Oj så bra jag varit på uppdatera denna blogg 🙈 Nåväl vill skriva ner hur det gick till när Vidar kom till världen så man inte glömmer det.


Var samma sak denna graviditet, hemska starka sammandragningar från redan v13. Men denna gång har jag fått gå på ultraljud var 3e vecka och fick hem tabletter mot sammandragningarna.. Sen flöt allt på och väntan var stor på Arvids lillebror.

Jag var så inställd på att gå över tiden då han var helt annorlunda i magen. Men ikket 🙈

Söndagen den 21/5 var vi på kalas för Mollie. Hade inte en enda känning på hela dagen och var allmänt bitter för att Arvid föddes den dagen alltså i v38+1 och ville så ha ut lillebror. Efter kalaset så tog jag och Arvid en 2timmars vila tror jag det var. Det var välbehövligt för vad som komma skulle.

När vi skulle äta middag började jag som få kraftig kraftig mensvärk tillsammans med en sammandragning. Tror det var vid 17-18 tiden detta. Är faktiskt väldigt osäker på vad klockan var 🙈Dom kom oregelbundet en stund. Trodde det bara var mina vanliga förvärkar, men sen bestämde vi oss för att gå till pappa och låta Arvid leka där. På vägen dit fick jag sätta mig på huk ca 6ggr och vi har 400m dit 🙈 Gick och duschade i princip direkt vi kom dit och det började göra helvetiskt ont.. Kände hur regelbundet dom kom, var då ca 3min mellan värkarna.. ringde förlossningen efter jag klätt på mig igen och vi åkte in så fort Rickard kom tillbaka med bbväskan.


Bilresan dit var hemsk. Jag mådde fruktansvärt illa och det tryckte på ordentligt i värkarna. När vi kom fram halvsprang Ricko med mig i rullstol upp till Förlossningen..


När vi kom in kl 20.15 höll dom på bädda sängen men direkt dom såg mig drog dom bort det översta lagret och sa" Här blir det barn strax"

Dom fick mitt förlossnings brev och läste igenom det ( Måste berömma mina barnmorskor då dom följde det punkt till pricka)

Dom släckte lamporna, slog på musik och hämtade mig en värmepåse. Dom gjorde en undersökning direkt vi kom in och jag var 7cm öppen med en väldigt buktande hinna. Sen ville jag inte att dom skulle vara och pilla och se i onödan och det gjorde dom inte heller. Jag ville inte vara uppkopplad på ctg så dom hade en trådlös doppler till mig och kände värkarna med händerna istället någon enstaka gång. Vägrade nål i handen så det slapp jag med. Jag ville ha det så naturligt som möjligt. Men valde att ha lustgas. Men min kära make skruvade bara ner den tills jag bara hade syre kvar🙈


Jag tog värk efter värk och Rickard fick massera ryggslutet, stod på knä och vaggade fram och tillbaka så länge jag kunde. Sen var jag så trött så dom la mig på rygg. Klarade knappt av att ligga på rygg och när jag skulle lägga mig på sidan så Splash så gick vattnet med världens smäll. Klockan var då 22.04. efter det kunde han sjunka ner och krystvärkarna började 22.07. Behövde bara krysta 2gånger och andas en så flög han tillslut ut kl 22.13. Min plan var att fånga han själv men det gick så fort så jag hann inte ta emot honom så en barnmorska gjorde det. Men hon höll bara honom kvar där nere så jag fick ta upp han mot bröstet själv ❤


Planen var att ha sen avnavling men unge herrn var alldeles blå och ville inte andas. Tillslut sa dom att de är dags att gå iväg med honom så jag gav dom tillåtelse att klippa navelsträngen. Men hon pumpade den innan så han ändå fick tillbaka en del blod i sig. Men just när dom var påväg ut så började han äntligen att skrika. Dom minuterna var de längsta i mitt liv.

Jag valde bort livmodersammandragande och den drog ihop sig så fort utan. Samt prover från navelsträngen. Dom lät oss ligga helt själva fram till 3.30 då dom kom och vägde han och jag fick gå och duscha. Sen mot BB för att vila upp oss. Han var snabb och äta, efter 30min var han hungrig, stor skillnad mot för Arvid där vi fick tvinga i han mat efter 27timmar.

3170g och 50cm ❤

Allt gick så fort så jag har haft lite svårt att ta till mig honom. Vet inte riktigt vad som hände. Kanske att jag var så inställd på att gå över tiden och så sätter det igång så fort och han kom samma veckodag som storebror V38+1.




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Förstår inte ens att det är Augusti nu, sommaren har gått så himla fort. Vi har haft 2 semestrar 1 i Stockholm/Göteborg och nu sist en i Lycksele. Tänkte nog göra enskilda blogginlägg om dom gångerna när jag nu har tid ;) Bloggen får stå lite still nuförtiden tyvärr. Lilleman är i alla fall 6månader nu.. Ännu en gång vart i helsike far tiden?! Han ligger och sover så sött för tillfället och om ett tag ska vi till mamma och vara där ikväll och hälsa på.
Ricko är som vanligt på jobb så jag och Lilleman lullar på här hemma och tvättar upp allt från Lycksele.

