View tracker

Idag är det den 1:a december och jag har verkligen noll julkänslan. Om det beror på att jag idag spenderat större delen av dagen i en hängmatta, eller om himlen varit hel molnfri, eller det faktum att temperaturen idag gick upp till 34 grader eller om det är det lilla faktum att jag lyckats bränna mig. Första riktiga brännan. Om jag ska vara ärlig så tror jag på kombinationen.

Nu är klockan halv sex, oj vad jag fick tänka för att få det rätt. Är en aningen skadad av all engelska jag talar. För mig är klockan half past five och inget annat! Iaf, så sitter jag ute och njuter av att faktiskt inte smälta bort! Lyssnar även på livemusik. Något som hostlet så fint har varje torsdag. Om det inte varit så att killen låter som en döende katt så hade det varit ganska trevligt! Men jag ska väl inte klaga för där hemma i Sverige sitter ni väl och surplar morgonkaffe och förbereder er i för även en grå jobbdag. Så medan ni påbörjar er dag så ska jag snart påbörja min kväll. Väntar på en vän som står i duschen och sen så vankas det middag. Inget mindre än sötpotatis, bönor, hummus och avokado. Något som jag äter minst fem gånger i veckan. Några större kulinariska upplevelser får man inte när man lever på en låg budget. Efter middagen så ska jag bli medtvingad till en karaokebar. Jag är ytterst skeptisk, min vän är ytterst exalterad. Vi får väl se vem som hade rätt när kvällen är slut.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 34 readers

Likes

Comments

View tracker

Ibland blir absolut allting tvärtemot vad man tänkt sig. Ibland åker man till en plats med de lägsta förväntningarna någonsin för att det sen ska visa sig att man haft så mycket fel. Alla jag pratat med har sagt att Agnes water är hur tråkigt som helst om man inte gillar att surfa. Det finns ingenting att göra. Världens minsta samhälle med världens bästa människor. Japp, där sa jag det igen. Ännu en plats med underbara människor. Ingen större skillnad från övriga platser jag besökt alltså. Men jo det är det. I vanliga fall så har människorna jag syftat på varit backpackers. Alltså kan vi här och nu fastställa att backpackers är den bästa typen av människor. Men i detta fall menar jag faktiskt inte backpackers, utan de som jobbar på hostelt jag bor på för nuvarande. Av någon underlig anledning har de tagit mig till sig och jag har liksom blivit en av dem. Igår spenderade jag hela dagen med ägaren av hostlet samt hostelts surfinstruktör på stranden. De surfade, jag solade och brände mig på ryggen. Jag och ägaren, som är från England, pratade skit om brittiska tjejer. Vi lyssnade på bra musik. Diskuterade tatueringar och hur jag som svensk kan tycka vattnet här är för kallt. Vi hade helt enkelt en hel fantastisk dag.

Så att jag nu, på utcheckningsdagen, står i valet och kvalet på om jag verkligen ska åka eller stanna kvar är förståligt. Jag har kommit att bli helt förälskad i denna lilla håla. Fuck Byron, this is the place to be. Det gör det inte lättare heller att surfinstruktören av någon oförklarlig anledning fattat tycke för mig och bett mig stanna. Och för er som är nyfikna, så är han en av anledningarna till varför jag tycker om Agnes water så mycket. Seriöst han tog med mig till en plats full av vilda kängurus. Det var helt otroligt. Sen tog han även med mig till en plats där solnedgången är som vackrast i Agnes. Jag menar, hur många gånger i ens liv kommer man se solnedgången med en snygg surf dude? Misstolka ingenting nu. Jag är inte kär i killen. Jag gillar honom. Och han gillar mig, något lite mer än vad jag gillar honom till och med. Men han har verkligen gjort min vistelse i Agnes water till något så sjukt bra och jag vill inget mindre än att den ska ta slut. Inte nu iaf.
Men det är inte så jävla lätt att ändra ens planer hux flux. Speciellt inte då man har en annan vän som väntar på en i Airlie beach. Ursäkta mitt språk men det är det fucking värsta valet jag tagit under min resa i Australien. Kan någon göra det åt mig? Tack på förhand

