Header

Godmorgon!
Dock önska jag att Elise ville ta sovmorgon idag, men nä 😴

Hade ni en bra midsommar afton igår?
Det hade vi, tycker jag! Jag är en person som älskar att fira högtider, älskar maten osv, men i år blev det inget super firande utan mer mys, svärmor kom hit och åt midsommar mat, vi alla blev sååå mätta och jag fick mat koma och somnade på soffan 😂 Sen cyklade svärmor till jobb och vi gick till Willys och handla chips, dippa och choklad& kollade prison break resten av kvällen 👌🏼 började om från allra första början så vi har långt tittande framför oss 👏🏼😍

Idag vet jag faktiskt inte vad vi ska göra, vi båda vill göra något men vi vet inte vad så vi får väl se var det slutar, slutar förmodligen i soffan framför prison break haha 😅🙈

Just det, jag gjorde om mina naglar i Torsdsgs, alltid lika nöjd hos henne jag går till, hon är sååå grym, tappar aldrig och dom blir sååå fina! & nu är det bara förstärkning på mina egna naglar, super niiiice! 😍💅🏽

Nu ska jag byta Elises blöja (det bästa med att vara förälder 🙄😅) sen ska jag wash my face& smörja det, sen kolla skaaaam, sista avsnittet I guess? Är detta sista säsongen?! Då dör jag en smula.. får aldrig nog!!

Hoppas ni alla får en fin dag, PUSS! ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej, hoppas allt är bra med er, det är det med mig!

Visst har väl alla, iallafall dom flesta syskon något minne där det ena syskonet på något sätt skadat det andra? Oavsett om det var med flit eller inte, jag tex satt en ny vässad penna i min ena systers hand när vi va små, taskigt, jag vet!

Idag hände det Emilio och Elise, han stod jag snurra Elises gåbil i luften, vet inte varför, jag sa till han och han satte ner den och precis när jag kolla bort gör han det igen och jag säger "försiktigt" för jag såg att Elise var på väg dit, och sen pang, Elise får en kant precis ovanför ögonbrynet och får ett märke, nu är hon röd och lite svullen där över. Men en dag får nog storebror igen, tror ni inte det? ;) Dessa barn alltså! 😘



Liten lortgris haha!

Likes

Comments

Det är inte första gången jag lyfter detta ämnet här, men igår dela jag med mig av min historia i en grupp på facebook, just för att lyfta om hur viktigt det faktiskt är att gå på sina provtagningar.

Jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter här igen, och uppdatera om vad som har hänt sen sist.

För 3 år sen, när jag och Pontus precis hade blivit tillsammans fick jag problem med blödningar vid samlag, efter det hänt några gånger så tänkte jag att det var bäst att kolla upp det, då tog dom bl.a cellprov på mig, efter några veckor fick jag hem svar, jag hade cellförändringar, jag blev så himla chockad för varför skulle något sånt hända mig? Inget händer ju någonsin en själv, och därför skiter många i att ens gå på sina kallelser. Men jo, så en ny kallelse kom för att åka till Lund för att knipsa bort en bit av livmodertappen som sen ska skickas på analys för att kunna bedöma vilken grad mina cellförändringar var.
Den nervositeten jag hade då var något jag aldrig känt förr, fy fan var rädd jag var.. Men när proverna väl var tagna& lite tårar runnit, så insåg jag att det inte var så farligt, det va mest att det lät obehagligt när dom knipsa av biten, men det var inte alls den smärtan jag hade förväntat mig..
När väl provsvaren kom tänkte jag "det är säkert borta nu, det händer ju inte mig att det skulle vara någon fara liksom", i svaren stod det något i stil med att dom försökt ringa mig men inte kommit fram och att jag hade cellförändringar av grad 1, dvs lätta. *puuuh*
Jag skulle bli kallad igen efter ett halvår men fick aldrig någon tid, och var nog egentligen för rädd för att ta tag i det själv..

När jag blev gravid med Elise och var på inskrivningen hos barnmorskan berätta jag då om detta och hon bokade en ny tid till mig i Lund för att knipsa ännu en gång för att ha koll under graviditeten då det kan utvecklas snabbt när man e gravid, tydligen.
Denna gången var jag såklart också nervös men inställd på att det inte skulle göra ont, var även glad att jag inte skulle till samma person som första gången då han nästan sa rakt ut att jag var löjlig pga min rädsla..
Upp i stoljävlen igen, och jo, det gjorde ont, helt ärligt, så in i helvete, tårarna forsade ner från mina kinder och jag ser på Pontus hur han lider med mig.. Efteråt bröt jag ihop i Pontus famn i korridoren..
När vi gick där ifrån sa jag att jag aldrig vill göra detta igen, aldrig! Pontus förstod men sa att jag måste, när jag berätta att det kan utvecklas till cancer, såklart!

