta igenom för att kunna ge en förklaring till varför det har skett så här. våra bedömningar kring vad som det är för svar som ska lösa allt det smärtsamma som bedriver en kamp inom en. Är det att leva mellan olika drömmer eller är det att överleva det liv som är givet för en? vad som ska bedömas utifrån en giltig framhävande stoppkloss eller riven mur. 

Likes

Comments

Det här är ett känsligt ämne när vi ska prata om vem som tar mest plats mellan kvinnor. Det är sällan något vi pratar om hur vi ständigt reproducerar konkurrensen mellan kvinnor och accepterar detta faktum. Att kvinnor alltid ska prestera till det yttersta och även det är inte tillräckligt för att accepteras som en drivande och inflytande person. Ofta jämför vi kvinnor som bråkiga mellan varandra, att vi inte kan hålla sams eller att vi aldrig kan sluta kritisera varandra. 

Många drar inte slutsatsen att vi redan som barn kritiseras för hur vi pratar, hur vi ser ut och hur vi behandlar andra människor. Vi ser modellprogram på tv:n väldigt tidigt i åldrarna som trycker i oss att enda chansen för att kunna nå våra mål är att se smala och snygga ut, ha slät hy, att vi ska klä oss på ett visst sätt för att vinna andras ögon. Är det inte konstigt att vi jämför oss med varandra när vi jämförs i media över hur vi ser ut när vi går ner i vikt, hur vi är som föräldrar, vilka som är de "finare" flickorna som har gjort abort och hur duktiga de är som använde skydd etc och blev gravida. 

I skolan jämförs våra prestationer med hur duktiga vi är på att studera, komma i tid och kritiseras till och med för om vi tar för lite eller för mycket plats i klassrummet. Aldrig blir någon nöjd över vilka prestationer vi kommer med, alltid ska det kritiseras och slängas bort. Till slut känns vi oss värdelösa och förstår inte varför vi måste stå vid sidan om när vi vill bara visa att vi kan göra något, att vi betyder något och att vårt inflytande är minst lika bra som alla andra (som männens då). 

När ska vi sluta pressa oss på prestationer som gör att många får psykiska problem, måste pausa skolan, avslutar relationer p.g.a måste bry oss om karriären för vi kan tydligen inte ha en relation och ha en karriär samtidigt, gråter på kvällarna för att vi tar största ansvaret i föräldraskapet och ätstörningar som gör att vi tynar bort bland alla krav på hur en normativ kropp ska vara. Det ständiga kraven på att vi måste stå på oss för att verka nödvändiga. Vi drivs till att välja mellan saker, antingen eller ska det vara för oss. Aldrig att vi kan kombinera efter våra egna behov, utan det ska alltid vara som en gungbräda mellan olika saker i vårt liv. 

När ska detta sluta?

Likes

Comments

Ser att det är en del som fortfarande läser min blogg trots att jag har tagit en ofrivillig paus. Vad jag menar med det är att jag har haft mycket att göra med mig själv för att orka tänka, fundera och reflektera. Under tiden har min familj skaffat en übergullig liten katt som är 19 veckor. Hade en lång valrörelse som var otroligt tuff att hantera. Visste inte alls att det krävdes så mycket engagemang för att få människor att inse att det finns ett bättre alternativ än borgerlig politik.  Hur blev vinsten? Då står jag där som en fågelholk och undrar vem vann? Ingen egentligen.  

Vad gör jag idag den förste oktober tjugohundrafjorton? Är fortfarande lika arbetslös som jag var när jag skrev in mig på arbetsförmedlingen den 12 juni i år. Ingenting har skett förutom att jag har sökt många arbeten utan någon som helst resultat. Några säger till mig att jag sa vara rättfram för att kunna få ett arbete. När man ringer, skickar me och försöker göra allt för att få deras uppmärksamhet. Hur kan jag göra mer för att bli "attraktiv" för arbetsmarknaden? Det är inte bara om vill och kan idag. Utan det krävs betydligt mycket mer av samhället för att jag ska kunna ha möjligheten att få ett arbete som jag förtjänar och som kommer ge något i framtiden. 

