Header

Det visade sig igår att det inte alls var UVI, det var värre än så. Gott folk, jag har gått och dragit på mig njurbäckeninflammation. Så, här ligger jag med feber, ont och en massa tankar om att detta är sjukt onödigt! Jag ska käka penicillin nu, så jag kommer ju bli bra men det är bara så irriterande att åka på detta nu. Det är säkert inte roligare någon annan gång heller så klart, så kortfattat: det är sjukt obra med njurbäckeninflammation. 

Planer för dagen: dricka massor, titta på film, dricka massor, sova, dricka massor, blir frisk, dricka massor... typ. :) 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja, det kan hända grejor snabbt ibland. Gårdagen var härlig rakt igenom men sen kom kvällen och det blev inte alls som jag tänkt. Jag kände under eftermiddagen att jag nog var på väg att få urinvägsinfektion, jag har haft det två gånger förut och mindes väl inte exakt hur det var men mindes väldigt tydligt att det inte är något jag gärna upplever igen. Jag började bälga i mig vatten i enorma mängder men det blev bara värre och värre under eftermiddagen/kvällen. 

När jag väl hade stängt (säkert den slarvigaste stängningen jag någonsin gjort) gick jag typ dubbelvikt av smärta hemåt. Hällde i mig ännu mer vatten (nu spetsat med citron) och meddelade min chef att jag inte mådde bra och eventuellt inte skulle kunna jobba idag även om jag fortfarande hoppades att jag skulle bli av med besvären under natten. Så blev det inte. Jag har inte sovit så mycket i natt då jag sprungit på toa typ hela tiden eftersom jag fortsatt hälla i mig vatten. Smärtan är kvar och jag har dessutom fått feber (wohooo!). 

Jag ska till läkaren om ungefär en halvtimme men förutom den lilla trippen kommer jag nog vara stationerad i soffan/sängen större delen av dagen, inlindad i en filt, drickandes te, vatten, tranbärsjuice och citronvatten... allt som kan hjälpa! UVI är ingenting jag rekommenderar! Inte alls. 

Himlans otur att detta skulle komma nu. Det hade jag ju inte räknat med. Men förhoppningsvis mår jag bättre redan i eftermiddag/kväll. :) 

Likes

Comments

Ja, dagens mötte satte igång något, det hände något. Jag har en spännande tid framför mig och det känns så himla kul! Jag är taggad till max och tror verkligen jag startat något fantastiskt! Jag vill inte avslöja vad det hela rör sig om riktigt än då det är lite tidigt att prata om redan nu men det kommer, det kommer mer. 

Jag sitter nu hemma efter att ha käkat en god lunch och ska snart ta mig ner till gymmet och köra ett pass innan det är dags för jobb resten av kvällen. Med största sannolikhet och förhoppning är jag trött när jag kommer hem i kväll och kan gå och lägga mig mer eller mindre omedelbart. :) 

Jag fick en liten tillsägelse av min syster idag. Det är ju min absolut största tro att vi själva lockar till oss allt vi vill ha (och allt vi har över huvud taget vare sig vill ha det eller inte) genom att tänka på det, prata om det och visualisera att vi redan har det. Idag uttryckte jag mina tvivel kring något jag väldigt gärna vill ha och hon påminde mig inom fyra sekunder om att jag inte alls gynnade mina önskningar genom att tänka på det viset. Hon hade rätt! Tänk så det kan gå, tänk så lätt det är att glömma att ens egna tankar är det starkaste verktyget man har! Jag skärpte till mig på direkten. :)

Likes

Comments

Nej, gårdagkvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det där med att luta sig tillbaka, äta i lugn och ro och ha en lugn och skön kväll fick jag helt enkelt bara släppa och lägga åt sidan. Min mamma ringde och ville ha hjälp på sitt jobb strax innan jag hunnit få upp min mat på tallriken, så det var bara att kasta i sig maten, byta om och springa ut eftersom mamma redan stod och väntade. 