  • 66 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Fraser Island. Denna otroligt vackra ö. Åkte dit på onsdagen med otroligt höga förhoppningar. Alla har sagt att det är helt fantastiskt där. Köra bilarna, bada i sjöarna och träffa otroligt bra människor. Allt det var sant. Jag träffade fina människor, vi badade i otroliga sjöar och det var kul att åka bil på stranden. Nu fick jag inte köra bilen själv då det var en åldersgräns på 21 och jag är ynka 19 år. Men ändå. Så hur kan jag trots detta ändå vara lite missnöjd med resan? Jo det är pågrund av företaget jag åkte med. Vi sov alltså i tält, på tunna liggunderlag. Vi hade inget rinnande vatten. Alls. Vi fick köpa all vår mat själva fast i grupper. Vilket bara var krångligt med tanke på att alla äter olika. Såhär bodde vi i två nätter. Kan ärligt säga att efter första natten var jag redo att åka hem.
Jag kan förstå att det inte låter så illa. Det är väl det jag skrivit upp mig på. Och så kände jag också, fram tills jag hörde hur andra grupper hade haft det. Bott på hostel exempelvis. Eller campat men haft väsentliga saker som rinnande vatten. De hade även fått maten. Den hade liksom ingått i priset. Hade hellre betalat lite mer för något av de här alternativen om jag vetat om att jag hade dem.

Men nu är jag färdigklagad. För jag hade faktiskt kul och fraser är otroligt vackert. Kommer aldrig glömma den här resan. Sen att människorna i min bil var 100% fantastiska är bara ett stort plus. Vi skrattade, sjöng och applåderade för minsta lilla. Så mysigt. Kommer sakna de här människorna.

Men vad gjorde vi på fraser då, mer än att sova i tält och åka bil? Första dagen besökte vi två olika sjöar. Kommer inte ihåg namnet på någon av dem, självklart. Men första sjön var inget speciellt. Blev mållös när jag kom dit första gången över hur vackert det var. Men nu i efterhand är jag inte så imponerad.

Andra sjön låg i en stor sanddyna. Så för att ta sig dig fick man gå en bra bit genom sanden. Själva sjön var liten och såg ut som vattnet i Sverige. Alltså det var grönt. Men det fanns tusen fiskar i vattnet som åt ens döda hudceller om man satt still. Gratis fiskspa helt enkelt. Och ja, i början var jag livrädd. Men om man accepterade faktumet att det var faktiska fiskar som åt på en så var det faktiskt ganska skönt.

Dag två var det över en timmes bilresa till den enda plats på fraser där man kan bada i havet. Havet på faser är inget man badar i om man inte vill bli hajmat det vill säga. Men den här platsen var det som en stenmur där havsvatten lyckats ta sig in mellan tack vare höga vågor. Denna plats om någon var otroligt vacker. Denna plats var även ett ställe jag inte tog många bilder ifrån.

Denna dag gjorde vi även två av det mest turistiga grejer man kan göra. Nämligen Indian heads och the shipwreck. Shipwreck är ganska självbeskrivande. Ett skepp som legat på stranden i flera år utan att någon rört det. Det är även världens mest fotograferade objekt och en av anledningarna till varför fraser island varje år har så många besökare.

Indian heads däremot kanske behöver en förklaring. Det är en utsiktsplats med vyer över både havet och fraser. Något jag faktiskt inte uppskattade alls. I 40graders värme och strålande sol skulle vi klättra upp till denna utsiktsplats. Halvvägs och jag trodde jag skulle svimma. Väl på toppen kunde jag knappt ta in det jag såg. Allt jag var ute efter var lite skugga.

Sista dagen gjorde vi endast en sak. Vi åkte till lake McKenzie. Nu kan vi snacka vackert. Som att kliva in i ett vykort. Med sand så vit att man lätt kan tro det är snö.

Vi gjorde så mycket mer men det är inget jag orkar ta upp. Men en sak ska jag säga. Åk till Fraser Island om du får chansen. Men inte med palace. Vilket annat företag som helst är bättre!

  • 70 readers

Likes

Comments

Har varit i Noosa i fyra dagar nu och jag måste säga att jag gillar det. När jag klev av bussen i Noosa junction måste jag erkänna att jag var väldigt osäker. Det var liksom ännu en lite större stad med långt till vattnet. Att jag gillar Byron bay kan inte ha undgått någon vid det här laget. Så fort någon frågar mig vad jag tycker om Australien tar jag alltid upp Byron. Kan prata på hur länge som helst om hur otroligt gullig och intim den staden är. Om hur man på bara tio minuter gå in till stan, köpa en kaffe och sen sätta sig nere på stranden. Som sagt väldigt liten stad. Många kan tycka att det är tråkigt. Tre dagar där och man har sett allt som är värt att se och gått ut på de två klubbar som finns. Men det är precis det som jag älskade. Efter tre dagar kände man staden och efter två veckor så känns det som ens andra hem.
Noosa är helt tvärtom. En liten stad som känns som en storstad. En storstad med en överfylld main beach. Som det förövrigt är långt till. Först ska man upp för backen, sen ska man ner för backen och sen är man där. Svettig som bara den. Och allt detta för att ligga på en fullproppad strand. Skulle man kunna tro. Men där misstar man sig. Ge inte upp vid main beach utan gå förbi den upp mot national park. Där kan man hitta fantastiska stränder, tomma på människor. Man får gå lite längre, men promenaden dit kommer vara den vackraste promenad du har tagit på länge. Det är omöjligt att beskriva med ord och bilder kommer inte göra det rättvisa men bara titta på bilderna. Tyck att det är vackert multiplicera det med tusen så kommer du få hur vackert det är i verkliga livet.