Jag har inte valt att leva så här, det var inte min plan när jag var 16 år att jag skulle vara arbetslös. Jag skulle vara en författare när jag är 20 år och skulle vara en känd person med stort inflytande. Det senare är jag på väg att få uppfyllt, men min första dröm kommer ta lång tid att förverkliga. Det märks att min klassbakgrund är tydlig efter gymnasiet när jag måste falla tillbaka på försörjningsstöd och a-kassa. Det liv jag var rädd för och är fortfarande rädd för att leva i. 

Likes

Comments

Vi tillsammans kan bara nå våra egna mål. Tillsammans kan vi lyfta andras önskningar och se till att det bli verklighet. Valet 2014 är bland det viktigaste i Sveriges historia, men det är den även för 90-talisterna som har fått kämpa i motvind i 8 år mot en borgerlig regering. En regering som har krossat sönder en hel generation att kunna se en framtid. 


En generation som hellre skaffar barn för att kunna säkra en "trygghet" istället för att utbilda sig och komma ut på arbetsmarknaden. Är det verkligen så vi ska ha det? Att vi accepterar att 90-talister faller tillbaka i heteromonogami för att det är en säker trygghet, eller vad de tror är bra för framtiden. Är det verkligen en framtid vi vill ha när 90-talister påstår att de saknar ambitioner på grund av att gymnasiet har tagit knäcken på dem?

När den äldre generationen säger att vi är bortskämda som ej vill ha timanställningar med dåliga arbetsvillkor? Är det så vi vill uppfostra 90-talister, att de ska känna att de inte duger något för samhället? Kräver vi för mycket så uppskattar vi inte tidigare generationers "hårt slit".

Backa bandet lite nu... 90-talisterna är den generationen som lever allra sämst av alla generationer som lever idag. Vi har fått växa upp med nedmontering av apoteken, etablering av friskolor, vinster i välfärden blev lagligt, nytt betygssystem, nedskärningar av högskoleplatser, reva som tillsattes för att jaga papperslösa, vägen till jämställdheten har backat drastiskt, islamofobin har ökat, nazismen har växt.

Under 8 år är många av dessa grejer något vi har fått uppleva väldigt tydligt. När våra föräldrar har blivit arbetslösa, socialbidragen har ökat, fler ungdomar hoppar av skolan pga får ej rätt stöd etc.

Folk har mage att kalla oss 90-talister bortskämda när vi har över 1 miljon fattiga. Många av dem är 90-talister som lever i ett samhälle som skiter i deras drömmar. Skärp er och sätt fart att stå upp för vår framtid!

Likes

Comments

Det är snart 3 år sedan 77 personer miste livet på grund av att en man hatar muslimer och mångkultur. Kände ingen av dessa människor, men jag känner ändå en plikt att kämpa vidare för demokrati och medmänsklighet. Påminner mig ofta om hur hatet och rasismen påverkar oss. Det är viktigt att ständigt påminna människor att de finns folk som faller offer för hatet. Började engagera mig på grund av det som hände i Norge. Det var min drivkraft till att se till att motarbeta hatet.Tror många människor glömmer varför de är engagerade i olika ämnen. Varför vi kämpar för demokratin och för människors frihet.

Är det verkligen värt att öppna dörrar för nazister när vi vet att nazism leder bara till våld, död och rasbiologi? Är det verkligen värt att riskera minoriteters liv genom att tillåta Sverigedemokraterna att sitta i riksdag, landsting, region och kommun? Att de sitter i riksdagen betyder inte att det är ett demokratiskt parti. Finns flera fascistiska och nazistiska partier runt i Europa som är invalda i olika parlament. Det är lixom inga argument genom att säga att de har rätt att slå in dörrar pga av de är invalda i ett parlament.

Vet ni vad som händer när vi normaliserar partier som öppet sprider förakt, invandrahat, religionshat, rasism, klasshat, tiggarhat, kvinnohat och QTBH-hat? Samhället, vi människor börjar acceptera att det är okej att sprida dessa "åsikter". Vad kan detta leda till då? 

