Header

Doften av rökelse både förvånar och förbryllar, men samtidigt som det är en annorlunda touch på en spelning så är det väldigt trevligt. När Billion Dollar Babies äntligen kliver ut på scenen, möts dom av ett jubel.

Det är årets enda spelning och rastlösheten som byggts upp får äntligen utlopp hos musikerna. I Want To See You Burn inleder spelningen och bandet behöver verkligen inte be om det två gånger, redan vid start är publiken så upphetsad att inte ens en istid hade kunnat svalka dom. Gitarristen Pat Kramer fångar gång på gång utvalda åhörares blick, hans märkligt blå ögon är intensiva och en stor kontrast till hans något lugnare gitarrspel. Varje gång hans blick hakar fast i ens, så är det som att han kan se varje detalj av en själ. Koncentrationen står skriven över hans ansikte och dom långa fingrarna glider lätt över strängarna. Gitarrens riff och back up sången är som gjuten och mystikens låga hålls vid liv genom hela spelningen. Basisten Nic Lester håller sig mestadels i bakgrunden, låter istället basen stå i centrum och låter dom rungande tonern slå mot publiken som om vi vore perfekt matchade kugghjul. Trycket är högt och trumhinnorna vibrerar i takt med den allt tyngre musiken, något som dock inte stoppar trummisen Karl Löfgren från att med en noggrann uträknad sammandrabbning med trummorna, slå ner med trumpinnarna som en förbannad gud. Sångaren Frankie Rich är en framstående frontman, på mer än ett sätt. Sången är kraftfull och stark, rösten ändrar skepnad beroende på låt och när en person i publiken gör något oförlåtligt, avbryter han och tar ställning. Djupt imponerade och något skrämda, bevittnar vi hur texterna får nytt liv genom den karismatiska sångaren. Put Up A Fight och Junkies Ball har sedan första gången dom spelades varit stora favoriter, men live versionen är flera gånger bättre. Man kan riktigt känna hur varje riff river i en och hur basgångarna letar sig in och låter sig förvandlas till ett inre eko. Max Lander är en gitarrist av hög rang och intressant att iaktta på scenen. Leendet som aldrig lämnar hans läppar och hans spinnande dansande är effektfulla, men det är sättet han hanterar instrumentet på som imponerar mest. Solona som kommer emellan åt är som retfulla smekningar i öronen och hakar fast. Kontakten mellan Max och Pat är stark och bandet mellan dom leder till många interna skämt. Något med Max får det att verka som om han hittar på bus uppe på scen med jämna mellanrum och njuter av det.

Att säga att Billion Dollar Babies trivs på scenen vore en underdrift, spelningen är bättre än förväntat och när The Nightmare Began kommer på tal, samt nya låten Hail The End Of Days kan det inte bli mer magiskt. Försöken att undvika Pat Kramers blick är för gäves, men det spelar ingen roll hur länge man studerar den kraftfulla gitarristen för det går inte att komma underfund med var man har honom. Billion Dollar Babies är ett band som man försvinner in i, medlemmarna turas om att dra en till sitt håll och det går inte att undvika önskan om att låta kvällen vara några sekunder till. Dom gånger man får bevittna ett band, vars passion är lika stark som jordens krafter och glädjen som hos ett barns inta en scen är få.

Det var äkta, rått och brutalt, det var Billion Dollar Babies och denna kvällen fick dom inte bara himlens stjärnor att blekna, dom överglänste även månen och dess skönhet genom att ge av sig själva denna kvällen. Men, dom borde skämmas, för en spelning under2017 är inte tillräckligt och vi förväntar oss alla kompensation under 2018.

Skribent: Gabi Mattsson

Fotograf:Gabrielle Holmberg

Band: Billion Dollar Babies

Plats: Harry B James, Stockholm

BETYG: 5/5

Likes

Comments