View tracker

Instagram@smilefinken

Det är inte oftadet syns. Men det är faktiskt väldigt många unga som inte mårbra.

Som i hemlighetgråter sig till sömns varje natt. Som kämpar med att inte bristaut i gråt framför andra. De låtsas att må jättebra. Men innerstinne så slits de sönder av sig själva. Av sina egna tankar ochkänslor. Det är som en enda stor storm av känslor och tankar somaldrig upphör. Man leker runt och har roligt med sina vänner iskolan och på fritiden. Och man är glad och ler när man är medfamiljen. Men när dörren till sovrummet stängs, så släpper manallt. Man sjunker ihop till en liten, liten boll och gråter och mankan inte sluta. Man gråter tills man inte längre kan andas. Mankippar efter luft, men det går inte. Man får ingen luft. Det kommersom en skärande känsla i bröstet och i lungorna. Som gör det ännusvårare att andas. Det går inte att beskriva den sortens smärta.

Och nätterna ärnog den värsta tiden på dagen. Det är då man verkligen släpperfram alla känslor, alla tårar, all smärta. Man ligger där, vaken,kan inte sova och bara vrider och vänder sig. Även flera timmarefter att man slutat gråta. Och oftast så slutar man tvärt. Fördet finns inte mer tårar idag. Man skakar, man har tröjan nerdragenöver händerna för att man skäms. ”Jag är så blyg att inte ensmina händer vill synas” brukar man från höra från sådana somoss. Vi använder långa stora tröjor, för att vi skäms över vårkropp. Vi har tröjärmen nerdragen över armarna för att täcka defula ärren som vi själva sätter dit för ”uppmärksamhetensskull”. Men om vi nu gjorde det för uppmärksamheten, varför görvi allt vi kan för att täcka det då? Varför gör vi det på lårenistället för handlederna? Varför? Kan du svara på den frågan påsamma sätt som jag? Nej, trodde inte det. Det är inte ”bara enfas” för det är så mycket mer än ”bara en fas”. Det är såens liv ser ut just nu. Ni kan inte påstå att vi inte försökerändra på det. För det gör vi. Varje gång någon råkar se ettärr eller två, och ber en att sluta, så gör vi ett ärr mindre.Varje gång. För då får vi den där känslan, att någon bryr sig.Eller när någon i din närhet bara spontant tar tag i dinahandleder och drar upp ärmarna för att kolla så att du inte gjortnågot mer. Och har du det, så får man en sorgsen blick och frågan:Varför? Och det lilla, kan hjälpa så mycket.

Så istället föratt säga att depression är löjligt. Att det inte är något. Attdet bara är en fas. Tänk om. För som sagt tidigare, det är intebara en fas. Det är ens liv i just det ögonblicket. För den dagen.För den veckan. För den månaden. Och kanske till och med för detåret. Och kanske året därefter det också. Om det var som duälskar, eller bryr dig mycket om, skulle bli deprimerad, skulle duse det på samma sätt då? Eller om det till och med händer dig,att du blir deprimerad, hur skulle du ha sett på det då?

Depression är inteenkelt. Det är ett oändligt krig med dig själv. Och det känns somatt det aldrig tar slut. Det känns som att varje andetag ärknivhugg i lungorna. Fram tills du träffar eller får prata med enspeciell person. Då är det som att all smärta försvinner för denstunden. Du kan inte sluta le, du har en konstig, varm, känsla ibröstet. Och sedan försvinner det ögonblicket, och du är tillbakapå ruta ett igen.

Så det är intelätt att må dåligt. Men det måste inte heller vara långvarigt.För den enda som kan göra något åt det, är du själv. Eftersomdet är dina känslor och ditt liv. Så är det du som är nyckelntill din egen lycka. Och kom ihåg, du är högt älskad, kanske inteav alla, men av många och din närvaro, kan göra någons hela dag,eller kanske till och med vecka. Och att veta det, bara det lilla,att ens närvaro gör någon glad, är en riktig självförtroendeboost, som alla förtjänar.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu ska jag börja skriva om mitt liv. Sanningen om mig. Har inte alltid varit helt ärlig med allt. Jag är egentligen den personen som inte ska skriva råd och sånt till andra. När jag själv har det jobbigt. Men nu så tänker jag försöka att dagligen berätta minst en sanning om mig. Och jag börjar idag. Nu. I det här inlägget.

