Detta med att vara mammaledig låter som en ren och skär fröjd i mina öron, lyckliga människor som får gå hemma om dagarna med sitt barn. Mysa, gosa, unna sej, gå upp tidigt om dagarna, mata bebis för att sedan somna om sådär mysigt i sängen några timmar senare. Efter detta kanske man går ut och tar sej en lång härlig lunch med vännerna medan bebis tryggt sover bredvid i sin vagn. Och tänk vad saker man kan planera in! Sy gardiner, laga matlådor för veckan, möblera lägenheten, ut och gå långa friska hälsosamma promenader! Kanske läsa någon kurs? Hälsa på släkt man inte ser så ofta? Möjligheternas tid, mitt folk, är kommen!

Ha! Bullshit.. Instagram -morsorna ljuger!!! Är jag den ända mamman i världen som längtar efter jobb och vardag igen? Man öppnar upp ögonen med tändstickor när Arvid vill ha mat vid 04, trycker i han flaskan och jag somnar oftast om igen innan han ätit klart. Eftersom jag somnar innan han ätit upp så vaknar man ett par timmar senare med att vällingen runnit ur flaskan, som man ju tappat i sängen, och blött ner hela sängen. Detta med droppsäker napp är även det bullshit.. Visserligen så läcker jag inte bröstmjölk längre, men sjukt fräsht när man startade varje morgon med att det var bröstmjölk upp till ögonbrynen. På mej själv.. 😒 Fancy!

För tillfället så är Arvid, enligt barnmorskan (världens bästa Moa!!) på BVC inne i sin tremånaders -fas just nu. Vilket innebär att han är fruktansvärt klängig, sover dåligt, otröstlig och (förlåt mej..) krävande till tusen! Han vill varken sitta, ligga, äta eller sova. Han vill inte heller leka, busa eller ligga på mage. Vad återstår då att göra? Precis, att skrika och gråta!😥 Jag googlade lite på detta och lösningen var "prata lugnt med barnet och gör olika ljud med munnen": Det är en jävla cirkus här hemma.

Lite roligt i all tremånaders -misär (förlåt mej för att jag återigen klagar, med det sagt!!), är att Arvid börjar upptäcka nya saker. Sitter han upp så har han ju sina fötter framför sej, intressant! Han börjar gripa efter det man ställer framför honom, vilket kan vara allt ifrån sina leksaker till min ask med knappnålar..

Jag är även nyfiken på hur mycket leksaker en kille på 3 månader ska ha.. Barnmorskan frågade sist hur jag förvarade alla hans leksaker: öppet eller i en stängd kista (kista!??) där Arvid inte alltid kan se dem. Öppet framför honom, svarade jag. Lägg undan 7-8 leksaker varannan vecka, sa hon, när du tar fram dem blir de som nya för honom och mycket att upptäcka. Det låter ju logiskt, tycker jag.

Till saken hör är att han bara har tre leksaker ännu😂 Detta berättade jag ikke. Vi åkte raka vägen till BR.

Mer text än så här blir det inte, nu ska jag gå och agera Iinspector Gadget och ta reda på om Arvid gråter för att han vill sitta, ligga, bli buren, sitta i hoppgungan, sitta i bumbostolen eller i soffan eller är han hungrig igen? Kommer han nöja sej med lite prat och närhet eller är det ett artilleri på gång? Who knows?!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

När man prioriterar att handla våtservetter och ännu ett packe nappar istället för mascaran som vart slut sedan mitten utav december, för jag vill inte ta med Arvid in i en stinkande parfymbutik! ..och hade jag haft mascaran hemma så hade jag väl inte användt den ändå..
Jag hade galet svårt för att somna inatt då det blev en redig powernap som varade hela kvällen, tur för mej så sov Arvid hela natten ändå men inte JAG! Jag satt uppe och såg serier och funderade över hur mitt liv rent praktiskt har förändrats sedan man fick sej en söt bebis. Jag skulle INTE bli en sån morsa som bombade sociala medier med bilder och filmer på hur min son ser ut när han ligger i olika vinklar. Men HALLÅ! ALLA måste ju få ta del av hur söt han är!😂🙈
Och jag skulle INTE hoppa över att vare sej sminka mej om dagarna eller gå runt i mjukiskläder hela dagarna heller.. Ahmen asså, om man ändå blir spydd eller dregglad över så är det ju bättre med mjukiskläder, eller hur?😂 Och så länge inte kläderna stinker för mycket så betyder det att dom är rena. Typ.
Och på tal om dofter, man vet ju hur underbart det är att få gå på toa tillsammans med en Kalle Anka -pocket en halvtimme? Trodde inte jag skulle bli ännu lyckligare utav när Arvid gjorde nummer två!

