Header
View tracker

Alltså vad ni än gör. Åk aldrig till Piraeus och åk annat än båt och typ bussen från flygplatsen. Jag vet inte vad det är med människor från Pireaus, men dom är bittra. Vi kom av båten och hittade en taxi direkt. Ni vet dom står och skriker som galna i en hög precis där man går av. Han verkade väl okej och priset var helt okej det med. 30 euro. Vi åker och han röker cigg efter cigg och liksom letar sig fram till hotellet. Inte många som verkade veta vart det låg. Han påstod att vi var lååååångt utanför Atens centrum och att vi hade gjort bort oss.

Väl framme försöker han påstå att han sagt 40 euro och försöker få stackars Sofi på sin sida när jag inte går med på att han plötsligt ändrar priset. Jag menar vi kan inte rå för att han inte hittar.
Jag betalade i alla fall 30 euro och så var det med det!


Hotellet var väldigt trevligt och välkomnande och rummet fräscht och helt okej. Vi har ingen balkong och det är väl rätt så trist, men jag har inte tänkt sitta här inne så mycket ändå! Personalen var också väldigt trevlig och vi fick världens lektion om hur vi ska ta oss runt i stan på bästa sätt. Hon skrev till och med upp det så att mitt guldfisk minne skulle komma ihåg.


Det verkade väldigt smidigt att ta buss in till stan så vi provade på det. Det var billigt och för en gångs skull hur enkelt som helst! Vi kom till Syntagma Square och gick längs en stor shoppinggata som kallades Ermou, typ. Där fanns alla affärer man kunde tänka sig och så mycket folk som man bara kunde tänka sig plus lite till.


Vi tog oss in på mindre gator och hamnade bland miljontals små butiker som var hur mysiga som helst. Vi visste inte var vi var men jag hade en känsla av att det var gamla stan. Och det var det. Vi var i Plaka.
Jag hade kunnat gå där i all evighet. Så mysigt! Så många supermysiga restauranger. Man kunde se Akropolis lite då och då mellan husen och här och var hittade vi pelare och ruiner mitt i alltihop.


Vi träffade på en härlig kille från Jamaica som gav oss armband och bad värsta bönen som han avslutade med "no bullshit boyfriend" till oss båda. Huuuur härlig!
Han ville förstås att vi skulle skänka en peng så han kunde köpa instrument för att ha "jamaican dance" och vi kunde inte låta bli. Han spred sån glädje så det var han värd!


Vi satte oss på en restaurang och beställde lite lätt mat, bara förrätter egentligen, men det var superdyrt i Plaka och förrätterna dög bra som middag ändå!
Jag fick äntligen hummus (dock inte på långa vägar lika god som i Side) och åt gudomliga zucchini bollar.


På vägen hem tänkte vi ta en taxi för att se vad det skulle kosta men lyckades hitta en taxichaufför som varken kunde engelska eller visste var vårt hotell låg. Vi åkte runt i cirklar och han frågade mig hela tiden om vägen som om jag visste vart sjutton vi hade hamnat, på en bakgata nånstans i Aten, dessutom på grekiska. Han satt och pratade med sin gps i flera euros tid, för inte stängde han av taxametern heller. Jag sa till honom att ringa hotellet för han påstod att varken hotellet eller adressen fanns.
Efter mycket om och men kom vi ut på vägen jag kände igen från bussresan och vi kom till torget brevid vår gata. Vi betalade alldeles för mycket då han dessutom rundade av uppåt från vad taxametern sa.
Jag tror vi tar bussen nästa gång va 😂


Vi är i alla fall i Aten och hittills är det en underbar stad!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sista dagen var vi tidigare än någonsin på stranden. Den var i stort sett tom när vi kom. Jag badade lääänge och njöt av att vara ett med havet. Jag älskar havet. Jag skulle gifta mig med havet om jag kunde.

Solen var hetare än den varit på hela veckan och vi är brända både här och där båda två. Stackars Sofi har märken efter solglasögonen. Haha.


Vi packade ihop våra väskor och njöt en stund av vår underbara terrass. Vi gick ner och pratade lite med ägaren och bad honom ringa taxi för vi ville till restaurangen med specialité på pasta och räkor, som han berättat om tidigare i veckan.
Han ringde både taxi och restaurangen vi skulle till så att dem skulle veta att vi var på väg.