Vi for iväg och sen kom jag hem betydligt senare och tröttare. Jag sjönk ner i soffan en stund, drack en stor kopp te och sen var det bara att byta om och glida ner i sängen. Som vanligt tog det mig ungefär två timmar att somna men jag somnade till slut i alla fall och idag vaknade jag pigg och alert. :) Jag har drömt så himla mycket i natt, så många olika drömmar, så mycket konstiga saker. Så jag har inte alls vilat i natt, jag har varit ute på äventyr. :) 

Dagen bjuder på ett möte om en liten stund, träning och sedan jobb till klockan 22. I morgon jobbar jag 8-14 och på fredag jobbar jag 16:15-20 och sen lördag 9-16.... det kommer bli en lång, lång, lång vecka detta. :D Tur jag verkligen älskar mitt jobb! :D 

Likes

Comments

Känner jag mig just nu. Jag har för ungefär en timme sen kommit hem från en utbildning i Stockholm. Jag var där hela dagen och har matats med information hela dagen, bara teori, teori, teori. Det var en väldigt trevlig kursledare, trevliga kursdeltagare och det var jättebra på så vis men att bara sitta i ett litet rum en hel dag och matas med teori gör en ganska mosig i huvudet. Att sedan sitta på ett tåg en timme tur och retur gör att man blir ännu mosigare i huvudet. Egentligen skulle jag gärna ha stuckit ut och sprungit en sväng nu men när jag kom hem ville jag bara få i mig mat och knät gör jätteont efter att ha suttit stilla en hel dag. Det är så svårt att avgöra, förmodligen skulle det vara bra om knät fick komma ut och röra lite på sig men samtidigt är det ju väldigt svårt att tvinga sig till löpning när knät gör väldigt ont. Dilemma! 

Jag nöjde mig med en stor kopp te i väntan på att maten ska bli klar, accepterade att detta får bli denna veckans vilodag (folk säger att man ska ha såna minst en gång i veckan) och köra järnet i morgon i stället! :) 

Nu ska jag luta mig tillbaka, äta min mat och bara inte utsätta min hjärna för någon mer information i kväll. :) 

Likes

Comments

Ibland får jag panik. Ibland, när jag känner att jag inte riktigt kan kontrollera situationen får jag riktig panik och jag känner hur jag mår dålig i hela kroppen. Det är ganska okul faktiskt. Oftast handlar paniken om pengar. Jag har aldrig haft det särskilt gott ställt och känt att jag har pengar över och kan spara eller hitta på en massa kul. Jag har aldrig behövt svälta eller inte kunnat betala hyran men vissa månader i perioder har det varit precis på håret. Det är en stor otrygghet. Det är jobbigt när den paniken kommer över en och den gör verkligen ingen som helst nytta. Den hjälper mig inte, den åstadkommer absolut ingenting annat än att den gör mig halvt paralyserad och får mig att må dåligt.

Så kan jag ju inte ha det. Dels är paniken helt onödigt, dels är den helt värdelös. Så, vad gör jag för att bli av med den? Det absolut bästa är ju om jag hinner stoppa mig innan paniken tar över helt och hållet och jag hinner tänka för mycket. Hinner jag det är det bara att ruska på sig och sen gå vidare med det man håller på med. Har jag däremot hunnit längre i mina destruktiva tankar krävs det lite mer ansträngning för att komma ur dem. Först måste jag bli medveten om att jag faktiskt befinner mig i en negativ spiral och det gör jag genom den obehagliga känslan i kroppen. När jag väl greppat den tar det en liten stund innan jag börjar kunna tänka tillräckligt klart för att inse att mina tankar inte hjälper mig. Därifrån är det ganska enkelt. Det är liksom bara att ställa om tankarna till något som kommer gynna en i stället. Antingen till praktiska lösningar på de problem man befinner sig i (detta brukar dock sällan fungera för mig) eller genom att visualisera hur det ser ut när problemen redan är lösta och man fått allt man vill ha (detta är den metod jag använder). Det brukar ta mig några minuter att ställa om men när jag gjort det känner jag genast hur knuten i bröstet börjar lätta och därifrån blir det betydligt mycket enklare att övergå i handling och ta sig ur problemet. 

Ärligt talat är det nog bara ekonomi som ger mig denna panik till och från men jag är övertygad om att metoden fungerar oavsett vilket problem det är som gör en osäker och rädd. I det stora hela handlar det om (som så många andra gånger) att ändra sin inställning och sitt tankesätt för att må bättre. Mår man bättre blir det  mesta lättare. Att ens ekonomi inte är superstabil gör att man ibland känner en stor otrygghet och otrygghet mår ingen bra av, det är stressande, det skapar dåligt humör och sprider negativ energi. Trots att jag ibland brottas med den här otryggheten är jag i grunden en otroligt lycklig människa och jag skulle inte byta ut mitt liv mot ​någons​, jag ​älskar​ mitt liv och allt jag varit med om har gjort mig till den jag är idag och jag vill inte vara någon annan. Detta visar hur viktiga ens egna tankar och inställning är. Det är egentligen grunden till allt! Kraften i positivt tänkande är enormt stark och den kan åstadkomma helt fantastiska saker.

