Photogirl krönikor, fotografi & inspiration

Vad gör man när något man bryr sig om försvinner och personen i fråga inte bryr sig?
Man gjorde ont, man blir ledsen. Man förstår inte vad som hände och man får lust att gråta. Därefter blir man besviken och sur. Tillsist fattar man inte vad man gjorde och det känns bara fel.

Det gjorde det. Typ precis så kändes det. Men jag vill inte vara negativ, därför skrev jag detta, för att lägga allt bakom mig.

Men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra.
Hade jag vetat, då hade jag iallafall inte mått såhär.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Innan var jag stolt över mig själv, hur jag såg ut, min kropp, hur jag tränade, mina betyg och hur jag mådde. Jag var stolt över mitt liv helt enkelt. Det enda jag inte var stolt över var nog hur jag behandlade de jag gillade.
Nu, nu är det enda jag är stolt över, mina betyg.
De är på topp.
Men annars, annars känner jag inte igen mig själv. Och det skrämmer mig.

Vet att det snart är jul och att det inte är tid att vara depp, men behövde skriva av mig, så man kan vara glad sen.

Likes

Comments

Jag föll, de föll, vi föll. Så kändes det, men det var okej. För det var ändå mitt fel.

Det var jag som sabbade det, jag som backade, jag som inte ville mer. Ändå var det mina tårar som föll ner längs kinderna på kvällen, den kvällen då jag insåg att du inte vill ha något att göra med mig längre, inte om vi bara skulle vara kompisar. Det gjorde riktigt sjukt ont och de bara föll ner för kinderna. Jag förstod inte. Varför faller de och varför gör det ont? Jag ville inte ha det såhär, jag klarade inte det. Jag sa emot. Det borde inte vara jag som är sönder. Men ändå så var det jag.

Jag förstod inte, jag förstår fortfarande inte vad som hände, vad det var som hände när jag tappade allt. Jag som var helt lost, tappade allt jag såg.

Hade jag verkligen tappat allt?

Tydligen.

Likes

Comments

Hur man än gör, så kan man aldrig göra alla nöjda. Hur man än försöker, så går det inte. Jag har försökt, så många gånger. Men det går inte, någon blir alltid ledsen eller sur ändå. Och visst, det är inte kul och det gör lite ont att göra någon ledsen eller sur, men samtidigt, man kan inte göra
alla andra glada om man själv inte är glad.

Likes

Comments

Jag vet exakt hur han känner, han berättar allt om sina känslor för mig, allt om sina känslor för min bästa vän. Det gick att hantera i början, men jag kan inte hjälpa att jag så smått själv börjat undra hur jag själv egentligen känner. Det är så hemskt att se honom helt nerkörd i min bästa kompis och veta att hon inte alls är intresserad. Han ser henne tillsammans med andra och jag ser, jag ser hur hans leende genast sjunker en aning. Det gör lite ont. Denna sortens kärlek är inte kul, inte alls. Inte för den med känslorna.

Likes

Comments

Att det är 1:a december idag? Eller? Min snapchat var i alla fall full av "1:a december" stories.
Vaknade vid 7 och mådde piss, väldigt bra start för min del. Somnade om en stund och mår i alla fall lite bättre nu. Tänkte kolla julkalendern klockan 10. Någon annan?

Kände att denna bilden var väldigt julig så den passade in här, :).

Likes

Comments

Att inte ligga kvar i sängen imorse var jobbigt, men nu sitter jag på bussen. Halv tagg på lite rehab för axlarna.
Sen kör vi lite födelsedagsfirande för min favorit. <3

lite lagom hungrig just nu och detta ser inte helt fel ut...

Likes

Comments

Jag hör halva delen där, en fjärdedel någon annanstans och ytterligare en fjärdedel på ett annat stället. Alla säger olika men ändå samma. Jag har all information, alla möjliga perspektiv, om kärlek eller vänskap, känslor och problem. Och ändå har jag inte ett dugg koll på mina egna känslor.
Jag hör dem från turturduvorna, en sak från den ena och en annan från den andra. Och inne i mig gör det ont, för jag vet, jag kan inte säga något till den andra om något den andra sagt. Då förstör jag för båda och jag tappar tilliten från dem. Då håller jag tyst, hör sakta på hur alla berättar, från olika perspektiv och vinklar och nu i efterhand tänker jag, varför pratar vi inte bara med varandra? Det hade förmodligen gått snabbare, varit mindre komplicerat och i vissa fall kanske hindrat någon från att bli så sårad som de blev. Men visst är det lätt att vara smart såhär i efterhand?

Likes

Comments