Vi blev varmt välkomna så snart vi öppnat dörren på taxin och en väldigt speciell gubbe kom och tog oss i hand.
Han liksom ropade och gapade över hela gatan. Sa ingenting till oss när vi satt oss utan bara ställde sig och stirrade ut oss. Han frågade två gånger vad vi ville ha och vi blev mest förvirrade. Haha.
Maten tog en bra stund men det var väldigt mysigt där vi satt på kajen så vi beundrade båtarna och tittade på folk som gick förbi.


När han kom in med vår mat, en tallrik för två, höll vi på att skratta ihjäl oss. Räkorna var de största jag sett i mitt liv. Minst 15cm långa! Jag som egentligen inte ens äter räkor, men är man här måste man ju prova. Det syns inte helt på bilden, men tallriken är enorm! Tänk er spagetti högen Lady och Lufsen får och ska dela på.
När jag tänker efter var mannen på restaurangen rätt lik den tjocka gubben som pratar med Lufsen också. Inte till utseendet kanske. Men han gapade och tjoade på samma sätt!

När vi var mätta såg det knappt ut som vi ätit någonting. Över hälften var kvar och då hade vi ändå tagit typ tre gånger! Han trodde inte vi hade gillat maten för han tyckte vi hade ätit så lite. Men jag sa om och om igen hur gott det var!

Inte fick vi kontakt med honom när vi ville ha notan heller. Jag vinkade och vinkade men han satt och pratade, rökte och tjoade på alla som gick förbi. Till slut fick jag själv lov att ropa över hela gatan för att få kontakt. Haha.


Idag hettar solen ännu mer än igår och det är lite sorgligt att åka härifrån. Vi åt vår sista goda frukost och pratade lite med ägaren som kommit för att checka ut oss. Han flirtar lite halvt och ber mig skriva bra recensioner om hotellet och det tänker jag definitivt göra. Bo där om ni ska till Poros!
Vi berättade om vår högersväng på Quad turen och nu ska han också åka den vägen och titta. Hahaha!
Innan han ringde en taxi för oss sprang han och hämtade en varsin present. Som minne. En varsin söt sten som det stod Poros på. Vi undrade om han hade gjort dom själv 😂

När vi var på Bali retade vi Maja hela tiden för alltid var det hennes bagage alla kom och tog, på hotellen, chaufförerna och överallt. Denna gången är jag Maja. Både när vi kom och nu när vi åkte har stackars Sofi fått tagit sitt eget bagage och mitt har jag fått buret av dem på hotellet.
Taxin kom och vi fick kindpussar och ett varmt adjö. Jag fick dyrt och heligt lova att om vi kom till Poros igen skulle vi komma tillbaka.


Jag avslutade vistelsen på topp. När vi skulle köpa vatten i hamnen ser kassören på mig och ler stort: "You look very nice! You look..." - han sveper med ögonen från topp till tå, ser mig i ögonen och utbrister - "SHINY!"
Jag tar det som en komplimang! 😬


En timme sen visserligen, men nu lämnar vi Poros på en flygande båt och hoppas på att inte bli sjösjuka ✌🏽️


Likes

Comments

View tracker

Alltså jag kan väl inte riktigt kalla trafiken här på ön för trafik. Det är mest taxibilar och mopeder. Så det var inte så farligt som det kanske lät.

Vi tog ett varv runt hela ön och såg över till där vårt hotell ligger. Inte jättemycket att se på "baksidan" liksom. Det var mest stan som var något.


Vi parkerade fyrhjulingen och promenerade lite. Tog trapporna upp till klocktornet. Ändlöst med trappsteg. Och utsikten var underbar!
Klocktornet höll på att skrämma mig över kanten när det plötsligt bara plingade till en gång helt utan anledning. Men annars så! Jag till och med klättrade upp på en klippa där flaggan satt och kollade ut över kanten. Snacka om utmaning för höjdrädslan! Det verkligen stupade raaaakt ner och inte minsta lilla säkerhestnät eller lina eller vad som helst!
Jag fick lov att sätta mig och andas lite grann innan jag körade av att ta mig ner igen.


