View tracker


Förstår inte ens att det är Augusti nu, sommaren har gått så himla fort. Vi har haft 2 semestrar 1 i Stockholm/Göteborg och nu sist en i Lycksele. Tänkte nog göra enskilda blogginlägg om dom gångerna när jag nu har tid ;) Bloggen får stå lite still nuförtiden tyvärr. Lilleman är i alla fall 6månader nu.. Ännu en gång vart i helsike far tiden?! Han ligger och sover så sött för tillfället och om ett tag ska vi till mamma och vara där ikväll och hälsa på.
Ricko är som vanligt på jobb så jag och Lilleman lullar på här hemma och tvättar upp allt från Lycksele.

Jag ville mest bara skriva ett snabbt inlägg när jag insåg att sist jag skrev var i maj, ska försöka få upp lite mera inlägg. Jag skriver ju bloggen för att jag vill ha någonting att läsa om några år, så bäst man skriver lite då ;D



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker


I hjärtat låg ett hemligt rum
vi inte visste fanns
Som väntade i hemlighet
På kärlek från nånstans

Så valde du att komma hit
en kall och kylig natt
och värmen spreds i alla oss
som vunnit denna skatt

Så lite vet vi människor
Hur livets väg skall gå
Om sorger blir, om lycka göms
Om gåvor vi skall få

I hjärtat fanns ett hemligt rum
Som ville öppna sig
Där kärlek fanns i överflöd
som väntade på dig.

Likes

Comments

Dagarna sveper förbi och Lilleman är redan 10 snart 11veckor gammal. Rickard jobbar på och jag och Lilleman försöker komma in i vardagen.

Hela första månaden plus lite till bestod av konstant skrik. Otröstlig var han och efter sina 3timmars skrikperioder var han ändå allmänt missnöjd. Vi trodde att vi hade fått ett kolikbarn, men vi testade att byta ersättning och redan efter några dagar märkte vi stor förändring på honom. Dom otröstliga timmarna försvann och han vara bara gnällig, efter 2veckor blev han en helt ny bebis. Han skriker inte otröstligt nå mer, han är gladare han skrattar och ler för fullt. Nu är han bara ledsen när han är övertrött hungrig eller magen gör ont. Såå skönt i mammahjärtat att se han så pass mycket bättre <3

Vi myser mest på om dagarna, hälsar på folk och tar promenader med vagnen. Idag har jag vart på efterkontrollen och fått OK med allt, blodtrycket och blodvärdet med mera var super och vikten är 2kg ifrån inskrivningsvikten. Nu ska jag börja gå på mammaträning 1gång i veckan till att börja med. Knappt så att jag vågar träna när man vart sängliggande sen september så alla muskler är försvunna.

Sen ikväll ska vi promenera ner till Coop och köpa lite mera mat till Lilleman och kanske kanske något gott till mig själv ;D
På lördag ska vi packa hela dagen lång och förbereda inför Hemavan som vi åker till på söndag. Ska bli så roligt och vi stannar där en vecka tillsammans med Pappa, David, Danne, Linnéa, Madde och Jonas.

Nu vaknar Lilleman så ska gosa på ännu mera!


Likes

Comments

Kommer bli en mycket lång text detta!

Vi börjar väll med lördagen den 16/1. Njursmärtan som jag haft i någon dag eskalerar helt plötsligt och börjar göra så ont att det inte går att stå upp. ´Blir inte bättre vad man än gör, så vi åker in på Akuten. Där tar det ett tag innan jag får hjälp av läkare, akuten var helt fullbelagd så jag får ligga i korridoren innan jag får komma in i ett rum som ser ut att vara ett slags kontor/fikarum. Dom tar en massa prover och jag får spasmofen och sedan en spruta i skinkan. Smärtan släpper aldrig helt men blir helt klart bättre, nu kan jag prata ordentligt och vill inte slita av mig kroppen. Läkaren misstänkte njursten och kunde inte hjälpa mig nå mer utan skickade hem oss och sa att ifall det blir förjäkligt igen får dom gå vidare i utredningen.