Första sanningen är att jag har själv ätstörningar. Och jag har haft det ganska länge.Glömmer alltid av att äta. Och jag gör allt jag kan för att försöka sluta med det. Innan så har jag ätit väldigt lite eller inget alls och sen sprungit till toaletten och spytt. Fått skäll ett flertal gånger av min pappa. Men inget har hjälpt. Sen så att ha folk man inte kan lita på till 100% omkring sig hjälper inte något alls. Drf har jag väldigt svårt när folk börjar klaga på deras kroppar när de är perfekta precis som de är. Med tanke på hur jag själv har det

Det var väldigt svårt att säga sanningen. Men om jag ska kunna klara av att fortsätta blogga om hur man kan tackla sina egna problem, när jag själv har alla de problem som jag tar upp.

Men ha det så underbart nu

Likes

Comments

View tracker

Jaa..

Nu var det ett jäkla bra tag sen jag skrev något.

Bara inte haft tid eller ork det senaste.

Men idag så tänkte jag prata om självskadebeteende.

Det är inte lätt när man inte mår bra, och man tror att enda sättet att släppa ut smärtan är att skada sig själv. Så man sitter där en dag, själv, på sitt rum, med ett rakblad och säger till sig själv många gånger: att det är enda vägen och att ingen bryr sig ändå. Så vad spelar det för roll om man har några märken på armarna? Ingen behöver ju se de. Det de inte vet, det mår de inte dåligt av.

Tillslut så slutar man tänka och bara gör det. Det gör lite ont i början, men sen så försvinner den smärtan och man blir besatt av det tillslut. Man börjar använda långa ärmar på tröjorna för att täcka, och man håller sig till långa byxor, använder inte shorts och badar inte.

Men att skada sig själv är inte en lösning. Det är inte en utväg. Man tror att det fungerar, men det gör det inte. Man sitter där i flera timmar och försöker få stopp på blodet som bara rinner ner för armen och kanske t.o.m från låren. Sen får man oftast ångest de första gångerna. Men sen sitter man där, helt känslotom.

Man ska inte skada sig själv, på något vis. Inte se ner på sig själv, inte skära sig, inte bränna sig, inte riva sig, inget. För att hur dåligt man än mår och hur ont i själen och hjärtat man än har, så är det inte en metod man ska ta till.

Och om man nu skadar sig själv på något vis, prata med någon. Man kan prata med sina föräldrar, sina vänner. Man kan t.o.m prata med mig om det skulle vara så att ni inte vill prata med någon nära. Men man ska prata med någon, och be om hjälp. För att ingen ska behöva se ner på sig själv, och skada sig själv.

Det finns alltid någon som bryr sig, som alltid ser dig, som alltid hör dig, som förstår dina tårar bättre än ditt leende. Och avsluta inte ditt liv, för det finns någon där ute som verkligen älskar dig, trots att du kanske inte tror det, så är det faktiskt så.

Så lägg undan det du använder för att skada dig själv, titta på dig själv, och tänk bra saker om dig själv. Du är värd så mycket mer. Du ska inte behöva sitta där en dag och titta ner på dina ärr och tänka, vad har jag gjort med mig själv?

För exakt så ser jag på mig själv och mina ärr jag har över hela min kropp. Det finns folk som ser min kropp och inte mina ärr, trots att de är hur tydliga som helst, för de vet att det har varit en tuff period för mig.

Tänker skriva några citat här nere som jag har tänkt mycket på och som har hjälpt mig lite att lägga ner bladet och börja älska mig själv, lite för varje dag som går, ser jag fler och fler saker med mig själv, som jag börjar tycka om.

"Look at your cuts, or your burns, Or those bruises you gave yourself. Each one, is a battle with yourself. That you lost"

"Your skin isn't paper, don't cut it. Your skin ins't a mask, don't cover it. Your size isn't a book, don't judge it. Your life isn't a film, don't end it"

"If you give up on me, I'm going to give up on me too"

Så mina fina, att skada sig själv, hjälper inte. Man ska älska sig själv. Just där kan jag inte säga så jätte mycket, då jag själv kämpar med hur jag ser mig själv. Men ingen, och då menar jag verkligen ingen, ska behöva skada sig själv för man tror att ingen bryr sig. Men, det finns alltid någon som bryr sig. Du kanske inte bara ser det.