Vi gick bortanför klocktornet in på massa små smala gränder. Nu kändes det på riktigt som att vi är i Grekland! Så söta hus, massvis med blommor, vita hus med blå dörrar och fönsterluckor. Så himla mysigt!
Vi hittade en kyrka mitt i alltihop men den var stängd.

Jag kunde gått där hur länge som helst. Och inte bara för att man gick lite vilse.


Vi åkte ner en sväng på stranden innan vi åkte till hotellet för att byta om. Njöt lite till av sol timmarna.

Så på kvällen skulle vi tanka, köpa båtbiljetter och äta på en fisk och skaldjurs restaurang med blå och vita möbler. Så himla mysig!

Vi började då med att tanka, så vi skulle slippa göra det på morgonen innan vi skulle lämna fyrhjulingen. Och det var sådär lyxigt ni vet när man inte ens behöver göra något själv. Bara köra fram, säga att man vill ha den full och vänta på att betala. Jag hade nog inte ens behövt gå av, men det kändes lite väl att sitta där med benen isär när killen på macken skulle stoppa slangen i ett hål precis framför mig. Där gick gränsen även för mig!

Det tog typ två sekunder för honom art tanka och vi betalade för ynka 3 liter bensin. Vid närmare eftertanke hade vi nog inte ens behövt tanka. Han måste trott att vi åkte in bara för att det var kul! Haha!


Vi köpte biljetter till en flygande båt och tog oss till restaurangen. Väl där hängde det bläckfisk i entrén och en kock stod och grillade hela tentakler. Vi läste menyn och blev helt ärligt lite rädda så vi åkte därifrån! Jag såg nästan framför mig hur jag skulle få en tallrik tagen ur Pirates of the Carribbean med slemmiga tentakler hängandes över kanterna. Nej. Skaldjur är inget för mig.


Vi åkte till en annan traditionell grekisk restaurang i stället och åt någon slags grekisk tapas. Allt gick väldigt snabbt och vi fick maten på bordet innan vi ens hunnit bestämma vad vi faktiskt ville äta. Men det var gott!


Det kändes superlyxigt att ha fyrhjulingen så vi kunde åka vart vi ville hur vi ville hela kvällen. Men när vi skulle hem fick vi veta hur det kändes att vara i parkerade.
Vi som stått och skrattat och tyckt synd om diverse bilar som har varit totalt inparkerade tidigare i veckan. Så stod vi nu där själva. Vi hade bara rena turen att bilen framför oss precis skulle åka. Så på bilden ni ser har bilen framför åkt. Tur för oss ✌🏽️


Likes

Comments

Igår var vi ut på fyrhjuling för att upptäcka Poros. Varför har jag aldrig gjort det tidigare?! Bästa dagen hittills på resan! Så otroligt jäkla ap-kul!

Dagen innan pratade vi med ägaren på hotellet och han markerade ut alla platser vi måste se på en karta och berättade lite om alla ställen.
Dock har jag minne som en guldfisk så jag glömde ju allt som inte stod på kartan ändå.

Vi åt frukost tidigare än vanligt och gick för att hyra vår transport. Vi fick hjälp av tre olika personer, en som kom och parade med oss för att se vad vi ville ha, en som skrev vårt kontrakt och tog mitt körkort och en tredje för att ge mig en lektion i hur man kör. Och ge oss otroligt sexiga hjälmar ✌🏽️

Jag är ju expert på det här med fyrhjuling nu efter sommaren när jag körde en varje dag i jobbet så det här skulle väl gå fint!
Men innan vi ens hade kommit ner på stora vägen fick jag smått panik när vi kom till en backe som var typ brantast i världshistorien. Lång och jätte brant, rakt ut i gatan. Jag hade inte ens testat bromsarna ordentligt. Men jag menar ska man dö, så varför inte i Grekland? Vi hade ju i alla fall hjälm.
Jag hade ju såklart inte alls behövt vara orolig för vi tog oss ner hur säkert och fint som helst. Men ändå.


