Header
View tracker

Hej alla fina. Igårkväll kom jag fram till Linköping och har sedan dess bara varit på sjukhuset, med uppehåll för att sova hemma hos P's föräldrar över natten. Men nu är vi här på avdelningen hos dom igen. Förvänta er sämre uppdatering de närmsta dagarna. Jag hoppas (och vet) att ni förstår. Ta hand om er, och påminn dom ni älskar hur mycket dom betyder för er. Helst innan ni går och lägger er. Kram.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Inredning, Lägenheten

Vet ni vad... Det finns en risk att jag kommer ta bort stora delar av vad jag gör om dagarna framöver. Eller så häver jag ur mig allt jobbigt. Jag vet inte. Men ni vet att jag mår dåligt, att jag knappt äter och att vi sörjer. Och just nu vill jag fokusera på annat. Typ glada listor eller saker som peppar mig. Hoppas ni förstår.

Jag har ju delat med mig utav att P och jag bråkar om inredning. Så jag tänkte visa er vad vi är oense/överens om... Först och främst kanske ni ska få se våra olika stilar. Vi börjar med min älsklings:

Skotsk/engelsk stil (valde smått överdrivna bilder för att ni ska förstå vad jag menar och kommer göra detsamma med min inredningsstil). Det här är ju endast gamla möbler/detaljer. Om jag ska tala för honom nu, så gillar han det lite ljusare och mer blandat modernt/gammalt.

Jag tycker inte alls att det här är fult, tvärtom. Snarare maffigt, lyxigt och karakteristiskt. Det speglar honom som person och vad han gillar och har för intressen. Det är randiga tapeter, skotskrutiga filtar, troféer och djurpälsar. P är ju inte en sån som lever i en ungkarlslya med gråa väggar, som saknar konst i tavelramarna och har skippat kuddarna i soffan. Och jag älskar det!

Min stil, dvs mer dansk. Det är svårt för det finns inga bilder på Pintrest som är exakt som varken jag eller P vill ha det. Därför visar jag er lite hårddraget. Jag gillar också färg och trä precis som honom, men mer avskalat och modernt.

Jag levde i någon slags förnekelse precis när vi hade köpt lägenheten, att vi hade rätt lika stil och att det här skulle bli en romantisk dans på rosor. Men det är bara romantiskt när vi väl enas. Och det gör vi sällan som ni säkert förstått.

MÖBLER/SAKER DÄR VI ÄR OENSE...

HIMMELSÄNG
Hans stil // Min stil

Tänk bort allt runtomkring och fokusera på stilen på möbeln. Vi kan typ inte ens säga ordet himmelsäng utan att börja tjafsa.

MATBORDSLAMPA
Hans stil // Min stil

Han vill ha en kristallkrona medan jag istället gillar två maffiga bubblor ifrån Tom Dixon. Skriker typ när jag kollar på dom. Dock har han konverterat mig lite och efter en del eftertanke kan jag tänka mig en kristallkrona. Men kanske en mer modern än klassisk. (Vi vet inte ens om vi ska bygga ut ett matrum än haha...)

TROFÉER
Hans stil // Min stil

Jag tror att om mitt hjärta fick välja helt fritt så skulle han smälla upp alla troféer han hade på väggarna. Jag tycker att det är fint men det kanske räcker men 2-3 stycken. Dock har vi inte tjafsat om detta än men är 100% säker på att det kommer haha...

SOFFBORD
Hans stil // Min stil

Jag vet i och för sig inte om han ville ha ett sånt här marmorbord hemma eller om det bara var ett förslag. Men jag typ skrek nej rätt ut. Jag blir helt stressad över hur fyrkantigt (och mainstream) det är. Absolut inte fult. Men inte min stil. Dock gick Mitt Hjärta med på en glasskiva nu, som vi letar ben på för tillfället. Men där är vi också oense haha... Det kanske blir ett ovalt träbord tillslut i alla fall.

MÖBLER/ SAKER DÄR VI ÄR ÖVERENS...