Ta hand om er!

Ni är hur vackra som helst. Oavsett vad folk än säger!

Likes

Comments

Hejsan alla mina små godingar!❤

Ja, det var ju ett tag sen jag jag gav er nytt samtalsämne.

Men idag så blir det nog lite mer allvarligt. För det här vet jag väldigt mycket om. Och jag vet precis hur folk som är såhär känner och hur det är, tyvärr.

Alla säger att anorexia är en ätstörning. Ja, de är det. Men det är mer än bara problem med maten. Det är en mental "sjukdom"

När man har anorexia så fort man tittar sig i spegeln så ser man inte en jätte fin person. Utan en tjock och jätte ful människa. Man börjar klippa ner på maten. I början väldigt lite. Men ju längre tid det pågår. Desto mer mat klipper man av. Man går ner massor i vikt på bara någon vecka. Och man börjar bli deprimerad. Väldigt deprimerad. Man låser in sig och slutar äta. Man kräks så fort man kommer på: Fan, jag har mat i magen! Så är det badrummet nästa och så sitter man tills det inte kommer upp mer och magen bara krampar. Man skiter fullkomligt i hur mycket magen än låter om dagarna. Man får bara inte äta. Vissa säger att anorektiker inte tänker på mat alls. Där har ni fel. Anorektiker är faktiskt besatta utav mat. Jag vet, det låter sjukt konstigt. Men så är det. De tänker på den hela tiden. Att finns den inuti kroppen, så ska den ut lika fort som den kom in.

Många säger oj, när jag vägde mig imorses så såg jag att jag har tappat 1 kg. Jag håller ju fan på att bli undernärd. Jag tycker inte att man ska säga så. För en anorektiker tittar vikten nästan varje morgon och ser på ungefär en vecka går man ner mer i vikt än vad en överviktig person i 14-15 års åldern gör på flera månader. Det går så fort när man klipper bort så mycket mat. Tillslut så undrar dina föräldrar varför du alltid säger att du äter senare efter de, skipar frukosten, får samtal och mejl från skolan att man inte äter och att man nästan aldrig med på idrotten längre. Man tappar orken till allt. 

När alla dina vänner i skolan märker att dina kläder börjar sitta lite lösare än vad de brukade, eller att du är blek, eller att du alltid använder långärmade tröjor och långbyxor för att täcka din kropp. För du vet att de kommer att tjata på dig om det. De säger att de förstår. Men de kommer aldrig att kunna förstå fullt ut, förrän det händer till de själva. Och det har du redan insett för länge sedan. När allt det här med maten började. 

Jag tog upp just det här med anorexia för det är viktigt för mig. Jag kämpar själv med det. Enligt min familj och mina vänner. De säger alltid att jag måste börja äta ordentligt igen. Att jag var så mycket gladare och "rundare" förut. Men när man mår dåligt så är det svårt att få i sig ordentligt med mat. Eller åtminstone tillräckligt för att inte bli underviktig. Som jag tydligen blivit. 

Men nog om mig nu.

Jag hoppas att det här gav er alla som inte vet så mycket om just anorexia fick er en ny syn över det. 

Se det från en annan synvinkel. Från en som vet exakt hur det är. Om du har en vän eller någon släkting som lider av det. Så nu har du chansen att hjälpa den på ett annat sätt. Ett mer effektivt sätt. För man bryr sig ju om sina nära och kära.

Ha det gött igelkött!❤

Pöss på dej leverpastej!❤

💗xxx💗

Likes

Comments

Hallo, hallo! ❤

Idag tänkte jag prata lite om ADHD och ADD.

Det här är bara genom mina egna erfarenheter med tanke på att jag har folk med både ADHD och ADD omkring mig. Min förra pojkvän t.ex han har ADHD. Jag själv tror vi att jag har ADD. Enligt min mamma då. Så no hate om ni tycker att allt jag skriver här är helt åt skogen fel. Det är bara mina egna erfarenheter.

Det är inte så att folk med ADHD eller ADD är handikappade eller utvecklingsstörda på något sätt. De är precis som du, eller din kompis, eller din kompis kompis mammas syster. Bara det att de är lite annorlunda.