Det första på kartan var en fin utsiktsplats med en fin strand nedanför. Den hittade vi dock inte men vi såg rätt fin utsikt hela tiden. Vi fortsatte upp i bergen på slingriga vägar med läskiga stup alldeles intill. Vi letade efter nästa markering på kartan vilket var Sanctuary of Poseidon, som var funnet av en svensk för massvis med år sedan. Vi trodde det skulle vara värsta templet, så vi fattade först inte att vi var framme. Men det var ju liksom urgrävt så man såg delar av det som en gång stått där. Mycket av det var bara högar av sten, men på vissa ställen kunde man verkligen se hur byggnaderna hade sett ut. Det fanns skyltar som berättade om de olika stenhögarna. Men det var mest en massa tråkiga årtal och ni som känner mig vet hur bra jag är på sånt... Det hade nog varit otroligt intressant att ha med sig en egen guide!
Utsikten var helt amazing och vi hittade ett litet sött hus precis i branten.


Vi åkte vidare och letade efter en badvik, Vagionias bay, på andra sidan ön. Vi stannade efter vägen och såg den uppifrån innan vi tog oss ända ner. Det var som taget ur paradiset. Lugn och söt strand med en liten bar i mitten. Vi var i stort sett de enda där och tyvärr var det lite för kallt för att bada. Men vi satt där och njöt av brusande vågor ett tag.


När vi kom till vägskälet där vi kunde åka vänster - dit han sagt att vi skulle åka, en väg som gick rakt igenom ön med en del kyrkor på vägen - eller höger - vägen han inte tyckte att vi skulle åka för där fanns inget och han visste inte ens om vägen gick att åka på - Gissa vilken väg vi tog?! 🙈


Självklart höger. Vem trodde något annat?

Vägen var fin och utsikten fortfarande helt amazing! Stupen tycktes dock bli brantare och de staket som satt uppe var halvtrasiga eller satt inte alls där man faktiskt hade kunnat ha oturen att köra av vägen.
Det var en lång väg och efter ett tag kände vi oss manade att åka lite offroad. Så häftigt! Och så läskigt!
Vi åkte på en slingrig grusväg med världens brant hur nära som helst. Hade vi av någon konstig anledning fått möte hade jag fått panik. Utsikten var fantastisk, såklart. Jag måste erkänna att jag var skakig, men full av adrenalin.
Vägen ledde såklart ingenvart, så vi vände.


Vi kom runt till slut och var tillbaka på "rätt" sida av ön. Vi stannade till i en vik med stora fina båtar och någon gammal byggnad som jag inte riktigt kom fram till vad det var. Vi hade sett det från den läskiga slingriga offroad turen där uppe så vi var tvungna att stanna för att se det lite närmre.


Efter en sväng eller två till kom vi till den påstått underbara stranden Love Bay. Där träden skulle hänga ner i vattnet och romantiken skulle flöda. Den var absolut väldigt mysig och jag skulle mer än gärna kramas med någon som ligger mig varmt om hjärtat i en av de mysiga hängmattorna. Men ska jag vara ärlig så var viken på andra sidan ön mycket mer i min smak.


Vi stannade till på en restaurang som mannen på hotellet rekommenderat. Den låg fint till och så men dom hade inte allt på menyn och kvinnan som jobbade där verkade mest besvärad över att ha gäster.
Vi åt i alla fall en varsin riktig grekisk sallad och jag provade till och med oliverna! Är oliverna inte goda i Grekland kan dom inte vara goda någon annan stans heller. Och det var dom faktiskt inte.


Vi hade tagit oss runt den stora delen av ön och hade nu bara den lilla kvar. Stan. Där det finns mer trafik.

Likes

Comments

Jag är så van vid att alltid göra så mycket när jag är ute och reser så jag börjar bli rastlös. Men vi har en riktig myyyys semester och det är så skönt att bara njuta av solen och havet. Det svider lite här och var efter tre långa dagar på stranden. Men vad gör det!

Vi tar tidig kväll ikväll för imorgon ska vi ut på äventyr!