  1. Debattklimatet handlar mer om människor har rätt att vistas här i Sverige 
  2. Kvinnors rättigheter ifrågasätts mer. 
  3. QTBH-personer får det svårare att röra sig friare i samhället. 
  4. Rasismen blir grövre. 
  5. Klasshatet ökar när man ställer fattiga mot rika. 
  6. När välfärden krackelerar så skyller man det hellre på invandringen istället på reformer som har beslutats och lagstadgats av dåvarande/nuvarande regering. 
  7. För att hitta en syndabock för att samhället splittras så försöker man peka ut det som är allra mest nytt och "främmande som till exempel muslimer. 
  8. När man ser fattigdomen i vitögat på gatorna så väljer man istället att sprida hat mot människor som inte har valt att leva fattigt. Man väljer istället att sprida att tiggare är parasiter i samhället som förstör det fina svenska som vi har. 

För att förstå vad det är jag vill förmedla så tänker jag länka till ett antal artiklar för att få många att förstå vad det är som händer i det fina välfärdssverige som vi lever i.

Artiklar de senaste året om attacker, uteslutningar och hat mot tiggare:

Tiggare blev nedslagen och flera såg på utan att rycka in (5 juli 2014)

Ung tiggare misshandlad i Umeå (5 juli 2014)

Butikschef hällde vatten på tiggare (11 april 2014)

Portades från 7 eleven på grund av av att hon är romsk tiggare ( 20 maj 2014)

Artiklar om hur det ligger till med vår syn på QTBH-personer:

Prästerna som vill bota homosexuella (28 maj 2014)

Psykolog vägrar att kalla transperson för "hen" (18 maj 2014)

Justitiekanslern beviljar inte skadestånd till transpersoner som har tvångssteriliserats (23juni 2014)

Homo- och bisexuella mår sämre än övriga (29 maj 2013)

Artiklar om rasism och nazism:

Nazister attackerade antirasister och flera knivskars (15 december 2013)

Rasism mot romer en skam för Sverige (26 mars 2014)

Nazisterna i Almedalen fortsätter med sina hot (1 juli 2014) 

Rasism är en del av Sverige (14 november 2013)  

Detta skrämmer mig när vi har lagt medmänskligheten åt sidan och väljer istället att jämföra människor emellan. Varför kan man alltid då undra? Jag har verkligen ingen aning varför människor väljer att se det som något negativt att muslimer utövar sin religion och vistas i landet, att kvinnor väljer att kämpa för att få lika rättigheter, att QTBH-personer ska kunna slippa hatas, hotas och uteslutas etc. Det är så förbannat svårt att förstå vad det är som ligger i dessa människors baktanke att ge dem rätt att tillåtas få vistas och sprida rädsla. 

Likes

Comments

Varför har det blivit så viktigt att berätta för människor att barn är meningen med livet? Hur kommer det sig egentligen att vi förväntas oss att människor vill ha barn? Varför förväntar vi oss att små flickor ska leva upp till att vilja ha som slutmål i livet att använda sin livmoder till att ha ett foster i den? Varför kräver vi att könsbestämma barnen till att lära dem att livet har ingen mening om en inte får barn att kunna ta hand om? 

Att bestämma att flickor ska leka "mamma, pappa, barn" på grund av att det är så ska vara enligt samhällets mått att flickor ska växa upp till kvinnor* som ska omtänksamma som alltid ställer upp i vått och torrt. Hur begränsar inte detta livmoderbärares val av liv och bestämmande över sin kropp? Förstår egentligen inte varför det är så viktigt att förvänta sig att livmoderbärare ska bedömas att deras enda egenskap är att föda barn, ta hand om barn och se till att barn sätts i första rummet. 

Jag har ingen erfarenhet av hur män förväntas av att barnskaffandet är något som påverkar deras liv. Att ständig fått förfrågan sedan barnsben om man vill ha barn och hur en vill bygga upp sitt liv kring hur ens familj ska se ut. Det är något som begränsar ens val av liv och andra alternativ som en tycker är betydligt bättre. Ändå så sitter många där till slut med barn i famnen på grund av att normen har bestämt att barn är det bästa man kan ha. Hur många det är som ångra sina barn i smyg, fastän de ej vågar prata om det på grund av det får man ju ej göra, ångra det man har skapat själv. 

Att skuldbelägga människor är det farligaste vi kan göra. Att se deras val som "onormala" och kontroversiella för samhället. Tänker på detta när jag söker på Youtube för att höra människor som aktivt har valt bort barn i sitt liv för att det är inget som de vill ha. Ändå så puttas dessa människor ut från samhället på grund av att de inte väljer något som tillhör normen. Tänkte på detta när jag tittar på klippet på UR Play angående boken "Ingens Mamma" som handlar om 12 kvinnor som har valt bort barn från sitt liv av olika anledningar. 

