avd. 18

Frågan ställdes och där satt jag som en idiot och försökte bilda en mening av min upplevelse.
Jag minns att jag sa förståelse, jag nämnde även något annat men just nu så har jag inget minne av det. Typiskt mig.

Efter samtalet börja jag samla ihop alla mina tankar. Jag började lägga märke till hur alla bitar börja falla på plats.
Som pusselbitar. Min tatuering påminde mig om hur allt har en mening.
"You're exactly where you're meant to be". Det finns en mening till varför jag hamna där jag är nu. Jag har mött sådana underbara människor här att jag till och med blir chockad över hur ens liv öppnar vägar som man aldrig trodde man skulle få uppleva.
Jag har aldrig känt mig så stark som jag gör nu. Visst har jag känt den känslan förut, men det har varit mer impulsivt, att det hänt något plötsligt och då och där känt styrkan.
Men nu är känslan inte impulsiv längre. Här har de gett mig verktyg, psykiska verktyg, som gjort att jag kan se min framtid lite ljusare. Som att det finns ett ljus i slutet av tunneln.
Jag måste hålla den känslan kvar och aldrig ge upp. Mitt barn ska växa upp med en otroligt stark mamma.
Och det är tack vare att jag hamna i denna plats jag är nu som gett mig kämpar glöden. Att ge upp är ingen lösning längre.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments