View tracker

Om man inte har lust att ägna hela kvällen åt att spana på IDOL och istället vill fundera över lite pedagogiska frågor så kan man klicka in på UR-skolas hemsida och spana in programmet UR Lärlabbet Student (bjuder på länk sist i inlägget). Vill man dessutom slå på stort och beundra just min medverkan så får man välja program nummer 2 (av 4). Själv har jag faktiskt (skämskudde) inte klarat av att se mitt eget avsnitt ännu men har fått höra från andra att jag faktiskt sköter mig hyfsat städat så ska nog tillbringa resten av den kvällen i soffan med en fet skål godis och kolla igenom alla avsnitten. Jag får helt enkelt återkomma med kommentarer och mer djupgående analyser!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag började dagen riktigt dåligt - Nollgradigt och tokfrostiga bilrutor..! Ett så litet problem egentligen, men det känns alltid som ett av vinterns elaka hån och jag nappar direkt och blir galet irriterad. Men efter lite ihärdigt skrapande kom jag iallafall slutligen iväg och hängde sedan några timmar på högskolan där vi idag ägnade oss åt en kurs kallad Bedömningoch betygssättning. Specialpedagogikkursen må vara spännande och visa på differentierade åsikter men jag tror nog att bedömning och betygssättning faktiskt till och med når snäppet högre på den skalan.

Just nu är den formativa bedömningsvarianten verkligen i ropet, allt som inte är formativ bedömning ses som mer eller mindre förkastligt. Själv är jag splittrad i frågan, faktiskt. Jag ser väldigt mycket positivt med den formativa bedömningen, att den är utvecklande och ”ser framåt”, att den är mer konstruktiv och synliggör elevens eget lärande på ett bra sätt. Samtidigt minns jag från min egen skoltid att det värsta jag visste var när lärare inte gav mig klara och tydliga summativa betyg på olika uppgifter. Förmig var det viktigt att få högsta betyg och jag kunde känna mig trygg när jaghela tiden fick bekräftat att jag höll mig på den nivån.

Som lärare tror jag dock att jag kommer att lämna mina egna gamla önskemål bakom mig, jag gillar arbetssättet med matriser och att ha fokuspå lärande och förmågor istället för kontrollerande av kunskap. Samtidigt brinner jag, och kommer alltid att brinna för, tydlighet mot mina elever. Om mina elever absolut vill ha ett bokstavsbetyg så tror jag att jag kommer att gedem det, men inte förrän EFTER att vi haft en formativ diskussion. Det är nämligen den bristen jag främst ser med att betygsätta elever med bokstavenlängst ned på ett prov eller på sista sidan av en uppsats – eleven ser bokstaven och glömmer och går vidare, framförallt om betyget var tillfredsställande högt. Det bidrar, för mig, inte till någon vidare utveckling av elevens förmågor.

Sen har vi också dilemmat med bedömning, vilken väg man än väljer att ta. Det är skitsvårt att bedöma och betygssätta! Det är svårt att vara objektiv och inte blanda in den bakgrundsinformation man har om eleven,det är känsligt om man vet att eleven/föräldrar kan bli ledsna/arga/upprördaöver betyget. Det är viktigt, och kanske lite pressande (framförallt som ny och osäker lärare!) att alltid ha underlag på det man betygsätter i slutändan i den händelse att man blir ifrågasatt/oense av/med eleven.

De bedömningar jag hittills gjort i samband med VFU eller påolika arbetsplatser har oftast varit väldigt ”bra”. Jag har sambedömt med erfarna kollegor/handledare och jag har aldrig känt att jag är ute och cyklar imin bedömning men jag tycker likväl att det är både känsligt och svårt och ingenting som jag någonsin kommer ta lättvindigt på – bedömning ska alltid göras på fullt allvar med stor noggrannhet.

Ibland kan jag bli irriterad på andra lärarstudenter jag möterför att det finns någon typ av prestige i att vara stensäker på allting, behärska alla områden och inte tycka att något är svårt. Självklart ska vi tropå oss själva och känna oss trygga i de lärarroller vi håller på att växa in i,men jag värdesätter ödmjukhet inför mitt framtida yrke och känner en storrespekt inför erfarnare kollegor. Det är ju de som är mitt framtida bollplank och min trygghet i många avseenden när jag lämnat högskolevärldens trygga famn, inte personer att se ned på och smutskasta. Jag har vid ett par tillfällen sagt ifrån i diskussioner där andra studenter talat ned verksamheter de besökt ochsågat verksamma lärare vid fotknölarna. Det är en sak att se kritiskt på saker, det är helt nödvändigt för att utvecklas och inte lättvindigt svälja allt manmatas med men ibland tycker jag att det kan gå till överdrift och att skolan istort, olika verksamheter och ibland även enskilda personer dumförklaras på ettonödigt sätt.

Jag tror verkligen att varje lärare gör sitt allra bästa utifrån dennes egna förutsättningar, det finns så mycket mer i kulisserna ändet vi kan se vid enstaka besök ute i de verksamma lärarnas praktik och jag vill faktiskt förmana till lite mer respekt och värdesättande av framtida yrkeskollegor. Självklart finns det bättre och sämre lärare, de har vi nog allamött under våra skolår men jag lever med en övertygelse om att ingen lärare vill vara en dålig lärare, arbeta på enkass arbetsplats eller göra ett dåligt jobb!

Likes

Comments

View tracker

Just nu har vi uppehåll från 10 veckors VFU:n under tvåveckor, varför vet jag inte och dagens lärare på föreläsningen på högskolan hade heller inget vidare svar. Själv hade jag sett stora fördelar med att få följa mina klasser även veckan innan lovet och sedan få följa med lärarlaget på deras lärarfortbildningsdagar v.44. Men men, ibland får man icke som man vill.

Idag ägnar vi oss åt specialpedagogik på lärarutbildningen, pratar diagnoser och olika dilemman. Det är ett spännande område menuppenbarligen svårt, många av oss studenter tycks vara lite rädda (mycketoförberedda?) inför att möta elever med olika diagnoser och funktionsnedsättningar.

Många verkar fortfarande vara inne på spåret att den bästalösningen är att sätta barn i behov av stöd i olika typer av särskolor. Huruvida det är rätt eller fel eller braeller dåligt tycks vara en het potatis att diskutera men den verklighet vi har idag bygger på en inkluderande skola där anpassningar är bättre än segregering. Faktum är att det idag är ganska ”svårt” att få en plats i den svenska särskolan. Fyra olika utredningar måste göras, det är;

ADL / Intelligens
Medicinsk utredning
Pedagogisk utredning
Social utredning

- AD Alla fyra kraven måste uppfyllas för att en elev ska kunna placeras i särskola. Jag tror att jag tycker att det är bra, man ska inte lättvindigt placera elever i särskola då detta starkt kan begränsa elevens framtida möjligheter. Frågan kvarstår dock, vad är bäst för eleven?

Min utgångspunkt är att det är väldigt individuellt vad en elev behöver och vad som är bäst för denna och det allra viktigaste tror jag äratt lyssna på eleven. Att göra saker över huvudet på elever, eller människor istort, är något jag är totalt allergisk emot. En gång i tiden var jag på enliten utbildning i att bli ledare inom ridsporten för ryttare (potentiella ryttare) med funktionsnedsättning. Då fick vi höra exemplet med hur funktionsnedsatta människor i rullstol ofta blir helt förbisedda när de är ute med en assistent. Det som ofta hände då var nämligen att mötande människordirekt vände sig till assistententen, redan vid stadiet ”hälsningsfras” och brukaren i rullstolen fick inte ens en blick.

För mig är scenariot ovan helt oacceptabelt men troligtvisallt annat än ovanligt. Framförallt tror jag att det är en bra konkretisering på vad som ofta händer för elever i skolan, kanske främst då eleverna är under18 år och skolan måste kontakta vårdnadshavare. I den bästa av världar kan då vårdnadshavarense till att inkludera barnet om inte skolan lyckas med det men här har jag tydligt sett hur det samarbetet brister. Det har blivit väldigt tydligt i mitt arbete med ensamkommande flyktingbarn där en (ofta tyvärr ganska oengagerad) god man sköter alla kontakt och alla beslut rakt över huvudet på barnet i fråga.

Här finns mycket att fundera vidare på. Vad gör vi? Hur gör vi? Varför gör vi det? Vilken roll har skolan och hur tydliga behöver vi vara i situationer som rör elever i behov av särskilt stöd? Betydligt tydligare och mer inkluderade än vad vi tror, tror jag!

Likes

Comments

Spenderat dagen på SU för kurs 2 i Svenska som andraspråk 1. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig eftersom jag samtidigt har min avslutande VFU på ämneslärarutbildningen vid Mälardalens Högskola. Så det är fullt upp! Men det är kul också, framförallt VFU:n, den är jag oerhört nöjd med :) Tror jag ska ägna ett helt inlägg åt det senare när jag få tid.

Men, åter till SAS och SU. Jag har precis avslutat första kursen som handlade om flerspråkighet och nu går vi in på ett 10 veckors grammatikblock. Tidigare var jag, för att krypa till korset, en riktig grammatikhatare... Men det har ändrats, faktiskt. Jag tror (eller vet) att mitt intresse för grammatiken väcktes i och med att jag började undervisa i SAS för drygt tre år sedan. I början fattade jag inte själv att mina kunskaper var bristfälliga men snart fick jag bittert erfara att det inte är hållbart att svara "Ehh... Jo... Men alltså, det bara är så!" varje gång eleverna hade en fråga i stil med "Vad är det för skillnad på VAR och VART?".

NU vet jag att det finns en grammatisk förklaring och det är något djupt tillfredsställande i att få delge sina elever sådana förklaringar och riktigt se hur det går upp ett ljus för dem. Just det är nog en av mina absolut största drivkrafterna i mitt yrke, att få dela med mig av min kunskap och se att den gör skillnad. Så, nu hoppas jag bli ännu bättre på grammatiken, både i att stärka mig själv i de kunskaper jag redan har men givetvis också att få möjlighet att tillägna mig helt nya kunskaper och insikter.

Nu rullar tåget snart in på slutdestinationen, tack så länge!

Likes

Comments

Nuså, ska det bli bloggande av! Har ju några mindre lyckade (men i början ack så ambitiösa) försök i bakfickan sedan tidigare. Oftast tycks det vara bristen på tid som får mig att lägga av men nu ska jag faktiskt försöka göra allvar av saken :) Jag gillar ju att skriva, älskar att diskutera och tycker om att dela med mig så förutsättningarna finns ju onekligen. Vem jag är kommer få visa sig med tiden, blir inget knastertorrt presentationsinlägg här inte.

På återseende!

Likes

Comments