View tracker

Nu går jag till SKOLAN! Glädjeyran är TOTAL!!! 🎉🎉🎉

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

... är sista dagen innan mitt nya liv. Detta är officiellt sista dagen på det förhatliga frilanslivet, och sista dagen på min utmattning och därpå följande sjukskrivning. 

I morgon börjar jag skolan: naturvetenskapligt basår, delkurserna matte (D) och fysik (A och B). Sedan, på vårterminen, ska jag läsa kemi (A och B), och därefter Kemiprogrammet nästa höst! Jag ska bli kemist, det jag ville bli redan när jag gick i högstadiet. (Livet ville dock annorlunda där ett tag.) Jag är 33 i dag. Det är aldrig för sent.

Jag är så otroligt pepp, nöjd och glad, och så stolt över mig själv.

När jag kliver upp i morgon börjar det. Mitt älskade nya liv.

Likes

Comments

View tracker

​Jag får inte riktigt till det här med att blogga. Jag vill, men det händer inte. Jag har blivit sjukskriven för utmattning och depression, och har så varit i flera månader nu. Diagnosen ändrades nyligen till endast utmattning. Hur som helst är jag helt färdig. Jag är ändå tacksam mot mig själv för att jag drog i bromsen någorlunda i tid, för jag känner till mååånga värre fall än mitt (tyvärr). 

Men så är läget just nu. Det är mycket jag vill, men jag åstadkommer lite. 

Likes

Comments

Ni vet hur det blir. Man ba': Jag kliver upp 7.00, sedan en snabb frukost, sedan ska jag göra mig i ordning och därefter jobba, jobba, jobba. Och visst, man kliver upp 7.00 (det vill säga, radion går i gång då, själv lyckas man inte vakna till liv förrän 7.50). Mata katten, dricka vatten, tvätta ansiktet, duka fram frukost. Ska bara äta snabbt, max en halvtimme. Två timmar senare (!) måste man bara städa. Sedan sätter man sig med datorn i knät för att jobba - i favoritfåtöljen. Katten kurar ihop sig vid ens fötter på fotpallen, fåtöljen är skön ... och man börjar läsa bloggar. Sedan, när alla bloggar man brukar läsa (och några till, för säkerhets skull) är avhandlade, och man precis, till slut, ska till att äääntligen sätta i gång ... då blir man vrålhungrig. Så nu kokar jag pastavatten (till ostfylld tortellini med smör och oregano), och ska glamouröst nog äta framför datorn. För nu måste jag verkligen börja.

För övrigt, är jag den enda som blir hungrig så snabbt igen efter frukost? Mellan lunch och middag kan det gå nästan hur lång tid som helst för mig, men mellan frukost och lunch får det gå max tre timmar. Det slår aldrig fel.

Likes

Comments

Jag har hållit på och inrett om hemma i tre dagar - the perks of a frilansare, att styra sitt eget schema. Fast inte tre heldagar förstås - i går jobbade jag klockan 10-14, och i dag 16-21. Bara första inredningsdagen, tisdag, jobbade jag inte alls. Det var egentligen så hela inredningsgrejen kom till: Jag hade sådan grav ångest i tisdags, livsstress, att jag var oförmögen att få något alls gjort. Jag lyckades inte ens öppna någon av mina uppdragsmappar utan satt bara framför datorn och glodde, ända tills jag kom på den i sanning briljanta idén att åka till Ikea. Fy så bra. Med det beslutet lyckades jag också kanalisera flera dagars rastlös längtan efter hemtrivsel, inspirerad av flera bloggars diverse inredningsinlägg. Inte minst Sandra Beijers turkosa nattduksbord - och döm om min lycka när jag på Ikea gick fel, hamnade på badrumsavdelningen, och sprang på detta pelarbord. Hallå, tack till Ikeagudarna som ledde mig vilse! Pelarbord, nattduksbord - det blir vad man gör det till. ;) Jag köpte också andra saker: stora prydnadskuddar på rea, lampor, nytt överkast (bytte ut mitt typ åtta år gamla leopardmönstrade mot ett ljuvligt i pastellrosa), blev kär i en spegel, m.m. Men nog om inredning nu, när jag inte orkar rodda med bilder. (Sorry ...)