Likes

Comments

Idag har jag inte väldigt mycket att berätta om. Vi låg och solade på morgonen på vår privata terrass. Vi åt en underbar grekisk frukost och promenerade ner till stranden. Vi banade, solade, badade igen.
När vi kom tillbaka till hotellet hade dem kapat ett träd som hängde ner över vår terrass, helt utan att vi sagt ett ord om det. Höjden av service?!
Vi duschade och jag provade alla sorters strålar och spotlighten var värsta disco lampan med olika färger!
Vi gick ner och pratade en stund med ägaren av hotellet som rekommenderade några restauranger nere i centrum och vi tog en taxi dit.
Vi åt gudomlig grekisk mat, som vi inte alls visste vad hälften var, mer än att det var vegetariskt och vi klappade 15 katter bara på restaurangen.
Vi provade gå tillbaka, räknade katter och beundrade miljonbåtarna, den ena värre än den andra.
Vi gick nästan vilse så vi letade efter en taxi, men ingen ville stanna. Till slut fick vi tag i en och vi satte oss nere vid poolen och myste med en liten hund som ville följa med oss till rummet.
Vi räknade till 37 katter på ca 2 timmar.

Jag bjuder på en bildbomb för att kompensera texten. De i mörker är inte värst bra. Men tänk er bara hur myyyyysigt allt är i verkligheten 😍


Likes

Comments

Två dagars resa senare har vi äntligen kommit till hotellet och nu vill jag nästan tacka båtarna för att de hade strejk! Woooow 😍

Bussresan var lång men vilka otroliga vägar! Upp och ner i bergen. Skitläskiga slingriga smala vägar precis vid stupen, jag satt och höll mig i sätet framför för att vara på säkra sidan. Superläskigt men så vacker utsikt!!
Vi gjorde vårt bästa för att ta bilder men det liksom reflekterade i rutan..


När vi kom till hamnen stannade vi precis vid färjan, som tog max tre minuter. Den liksom snodde ett halvt varv så var vi framme på Poros. En suuupermysig ö.
Vi började gå åt ett håll men hade inte den blekaste aning om vart vi faktiskt skulle. Vi haffade en taxi som körde oss åt motsatt håll och nu träffade vi äntligen en riktigt trevlig människa. Gud vad han pratade! Jag minns inte ens om vad. Haha.


Framme på hotellet kommer ägaren fram och välkomnar oss som kungligheter. Tar vårt bagage och berättar för oss att dom fått en avbokning idag så han hade uppgraderat oss till hotellets finaste rum, med en hel terrass för oss själva. Han följde med oss upp och visade oss allt och OMG! Så otroligt fint rum! Jag skulle kunna leva här! På rummet!!! Han frågade om vi ville komma ner och få höra om ön redan ikväll eller om vi ville ta det imorgon. Så imorgon bitti ska vi få veta mer om ön och sen raka vägen ner på stranden!! Nu ikväll bara njuter vi av vårt underbara rum! Och duschen. Ni ska se duschen. Den har slang, den har regn och den har strålar från väggen i sidan. Inte nog med det. Den har display och egen spotlight! Jag vågade knappt gå in i den nu ikväll när jag inte skulle blöta håret. Men imorgon ska jag inspektera varenda knapp, vrede och stråle!



Ägaren på hotellet hade för övrigt lagt till mig på insta redan imorse när jag vaknade. Innan vi ens varit här. Han är ju trevlig. Men han kanske är en stalker?! 😂


Likes

Comments

Imorse vaknade jag tiiidigt och var hur pigg som helst! Bara för att vi hade bestämt oss för att ta en sovmorgon när vi ändå bara skulle behöva åka buss hela dagen.
Det var ganska svårt att sova då det var väldigt ljus och någon small i en dörr en sisådär 30 gånger!! 😂
Dessutom låg jag en stund och undrade om någon kommit in under natten och bytt ut Sofi mot en mumie?!

Vi hade en väldigt lugn och skön morgon när vi gjorde oss ordning och beundrade dubbelparkeringarna nedanför balkongen.

Vid lunch checkade vi ut och gick för att hitta på den lokala bussen vi skulle ta till den stora buss stationen i Kifisos. Vi visste att vi skulle med buss 420 men i såg att vi väntade på bussen åt fel håll. Vi har haft ganska sura, trumpna busschaufförer hittills men när vi väl kom på rätt buss verkade denne ändå ganska trevlig. Fast när jag försökte betala muttrade han bara något på grekiska och viftade med handen så vi gick väl på och tänkte att det löser väl sig.

Väl på bussen verkade vi vara de enda turisterna som ens någonsin suttit på en lokal buss. Alla stirrade ut oss och våra stora resväskor. Antagligen tänkte dom "jäkla turister, vad sjutton gör ni här?! och med väskor som tar upp lika mycket plats som ni!" Eller nåt i den stilen.