Efter ett tag ringde dom och mina cellförändringar hade ni gått över till grad 3, dvs svåra, jag ville bryta ihop, men vi hade folk här hemma så jag kunde inte bryta ihop, det var inte läge..
Hela graviditeten oroade jag mig över det, för 3 månader efter Elise fötts skulle jag operera bort mina förändringar, jag skulle få en fucking spruta i min livmodertapp, alltså inåt i mig, utan lugnande, utan att bli sövd, utan ett skit, inte nog med det, dom skulle bränna INÅT I MIG!!!! Nä fy fan..
De dagen.. jag hade varit såå nervös sen jag fick tiden så det hade lagt sig en del, men väl framme i Helsingborg, väl uppe på våningen jag skulle till, brast det totalt, jag kunde inte sluta gråta, pappa och pontus försökte trösta mig men inget hjälpte, jag var så jävla rädd, jag var rädd att jag fått cancer, jag var rädd för att det skulle göra ont, jag var rädd för att ha ont efter..
Så när jag väl blev inkallad satt jag bara med huvudet i händerna och grät och pappa förklarade för dom att jag var rädd, men Pontus tog min hand och vi gick in, pappa stanna där ute med Elise. Vi pratade lite och hon försökte lugna mig, jag förklara att cancer är min största rädsla, och vi kom fram till att hon iallafall skulle kolla och se hur det såg ut, väl uppe i stolen så kände jag mig trygg och hade nästan slutat gråta, då kom HON in, den fantastiska personen som lugnande mig, hon stod vid min sida och pratade med mig, frågade om mina barn osv, och det hjälpte sååå mycket! Efter 100 frågor kring sprutan osv så gick jag med på att dom fick genomföra operationen, jag försökte att inte kolla ner på deras saker och fokuserade istället på Pontus och sköterskan som pratade med mig. Det gick så himla bra! Det kändes ungefär som att ta en spruta hos tandläkaren, och sen kände jag inget mer, bara att det började lukta bränt haha! Usch..

Några dagar efter, natten till Elises dopdag, vaknade jag på natten med feber, jag har verkligen aldrig feber, så fattade att något var fel.. Men med ipren och alvedon i kroppen klarade jag dopet, efteråt hade vi några vänner här hemma och när jag väl varvat ner fick jag världens ångestattack(visste dock inte att det var ångest då), hög feber och kräkte, jag mådde sååå dåligt, var så nära på att be Pontus ringa ambulans.. Dagen efter gick jag till vårdcentralen som skickade mig vidare till akuten, där la jag i flera timmar, tills jag tillslut blev upprullad på gyn akuten, då tog det en timme sen kunde dom konstatera att jag fått en infektion i livmodern, dom& även alla läkare jag berättat detta för är så chockade då det är så ovanligt& självklart hade jag inte haft sex eller något under dessa dagar, så jag vet inte alls vad som gett mig infektionen.. Men lite antibiotika och återbesök så var det bra. Följdsjukdom - grov ångest.

För en månad sen var jag på återbesök och tog ett vanligt prov igen, igår fick jag svaret. Jag är fri!! 🙏🏼

Och trots allt detta, går hellre igenom detta helvetet igen än att få cancer! Jag har mina barn att tänka på, vad skulle dom gjort utan mig? Aldrig ska jag medvetet låta mig själv gå och bli sjuk!


Det jag vill berätta är att det är så himla viktigt att gå på kontrollerna varje år ni blir kallade, hade jag inte tagit tag i det, vem vet om jag hade haft cancer nu då? Det är så himla viktigt!!


& till er som orkat läsa igenom hela inlägget, tack!

Likes

Comments

Godmorgon, för några timmar sen!
Jag tänkte inte skriva super mycket i detta inlägget, det kommer ett långt sen dock..

Jag och Elise åt en så god frukost idag, och det behöver inte bli mer komplicerat än så!
En smoothiebowl gjord på fryst mango& hallon, och plantis vanlij soyghurt, med lite kokos och linfrö på, nu är vi mätta och belåtna och ska ta tag i dagens måsten, dvs tvätten, plocka undan& dammsuga! Disken e redan gjord 👍🏼👏🏼

Likes

Comments

Godmorgon.
Som jag redan visste blev det en tidig morgon, strax efter 6 vakna Elise, och jag har sovit sämst inatt, min kropp var så himla rastlös!! 😐
Men är ändå inte super trött, har plockat undan här hemma, vikt tvätt och satt igång en maskin tvätt, snart är nog Elise redo för lite vila så då ska jag passa på att kolla orange is the new black, snart klar med säsong 5, sen är det denna eviga väntan på en ny säsong igen.. *suck*
Det är det värsta när man kollar på serier som går nu, att man måste vänta, och mitt minne suger så jag har ju glömt hälften som hände i förra säsongen haha! Men det går bra med tittandet ändå 😂😉

Vad ska ni göra idag?