I ett sådant rikt land som Sverige är så kan man fråga sig om vi behöver reproduktion sådan stor utsträckning som vi säger behövs. När jag ser människor i min ålder och är lite yngre drömmer om att skaffa barn som något man bara får på posten. Jag är inte emot att unga människor skaffar barn, utan jag är emot hur vi, media och samhället tillåter oss att inte lära våra barn och människor i övrigt att berätta att det är okej att välja ett liv utan barn. Att det är inget som vi ska hetsa fram på grund av att en del av oss ha livmoder. 

Jag själv har funderat sedan jag var 14 år om barn verkligen är min grej. I vissa stunder har jag känt att barn är det bästa som finns, men har alltid hamnat i slutändan att barn är inget som jag känner är något livsviktigt att ha. Funderade extra mycket när jag pratade tidigt om barn med min nuvarande partner. Han och jag är överens om att barn begränsar en själv i våra ögon. Sedan så ser ju inte alla barnfamiljer exakt likadana ut och lever inte efter samma mått. Själv trivs jag med tanken att det kanske inte blir några barn för mig. Det är inget som skulle vara något negativt att vara utan när det finns miljoner andra barn som behöver min uppmärksamhet i världen. Varför ska jag behöva föda fram ett till då? 

Sedan har jag också funderat på hur mycket stereotypiska förhållanden som min förväntas att leva upp till normen att skaffa barn. Att det är något som är självklart på grund av han har en snopp och jag har en vagina. Att jag har en livmoder är ett plus tydligen, för då kan jag besudla den med ett foster. Jag har varit gravid två gånger och gjort abort två gånger. Hade jag känt att barn var min grej så hade jag nog valt att skaffa barn när jag fick chansen. Känner fortfarande att barn är något påtvingat, något som man ska skaffa för skaffandets skull. Hur många har funderat på riktigt att barn är något som de ej vill skaffa, men gör det på grund av att det är en norm i samhället?

Här är ett par klipp från youtube där dessa kvinnor berättar varför de har valt ett liv utan barn. 




Likes

Comments

Tänker inte skriva så överdrivet långt om detta, men det är sjukligt viktigt. Tänkt på en grej hela veckan angående tandvård och hur viktigt det är för den allmänna hälsan. Får alltid höra att om en inte sköter sina tänder så får man skylla sig själv. Varför är just tandvård en sådan grej som ska betalas ur fickan? Har man dåliga tänder så syns det eller det beror ju helt på hur mycket man väljer att visa problemen. Tänder är en del av en själv, något som ofta blir en personlig grej att handskas med. 

Jag fick vänta i flera år på att få tandställning, men nu sitter jag här och har rälsen ute och känner att mitt liv börjar få en mening igen. Visste egentligen inte att tänder kan vara en sådan stor grej som kan göra så mycket för ens liv om tänderna också mår bra. Alltid trott att så länge man behöver bara borsta tänderna så är det lugn. Att ha fina och raka tänder ska jag vara ärlig ger mig mer självförtroende. Ett fint leende gör så otroligt mycket och kan bygga en otrolig självkänsla. 

Tandvård är en av de grejerna som är viktigt att kunna få ta del av. Därför är det så otroligt skamligt att tandvård inte tillhör den "vanliga" vården. Känner att tandvård är inget som är avsides, som är viktigt bara några få gånger i livet. Man går ju kontroll varje år på grund av att checka vilken hälsa tänderna har. Dåliga tänder kan ge förödande effekter på den generella hälsan. 

Detta handlar också om klass. Vilka som får ta del av tandvården. Det kostar riktigt mycket pengar om en nu ej har en försäkring att gå en årlig kontroll. Speciellt om man behöver behöver laga tänder eller behöver tandställning så utesluter de fattiga människor som behöver tandvård allra mest. Varför måste tandvård vara "gratis" upp till 19 års ålder? Det kostar tusentals kronor att betala livsviktig vård för tänderna om en behöver den hjälpen. Varför pratar vi ej om detta så basala? Varför sopas detta undan? 

HUR KAN INTE NÅGON TA TANDVÅRD PÅ ALLVAR? 

Likes

Comments