När vi nästan suttit på bussen en timme och inte sett något som liknar en stor buss station började vi fundera. Antingen var vi framme när som helst eller så hade vi åkt helt åt skogen fel.
Plötsligt gick alla ut bussen och det var bara vi och en kvinna kvar. Vi försökte fråga henne om hon visste var vi skulle av men hon började säga något väldigt irriterat och viftade med armarna. Sen gick hon av. Så jag gick till chauffören och han började ropa på grekiska och vifta med armen som om vi var helt fel och helt dumma i huvudet. Så jag sprang snabbt tillbaka till platsen och förstod det som om vi redan åkt förbi. Jag menar jag kan inte ett ord grekiska så situationen blev väldigt svår. Till slut stannar vi bussen på något som ser ut som en slutstation någonstans mitt ute i något som absolut inte verkar vara ett ställe för turister.
Jag går fram till chauffören för att fråga om han kommer att åka tillbaka samma väg och han slänger upp dörren till sitt bås, nästan rakt i ansiktet på mig och störtar ur bussen och liksom lämnar oss där. Vi bara stod sär med hakorna i golvet och visste liksom inte riktigt vad vi skulle göra. Vi kunde inte annat än skratta.. Vi började packa på oss väskorna och tänkte att vi nog skulle leta reda på en taxi ändå. Men så kommer chauffören tillbaka och jag försöker igen att få nån slagit information om vad vi ska göra. Nu skriker han ännu mer och viftar med armarna och jag menar jag hade inte lärt mig mer grekiska nu heller. Men han slängde i alla fall inte ut oss. Han satte sig igen och körde tillbaka.

Snart kom det på några passagerare och till slut hittade vi någon som kunde engelska som lovade att säga till där vi skulle av.
Det gjorde dom men sen bara skrattade dom och sa att dom inte visste var vi skulle sen. Så där stod vi längs en stor motorväg och tänkte att dom säkert vara lurat av oss för att chauffören inte orkade med oss längre.

Men vi insåg att dom skulle till samma ställe och till slut tog vi oss dit. Inne bakom alla stora hus under värsta taket. Inte undra på att vi inte sett det på vägen.
Äntligen hittade vi massa folk som kunde visa oss vart vi faktiskt skulle och kunde sätta oss på en restaurang och få i oss lite mat.

Jag vet inte hur många gånger idag jag bara börjat skratta för hela situationen ända sedan igår är så komisk! Men det vore väl inte en resa med mig om allting hade gått smidigt 😂


På buss stationen kom det fram två personer och började prata med mig, lite sådär som om dom ville fråga vart dem skulle.. På grekiska. Hallå! Ser jag ut som en grek?! 😁

Likes

Comments

Tiiiiidigt imorse lämnade vi Borlänge och åkte mot Sveriges bästa plats - Arlanda, terminal 5! Jag har haft den där underbara känslan i kroppen man bara har när man ska resa, ända sedan igår. Normalt sett slår den mig tidigast på just Arlanda, men inte den här gången.

Alltså hela resan hemifrån har varit så himla lugn och totalt smärtfri så jag har tillochmed hunnit bli uttråkad! Dock har jag haft en känsla av att vi inte skulle hinna med båten till Poros på kvällen, liksom lugn ändå, men ändå var jag liksom vetat att vi inte skulle komma med.

När vi sitter i planet och ska se ut på Grekland när vi landar är det absolut första vi ser IKEA. Haha välkommen till utlandet... eller?

När vi fått våra väskor och försökte fatta något av alla grekiska skyltar för att hitta bussen till Pireus, hamnen, gick allt så snabbt så jag knappt fattar att jag kommit hit. Vi såg att bussen går 17.40, jag kollar på klockan och den är 17.39, jaha - kört! tänker vi. Men vi gick ändå ut för att kolla vart den går ifrån och då står den ju där! Vi kommer med innan vi hinner blinka och den rullar iväg i samma sekund som vi klivit på. Flyt! Så där satt vi, med en muttrande busschaufför, Sofie bland bagaget och jag intryckt bakom några säten.

Framme i hamnen inser vi ganska så snart att vi inte kommer ta oss till Poros. Det är stor strejk och ingen båt kommer att gå på två dagar! Så där stod vi i en främmande hamn, solen omväg ner och inget boende!