Förr skulle jag aldrig kunna tänka mej att dricka kallt kaffe, eller låta bananpannkakan bli nästan svartbränd i stekpannan. Men all form utav koffein går ner och är frukosten svartbränd så kan man ju alltid låtsas det är knäckemacka👍🏼och knäckemacka är ju gott!

Vad gällde mitt hår så skulle jag såklart fortsätta med mina inpackningar varannan dusch, sådan vardagslyx är viktig. För tillfället hetsdushar jag på morgonen med ögonen öppna och huvudet utstickande ur duschkabinen för att se så att Arvid har det bra i babysittern. Anser mej som färdigdushad innan balsamet är ursköljt. Det är ju parabenfritt balsam, och jag har läst att man faktiskt SKA låta lite balsam va kvar för att eftervårds håret😜 Raka mej? HA!! Det är 2017, feminism -behåring har aldrig vart hetare.

Imorse stod jag på Willys, höll i blöjpaketet och kom på mej själv med att vagga det.. och istället för att gå och ge långa blickar på chokladhyllan så gick jag längs hyllorna med barnmat och LÄNGTAR tills Arvid ska bli gammal nog att få smaska på detta 😊👌🏼

Häromdagen när jag bytte blöja på Arvid så var blöjpåsen full, jag hade blöjan i handen och skulle hämta en påse. Jag vänder abrupt då Arvid ger ifrån sej ett läte, det lät som ett skratt!! får inte missa så springer tillbaka! Lägger alltså den fulla blöjan på vägen.
Glömmer bort blöjan.
Efter 20 minuter åker jag kana på blöjan som låg på golvet, av alla ställen.
En full trasig blöja är stoppad med massa massa fyllning som liknar geggiga lekakulor.
I hela min hall.
Katt överlycklig.
Dammsuger upp kissfyllda lekakulor i hela lägenheten. JÄVLA KATT. Detta hade aldrig hänt Batman.

Jag undrar verkligen vad jag gjorde om dagarna innan älskade Arvid kom till världen. Jag visste vart golvet knakade, men visste inte hur jag skulle gå för att undvika det! Jag vet detta nu, jag vet även hur jag låser dörren ljudlöst, hur kaffetermosen öppnas utan pluppet, jag kan smyga ur sängen med armen under Arvids huvud, likt en NINJA! Vissa gånger så blinkar inte ens Arvid under tiden jag gör detta, DET är en bra dag! 😊😊

Förr så innebar kvalitetstid en bok, ett glas rött och med en ost så stark att ögonen snurrade runt i sina hålor. Just nu är kvalitetstiden när Arvid sover en timme runt lunch😂💕

Likes

Comments

Priset för att föda barn. Alltså kostnaden, i pengafråga. Denna fråga får mej att återigen tacka min mamma för att det var just Sverige hon gav mej som nationalitet, och för att jag inte har flyttat ur landet!😂
Det har ju vart mycket snack om USA, valet, Trump och allt som sker där just nu. Och eftersom man just fött en gosse, så kikar man ju upp hur det är att föda på andra sidan havet. Atlanten då, inte Östersjön. Varför döper man ett hav till Östersjön?

Jag fick min räkning för Arvids födsel i brevlådan häromdagen, med moms inräknat så fick jag betala 600kr. 600kr! Rena rånet, muttrade jag förbannat medan jag tryckte på Godkänn betalning via Swedbanks app.
Vad ingick i detta galna pris?! Jag fick assistans, service, all bedövning och smärtstillande jag ville ha samt professionell hjälp ifrån landets, och i många fall också världens, bästa sjukvård. Jag fick frukost, middag, lunch och kvällsmat i fem dagar. Fri tillgång till saft, juice, frukt och mackor.
Jag fick medicin, rådgivning och ett otroligt vänligt bemötande. Tål att nämnas igen; all smärtstillande jag ville ha!
Återigen. 600kr! Rena rånet, galenskap! Bortskämd utav landets system? Jag?! Lite kanske.