Positivt tänkande! Wohoo! :D

Likes

Comments

Det är så jag tillbringar det mesta av min fritid. Jag älskar te, jag kan dricka hur mycket som helst, jag tröttnar aldrig. Eller, ja... hur mycket som helst vet jag inte i och för sig. Man blir otroligt kissnödig efter att ha druckit åtta koppar te (min koppar är inga småkoppar, här snackar vi riktiga, rejäla koppar som rymmer en godkänd mängd te) och jag tror att det ändå finns något stopp i mig, jag kan ju inte dricka tills jag spricker. Hur som helst, mycket te kan jag i alla fall få i mig. Jag vill dricka mitt te när det är nästan skållande hett, nästan så varmt att man känner hur det bränner hela vägen ner till magen (själva vitsen med te är väl ändå att känna värmen sprida sig i kroppen medan man dricker det?). Blir det lite för kallt tycker jag inte alls att det är lika gott längre, därför dricker jag dessutom mitt te väldigt fort. 

Jag har aldrig lärt mig dricka kaffe. Många i min närhet har tjatat, och gör det fortfarande, på mig om att jag måste lära mig dricka kaffe (främst morfar, han tjatar varje gång jag träffar honom. Han gör det med glimten i ögat men han gör det varje gång). Det är en social dryck, man blir inte vuxen förrän man dricker kaffe... Jag har hört så många argument! Men ändå har jag inte lärt mig dricka kaffe. Jag har provat några gånger men det smakar verkligen vedervärdigt i mitt tycke. Senaste gången jag provade var faktiskt julafton förra året. Jag lovade min morfar att jag skulle dricka en klunk kaffe om han gick med på att testa en ny putstrasa till sina glasögon (min morfar är den snällaste människan på den här planeten men han ser inte någon vits med att förändra sådant som alltid fungerat förr). Morfar gick med på det och jag testade en klunk kaffe. Morfars glasögon blev så rena och fina och jag tycker fortfarande inte om kaffe. 

Ärligt talat, jag har aldrig förstått vitsen med att lära sig tycka om något som man inte tycker om från början. På vilket sätt är det logiskt? "Nu ska jag tvinga mig själv att dricka den här drycken tills jag inte längre tycker den smakar urk och dessutom blir beroende av den". Det verkar helknasigt om ni frågar mig. Jag hade förstått om det var så att kaffe hade mirakulösa hälsoeffekter och skulle förebygga hemska sjukdomar eller förlänga mitt liv men så är det ju inte. Även om det finns saker i kaffe som är nyttigt för mig finns det även saker som är mindre nyttigt för mig och jag kommer inte dö ung bara för att jag inte dricker kaffe. Så, vad är vitsen med att lära sig tycka om något som man inte tycker om från början? Argumentet att det är en social dryck tycker jag inte riktigt håller heller. Jag blir ju inte mer social bara för att jag håller en kopp i min hand och om jag nu nödvändigtvis måste hålla i en kopp för att accepteras socialt borde inte koppens innehåll ha någon som helst betydelse för det sociala samspelet. Om mitt sällskap har svårt att socialisera med mig på grund av avsaknaden av en kopp eller på grund av att koppen är fylld med något annat än just kaffe ligger problemet förmodligen varken hos mig eller den dryck jag väljer att hälla i mig. 

Det här med att bli vuxen vet jag egentligen inte så mycket om. Jag vet i alla fall inte om det har någon direkt koppling till kaffedrickande. Jag skulle absolut inte ljuga så grovt som att påstå att jag är vuxen. Åldersmässigt ses jag nog som vuxen, jag tar vuxet ansvar för min ekonomi och mitt liv men att kalla mig vuxen... nej, det vore en direkt lögn. Jag är långt från vuxen i själ och hjärta och, ärligt talat, så önskar jag aldrig bli vuxen varken i själ eller hjärta någonsin. Så, vad beträffar kaffe och vuxen het vet jag ytterst lite men är heller inte särskilt angelägen att ta reda på hur det ligger till med den saken. Blir jag vuxen av att dricka kaffe är jag väldigt tacksam över att jag slipper. :) 

Se där! En rubrik till vilken jag bara tänkt skriva lite kort om min kärlek till te under visade sig bli rubriken till en filosofisk diskussion om kaffe och att bli vuxen. Så kan det gå! Min kopp med te har tagit slut under tiden jag skrev detta, så jag måste gå och fylla på nu. :)

Likes

Comments

Ja, en bra start gör en hel del. Det är så mycket lättare att ha en fantastisk dag om man får en bra start på den och inte genast känner att man måste jobba i uppförsbacke när man vaknar, jag är medveten om det. 