Vi tog oss till ett litet café och kontaktade hotellen vi bokat för att se hur vi skulle ordna upp allt. Sen gick vi runt i området för att hitta billigt rum för natten. Lite lättare sagt än gjort men det fanns många i alla fall. När vi hittade ett lite billigare hotell på nån ödslig bakgata där vi antagligen skulle få frågan vad vi kostade för natten var vi in och kollade läget. Väldigt skabbigt rum, utan varken dusch eller WC, de var en trappa ner, men ändå rena sängar. Man kunde absolut ligga på sängen en natt. Det hade vi nog överlevt. Men när vi stod i entrén och funderade och världens skummis kom in snubblande kände vi ändå att vi nog skulle välja ett annat ställe.

Lite närmare stora vägen på samma bakgata hittade vi ett annat hotell med lite fräschare rum som dessutom hade badrum, så vi tog det. Lite buttrig receptionist men vad gör det. Nu bor vi alltså på tredje våningen på ett halvbra hotell på en bakgata i Pireus.. Ja.. Varför inte?

Vi gick ut en sväng för att äta och hitta bussbiljetter till imorgon och blev inkastade i första bästa hål i vägen. Totalt grekisk meny så vi förstod inte någonting men fick till slut in nån slags vegetarisk wrap med pommes och tzatziki 😂

Ingen fattade vilken buss station vi letade efter och vi gick runt halva stan innan vi hittade stället där man kunde köpa biljetter. Jag kände mig lite som en av deltagarna i, ni vet det där programmet där man reser runt i nån slags tävling och ska leta sig fram överallt, när vi sprang runt med ryggsäckar på ryggen och telefonen med den lilla info vi hade i handen.

Nu är vi i alla fall rustade med biljetter inför imorgon! 👌🏽

Likes

Comments

På tisdagen åkte vi alltså ut på en hel dags utflykt med privat chaufför. Ryggen skrek typ men jag satte mig i framsätet och sa åt den att hålla klaffen! Jag ska minsann ut och se saker!

Vi började med risterrassen. Jag har sett den så många gånger på bild innan jag åkt hit och många har sagt att dit ska man om man är på Bali. Det var fint, lika fint som på bild. Men gå för Guds skull aldrig in utan guide! Vi gick ner och tänkte att det skulle vara som en stig som gick igenom alltihop. Det var det inte.
Vi kom en bit när vi följde stigen, men ganska snart gick stigen åt två håll. Och åt två håll igen. Sen var stigen inte längre en stig. Bara ett risfält. Vi gick där man går om man arbetar där, om jag förstått det rätt. Trapporna gick från lertrappor till släntar. Vi kom på nåt vänster upp på andra sidan av terrassen, men utan en enda aning om vilken väg vi skulle gå för att komma ner och sedan upp igen, dit vi kom ifrån. När vi frågade någon sken dom upp i ett leende, sträckte fram handen och bad om pengar. Vi vågade inte riktigt lita på dom då. Så vi letade reda på något som skulle kunna likna en stig eller en slänt och liksom hasade oss ner. Och ner. Vi kom till någon slags återvändsgränd med bom (bambu-bom vid ett litet skjul) och en stig rakt ner i avgrunden. Vi vände. Försökte se någon slags väg nånstans men såg absolut ingenting som kunde likna en stig eller en väg upp på andra sidan. Vid det här laget var vi redan genomsvettiga, lite panikslagna och väldigt trötta på risfält. Det kändes som vi gått runt i timmar.

En guide lite längre bort såg nog att vi såg vilsna ut och pekade på vägen med bommen och avgrunden. Kändes inte helt rätt men det var det eller gå tillbaka hela långa vägen och vi ville bara därifrån! Så vi gick förbi bommen och så kommer en skraltig gubbe springandes och ska ha pengar. Vi ger honom lite pengar (vi blir troligtvis enormt lurade) och går ner i avgrunden. Över en liten liten bro av bambu och sedan går det upp igen.
Nu är det dock varken stig eller slänt kvar utan vi får nästan hoppa över en massa hål och vi leds ut på risfält. Ingenting liknar en stig. Efter en stund kommer guiden med sina turister ikapp oss och visar att vi är på rätt väg. Vi ska bara ta oss till stigen längre fram. Så hör jag ett rop. Vänder mig om och ser Maja sitta på knä på risfältet. Hon gräver med handen och drar upp sin sko ur leran. Sin vita, silverglittriga, fiina ballerina sko, numera brun. Den synen! 😂

Vi tog oss i alla fall äntligen upp, tog några fina utsiktsbilder och undrade vad fan vi skulle ner där och göra?! Vi hade kunnat nöjt oss med lite bilder, en kaffe på restaurangen?! Nej. Är vi här så är vi! ALLT ska upplevas!