I USA, får man en födsel som startar med komplikationer och man måste gå igenom samma sak som jag gjorde, så går en förlossning MINST på 280000 dollar. Tvåhundraåttiotusen dollar! Ingår maten då? Jag har även läst någonstans att man får ingen lustgas, utan enbart epidural. Sant? Vet inte.
Man kanske behöver smärtstillande, eventuellt en utredning.. kostar pengar såklart. men ändå sjukt!
Ett besök hos läkare under graviditeten USA, LÄKARE, inte BARNMORSKA då det är läkare som sköter sådant där borta, kostar 300 dollar. Jag betalade nada. Inget. Jag lämnade även jobbet under arbetstid utan att behöva dra av timmar.

Man kanske inte kan jämföra sådant här egentligen. Två helt olika länder. Jag vet. Men ju mer man dyker ner i sådana här frågor desto mer glad är jag över att bo i Sverige!
5 veckor efter mitt kejsarsnitt och infektioner så kunde jag ta mej ut på en liten 3km löptur. Tack vare den sjukvården jag fick, och såg som självklar.
Visst man för punga ut en del skatt varje år och detta betalar jag GÄRNA!! Herre Jesus vad mycket jag får för det!
600kr är en droppe i havet, jag betalar gärna den summan för jag får så otroligt mycket tillbaka! 600kr för världens bästa sjukvård? Helt okey! 💕

Likes

Comments

Arvid, Personligt

Det är ju totalt livsfarligt för självförtroendet att snoka runt på babyforum, mammagrupper och bland sånna samlingspunkter här på nätet och framförallt på Facebook. Man ska som mamma ha koll på ALLT som sin bebis gör. Allt!
Jag har ingen aning om hur man tar hand om ett barn, men här sitter jag med världens sötaste och mest perfekta son i knät. Jag försöker verkligen att ge det bästa möjliga till honom.

Men jag kan med lite skam i kroppen erkänna att jag inte har en aning om när Arvid åt sist eller hur länge eller ens hur mycket. Han åt tills han släppte bröstet, pruttade och rapade, sen bytta vi bröst och han fortsatte att äta tills han somnade. Enligt BVC's kurva så växer han som han ska, och det innebär ju att han får det han behöver och vill ha, hoppas jag! :)
Jag kommer inte riktigt ihåg hur mycket klockan var när han somnade heller, eller precis hur många timmar han sovit. Jag tror att han sover så länge som han behöver. Då vaknar han och vill ha mat igen.

Vi badar lite när andan faller oss på, på tre veckor så har vi bara badat två gånger och då med massa olja i vattnet. Ingen tvål.
Vi använder våtservetter när vi byter blöja eller om det spills mjölk, skiten försvinner ju. Vi smörjer bara med lotion eller olja när Arvid blir torr, alltså inte varje morgon eller kväll.

Jag har inte kokat vare sej nappar eller flaskor eller leksaker. Eller jo! Två nappar har jag kokat, faktiskt, och det kändes lite halvt meningslöst. Arvid kommer få i sej så sjukt mycke annan skit ändå, jord, gräs, smuts och allt han har på händerna. Jag tror inte man ska noja över lite skit. 😉

Vi har ännu inga rutiner vid läggdags, Arvid är tre veckor så jag anser det är tidigt med rutiner enligt vad klockan säger. Vi ammar eller tar flaskan i soffan, sedan somnar han i famnen eller i sitt babynest. Om han vill vara vaken så får han somna brevid mej i sängen, oftast somnar jag innan honom 🙈

De enda utslag han fått är efter blöjan, jag fick en gratis kräm ifrån BVC som funkar bra. Vi smörjer lite då och då, mestadels när jag ser det är rött.
Vi tränar inte så mycket på att ligga på mage och lyfta på huvudet, Arvid verkar inte gilla att befinna sej i den positionen så vi struntar i det. Han sitter hellre i knät och tränar den vägen.