Hur det är att gå ut i Noosa vet jag inte. Misstolka mig inte, jag har inte gått och lagt mig tidigt, utan tvärtom. Idag var jag exempelvis inte hemma förens nio på morgonen. Men jag har mest hängt på baren som tillhör hostlet. Vilket är vad det är. 7 dollars öl, bra musik och trevliga människor. Det var bara igår som jag gjorde ett undantag och gick ut med några "locals" till en klubb. Vilket var otroligt kul, men ska nog tacka mitt sällskap för det!

Idag är iaf min sista heldag för tidigt imorgon drar jag till Hervey bay. Men nu är klockan tjugo i fyra. Vilket betyder att dagen verkligen inte är slut än. Så nu ska jag hitta på något spännande att göra. Man måste lämna städerna på topp. Det är sen gammalt!

  • 85 readers

Likes

Comments

Min gårdag, jävlar vad mysig den var. Helt ärligt, det bästa med att backpacka är spontaniteten. Igår träffade jag tre killar, en dansk, en britt och en fransman. Satt ensam på hostlet och läste en bok och de kommer fram och frågar om jag ville hänga med till en strand någonstans. Självfallet svarar jag ja. Detta trots att jag inte har någon aning om vilka de här människorna är mer än att jag sett dem på hostlet någon gång. Men det är exakt såhär man måste göra. Hur annars ska man få vänner. Iaf så gick vi långt som fan till ca världens vackraste strand. Inte många människor, ganska liten, en aning stenig men ändå så fin. Mitt ute i bushen liksom. Blev helt förstummad när jag gått ner den stenig stigen ner till stranden. Jag har sett många fina platser här i Australien, men den här stranden tar helt klart priset. Vi hängde på stranden ett tag. Killarna surfade och jonglerade med ölflaskor och jag drack öl, lyssnade på bra musik och njöt av sällskapet. Det var en fin eftermiddag och vi spenderade flera timmar där tills solen började gå ner och det blev alldeles för kallt för att vara kvar. Hungriga började vi gå den långa vägen tillbaka. Då kom planen om att grilla. Australien är dålig på mycket, exempelvis wi-fi. Däremot är de otroligt bra på att erbjuda allmänna grillplatser. Det är självklart att det ska utnyttjas om det finns. Det blev en lång kväll och vi var inte tillbaka på hostlet förens efter tolv. Spontanitet när det är som bäst och kommer varken glömma dessa människor eller den här dagen på ett bra tag. Tyvärr har jag fått en vana att träffa bra människor dagen innan någon av oss ska åka vidare. Själv är jag kvar i Noosa, en otroligt fin stad som jag ska berätta mer om. Medan de andra åkte vidare tidigare idag. Men det är så det är med backpackinglivet!

  • 90 readers

Likes

Comments

En ny plats och en ny strand. Eller nästan ny i varje fall. Byron bay main beach börjar jag långsamt lära känna nu. Men det här är första gången jag spenderar tid här själv, vilket ger en helt annan känsla. Visst ser man sig omkring när man har ett sällskap med sig, men jag tror inte man tar in allt. Hur otroligt vit sanden är, hur blått vattnet faktiskt är och hur många fiskmåsar det faktiskt finns. Men när man är själv finns det inte så mycket annat att göra än att se sig om och ta in omgivningen. Till exempel har jag tidigare in märkt antalet valar som simmar ute i vattnet. Men nu har jag räknat upp till sju stycken på bara 40 minuter. Säkert lika många som jag såg mina första fem dagar här.