Det ska dock sägas att hemtrivsel alltid har varit väldigt viktigt för mig, och att heminredning alltid har varit ett stort intresse. I dagsläget handlar det om att jag inte trivs där jag bor samt övrig stress som under lång tid har samlats i huvudet och kroppen. Sådant som inte är bra att bära på ... Nåväl, detta är förstås helt egna inlägg, så nog om det nu.

Nu har jag jobbat klart för kvällen, och sitter och dricker en kopp te innan det är dags att gnugga bort smink. Dagen har varit bra, men började väldigt tidigt. Morgonpigg som jag vill vara (men inte nödvändigtvis är) klev jag upp 06.30. Lång frukost, och sedan begav jag mig för att simma. Det finns ju olika typer av frilansjobb, och mitt innebär att jag, om jag inte väljer att resa på mig, kan sitta still 24/7. Jag behöver verkligen röra på mig, jag måste det - och på sistone, typ senaste veckan eller så, har jag dessutom haft ont i ländryggen precis hela tiden. Men så är det detta med att skaffa sig nya vanor ... Men i väg kom jag, och älskar att simma gör jag (och att träna generellt egentligen, som tur är - nu ska jag bara få in vanan, som sagt). Men till min förvåning var det inte skönt för ryggen med simning: värken tilltog nästan omgående och släppte inte. Det gjorde ont nästan hela tiden och jag klarade därför bara 600 meter, och var dessutom bra mycket långsammare än jag någonsin varit. Jag har inte simmat på ett år, men ... Jösses, liksom. Efter (att jag gav upp vid) 600 meter var det dags för några omgångar bastu och kallbad, och sedan smink, gardinshopping på Åhléns (det vill säga, mer inredning). Efter simningen, när jag väntade på vagnen till Åhléns, gjorde det så ont i ryggen att stå att ögonen nästan gick i kors på mig. Där får man för att man försöker sköta en del av sitt liv ... Så denna eftermiddag och kväll har jag jobbat från sängen, hah.

Men sanningen att säga blir jag lite orolig. Jag antar att det som gäller är att satsa på muskelstyrka, men med lätta vikter - för är ryggen så här svag måste risken för skador vara hög. Och ryggen som, tillsammans med benen, var min starkaste muskelgrupp, buhu ...

Nåväl, nu är det som sagt dags att gnugga smink. Helgen blir att ösa jobb, bege sig ut på promenader samt middag hos en vän på lördagskvällen. Tjipp.

Likes

Comments

Metro Mode listade i höstas fem tips för att bli en bättre frilansare. Det första tipset var att försöka hålla kontorstider.

Och ja, herregud, så jag kämpar med detta! Jag har en hel mapp i min Dropbox, som jag om och om igen fyller med nya scheman, gamla scheman, nya tankar, gamla tankar, nya strategier, gamla ... Ja, ni fattar. Jag har frilansat i snart två år nu, och jag kan säga en sak: Man kan falla i fällan direkt. Det är jättelätt.

Jag skulle rekommendera varje frilansare, blivande och "gammal", att på en gång, omgående, direkt vara väldigt uppmärksam på hur man jobbar, för det drar nämligen gärna i väg och man jobbar hela tiden. Det är det som varit mitt problem ända från början, att det är så lätt att jobba morgon till kväll, man är ambitiös och det är så roligt och man får ju så mycket gjort. Javisst, det är det, och det får man. Ett tag. Sedan sitter man där och har dragit på sig så mycket jobb att man inte kan göra annat än att just jobba från morgon till kväll, man har inte något annat val än att fortsätta. För visst, det går att jobba mer än heltid, och ibland kan det vara både lockande, inspirerande, peppigt och roligt. Men det är när man har ett val att backa. Inte när man målat in sig i ett fullsmockat, tidspressat hörn.

En strategi som jag om och om igen återvänder till är just att försöka hålla kontorstider. Jag har ännu inte lyckats särskilt bra med att etablera en sådan vana - inte minst för att jag blivit så van att jobba lite när som helst att det är jättelätt att göra avsteg, hur stark förändringsvilja jag än har - men jag försöker. Jag tänker mig jobb mellan 9 och 18, med en timmes rast mitt på dagen för lunch och promenad, och på sistone har jag även börjat föreställa mig att jag har en arbetsgivare som väntar på att jag ska vara på plats och börja jobba den tiden. Så att jag alltså inte kan dyka upp 9.45 (för då är jag sen!) och gå 20 (för då är det "larmat" på min hittepåarbetsplats och det är två timmars gratis övertid och jag missar att ha ett liv, hallå). Vidare tänker jag mig att kunna sluta tidigt två kvällar i veckan, typ 16, och att jag jobbar även lördagar för att möjliggöra det (lördag blir då en av dagarna då jag slutar tidigt, den andra är typ onsdag eller något). Och så är jag helt ledig på söndagar. Denna tänkta arbetsvecka blir då hur som helst längre än 40 timmar (44, för att vara exakt), men så får det vara, för andra delen av pannkakan är att jag inte tjänar mest i världen (snarare tvärtom).