Arvid fick mjölkersättning väldigt tidigt, mest för att jag pga infektion inte kunde amma. Så ibland får han flaskan, ibland ammar vi. Han verkar mer vilja amma bara för att känna närhet och trygghet, när han är hungrig så vill han ha ersättningen. Detta innebar att jag unnade mej ett glas vin på nyårsafton, HERRRRE GUUUD så gott!!

På natten så ligger han ibland på sidan, han är som mej och ligger gärna på vänster sida. Annars kan han bli gnällig, och vaknar hela tiden. Risken för spädbarnsdöd finns ända fram tills Arvid är nästan 2 år, jag VILL inte oroa mej tills dess. Har livet bestämt sej för en väg, så tar livet den vägen oavsett hur min son sover på natten.
När han vaknar klockan 04 och är hungrig så lägger jag honom ovanpå mej, han äter och jag sover. Win-win!

När jag mååste på toa under dagen och Arvid är vaken så är Wiggo bästa barnvakten. När Arvid rör mycket på sej så blir Wiggo orolig och börjar gå fram och tillbaka.
Vi är ute och går med barnvagnen i ur och i skur, hunden ska rastas och det får bli en tsunami ifrån Asien för att vi ska stanna inne. 

 Vi ska trots all hets emot vaccinering ta spruta emot både hepatit b, tuberkulos, mässlingen, polio och även pneumokockvaccin. Även de andra vaccinerna som BVC rekommenderar. Jag tror stenhårt på vaccin, och jag tror att min son behöver dessa. 

Vi tar livet väldigt mycket som det kommer och som det passar oss. Efter att ha läst alla mammaforum så borde Arvid förmodligen bli adopterad ifrån mej, men vi är mer än nöjda med livet som det är. Han är glad mest hela tiden och följer BVC's kurva, så jag antar detta funkar för oss :)

Likes

Comments

Jag tänkte att jag skulle dela med mej lite utav det senaste som skett i mitt liv, eller ah, det blir väl mest en sån där förlossningsberättelse egentligen😉

Beräknat födelsedatum var den 30 november. 30 november kom. Och gick. 5 december gick förbi, utan ens ett tecken på att personen inuti min mage ville ut. 9 december kom. Och gick. Ingen bebis. Jag knackade på magen. 13 december kom och gick. Nä, nu får det hända något! Samtidigt fick jag stå ut med att varje dag besvara samtliga bekanta med att "Nej, han har fortfarande inte kommit..". Vilket faktiskt blev mer psykiskt påfrestande än själva graviditetens övergång. De sista dagarna så svarade jag inte ens på frågorna längre, frustrationen och irritationen tog över hand.

Den 15 december så åkte vi in för ultraljud, och beroende på hur det såg ut även börja med igångsättning av förlossningen.

Vi åkte in på förmiddagen, och 12.30 så satte vi igång förlossningen med ballong. Inte jättemysigt, men fullt överkomligt. Känslan utav att jag kände att någonting hände med sammandragningarna, att de blev intensivare ju längre ballongen satt i, var otrolig. Äntligen händer det nått!

Jag var öppen 2,5cm när vi kom in på förlossningen, när ballongen på kvällen släppte så var jag endast öppen 3cm. Seriöst? Den smärtan (som väl egentligen kan jämföras med grövre mensvärk), och bara en halv cm närmare målet? Jag började tvivla på allt pepptalk jag och min livmoder peppat oss fram till inför förlossningen.

Nästa metod att testa, minns dessvärre inte vad detta kallades, var som en hormonpinne som skulle få igång värkarna. Den skulle sitta i 12 timmar. Värkarna kom igång något mer nu, härligt! Eller nja.. Fortfarande bara öppen 3cm.

Då tar vi en tredje metod, då testar vi cytotec! Detta fick igång kroppen ordentligt, detta gjorde ont. Men efter flera timmar, fortfarande de där förbannade 3 centimetrarna..😒 Vi testar med att ta hål på fosterhinnan, trots att det är lite tidigt. Värkarna tar i, men inget händer. Och här börjar det ta på mej också, just då kunde jag inte låta bli att låta tårarna släppa ifrån ögonen. Jag var trött, hungrig och orken började ge med sej.