Likes

Comments

Ni vet den där jobbiga rastlösa känslan i kroppen när man inte kan sova (och jag insåg precis hur mycket klockan var), den känslan ligger jag med just nu, så jävla jobbigt! Kan inte ligga still.. & jag bestämde mig för att kolla dom två senaste avsnitten av skam, INTE FAN HJÄLPTE DET!! Jag döööör av sista avsnittet 😍😭....

Men alltså, min kära dotter vaknar om sisådär 6-7 timmar och antagligen snart för mat och jag lär vara helt slut imorgon, yaaas.... *gäsp*

Imorgon händer förmodligen en sjukt rolig sak, för mig iallafall, jag är sååå himla taggad!!!! 🙈

Nu ska jag kolla lite youtube och försöka sova, Gonatt Finisar 😘

Förresten, har ni några förslag om vad ni vill läsa om? Inga idéer är dumma, kom ihåg det!

Bjuder på en söt bild på mig och min darling 😍

Likes

Comments

Starkt första inlägg på min "come back" MEN det är en sak jag måste ta upp..

Jag läste en artikel imorse på expressen, rubriken löd "15 föräldrar avslöjar "därför avskyr jag mina barn" och jag tänkte okej, stark rubrik, men alla föräldrar blir nog irriterade, slutkörda, frustrerade osv, men här kan ni läsa 6 av punkterna, jag länkar till sidan i slutet av inlägget så kan ni läsa resten.



JA jag kan också bli trött på mina barn, bli tokig och vilja slita av mig håret, men ALDRIG har jag sagt eller ens tänkt att jag HATAR dom, aldrig aldrig!!! Jag hatar Emilios trots, men ALDRIG honom, jag HATAR att Elise ska pilla på alla eluttag, tugga på sladdar och kladda i kattornas mat/vatten skålar, men ALDRIG henne! Ibland saknar jag med livet innan jag fick barn, även om jag faktiskt inte hade något speciellt då mer än vänner som inte finns kvar, men att kunna göra vad jag ville utan att anpassa mig till någon, jag kunde göra saker utan att tänka på konsekvenserna, jag var aldrig fast, men ALDRIG skulle jag kunna säga att jag hatar mina barn..
Hur känner ni till detta? Jag tycker det är hemskt! Och vill spontat säga till vissa av föräldrarna "där finns sååå många par som skulle gjort ALLT för att få egna barn, men inte kan, NI har möjlighet att adoptera era barn till dom om ni nu hatar dom!" JA man kan hata saker som kommer med ett barn, man kan hata att ens barn har särskilda behov eller funktionsnedsättning, MEN ALDRIG sitt barn!
Läs hela artikeln HÄR !



Likes

Comments

Håll utkik, nya saker är på G och förändringar ska ske. Vi hörs snart!

Likes

Comments

Jag blev nominerad av min syster @PiimPiina att göra denna tagen, så here we go.

Jag älskar... mina barn över allt annat!

Jag saknar... att kunna leva spontant som jag inte kan pga min ångest& jag saknar min älskade katt ouzo, så otroligt mycket.. & en viss vän.

Jag önskar... att jag kunde gjort saker ogjorda åt både mig själv och andra..

Jag brukar... städa lite för ofta haha🙈

Jag behöver... 50 timmars sömn och en resa till Bahamas!

Jag fick... mitt första barn när jag va 20

Jag blir glad... när alla i min familj är glada.

Jag mår bäst... jag ser mina barn och sambo glada och nöjda.

Jag längtar... till min ångest har blivit bättre och jag kan börja leva igen.

Jag nominerar alla dom som vill göra denna tagen.

Likes

Comments

Lillasyster fick precis komma över till oss, rosslar så hemskt i halsen så känns tryggare att ha henne nära mig! Även om hennes säng e brevid min haha 🙈 dock börjar hon verka rätt orolig.. vet inte vad det är, hon vände sig precis till mage och upp med knäna böjda (om ni fattar?) och hon ligger ALDRIG på mage.. Aja, får kramas med henne och hoppas hon får ro! Jobbigt att vara sjuk..
imorgon ska vi förhoppningsvis iväg på ett litet "lopp" emilio ska springa, hoppas bara inte det regnar, aint get time for that, liksom! Men skönt för bebban att komma ut i friska luften lite. Idag har vi bara haft hemma mys& det är också behövligt! Men imorgon vill vi ut!
Nu ska jag sova så jag ens orkar vakna imorgon och inatt.. 😴
Godnatt!

Likes

Comments