Sagt å gjort vi åkte därifrån och tog med oss hämtmat hem. Låg i soffan en stund efter det innan vi la oss för kvällen, tog en till spasmofen innan vi la oss. Somnade ett tag innan jag vaknade av denna hemska smärta igen, tog en till tablett men denna gång hjälpte den inte alls. Kröp omkring på golvet och visste inte vart jag skulle ta vägen, så när klockan var vid 10 eller 11 ringde Rickard förlossningen ihop om att dom skulle kunna hjälpa oss bättre när det är större sjukhus och mer läkare. Hon i telefonen bad oss åka in bums, så vi tog med våra saker inklusive bbväskan ifall att bebis skulle komma i samma veva.

Vi kom dit söndag 17/1. Bilresan dit var det värsta jag varit med om, gjorde sjuhelsikes ont går inte ens att beskriva smärtan och dessutom blev den värre vissa stunder. När vi kom in blev jag undersökt och uppkopplad på ctgn samt fick morfinspruta. Det visade sig att jag hade värkar också ( inte fattade jag det när njuren gjorde så ont ) samt var öppen 3cm. Låg med ctgn 30min innan dom pratade med oss och diskuterade litegrann. Sen skickade dom oss till Patienthotellet för att vila, men att vi ändå skulle ha nära dit. Vi vilade på och åt lite, sen så promenixade vi medans jag inte hade så jädrans ont och när vi var rastlösa. På natten började värkarna om, och njursmärtan blev jobbig igen. Ringde dit men dom sa att jag skulle avvakta ett tag till innan vi skulle tillbaka på morgonen för ny ctg och undersökning.

När klockan blev 8a gick vi ner till matsalen och åt frukost, jag satt och var depp och var supersäker på att bli hemskickad med denna smärta och mer värktabletter. Kl 9 var vi inne i undersökningsrummet, Rickard lattjade på och jag låg och var lite halvputt och less. Ctgn visade bara små värkar men när hon undersökte mig var tappen helt utplånad och öppen 4a. Så då sa hon att nä nu skyndar vi på detta så du slipper ha så ont. Dom misstänkte att jag hade njurstas ( vilket visade sig stämma),

Sen efter det uttalandet gick allt super fort. 9.55 tog hon hål på hinnorna, 10.10 var jag uppkopplad till värkstimulerande och lustgasen började användas för fullt. 11.30 var jag öppen 7cm, 12.10 var jag öppen 9 och det var då lillen huvud fastnade mellan min tapp och blygdben så han inte kunde åka ner det sista i kanalen. Jag fick krysta samtidigt som BM slet i tappen och försökte tränga undan den. FY helvete vad det gjorde ont,det var det mest smärtsamma under förlossningen. 13.00 började krystvärkarna när vi var själva i rummet, jag minns att jag skrek att jag trycker på, gick inte att hålla emot krystvärken. Men BM var snabbt tillbaka i rummet och då vände jag mig så jag låg på rygg istället för stå på knä.. Sen var det bara att börja ta i.
Det kändes som att vi höll på en evighet, och när hon bad mig känna efter huvudet så tyckte jag det var ännu längre bort. Men då hade jag tydligen bara krystat i 10minuter. Det sved nåjäkulskt när huvudet kom ut men hon höll en blöthandduk mot som hjälpte samt avände sig av nå kylspray. Rickard tog emot lillplutten och la upp honom på mitt bröst. Så från första krystvärken tills han var på bröstet tog det 31minuter. Så Lilleman föddes 13.31 den 18/1 2016.

Jag fick en liten reva som hon sydde med 3stygn för att det skulle läka fortare och fick hemskt ont i svanskotan annars var allt bara fint med mig! Det jobbigaste var att det vart så himla intensivt med värkstimulerande droppen att det knappt fanns någon paus. Tillika var det skönt för att sekunden han kom ut släppte smärtan i njuren. Han hade legat och klämt mina urinledare så det gick tillbaka till njuren och allting svullnade upp. Det är det som är njurstas..

Vi hade världens bästa barnmorska som verkligen gjorde och sa allting helt rätt. Hon puschade en så bra och förklarade allting så fint till Rickard och lät han vara delaktig hela tiden. Rickard var ett sånt stöd under tiden och hjälpte mig att fokusera bättre på hela grejjen.