Tredje dagen på förlossningen så får jag värkstimulerande dropp. Herrejävlar, nu händer det grejjer! Detta gör ont! Detta får mej att vilja gå ur min egen kropp och vilja dö lite. Äntligen! Här ska födas barn!😃 Lustgas fram. Ryggmärgsbedövning fram. Nu så! Bebis bebis bebis!😍

3 cm.

Men skjut mej!

Efter några timmar så släpper bedövningen, och någonting händer som gör fruktansvärt ont. Ryggmärgsbedövningen ger inget annat än ren och skär smärta, och efter att ha ont i snart tre dagar så säger min kropp tack, men nej tack till mer bedövning och smärta. Här någonstans försöker jag verkligen att fokusera på andning, fokusera på att krysta, att hantera situationen. Men det går inte. Här får jag och lite black outs, jag minns att min säng rullas ut och att det ska snittas. Och jag minns en väldigt snäll sköterska som baddar mina läppar med något väldigt kallt och skönt.

Några timmar senare så vaknar jag efter narkosen på uppvaket, bestämmer mej ganska direkt att jag måste ställa mej upp. Kroppen gör ont, jag är yr. Men någonstans inom mej så vet jag att bara jag ställer mej upp, så kommer illamåendet försvinna. Man fattar så härliga beslut med narkos i blodet😉Jag plockar bort de slangar som sitter fast i mej, och hasar mej upp på sängkanten. Ganska direkt kommer en sköterska in som lägger mej ner igen. Efter en stund så blir jag rullad i sängen bort till BB, där möts vi utav ännu en sköterska som lägger en filt brevid mej i sängen. Det gick inte upp för mej där och då att det faktiskt var Arvid, min son, som låg där i. Men gud var gott han luktade. Min kropp gjorde ont. Hans lilla hjässa mot min mun och näsa, han doftade så gott. Och jag var så yr och illamående. Allting kändes så surrealistiskt

Vi stannade kvar några dagar på BB, sköterskorna och barnmorskorna var underbara och hjälpte och stöttade med allt. Jag var trevlig mot dem, de hade ju trots allt makten (..och nyckeln!!) till allt smärtstillande! 😍

Som grädde på moset så fick jag efter en vecka infektion i såret, i snittet. Dra åt vad detta gjorde ont! Jag kunde inte ta mej varken i eller ur sängen utan hjälp, jag gick som en gammal gumma och värdigheten var som bortblåst. För tillfället ska jag till vårdcentralen en gång om dagen för att lägga om såret.

Som tur är, så är Arvid otroligt snäll. Han är en väldigt lugn och rofylld bebis, inga ilskeattacker eller hysteriska otröstliga gråt. Jag känner mej värdelös som mamma nog som det är med att knappt kunna bära honom, hade jag inte kunnat trösta honom hade jag nog brutit totalt.


Men! Trots att det värsta är över nu, så vill jag ändå ha svar på mina frågor. Varför öppnades jag inte mer? Varför funkade inte ens någon utav igångsättningarna? Varför släppte all bedövning? Hur kommer det sej att de, pga Arvids storlek, inte snittade mej direkt? Han är en stor bebis!

Nu har vi ett liv framför oss tillsammans med lille Arvid, barnet som förstörde mej totalt, haha!😉 Jag kan faktiskt inte ännu säga att smärtan vid en födsel är värt all kärlek och känslan efteråt när bebisen väl är ute. Bara tanken på att vara med om det här igen får tårarna att bränna i ögonvrån, och kroppen att rysa.

Likes

Comments

Det finns ett ordspråk som lyder Det som inte dödar, det härdar. Det du inte dör av, gör dej starkare.
Kanske är det så. Jag tror dock inte att det alltid är så. Det som inte har dödat mej har förstört så fruktansvärt mycket inom mej. Ändrat hela min världsbild. Det har inte gjort mej starkare. Verkligen inte. Jag kämpar fortfarande med att gå vidare. Överallt kan jag höra att misstag och hjärtesorg är en del av livet. Man ska titta upp igen, resa sej igen, och gå vidare. Man får inte ge upp. Att det är att erkänna och stanna i ett nederlag som gör dej till en förlorare. Det är det som gör en svag. Livet är inte enkelt, så varför låtsas som det är det? 