ELEMENTSKYDD

Där är vi helt ense. Det ger ett helt annat intryck än om elementen syns. Jag kan faktiskt tänka mig ett vitt med rotting i mitten. Snyggast är ju om dom är inbyggda (som på högra bilden), men det funkar nog inte i vår lägenhet. Några kompisar sa att det kostar ca 6000kr per fönster att montera dit dock. Men då blir det exakta mått etc.

VITA GLASDÖRRAR

Om vi bygger om lägenheten från en 2a till en 3,5a (ritningarna finns här) så behöver vi tre nya dörrar. P föreslog dom svarta här över men jag sa bestämt nej och visade honom istället de här vita klassiska. Och han höll direkt med.

MARINBLÅ SÄNGRAM

Inte en gavel, utan ram. Den är beställd redan, och är så sinnessjukt riksfet (här hittar ni ett inlägg om den). Vet inte hur många veckors leverans det var på den dock...

...Även om vi diskuterar om m-i-n-s-t-a lilla grej som ska in i lägenheten, så är jag ändå glad över att vi gör det. Det är ju en utav dom sidorna hos honom som jag älskar. Att han är envis, bestämd och går sin väg. Jag hade i slutändan spytt om jag hade haft en mesig och velig kille som lät mig bestämma allt. Jag vill ju ha vårt gnabb. Men vi båda måste nog jobba på att ge med oss. Det är nog bra för oss båda att inte få vår vilja igenom jämt. Hade ni det lätt med inredningen när ni flyttade ihop med er partner? Eller är det någon möbel ni tycker är svinful eller toksnygg? Let me know!!

Likes

Comments

View tracker

Först och främst, tack för alla fina kommentarer och sms som jag har fått de senaste dygnen. Jag förmedlar allt vidare till min pojkvän. Det är så fint att ni bryr er. Det känns verkligen som att ni är mina närmsta vänner ibland, hur luddigt det än må låta. Men ni tar mig för den jag är, peppar i motgångar och gläds för min skull i uppgångar. Det är så jäkla fint tycker jag. Och när ni kommer fram på stan och säger "Men hej Ellinor!", ger mig en kram och önskar mig en fortsatt trevlig dag.. Som om vi har känt varandra hela livet. Eller höjer en skål genom rummet om vi möts ute på krogen.

Ibland om kvällarna kan jag bli helt överväldigad av hur fina människor ni är. Speciellt om någon under dagen har kommit fram och sagt att jag har förändrat ert liv. Att JAG har gett er drivkraft, mod, hopp, eller vad det nu än kan vara. Herregud. Ni ska veta att ni alltid har gett mig detsamma tillbaka. Och ingen av er har varit ensamma om att bara ha en förälder, att ha blivit mobbad, dumpad, playad eller huggen i ryggen. Vi har blivit det tillsammans.

Och så gör det mig så stolt att bloggen många gånger blir ett forum för er att hitta nya vänner och fråga om råd. Ni är alltid aktiva i kommentarsfältet. Typ som i det HÄR inlägget när ni var flera HUNDRA pers som kommenterade och peppade varandra. Jag har tagit det med mig enda fram tills idag. Ni kanske är sugna på ett nytt sånt inlägg snart? Det känns som många mår dåligt nu i december.

Afternoon tea med lyssnare (till Måndagspepp) och läsare ifrån alla möjliga ställen i Sverige.

Shit! Hur sjukt att jag och Hanna åkte runt i Sverige och föreläste om drömmar, att driva bolag som ung tjej, näthat och inställning. Det känns som att det var sååå länge sen. Men det är ju bara förra året.

Haha jag Googlade precis på Måndagspepp och då kom vår gamla podcasts instagram upp. @mandagspepp2015. Skrattade seriöst så jag vred mig i stolen. Man var så liten. För bara typ ett halvår sen. Åh. Det är verkligen så fint att ni har hängt med mig i så så så många år.

Jag är nog en utav få bloggare som har riktigt nära kontakt med mina läsare. Vi mailar varje vecka och hjälper varandra med råd och stöd.

Idag känner jag mig så himla tacksam. Tack verkligen.

Likes

Comments

Lista

9 sidor jag gillar med mig själv VS 9 sidor jag inte är lika förtjust i...

Saker som jag är stolt över:

1. Positiv. Händer det något jobbigt ser jag 9/10 gånger det positiva i situationen. Det är nog en överlevnadsinstinkt för annars hade jag blivit galen.