Nu tar jag mig själv som exempel här.

Om du t.ex blir arg, så tycker alla att det är jätte jobbigt för du gapar och skriker mycket. Men om jag blir arg. Är det som att släppa en granat rätt i huvudet på dig.. Jag blir alltså dubbelt så arg som vad du blir. Om inte ännu argare. Om jag blir ledsen. Är det som att hela världen håller på att gå under. Blir jag glad. Blir jag överlycklig. Jag känner allt som du känner, fast starkare. När jag verkligen älskar något. Så lägger jag ner hela min själ på det. Jag kanske pratar för mycket enligt andra. Men det är bara för att jag har så mycket tankar som snurrar i huvudet. Och de måste ut. Annars känns det som att jag håller på att förlora förståndet.

Om jag säger att jag älskar dig. Så menar jag det. Tro inte att jag gör som vilken annan människa som helst gör. Säger att jag älskar dig fast jag egentligen inte gör det. Jag har svårt att sitta stilla på lektionerna, jag har svårt att koncentrera mig på enbart en sak. -jag har så mycket energi i kroppen och den vill ut. Olika människor gör sig av med sin energi på olika sätt. Det spelar ingen roll hur mycket du än tjatar på mig. Jag kommer att ta det i min egen takt. Vare sig du vill det eller ej. Folk med ADHD eller ADD är egentligen väldigt smarta och kreativa. Men vi har lite svårt att visa det bara.

Om du stör dig på att jag pillar med något hela tiden är det för att jag måste få något mellan fingrarna. Vill du bara spendera kvällen med mys i soffan och en film med mig. Och efter kanske 10-20 min av filmen börjar jag flytta på mig, vrida mig lite, kanske pilla med något. Så är det för att jag inte klarar av att sitta helt stilla hela tiden som du kan. Jag kommer att vara ärlig mot dig. Och jag förväntar mig att du ska vara ärlig tillbaka.

Du kanske tycker att jag är jätte försiktig om vi är på väg in i ett förhållande. Du kanske tycker att jag vill ta det jätte långsamt. Men det är bara för att jag ska veta om det kommer att funka eller inte. Du måste förstå hur jag är. Och hur jag reagerar på vissa saker.

Men det är bara för att jag vill vara säker på att du verkligen älskar mig, att du inte skulle kunna tänka dig att svika mig, att det är mig du vill ha. Och så är det mest för att jag vill undvika att bli sårad. Speciellt en person som har både ångest, depression och kanske t.o.m ADD/ADHD som jag. Så är det svårt att släppa in folk för nära. Om jag släpper in dig betyder det att du är en av de väldigt få som har en fast plats i mitt hjärta. Folk som jag själv är väldigt reserverade och försiktiga när det kommer till att släppa in folk för tätt in på. För man vill inte bli sårad igen som alla de gånger man redan har blivit. Så om du är en av de som försöker bli min vän eller kanske t.o.m ännu mer kommer att ha det lite svårt att bli min vän med tanke på att jag är så reserverad som jag. Jag vill inte bli sårad igen. Det är därför.


Men som jag sa i första stycket av inlägget så är det här bara mina egna erfarenheter. Eftersom jag har folk i min omgivning som har antingen ADHD eller ADD. Så inget så att jag säger att det jag säger är 100% rätt. Det är bara vad som är rätt för mig. Och hur jag upplever att det är. 

Ha det gött igelkött!