Jag ville mest bara skriva ett snabbt inlägg när jag insåg att sist jag skrev var i maj, ska försöka få upp lite mera inlägg. Jag skriver ju bloggen för att jag vill ha någonting att läsa om några år, så bäst man skriver lite då ;D



Likes

Comments


I hjärtat låg ett hemligt rum
vi inte visste fanns
Som väntade i hemlighet
På kärlek från nånstans

Så valde du att komma hit
en kall och kylig natt
och värmen spreds i alla oss
som vunnit denna skatt

Så lite vet vi människor
Hur livets väg skall gå
Om sorger blir, om lycka göms
Om gåvor vi skall få

I hjärtat fanns ett hemligt rum
Som ville öppna sig
Där kärlek fanns i överflöd
som väntade på dig.

Likes

Comments

Dagarna sveper förbi och Lilleman är redan 10 snart 11veckor gammal. Rickard jobbar på och jag och Lilleman försöker komma in i vardagen.

Hela första månaden plus lite till bestod av konstant skrik. Otröstlig var han och efter sina 3timmars skrikperioder var han ändå allmänt missnöjd. Vi trodde att vi hade fått ett kolikbarn, men vi testade att byta ersättning och redan efter några dagar märkte vi stor förändring på honom. Dom otröstliga timmarna försvann och han vara bara gnällig, efter 2veckor blev han en helt ny bebis. Han skriker inte otröstligt nå mer, han är gladare han skrattar och ler för fullt. Nu är han bara ledsen när han är övertrött hungrig eller magen gör ont. Såå skönt i mammahjärtat att se han så pass mycket bättre <3

Vi myser mest på om dagarna, hälsar på folk och tar promenader med vagnen. Idag har jag vart på efterkontrollen och fått OK med allt, blodtrycket och blodvärdet med mera var super och vikten är 2kg ifrån inskrivningsvikten. Nu ska jag börja gå på mammaträning 1gång i veckan till att börja med. Knappt så att jag vågar träna när man vart sängliggande sen september så alla muskler är försvunna.

Sen ikväll ska vi promenera ner till Coop och köpa lite mera mat till Lilleman och kanske kanske något gott till mig själv ;D
På lördag ska vi packa hela dagen lång och förbereda inför Hemavan som vi åker till på söndag. Ska bli så roligt och vi stannar där en vecka tillsammans med Pappa, David, Danne, Linnéa, Madde och Jonas.

Nu vaknar Lilleman så ska gosa på ännu mera!


Likes

Comments

Kommer bli en mycket lång text detta!

Vi börjar väll med lördagen den 16/1. Njursmärtan som jag haft i någon dag eskalerar helt plötsligt och börjar göra så ont att det inte går att stå upp. ´Blir inte bättre vad man än gör, så vi åker in på Akuten. Där tar det ett tag innan jag får hjälp av läkare, akuten var helt fullbelagd så jag får ligga i korridoren innan jag får komma in i ett rum som ser ut att vara ett slags kontor/fikarum. Dom tar en massa prover och jag får spasmofen och sedan en spruta i skinkan. Smärtan släpper aldrig helt men blir helt klart bättre, nu kan jag prata ordentligt och vill inte slita av mig kroppen. Läkaren misstänkte njursten och kunde inte hjälpa mig nå mer utan skickade hem oss och sa att ifall det blir förjäkligt igen får dom gå vidare i utredningen.

Sagt å gjort vi åkte därifrån och tog med oss hämtmat hem. Låg i soffan en stund efter det innan vi la oss för kvällen, tog en till spasmofen innan vi la oss. Somnade ett tag innan jag vaknade av denna hemska smärta igen, tog en till tablett men denna gång hjälpte den inte alls. Kröp omkring på golvet och visste inte vart jag skulle ta vägen, så när klockan var vid 10 eller 11 ringde Rickard förlossningen ihop om att dom skulle kunna hjälpa oss bättre när det är större sjukhus och mer läkare. Hon i telefonen bad oss åka in bums, så vi tog med våra saker inklusive bbväskan ifall att bebis skulle komma i samma veva.

Vi kom dit söndag 17/1. Bilresan dit var det värsta jag varit med om, gjorde sjuhelsikes ont går inte ens att beskriva smärtan och dessutom blev den värre vissa stunder. När vi kom in blev jag undersökt och uppkopplad på ctgn samt fick morfinspruta. Det visade sig att jag hade värkar också ( inte fattade jag det när njuren gjorde så ont ) samt var öppen 3cm. Låg med ctgn 30min innan dom pratade med oss och diskuterade litegrann. Sen skickade dom oss till Patienthotellet för att vila, men att vi ändå skulle ha nära dit. Vi vilade på och åt lite, sen så promenixade vi medans jag inte hade så jädrans ont och när vi var rastlösa. På natten började värkarna om, och njursmärtan blev jobbig igen. Ringde dit men dom sa att jag skulle avvakta ett tag till innan vi skulle tillbaka på morgonen för ny ctg och undersökning.