Trots denna plats som jag börjar se som mitt andra hem så mår jag faktiskt fortfarande inte bra. Enda sen jag lämnade Byron första gången så har jag känt mig ensam. Och varför tar jag inte då och försöker skaffa några vänner kanske ni nu tänker? Jo för att det är jobbigt att ständigt ha massa ytliga kontakter. Visst att jag kan gå fram till några. Säga hej, vad heter ni, vart kommer ni ifrån och sen sitta och prata med dem en stund. Kanske till och med ha det riktigt trevligt. Men efter ett tag så är stunden över och jag kommer troligtvis inte prata med dem så mycket igen. Och om jag gör det så är det ändå inte så att jag kan lägga alla mina känslor på bordet framför dem. Utan man pratar om småsaker så som vart man kommer ifrån, vad ens planer är, vad man har gjort osv. Inget man bygger starka relationer på direkt. I vanliga fall så är detta något som jag skulle klara av men med tanke på vad som hände precis innan jag lämnade Byron så skulle jag verkligen behöva något mer än så. Jag skulle behöva någon som tog min hand och i princip vägledde mig till att ta rätt beslut. Är så redo på att bara ge upp och åka hem till kalla Sverige igen och tryggheten med tak över huvudet och människor som jag vet älskar mig. Jag trodde inte jag skulle sakna min familj så mycket. Och det gjorde jag faktiskt inte alls fram tills några dagar sen. För då kom saknaden som ett brev på posten. Allt jag vill ha är en kram av mamma och lagad mat av pappa. Är det så mycket begärt? Svar ja. För när man befinner sig på varsin del av jorden så är det väldigt svår fixat.

Men nu ska jag fan inte ge upp. Jag har klarat mig såhär långt så då klara jag mig ett tag till. Det värsta som kan hända är att pengarna tar slut liksom. Alltså kommer jag om några dagar ta mig till Noosa. Vilket betyder att jag kommer fortsätta min resa längst östkusten. Det tog mig ett tag att komma fram till detta. Men nu är bussen bokad. Jag ska skita i att jag missar första halvan av östkusten och att jag betalade en hel bush camp resa i onödan (åk inte med greyhound, pengar tillbaka är inget de har hört om) och även strunta i att det hostelt jag har gratis nätter på är fullt. Istället ta in på ett annat hostel och bara njuta av en ny plats. Sen fortsätta min resa som planerat. Jag har ju trots allt betalat för den!

  • 98 readers

Likes

Comments

När jag skriver detta så sitter jag på en bänk precis vid vattnet. Vinden är påtaglig och får bladen på palmerna att prassla. Det finns inte ett moln på himlen och solen lyser starkt. Därför har jag placerat mig i skuggan. Glömde den viktiga detaljen att smörja in mig med solkräm innan jag lämnade hostlet tidigare imorse. Har nästan lyckats undvika att bränna mig helt och vill inte göra det nu heller. Ute på det klarblå vattnet är det en grupp som lär sig stand up board. De ser ganska förvirrade ut, men alla är helt torra. Så om solen inte varit ytterst effektiv så betyder det att ingen ramlat i.
Det är otroligt vackert här. Men på ett helt annat sätt. Tidigare har jag varit vid havet. Kunnat se ut till horisonten där den klarblåa himlen och spegelblanka vattnet mötts och smällt ihop med varandra. Denna gång är vattnet som en liten sjö eller å. Verkligen inte bred. Jag ser tydligt över till andra sidan och de lyxiga villor som står där. Ena ståtligare än den andra. Alla med privata bryggor och stora och snabba båtar. Att det gömmer sig pengar bakom dessa hus fasader är tydligt. Trots att det är vackert att titta på känner jag mig inte hemma här. Det är som om någon tagit Sydney, putsat upp det och sedan tryckt in lite vatten mitt i allt. För storstadskänslan finns också. Bakom min rygg tornar höghus och lyxiga hotell upp sig. När jag sitter här och ser ut över all lyx med min 5 dollars kaffe så kan jag inte hjälpa det att sakna mitt lilla Byron. Kaffe för en dollar mindre och ingen lyx. Utan småstadsidyll och vita stränder. Så att jag idag ska tillbaka dit känns bra. Trots att det betyder att hela min östkustenresa är förstörd. Men jag har kommit att lära mig att älska Byron. Jag har inte sett mycket. Verkligen inte. Men av det lilla jag sett så är Byron helt klart på första plats. Och gold coast, där jag befinner mig nu. Polerade, vackra och lyxiga gold coast för hålla sig näst sist på listan. Strax ovanför Sydney. Surfers paradise som det även kallas, inte så mycket paradise.

  • 133 readers

Likes

Comments

Har min sista kväll i Byron bay idag. Jag har haft det himla bra här faktiskt. Byron är en fin liten stad precis vid havet med ett bra festutbud. Hade kanske uppskattat Byron mer ifall jag inte var här så många dagar. Har helt klart hunnit tröttna. Detta trots att mycket har hänt. Jag skulle vilja berätta om mina äventyr här men tyvärr så är det så att det som händer i Byron stannar i Byron. En litet smakprov kan jag ge. Alkohol i mängder, storm, långa dagar på stranden, fantastisk mat, en kort romans med en amerikan (den var inte bara kort i tid utan även i längd. Första gången jag känt mig lång) och sist men inte minst en rejäl blåtira, inte på mig dock. Låter det spännande? Resten av Byron får ni i bilder. Mängder av bilder.