Pöss på dej leverpastej!❤

Likes

Comments

Gud vad jag saknar att vara liten.... Då ingen brydde sig om hur man såg ut... Och man brydde sig inte själv. När folk var elaka kunde man alltid springa till mamma och pappa och säga det till de och så fixade de det åt en. Nu är det ju bara barnsligt att säga till mamma och pappa när någon är elak. Så bara för att man har förtroende för sina föräldrar så ska man bli mobbad. Jag tycker att det är sjukt elakt att man håller på så.... Särskilt folk som inte kan acceptera att det är min blogg och på min blogg skriver jag va fan jag vill. Och om du nu inte njuter av att läsa det jag tycker, eller hur jag känner, hitta någon annan blogg att skriva sånna kommentarer på. För jag orkar inte med mer nu. Om inte folk börjar växa upp lite så ger jag upp. Jag kommer bli känd som tjejen som gav upp sin blogg för hon pallade inte pressen av alla kommentarer hon fick. Jag har det redan jobbigt så det räcker och bli över... Behöver inte direkt mer nu. Och jag vet att jag kanske inte borde ha skrivit ut hans namn. Men det finns miljoner med Fabian Larsson världen över... Och fine, jag bryr mig inte om att han sa det till dig att han skulle kunna bli tsm med dig. Och om han verkligen hade älskat mig så skulle han aldrig ha sagt att han ville vara tsm med dig medans vi var i ett förhållande. Visst, mobba mig nu då. Men mina föräldrar får alltid veta allt. Och när jag säger allt. Menar jag verkligen allt. Jag mår ändå dåligt så varför inte passa på att förstöra lite till för mig... Känslor finns visst inte i detta samhälle längre....Världen har blivit en sjuk plats. Skulle göra vad som helst för att få vara liten igen... Då det inte fanns några bekymmer. Allt fick man serverat på ett silverfat. Men nu när det är 2000-talet så finns det ingen nåd för vad folket gör....

Men alla andra ni nu som faktiskt har vett nog att låta bli att kommentera sårande saker får ha det så jävla mysigt det bara går nu!

Pöss på dej leverpastej!

XOXO!😍😘❤

Likes

Comments

Jovisst, det kanske inte är en jätte stor grej det här med sömn... Men det är viktigt för alla. Särskilt om man växer och om man försöker att gå ner i vikt. Då är sömn väldigt viktigt. Man behöver minst 6-7 timmars sömn varje natt. Okej, jag vet. Jag sover själv inte 6-7 timmar per natt. Jag sover omkring 4-5 timmar. Vilket är för lite för mig. Med tanke på att jag växer. Men jag är en nattuggla. Inget jag vill ändra väldigt drastiskt. Men om man är sån som har haft problem med hälsan förut och verkligen försöker bli bättre igen. Så är det viktigt att sova mycket, äta nyttigt och träna eller att röra lite på sig räcker. Om man växer så ska man absolut inte gå på någon diet och banta och hela faderuttan. Acceptera dig själv som du är. Även om du har lite större kurvor än de andra tjejerna i klassen, eller på jobbet. Du är vacker oavsett vad! Så om du vill nå maximal hälsa och välmående så se till att sova ordentligt och ha endast possitiva tankar i ditt huvud

XOXO!💓😘

Likes

Comments

Idag så tar jag upp något som de flesta tjejer tycker är jätte jobbigt: deras vikt. Oavsett om du är en större storlek, så är du perfekt som du är. Vissa är jätte smala och har pyttesmå storlekar, men det är okej. Andra har större storlek än andra, men det är ju du. Du ändras inte p.ga att du kanske går upp eller ner i vikt. Vill du träna? Träna då. Jag veta att jag trivs bättre när jag får träna. Mina föräldrar tycker bara att det är bra att jag försöker att bygga upp lite muskler i den här lille kroppen. Jag tränar för att det är roligt och för att jag vill ha lite mer muskler. Vill du hellre sitta hemma och vara en soffpotatis? Men var den där goa soffpotatisen då! Det är din kropp, så det är ditt val vad du vill göra med den. Strunta fullkomligt i vad andra tycker om dig! Det bästa med dig kanske inte är just ditt utseende. Men du har säkert en underbar personlighet. Så andra kommer att gå på ditt utseende och din vikt och längd och allt ytligt. Medans andra förbiser ditt utseende och kollar djupt inom dig. Och tar dig för den du är. Om det är någon som säger något elakt om dig, så kan du be dem at köra upp sin åsikt i röven. Jovisst, vi måhända ha rätt till en åsikt i Sverige, men vi får ju inte trycka ner andra, och få dem att må dåligt. Kom ihåg: Du är perfekt precis som du är! Dem som säger elaka saker om dig och ditt utseende kan ta sig på det ställe där solen aldrig lyser. För de säger sådana saker angående dig bara för att de är avundsjuka på att du utsöndrar sån självsäkerhet och de önskar bara att de hade lika bra självförtroende som du har. Ha på dig det du trivs i, var dig själv, stå ut och framförallt älska dig själv!