Men herre Gud, kanske ska man va svag en stund. Dra bort den tunna filten som döljer dina röda öppna sår, visa dej sårbar och mänsklig för det finns stolthet i det också. Låt såren döda dej. Låt det blöda.
Kanske är det rent av det som faktiskt dödade mej då, inte det som härdade mej, som gjorde mej till den jag är idag?

Många tankar i skallen nu när man går och väntar på att bebis när som helst bestämmer sej för att lämna magen, och skönt att skriva lite. 😜

Bonusbilder på lite julpyssel, jag för ett par dagar sen i en allt för trång klänning.. och Julle! 😜👌🏼

Likes

Comments

Har ju beställt mej en iPhone 7, den har däremot inte kommit ännu, men den som väntar på något gott! Enligt produktbeskrivningen så ska den vara vattentät, men garantin täcker dock inte vattenskador på mobilen. Hur vattentät är då en vattentät mobil? Och vad innebär det ens att den är just vattentät? Ska man kunna tappa ner mobilen i toan, för att 5 hundradelar senare ha reagerat och plockat upp den i ren panik, och den ska ha klarat sej? Ska man kunna ha den på sej när kompisen knuffar en i poolen? Bara låta den torka? Ska man kunna vara ute i regn och ha mobilen i fickan, och låta vattenkondensen i fickan dränka mobilen utan att den skadas? Och detta under hur lång period, i sådana fall?

Jag har inte haft någon vattentät teknikpryl i min ägo tidigare, för min del har Otterbox eller Drybagar funkat kanon. (Drybagar flyter ju också så länge man inte pressar ut luften, så perfekt när man är ute med kajaken! 😜 ) Men när man får en mobil som ska klara av just väta, så tackar man ju inte nej till att tamejtusan nyttja den funktionen. Men allt är ju relativt vid ordet "vattentät", allting är väl till en viss mängd väta just vattentätt. Och jag vill veta vilken gräns jag ska dra i just detta fallet.

Kollar man återigen i iPhones produktbeskrivning så beskrivs vattentätheten i en så kallad "Kapslingsklassning". Detta är en alltså en klassning bestående utav 2 siffror som beskriver inkapslingsskyddet för just tekniska prylar. Mobilen som ligger i mitt intresse har alltså klassningen IP67. Där siffran 6 står för skydd för inträngande föremål, dammskydd i detta fallet. Siffran 7 är betäckningen för skydd emot vatten. Ju högre siffra, desto bättre skydd. Detta innebär, om man ska gå efter denna beteckningen, att jag ska kunna släppa ner min nya iPhone på 1 meters djup i 30 minuter, utan att den tar någon skada. Ja, om man nu vågar tro på denna klassning.

Men som sagt, det finns inga garantier som täcker om mobilen mot förmodan alltså skulle bli skadad utav vatten. Personligen så kommer jag skydda denna mobilen ifrån väta på samma sätt som jag gör med mina andra teknikprylar. Ifall situation skulle uppstå där man tackar gudarna för att det var just vattentät, så blir ingen mer själaglad än just jag. Men den dagen får gärna komma långt lååångt ifrån nu :)


Jag hittade en film där iPhone 7 testas gentemot En Galaxy S7, jag har ingen som helst koll på Galaxy, men den ska enligt produktbeskrivningen ha snäppet högre vattenskydd än iPhone 7. Alltså IP68. Sjukt att se hur bra båda mobiler faktiskt klarade sej i testet! Vid just detta testet så klarade sej iPhonen bättre, trots den andra skulle klara mer?

Lite tankar ifrån mej, behövde mest skriva av mej lite, taalas!


Likes

Comments

Graviditet

God förmiddag på er, imorgon så går vi in i vecka 33 utav graviditeten. Det innebär att det bara är 55 dagar kvar, ungefär. Sjukt. Helt sjukt. Fast å andra sidan, har bebben i magen ärvt några utav mina gener så är det en liten tidspessimist där inne och han kan gott och väl välja att kika ut redan nu ;) Imorgon blir det ännu en rutinkoll hos barnmorskan. Känns både bra och onödigt att gå dit såhär pass ofta. Min blodgrupp är negativ utav den typen som har en förmåga att stöta bort fostret i magen, så sett ifrån det hållet så är det ju kanon att man går dit varannan vecka och gör blodprover.