2. Empatisk. Mår någon annan människa dåligt så gör det fysiskt ont i mig. Bara vill, måste, hjälpa till. Min pojkvän tycker att jag kanske inte behöver ge bort mitt kreditkort till en hemlös, utan det kanske räcker med att ge en slant. Ni fattar.

3. Idéspruta. När det kommer till saker jag brinner för det vill säga. Frågar någon vad vi ska äta så står det still i huvudet. Frågor någon hur vi ska lösa ett problem kommer jag på 10 olika lösningar inom 10 sekunder.

4. Personlig. Jag är inte rädd för att bli personlig i ett samtal. Och skrattar ofta högt och okontrollerat. Är mig själv liksom.

5. Envis. Jag är inte den som lipar och ber vänner om hjälp i första taget. Dåligt på många sätt, men har också tagit mig väldigt långt.

6. Trygg. Jag är ingen lugn och harmonisk människa i grund och botten. Men jag tror att när någon behöver en axel att luta sig emot, så känner dom att jag står med båda fötterna på jorden.

7. Pålitlig. Jag skulle kunna döda för mina vänner. Under tonåren upplevde jag ofta att jag levde för mig själv, och mina vänner blev min absolut närmsta familj (för att jag isolerade mig och ville ha det så). Då lärde jag mig hur man är en god vän. Jag ser dom, hör dom och ger dom uppmärksamhet. Jag tar ingen för givet. Jag måste dock lära mig att inte ta alla andra i första hand jämt.

8. Förlåtande. Jag ältar väldigt sällan, och skäller aldrig ut. Däremot... Har någon sårat mig så kommer jag alltid att bära med mig det innerst inne.

9. Kärleksfull. Lär man känna mig och kommer mig nära, så finns det ingen gräns för hur mycket kärlek jag kan ge av mig själv.

Saker jag inte är lika förtjust i:

1. Självkritisk. Jag har egentligen ett starkt självförtroende, men det är just det senaste veckorna som det har varit som bortblåst. Jag känner aldrig att någonting jag gör blir bra.

2. Bekräftelsebehov. Absolut inte i alla sammanhang, utan mest med P. Inbillar mig att han *POFF* ska sluta älska mig. Jag drabbas av en smärre panikångestattack varenda gång. Samma i jobb, då behöver jag någon som klappar mig på axeln. Annars blir jag hård mot mig själv.

3. Virrig. Jag kan vara en dålig lyssnare (svävar iväg), dålig på att höra av mig och dålig på att plocka undan mina saker. Jag gör det aldrig med flit och det slutar ofta med att jag känner mig värdelös för att jag inte klarar av "basic saker". Borde göra en ADD utredning 2017. Kanske borde bli ett nyårslöfte?

4. Osäker. Det här har kommit tillbaka (som om puberteten ger mig ett spratt). Är osäker på yttre faktorer, som min stil, hur jag framställs i olika situationer etc. As jobbigt är det. Men förmodligen bara en period som resultatet av många nya intryck de senaste veckorna. Det blir faktiskt bättre och bättre för varje dag.

5. Inget tålamod. Jag har verkligen jobbat på den här punkten i så många år (med tanke på syskon med diagnoser), men jag har svårt för när saker går i slow-motion. Kan folk prata fortare? Gå snabbare? Komma till sak direkt?

6. Hård. Om jag vill och bestämmer mig kan jag bli totalt iskall och stänga vad som helst ute.

7. Dålig på att avsluta saker. Jag kan starta upp vad som helst, när som helst. Komma på nysatsningar och öppna stängda dörrar. Men att hålla det i rullning tycker jag blir trist i längden.

8. Dömande. Absolut inte så att det går till överdrift, men tillskillnad ifrån förut när jag aldrig någonsin dömde någon, så har jag märkt en skillnad. Samtidigt så tänker jag att alla dömer mig i alla fall. Varför ska man älska alla om alla inte är villiga att älska en tillbaka? Typ.

9. Feg. Allt är ju relativt. Jag klarade av min scenskräck och har hållit i både föreläsningar och framträdanden för 200 pers. Men att ta steget ut och hoppa direkt (utan att ha ältat det i huvudet fram och tillbaka i flera månaders tid) måste jag jobba på.