  • 138 readers

Likes

Comments

Jag har haft min första riktiga melt down. Spenderade 20 minuter sittandes på hotellgolvet gråtandes. Sedan ytligare 20 minuter i duschen då jag passade på att gråta lite till. Och hur det kommer sig att jag ens befinner mig på ett hotell? Jo det ska jag förklara för er.

Jag gick upp fyra imorse för att ta bussen 5.15 mig Byron bay. En bussresa som skulle ta runt 12 timmar. Allt gick superbra fram tills vi åkt ungefär tre timmar. Då blir vi tvungna att stanna vid en bensinmack då det börjat brinna i en skog precis vid motorvägen vi ska ta in på. Här får vi reda på att vi ska vara i två timmar och sedan återigen vara påväg mot Byron. Redan hör var jag otroligt irriterad. När man förväntas att spendera 12 timmar på en buss är man inte så sugen på att spendera två extra timmar utanför bussen. Två timmar går och ingenting händer. Vi får vänta lite till. Efter ytligare två timmar får vi reda på detta; motorvägen kommer vara avstängd i ca 24 timmar, vi måste alltså återvända till Sydney. Väl framme i Sydney skulle vi gå till grayhounds kontor för att boka om vår resa. Om vi hade tur skulle vi få komma bussen som går nu ikväll, annars vänta till imorgon. Med tanke på vad jag skrev tidigare så kan ni lista ut vilken buss jag hamnade på.
Så nu har jag checkat in på ett dyrt hotell för det var det enda i närheten som var ledigt. Jag är trött, hungrig och snart pank. Men försöker tänka positivt. Jag bor faktiskt en natt på hotell vilket betyder eget rum, egen dusch och egen toalett. Så ska njuta järnet nu och hoppas att jag kommer iväg imorgon!

  • 147 readers

Likes

Comments

Är återigen tillbaka i Sydney efter fem dagar på seven mile beach där jag lärt mig surfa. Och för er som undrar, surfa är verkligen så kul som man föreställer sig. Det är väldigt svårt då man måste upp på fötterna samtidigt som det kommer en våg. Men när man väl står upp är det mest bara att åka med. Skulle inte vilja säga att jag efter dessa fem dagar kan surfa dock. Men känner mig helt klart tillräckligt duktig för att kunna hyra en bräda och surfa lite på min reds längst östkusten. Men mer om det sen.

Förutom att det var kul att surfa så var det otroligt vackert. Seven mile beach är en strand som är 12,5km lång. Vi bodde i en idyllisk liten stad precis vid vattnet. Vi hade havet på ena sidan och gröna kullar på andra. Det var som att befinna sig i ett vykort!

Men den fantastiska veckan är nu slut, vilket ändå känns ganska bra. Jag befinner mig i Sydney igen på ett litet hostel där jag delar rum med en annan tjej. Kanske inte kommer vara det finaste hostlet jag bott på men det är ändå ganska mysigt. Får gratis kaffe samt tvätta mina kläder gratis. Det är inte många andra hostel som erbjuder det. Så det är ungefär det enda jag gjort sen jag kom tillbaka till Sydney igår. Duschat, ätit mat, sovit och tvättat kläder vilket jag gör precis just nu faktiskt. Skönt att bli av med all sand som jag drog med mig från surf camp. Har även gått ifrån alla tvättråd som finns. Slängde ner alla kläder i samma maskin. Det fanns bara en ledig och har inte all tid i världen till att tvätta. (Förlåt mamma!)

Men nu till det spännande. Imorgon ska jag upp vid fyra på morgonen. Anledningen? Jo jag ska sätta mig på en buss som ska ta mig till Byron bay. Där ska jag möta upp en svensk tjej jag träffade innan surf camp och vi ska spendera en vecka tillsammans. Sedan drar hon tillbaka till Sverige och jag drar upp längst östkusten. Det kommer bli otroligt jävla kul! Ni får ursäkta mitt språk. Ser verkligen framemot det. Men först, en sista kväll i Sydney och en bussresa på 12h. Men så länge det finns ac så överlever jag nog det. Utan ac vet jag inte med tanke på att det är 25 grader ute. Älskar våren i Australien.

Men det här var min lilla update! Nästa gång jag hör av mig befinner jag mig troligtvis på en otroligt vacker plats!

  • 156 readers

Likes

Comments