Å andra sidan, förutom det så känner jag mej bara överflödig när jag är där. Sköterskan sitter och försöker komma på saker att berätta som jag inte redan är medveten om, och jag låtsas se förvånad ut över det hon berättar. Mest för att vara snäll.

Det är 2016, det jag inte googlar, det har jag så många underbara vänner som kan berätta för mej. Mamma undrade om jag skulle ta med mej en vandringskäpp och gå ut och föda ensam i skogen också.

Jag tog en bild i lördags på fläskverket, måste ta fler bilder just bara för att ha att sätta sej och kolla tillbaka på i framtiden. Men jag känner mej som en flodhäst, och skäms nästan när jag ser mej själv, samtidigt som jag vet att det min kropp gör just nu är en helt fantastisk grej. Min kropp gör en människa, känner mej som nissarnas tomteverkstad!

En intressant detalj i detta hela flödet, jag har aldrig vägt så här mycket tidigare. Vilket innebär att mitt stackars knä, som bröt samman under Lidingöloppet för några år sedan, måste bära så mycket mer än vad vi kommit överens om. Knät protesterar ibland genom att ge vika helt, men jag antar att jag får kompromissa direkt denna tomteverkstaden är klar! ;)

På bilden nedan skiljer det 7, eller om det var 8, dagar.

Har ju kommit till den delen utav graviditeten där man börjar bli tung, trött och irriterad. Självklart längtar man sej blå efter personen som växer där inne, men han är ta mej tusan inte nådig emot mej just nu.. Han sparkar upp mot revbenen, vilket ger mej blåmärken och jag är öm hela tiden. Sitter jag ner så för han extra styrka och får ibland till sparkar som får hela mej att rycka till. Stunder så trycker han så pass emot mina lungor att kan jag känna hur svårt det är att få in syre, mina andetag påminner mer om en fisk på land just då.. Men! Den som väntar på något gott..

Vagnen är pyntad och klar, så ur min synvinkel så kan väl kickern i magen komma nu.. Något som glädjer mej är ju att en utav mina vänner ska trycka ut en unge bara 3-4 månader efter mej, så man har lite sällskap i all misär! ;)

På måndag blir det även ett besök till mitt medium igen, ser verkligen fram emot detta! Jag har gått till terapeuter tidigare, och de har hjälpt mej de också. Det har de verkligen gjort. Min terapeut har visat att mitt mående och mina handlingar inte beror på total galenskap, utan är ett mänskligt beteende på vad ångest kan bygga upp hos en människa.

Skillnaden mellan ett medium och en terapeut går inte att jämföra. Det är två helt olika tillvägagångsätt.

Känslan efter ett besök hos mitt medium gör att jag mår så otroligt bra. Jag känner mej både tom och fylld efter ett möte. Jag får kontakt med kända, som okända, personer som någon gång har funnits i min närhet. De ger mej vägledning. De gånger man sitter hemma i soffan och tror sej känna, se eller höra något. Kanske är det inte inbillning? De är kanske någon som vill visa dej sin uppskattning och sitt stöd?

Rekommenderar verkligen alla att besöka ett medium någon gång :)

Talas!

Likes

Comments

Graviditet, Personligt

Dag 1 utav en 1 års ledighet börjar alltså nu. Spännande! Denna tiden kommer att erbjuda så otroligt mycket, och jag vill ha allting redan nu, orkar inte vänta längre till!💪 Jag känner redan en rastlöshet i kroppen som tippar på, herre gud hur ska jag klara av det här!? Visserligen har jag en del att ta tag i innan bebis kan kika ut och säga morsning, men det är ganska snart löst. Tar gärna emot tips på pyssel och grejjer man kan göra hemma, så här i väntans tider. Seriöst. Vad som helst!