Den här dagen började perfekt och jag har haft en underbar dag från när jag slog upp ögonen tills nu och jag räknar med att den fortsätter likadant resten av kvällen, :) Efter att ha skrotat runt här i ganska många timmar efter att jag vaknat (eftersom min kropp av någon outgrundlig anledning tyckte 4:15 var en bra tid att vakna denna lördag) klädde jag på mig och tog en lång promenad med en vän. Det var hur mysigt som helst, vi pratade om allt och ingenting medan vi gick på vägar, cykelbanor och stigar som ingen av oss hade gått på förut. Jag har sett en massa nya saker som jag inte hade aning om fanns i den här staden, Bland annat ett helt underbart litet hus som stod nedsläppt mitt i skogen. Helt fantastiskt var det och överallt kunde man känna doften av fuktig mossa och svamp, jag var lycklig i hela kroppen! :D 

Förutom promenaden har jag hunnit med en liten löprunda, en lång, varm dusch, lite småplock hemma och en tur till affären. Nu väntar äventyr med trevligt folk till kvällen. Den här dagen har jag inte haft minsta motstånd, det har bara rullat i rätt riktning. Tänk vad en bra start kan göra. :D 

Likes

Comments

I morse när jag vaknade (klockan 04:15 av någon okänd anledning), och faktiskt varenda jäkla dag jag vaknar, överväldigades jag av en enorm känsla av tacksamhet. Varje morgon jag vaknar är jag glad och tacksam över att jag får vakna, att jag får lov att finnas och ta del av den här fantastiska världen vi lever i. Det finns mycket hemskt i världen, det vet jag (även om jag faktiskt extremt sällan ser något utav det) men oavsett hur mycket hemskheter det må finnas kan man inte säga annat än att det är en helt otrolig värld vi lever i. 

Det finns så mycket vackert, det är så otroligt att vi över huvud taget kan leva här på ett stort klot som bara råkade hamna på exakt rätt avstånd från vår sol. Förstår ni hur osannolikt det är? Förstår ni hur lyckligt lottade vi faktiskt är? Vi borde leva varje dag med tacksamhet och vi borde verkligen vårda den värld vi har mycket bättre. 

Det kommer över mig ibland, hur mycket det är som faktiskt har fungerat och klaffat helt rätt bara för att göra min lilla, mikroskopiska existens möjlig. Inte nog med lyckträffen att just den här planeten lyckades hamna på rätt avstånd från vår sol, dessutom har liv utvecklats, evolutionen har sett till att vi hamnat där vi är idag och alla biologiska fullträffar som gjort det möjligt för just mig att existera och utvecklas till den personen jag är idag. Jag blir alldeles knäsvag när detta händer (och det är verkligen varje dag jag känner så) och jag bara önskar att det fanns någon jag kunde överösa min tacksamhet  men det är ju svårt att göra det över typ universum... planeten... världen... Så jag har valt att leva varje dag och vara lycklig och tacksam. Det enda jag kan göra är att ta vara på det här fantastiska livet jag fått möjligheten att vara en del av och jag tänker verkligen leva det till max! Min yttersta strävan är att leva så att jag är lycklig och mår bra då jag utgår ifrån att det är mitt bästa sätt att visa den tacksamhet jag känner. Det kan omöjligt finnas någon vits med att trampa runt sin tid här i världen och slösa sin energi på sådant som får en att må dåligt eller vara ledsen. 

Nej, jag älskar livet och jag tänker dansa, sjunga, hjula och hoppa genom det med glädje i vartenda språng! Och jag tänker göra allt jag kan för att sprida samma glädje till alla jag möter! Världen är vacker och livet är magiskt! :D Jag är så jäkla glad att jag får vara just jag! 

Likes

Comments

Sover jag som en tomte när jag väl sover. Jag tycker egentligen inte alls om att sova, jag tycker det är så okul och man missar så himla mycket roligt man skulle kunna göra i stället. Men när jag väl sover gör jag det under inte mindre än fyra härliga drömfångare, varav jag gjort tre stycken själv. :) 

Jag är spirituell och tror på det mesta som rör magi, andar och energier. Jag är övertygad om att drömfångarna skyddar mig mot onda energier när jag sover och de fungerar verkligen för mig. 

Många jag pratat med är skeptiska till allt man inte kan se eller ta på eller förklara med hjälp av matematiska formler. De menar att drömfångarnas effekt på mig endast beror på placebo. Nu tror jag ju verkligen inte att det är så men om det nu skulle vara placebo spelar det väl ingen roll? Så länge det faktiskt fungerar är det väl helt oviktigt om man kan förklara varför eller hur det går till?

Inatt ska jag sova riktigt gott och jag ska drömma magiska drömmar under mina drömfångare. :)

Likes

Comments