Påväg därifrån stannar vi på en kaffeodling där dem gör världens dyraste kaffe. Bland annat. Dom odlade allt du kan tänka dig! Verkligen allt. Vi hade en jättesöt guide som berättade om allting och om hur hela kaffeprocessen gick till. Sedan fick vi prova en rad olika kaffe och the sorter och se en helt otrolig utsikt! En perfekt paus efter klättrandet på terrassen.

Efter det åkte vi till det så kallade "Holy spring temple" där man kunde bada i heligt vatten. Inte riktigt hur jag väntade mig att det skulle se ut, men väldigt mycket vackra byggnader och så. Vi ville inte riktigt sitta dyngsura i bilen heller så vi skippade delen att bada i det heliga vattnet.

Efter lunch åkte vi vidare till ett annat tempel. Uppbyggt i stort sett nere i en grotta i jordens mitt. Maja gjorde det smarta valet att stanna utanför. Men vi andra ville ner. Dumt val.
Det var miljontals steg ner. Och när vi väl kom ner var där trappor vart man än skulle gå. Benen var rätt trötta efter terrassen om man säger så.
Men det var otroligt fint. Det ska dem i alla fall ha. Jag är glad att jag varit där. Dock var jag inte så glad på vägen upp. Jag trodde jag skulle kollapsa där och då! Det var verkligen en supervarm dag. En hel del svett och andnöd senare satt vi i bilen påväg till det vi väntat på hela dagen.

Okej.. Inte riiiktigt än. Vår chaufför lyckades övertala oss att stanna vid Elefant Cave. Jag menar hur coolt låter inte det?! En elefant grotta! Bor det elefanter där? Den måste vara enorm och spännande!

Men kan ni gissa?.....

Trappsteg. Ännu mer trappsteg! Hahahaha. Och grottan var mer en koja. Men som på alla andra ställen fanns mycket att se.

Men så till slut...

Vattenfallet. Vi frågade om det var långt att gå, då vi alla var totalt slut, men chauffören sa att det var nära. Och ja.. jo... Nära. Men väldigt långt ner!
Och trappor. Tusentals!

Det roliga med balianska trappsteg är att dem är höga. Typ så man står med benen i 90 grader i varje steg. Vilket betyder att upp suger i benen och ner är jag livrädd med tanke på dagen innan och min onda rygg.
Men. Vi ska ner! Vi har sett fram emot vattenfall hela dagen. Och ner kom vi.
Det var vackert. Solen var precis påväg ner bakom berget så det liksom gick ner över vattenfallet, även om den inte var påväg ner för dagen. Det var mycket folk så det var svårt att ta massa bilder, men det var så kul och så underbart!
Jag har badat i vattenfall förut. Men aldrig ett så stort.

Vägen upp igen var tuff, men vi löste det med lite shopping.

Vi skulle egentligen till ännu ett tempel. Men vi var totalt döda efter en redan nio timmar lång dag på upptäcksfärd. Och vi ville ha lite energi kvar till nästa dags (läs natts) äventyr!

Hela dagen hade vi svettats och varit stekheta, för att sedan satt oss i en bil med ACn på max, och sedan ut i värme igen. Så jag hade börjat bli snuvig och var riktigt förkyld till kvällen. Typiskt!

Vi bestämde oss för att lyxa till det maximalt med tanke på alla omständigheter, och Let's face it, för att vi kunde, så vi beställde mat till hotellet. Massvis med mat. Vi satte oss på golvet på vår solterass och dukade upp på en solsäng. Så satt vi där hela kvällen och mumsade på mat. Det var vi verkligen värda efter den dagen!

Likes

Comments