Mitt problem är min ovana vid rutiner samt lättheten att göra avsteg. Jag försöker hålla dessa tänkta tider strikt, med den olyckliga följden att så fort jag gör minsta avsteg rasar allt. Knepet kanske är att inte rucka minsta lilla förrän man har etablerat en ordentlig vana (vilket antagligen tar lång tid, kanske ett år, vad vet jag?), men hittills har jag alltså egentligen inte lyckats med den föresatsen.

... Hjälp!

Likes

Comments

Ett riktigt bra tips för håret är denna skäggolja (ja, skäggolja!) från The Bearded Man.

Jag köpte tre små flaskor (10 ml styck) till min pojkvän i julklapp, men jag råkade testa och använder nu själv oljan efter i stort sett varje hårtvätt. Håret blir mjukt, lent, otroligt väldoftande och inte frissigt, men utan att bli tungt. Även min pojkvän använder så klart oljan - till sitt skägg, förutsägbart nog, hehe - och säger att den är mycket bättre och gör skägget mycket mjukare än någon annan skäggolja han testat (som haft skägg i fjorton år).

Våra "hårförhållanden" är som man kan förvänta sig: hans skägg är som skägg är, grovt, medan mitt hår har normaltjocka och relativt torra strån (men rätt många). Oljan är tunnflytande och två droppar räcker för min längd, som är några centimeter nedanför axlarna. Jag upplever inte att håret tyngs ner eller blir flottigt i förtid, vilket faktiskt har skett med ett flertal andra vanliga håroljor jag testat genom åren (typ Orofluido, Macadamia Oil, Goldwell från matbutiken etc., etc.).

Men det bästa av det bästa, för en doftjunkie som jag, är att denna olja finns i en hel uppsjö dofter. Jag, som älskar orientaliska parfymer, gillar doften Sandalwood bäst. Av de två andra doftar Spanish Orange väldigt mycket apelsin (och föll väl egentligen inte någon av oss i smaken, tyvärr), och Mahogany doftar gott av typ sött trä. Men Sandalwood vinner i min bok, alltså.

Här finns alla dofter och storlekar (och även skäggvax, skäggtvätt m.m.), men märket finns säkert annanstans också.

PS. Ej sponsrat inlägg. Man ska dela med sig av bra tips.

Likes

Comments

Jag har för tillfället inget hem. Inget eget, riktigt hem. Hur det kommer sig är för att jag för några år sedan flyttade utomlands, sa upp min lägenhet, förstod så småningom att jag inte ville vara utomlands och flyttade åter. Nu har jag ett tillfälligt boende och det, kompat med att jag jobbar som frilans och alltså sätter mina egna tider med allt var det innebär av brist på yttre struktur, känns vissa dagar som om det knäcker mig. Jag läser blogginlägg om nattduksbord och trägolv, om middagar med vänner och pasta med grädde och salvia, om spelkvällar, och tvingas dra hårt efter andan om och om igen för att inget av det där kan jag ha just nu. Inte på riktigt. Men åh, vad jag behöver det.

Ja, jösses. Livet. Man tror att man är vuxen, men fram till för bara ett par år sedan trodde jag att vuxen innebar att man inte begick misstag längre. Att man visste vad man ville, och att allt i livet därför bara kunde bli bättre. Så antingen var jag inte vuxen, eller så stämmer det inte att vuxna inte begår misstag. Jag tror på det sistnämnda.

Likes

Comments

Det passar ypperligt att det första inlägget på denna blogg kommer till just i dag. I detta nu sitter min pojkvän och jag, två frilansare, efter en lunch på stan och jobbar på ett kafé. Detta ska vi göra fram till klockan nitton, då vi ska bege oss hem för att lämna av våra datorer, innan vi åker och äter middag. Vi ska fira vårt nya liv, som börjar i dag. Det är viktigt att fira allt som går att fira, och ännu viktigare är det att fira kärlek.


Likes

Comments