View tracker

Tja folket.

Herregud alltså. Om fem dygn sitter jag på planet till NY... och jag har inte börjat packa ännu!!

Börjar få panik på mig själv. Jag har nog aldrig prokrastinerat så hårt som jag gjort denna veckan. Inte ens inför prov eller jobbrelaterade grejer. Jag tog ändå denna veckan ledig och hade sista dagen på jobb förra fredagen. Men inte har det hjälpt. Nej nej nej.

Det jag har gjort denna veckan är att undvika allt som har med avresan att göra (typ). Jag har sett till att tvätta och ha koll på alla viktiga papper and what not.

Men gällande att ta tag i själva packandet, oooh no. Istället har jag varit ute och gått typ 3 timmar var dag denna veckan. Det enda jag har gjort är att skjuta på att ta tag i alltihop.

Men idag har jag äntligen lyckats få tummen ur röven och fått packat en hel del. (OCH DET ÄR SÅ SVÅRT!)

Anledningen till detta kan vara för att jag kommer vara helt upptagen både fredag och lördag, och sen är det bara söndag kvar, sen åker jag. (Hjälp, hjälp. hjälp). Jag är så himla nervös men ändå så j-vla glad!!!

Allt känns så obevekligt på nåt vis, kommer nog inte förstå innebörden av det hela förrän jag sitter på planet på måndag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Finns det något godare än sushi helt ärligt?

Likes

Comments

View tracker

Hej kompisar!!

Alltså helt sjukt, idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker. Det känns... galet. Overkligt på något vis.
Jag är så kluven känslomässigt. Å ena sidan är jag så taggad att jag nästan smäller av, men samtidigt är jag fett nervös. Det är som en berg och dalbana av känslor. Men det är väl så det ska vara antar jag.
Tänk att om två veckor sitter jag på planet till USA. 🇺🇸

Förresten äntligen är hösten här på riktigt!! Jag har sett fram emot detta hur länge som helst.

Såhär glad var jag över att jag kunde ha mössa efter vi kom hem från Kreta. Dock varade det i typ en timme den dagen sen var det för varmt igen. Nu kan man äntligen gå med mössa konstant och höstregnet som kommit... Så underbart. 🍂🍁

Likes

Comments

Jaha, hur i hela friden påbörjar jag det här?

Tja, tja bloggen?

​Nej fy fa-

Stop, wait, no. Fy fy. Jag har lovat mig själv att försöka hålla ett pk språk och inte vara alltför grov i mina ordval (läs: försöka låta bli att svära).

I alla fall! Hej hopp alla muppar!

Här kommer mitt femhundratusonde försök till att bedriva en blogg. Den första gången skedde väl någon gång i högstadiet när man blev för cool för bilddagboken, idk. Och senast var förra året när jag var i Australien. Vilket gick... käpprakt åt helvete om jag ska vara ärlig.

Visserligen var jag endast i Australien i 6 veckor och nu ska jag vara iväg i minst ett år, Så då är det väl lättast att hålla er, enstaka intresserade människor (läs: mamma), uppdaterade om mitt liv via en blogg. Jag har fått det föreslagit från åtskilliga håll och kanter nu och efter mycket övervägande har jag bestämt mig för att prova på det once more. Vi får väl se hur det går.

Man kan säga som såhär: bloggnamnet är en inspiration av hur jag tror att det kommer gå. Ju lägre förväntningar vi alla har tillsammans, desto mer positivt överraskade kommer vi (förhoppningsvis) att bli!

Och ja.... Det var väl allt för tillfället antar jag?

Så adios, buenos noches, bye bye och allt det där.

Okej, ja, hadee.


Personligen tycker jag att det är skittråkigt att läsa blogginlägg utan bilder. I brist på en bild relaterat till ämnet får ni istället en bild på Vodjas tass. Cuz let's just admit it, kattassar är gudomligt söta.

Likes

Comments