Likes

Comments

Tankar

Hej alla kära. Dagarna går så fort men ändå så långsamt. Jag har nog gråtit mest hela dagen, med undantag från min körlektion. Varnade Jessica för att jag kanske skulle börja gråta om jag la i fel växel. Och hon sa att det var helt okej. Det tyckte jag var fint.

För tillfället kan jag inte kontrollera hur min kropp beter sig. Kommer det tårar så gör det. Det är ingen idé att försöka bränna dom inne, som jag i vanliga fall gör. Kroppen styr sig själv. Egentligen hade jag tänkt att försöka vara som vanligt i bloggen trots det här, men det känns så fel. För ingenting är ju som vanligt. Dessutom är hela huvudet mosigt. Jag har glömt trafikregler, hur man bloggar och att plocka ur tvätten. Saker som annars sitter i benmärken ni vet? Erbjuder någon mig hjälp, eller vill skicka ett fint bud hem, rinner tårarna. Små saker blir så stora. 

​​​​​ På onsdag åker jag eventuellt ner till Linköping, det ska bli skönt. Att hålla hand och gråta tillsammans. Men det kommer bli väldigt väldigt jobbigt också. Förbannade cancer.

Förlåt. Men jag är inte mig själv just nu. Ingen i min omgivning är det. Då är det svårt att vara på topp.

Likes

Comments

Mitt i allt skit tänkte jag bara visa vilken härlig kväll jag hade i veckan. L'occitane bjöd nämligen in till middag på Söder vid Mose Backe. Precis vid mitt gamla gymnasium (Sjölins Södermalm) alltså! Det är världens mysigaste område.

Det var ett julpyntat kök med ett uppdukat långbord. För mysigt för att vara sant.

Försökte fånga alla små detaljer så att ni kunde få en känsla av hur det var.

När vi kom fram bjöds vi på spetsad äppelmust med kanelstänger i. Jag fick julfeeling direkt. Det är faktiskt en perfekt grej att bjuda på under alla julpyssel framöver. Speciellt för dom som inte gillar glögg.

Ett nyårslöfte jag ska ha är att bli expert på dukningar. Det kommer bli enklare i nya lägenheten när vi köper ett nytt stort bord. I dagsläget äter vi ju på en flygplansvinge (som vi förmedlingen kommer att använda som skrivbord sen istället). I vilket fall. Då vill jag duka upp så här fint! Vårt första riktiga mys (när nya lägenheten är inredd osv) kan jag tänka mig kan bli runt påsk. Ååå det vill jag ha! Påskmys hos oss vid Odenplan it is! Jag hatar att pyssla, så P kanske får klippa ihop välkomstkorten. Eller så kör vi en hederlig Facebook-inbjudan.

Fina Gertrude som jag hade som bordsdam.

Jag fick en jättegod tonfisk att hugga in på. Kocken var ingen mindre än Johanna Westman, som drev barnprogrammet "Rätt i rutan" när jag var liten. Det var tack vare henne jag ville bli bagare en period, och knåpade ihop muffins, kladdkakor och chokladbollar efter skolan. Nåväl. Maten var jättegod.

För omväxlingens skull var vi inte bara svenskor under middagen, utan även finska och norska bloggerskor också. Kul! Pratade en del med Josefin och Gertrude om det där med att göra sin egna grej, att stå på egna ben och planer för framtiden. Gå förresten in på Jossans blogg och gratta henne till hennes nya projekt som hon skriver om i bloggen nu.

Ser ni förresten att vi inte bara åt, utan vi testade årets julklapp "VR glasögonen" också. Jag blev helt yr och var tvungen att sluta. Efter maten fick vi även handmassage med L'occitanes egna produkter som jag verkligen njöt av.

Och på mig blev det paljettkavaj och skjorta. Tack härliga gänget för en trevlig middag! Min pojkvän blev superglad över en ansiktskräm han hade önskat sig, och jag fick en ny besatthet: deras kuddsprej. Man sprutar doften på kudden för att det ska lukta fräscht i sovrummet. Men jag sprayar den överallt. I badrummet, garderoben och sovrummet!

Likes

Comments