Kan ju börja med att säga att hela min graviditet har vart så gott som smärtfri, inget illamående som förtjänas att ta upp, inga konstigheter och inga smärtor eller åkommor hos mej själv. Jag har enbart vart tät i näsan och samt haft en puls högre än Shanghai tornet, men ändå helt resonliga problem om man lyssnar på vad andra har vart med om 😄

Först nu inser jag att kroppen börjar ana att det kommer bli kämpigt inom en snar framtid.. För ett par veckor sedan började jag känna av en otrolig smärta i nedre delen utav ryggen, att sitta ner är svårt och frustrerande. Just nu, efter morgonens 2 mil promenad med Wiggo, så känns det som om hela mitt bäcken ska delas i två. Men jag känner samtidigt att det är så himla värt det :) Det är en förberedelse min kropp behöver.

Visst blir jag rädd ibland, både över förlossning, all förberedelse och det som kommer efteråt i form utav att faktiskt kunna ta hand om den person som detta kommer bli. Men å andra sidan, som min fina Åsa❤ sa, och det gör mej så mycket lugnare! Att så länge man gör det som känns rätt och passar för oss, så är det rätt. För oss.

Jag var hemma hos mamma häromdagen och fick med mej lite handarbete hon kämpat med åt skrutt i magen. Jag förstår inte hur sånt här inte kan vara genetiskt, att vara duktig på handarbete menar jag, såsom virkning, stickning.. Jag har försökt, det ska gudarna veta, men jag tror mina 78 försök till tvättlappar inte får solen att skina starkare i Karlstad direkt..

Hur som, mamma hade virkat ett par jättesöta tossor, och ett lapptäcke! Tossorna var tydligen ett litet helvete att tillverka, men ändå är det ett par till på gång! ❤


Likes

Comments

Boktips, Service

Tänkte rekommendera ett par böcker som jag själv har läst om ett x antal gånger, men där jag hela tiden uppfattar nya saker att ta in i skallen och processa. De fungerar som en form utav uppslagsböcker, egentligen! ;P

Ett stort intresse hos mej är just beteende, mänsklig påverkan, kroppsspråk och kommunikation. Människan är ju trots allt en fantastisk produkt, med många olika funktioner för att både ge och ta emot inspiration och kommunikation.

Henrik Fexeus är en stor förebild hos mej, en fantastisk föreläsare och inspiratör som väcker aha-upplevelser, samt som han fördjupar sej i psykologin och skapar illusioner i ordlösa kommunikationer för att få människor att göra som han vill. Jag älskar att frossa i hans böcker, och sett hans föreläsningar och projekt på Youtube. Rekommenderar honom starkt! :)

Jag ser även dessa böcker som ett starkt verktyg i mitt arbete där jag varje dag möter många många olika människor. Det är en kommunikationsprocess i att både leda folk dit man vill, övertyga kunder och att själv vara underlägsen för stunden. Kanske låter detta som ett riktigt lurendrejeri, men kommunikation är grunden och lösningen i allt man tar sej an, vare sej i arbetet eller i vardagen.

Om kedjan i ett jobbteam eller i en familj brister, så tror jag att det beror till största delen på missförstånd i kommunikationen, att vi inte medlar på ett sätt som mottagaren förstår. Men innebär det att person B är ett riktigt pucko som inte fattar vad jag menar? Nej, inte riktigt. Person B tar emot min information på ett helt annat sätt, än hur jag uppfattar att jag sänder ut den helt enkelt.

En metod som används för att beskriva olika personligheter är DISA metoden, denna studien arbetades fram i början på 1900-talet, och är väl lite mer utarbetad nu än då;) Det finns hur mycket som helst att läsa om detta, så googla på just DISA för att läsa mer, jag lovar att det är både intressant och ni kommer att få er en tankeställare!

En DISA-profil beskriver en personlighet i 4 olika färger, den röda dominanta och självständiga. Den gröna tålmodiga och teamplayern. Den gula kreativa och spontana och den blåa personligheten som är mer för detaljer och analytisk.

Detta skriver författaren Thomas Erickson om i sin bok Omgiven av idioter, otroligt bra och lättläst. Han beskriver hur man tar sej an personer med deras olika personlighetsfärger, vilket är en väldigt fascinerande och rolig läsning! En bra bok om grundläggande kommunikation.

Ja.. nu drogs jag iväg här lite.. Men jag tycker personligen att detta är så spännande ämnen! Men ja, läs böckerna, värt det :)


Likes

Comments