När klockan blev 8a gick vi ner till matsalen och åt frukost, jag satt och var depp och var supersäker på att bli hemskickad med denna smärta och mer värktabletter. Kl 9 var vi inne i undersökningsrummet, Rickard lattjade på och jag låg och var lite halvputt och less. Ctgn visade bara små värkar men när hon undersökte mig var tappen helt utplånad och öppen 4a. Så då sa hon att nä nu skyndar vi på detta så du slipper ha så ont. Dom misstänkte att jag hade njurstas ( vilket visade sig stämma),

Sen efter det uttalandet gick allt super fort. 9.55 tog hon hål på hinnorna, 10.10 var jag uppkopplad till värkstimulerande och lustgasen började användas för fullt. 11.30 var jag öppen 7cm, 12.10 var jag öppen 9 och det var då lillen huvud fastnade mellan min tapp och blygdben så han inte kunde åka ner det sista i kanalen. Jag fick krysta samtidigt som BM slet i tappen och försökte tränga undan den. FY helvete vad det gjorde ont,det var det mest smärtsamma under förlossningen. 13.00 började krystvärkarna när vi var själva i rummet, jag minns att jag skrek att jag trycker på, gick inte att hålla emot krystvärken. Men BM var snabbt tillbaka i rummet och då vände jag mig så jag låg på rygg istället för stå på knä.. Sen var det bara att börja ta i.
Det kändes som att vi höll på en evighet, och när hon bad mig känna efter huvudet så tyckte jag det var ännu längre bort. Men då hade jag tydligen bara krystat i 10minuter. Det sved nåjäkulskt när huvudet kom ut men hon höll en blöthandduk mot som hjälpte samt avände sig av nå kylspray. Rickard tog emot lillplutten och la upp honom på mitt bröst. Så från första krystvärken tills han var på bröstet tog det 31minuter. Så Lilleman föddes 13.31 den 18/1 2016.

Jag fick en liten reva som hon sydde med 3stygn för att det skulle läka fortare och fick hemskt ont i svanskotan annars var allt bara fint med mig! Det jobbigaste var att det vart så himla intensivt med värkstimulerande droppen att det knappt fanns någon paus. Tillika var det skönt för att sekunden han kom ut släppte smärtan i njuren. Han hade legat och klämt mina urinledare så det gick tillbaka till njuren och allting svullnade upp. Det är det som är njurstas..

Vi hade världens bästa barnmorska som verkligen gjorde och sa allting helt rätt. Hon puschade en så bra och förklarade allting så fint till Rickard och lät han vara delaktig hela tiden. Rickard var ett sånt stöd under tiden och hjälpte mig att fokusera bättre på hela grejjen.

Nu såhär veckor senare är jag faktiskt väldigt nöjd över vår förlossning och tänker ofta tillbaka på den. Stunden mini kom upp på bröstet går verkligen inte att förklara i ord. Var så himla mäktigt.

Likes

Comments

Måndagen den 18 Januari 2016 klockan 13.31 kom våran älskade lillprins till världen.
Han vägde 3435gram och var 51cm lång. 12 dagar för tidig.

Våran älskade lilla Nils "Arvid" Emanuel Sundqvist.

Kärleken är obeskrivlig och vi är så lyckliga.

Ska sammanfatta ihop en förlossningberättelse senare.



Likes

Comments

Helloj!

Hunnit hända en del sen man sist skrev. Vi har äntligen flyttat och börjat komma iordning här på valhallavägen. Känns så himla skönt att slippa dom där eländes trapporna. Sen har mina fina överraskat mig med en babyshower och jag fick bli himla glad, hade en tung dag då men det var verkligen en fin avslutning på kvällen. ❤

Vi har dessutom varit på gravidfotografering och ikväll får vi äntligen bilderna! Sen så har Rickard tagit tjänstledigt en stund från militären och börjar köra lastbil igen. Så jag får klara mig utan han om veckorna och bara ses på helgen i tre veckors tid innan han har ledigvecka. Ja lite smått och gott har hänt och till helgen ska vi på julbord och äta gott och mysa på. Samt så fyller Mamma år i veckan och pappa nästa vecka så blir att fira dom också, sen är det ju alldeles strax julafton!

Jag har faktiskt ansträngt mig och satt upp lite julpynt i alla fall, har mer julkänsla i år än vad jag haft dom senaste åren så kändes värt att sätta upp lite grann i alla fall. Tror jag ska försöka mig på att baka någonting i veckan, så länge kroppen tillåter det.

Vi är ju faktiskt i kalendermånad 8 och graviditetsmånad 9 nu, förstår ni att mini förväntas komma nästa månad? Tiden har verkligen bara flugit iväg. Men lillen är så välkommen ut nu ❤




Likes

Comments

We're bound to be afraid, Even if it's just for a few days