Nu såhär veckor senare är jag faktiskt väldigt nöjd över vår förlossning och tänker ofta tillbaka på den. Stunden mini kom upp på bröstet går verkligen inte att förklara i ord. Var så himla mäktigt.

Likes

Comments

Måndagen den 18 Januari 2016 klockan 13.31 kom våran älskade lillprins till världen.
Han vägde 3435gram och var 51cm lång. 12 dagar för tidig.

Våran älskade lilla Nils "Arvid" Emanuel Sundqvist.

Kärleken är obeskrivlig och vi är så lyckliga.

Ska sammanfatta ihop en förlossningberättelse senare.



Likes

Comments

Helloj!

Hunnit hända en del sen man sist skrev. Vi har äntligen flyttat och börjat komma iordning här på valhallavägen. Känns så himla skönt att slippa dom där eländes trapporna. Sen har mina fina överraskat mig med en babyshower och jag fick bli himla glad, hade en tung dag då men det var verkligen en fin avslutning på kvällen. ❤

Vi har dessutom varit på gravidfotografering och ikväll får vi äntligen bilderna! Sen så har Rickard tagit tjänstledigt en stund från militären och börjar köra lastbil igen. Så jag får klara mig utan han om veckorna och bara ses på helgen i tre veckors tid innan han har ledigvecka. Ja lite smått och gott har hänt och till helgen ska vi på julbord och äta gott och mysa på. Samt så fyller Mamma år i veckan och pappa nästa vecka så blir att fira dom också, sen är det ju alldeles strax julafton!

Jag har faktiskt ansträngt mig och satt upp lite julpynt i alla fall, har mer julkänsla i år än vad jag haft dom senaste åren så kändes värt att sätta upp lite grann i alla fall. Tror jag ska försöka mig på att baka någonting i veckan, så länge kroppen tillåter det.

Vi är ju faktiskt i kalendermånad 8 och graviditetsmånad 9 nu, förstår ni att mini förväntas komma nästa månad? Tiden har verkligen bara flugit iväg. Men lillen är så välkommen ut nu ❤




Likes

Comments

Hohojaja.
Trött som tusan igen, helt orkeslös och vill bara sova och jag sover länge om dagarna. Skillnad motför bara nån vecka sen då man steg upp 7-8 och nu 10..

Veckan börjades med ett till besök på förlossningen. Blev kvar två dagar denna gång och fick bricanyl mot förvärkarna och kortison så att lillens lungor ska utvecklas snabbare. Sammandragningarna avtog aldrig helt men dom slutade komma regelbundet så vi fick oss sömn på patienthotellet andra natten och efter det var det bara en till spruta som skulle tas sen fick vi fara hem. När vi åkte in på förlossningen kom förvärkarna med 3-4minuters mellanrum, och till skillnad motför förra gången så gjorde dom mer ont i ryggen, dock gjorde dom ont i magen också. Hon kände en början på en öppning men hade inte blivit nån cm i alla fall som tur var. Tappen mätte dom inte förrän dagen efter och då var den som sista kollen 22mm.
Till veckan har vi en till koll på tappen så då får vi se hur det ser ut.

En glad och positiv nyhet är att vi ska få byta lägenhet! Hohojaja så underbart kommer underlätta vardagen enormt när lillen kommer. Vi har en egen ingång och kommer äntligen kunna ha en tvättmaskin!! Vi flyttar redan 1/12 så nästa vecka kommer bestå av packning och mera packning! Sen ett besök till happis, å en fotografering som stundar :)

Alla mina bilder har på något jävla vänster lyckats försvinna från telefonen. Så alla mina bilder från senaste månaden som ja inte hunnit överföra är försvunna så jag är ganska arg och ledsen. Så irriterande.

Imorgon går vi in i v31. Så länge mini stannar inne till jul är jag nöjd.

Gravid i vecka 31

Barnets utveckling

Fostret väger runt 1,6 kilogram. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det kan känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.

Likes

Comments

We're bound to be afraid, Even if it's just for a few days