Ta hand om er alla vackra!

XOXO!💗

Likes

Comments

Många tonåringar tycket att det här är den bästa tiden i livet. Medans andra tycker att det här är den värsta tiden i hela deras liv. Jag själv tycker att tonåren är guldåren! Så man borde ta vara på dem. Så tänk inte så mycket på vad du vill och vad du borde göra. Följ ditt hjärta. Men om du är en av dem som inte litar på ditt hjärta så kan du åtminstone försöka lite granna. Tänk efter på vad du vill göra, och sen vad du är kappabel till att göra. Vill du berätta för den du gillar, så gör det då! Kan ju vara bra för honom/henne att veta det. Kanske har du tur och den känner detsamma. Men har du problem med självförtroendet? Men det spelar ingen roll hur du ser ut! Du är vacker precis som du är! Tyck om dig för att du är just du och ingen annan. Är du överviktig? Och? Du ska vara stolt över dig som du är. Säger andra till dig att du borde banta och att du är fet? Skit i dem, dem är bara avundsjuka på ditt utseende. I tonåren blir man ganska lätt sårad eller arg. Särskilt om man är tjej. Och när man är i åldern TONÅRING så blir det annat. Men det tänker jag inte ta upp just nu. Men om det är något så kan jag även svara på privata frågor via mejl. Allt som skickas till mig stannar hos mig. Eller om ni bara vill prata så går det lika bra att höra av sig av den andledningen. Har du haft det jobbigt under de senaste månaderna? Samla några kompisar och ha en tjej kväll så kan du hjälpa dem , och dem kan hjälpa dig. Eller så kan ni gå ut och shoppa. Eller om ni har en tjejkväll så kan ni ju skapa en blogg, som ni har varsin dag i veckan. Kan ju vara kul också. Eller om någon har en youtube kanal så kan ni göra någon video och lägga upp där. Hitta helt enkelt på något som ni alla mår bättre av. Var inte rädd för att prata med folk om dina känslor och sånt. Man ska inte hålla sånna saker inom sig. Man mår bara sämre när man gör det. Vill du banta t.ex, banta då. Men jag tror inte att du behöver det.

Nästa vecka kommer jag att bara prata om tjejsaker. Så killar: Back off nästa veckas inlägg. No offence. Men det är inte avsett för er.

Ta hand om er alla vackra!

XOXO!💗

Likes

Comments

Ja, som ni alla kanske redan vet så är jag ingen expert på dessa saker som jag tar upp. Men jag tycker att de är viktiga. För mig är dem det. Så hata inte om ni är äldre och tycker att min syn på det som tas upp är helt åt pipsvängen. Men nu för att återgå till det jag faktiskt skriver om.

Kärlek.

Visst är det en underbar känsla? Vissa har den väldiga turen att få ha en massa kärlek omkring sig dag ut och dag in. Och andra får inte lika mycket som de faktiskt skulle behöva. Men kom ihåg; även om du inte är den vackraste eller smartaste, så finns det alltid minst en person, som inte är en familjemedlem, som skulle dö för dig. Det finns minst två personer i världen, som älskar dig mer än något annat. Du kanske är kär i någon i klassen? Kanske i en högre eller lägre klass. Men det spelar ingen roll hur någon av er ser ut. Hjärtat har sina egna vägar och viljor. De flesta har valt att inte lita på sitt hjärta. För att de är rädda att bli sårade. Men hjärtat som är rädd för att krossas, lär sig aldrig dansa. Så våga chansa, ta risken att kanske skämma ut dig totalt inför klassen. Men om du verkligen tycker om den här personen så kommer det inte att spela någon roll vad folk tycker om dig. Så länge ni båda väljer varandra och trivs med varandra och kan hålla handen öppet bland folk och kyssas, eller pussas, vad det nu kallas. Även om det är en såkallad "cool" kille och en såkallad "töntig" tjej. Så spelar det ingen roll. För att det är erat val. Och bara erat. Ingens åsikt ska få ändra på ert förhållande, eller era känslor för någon. Om någon säger något dumt om din pojk-/flickvän så säger den det bara för att den är avundsjuk på att ni två är så lyckliga tillsammans. Gör det som känns bäst just för dig, och följ ditt hjärta. Du gillar coolaste killen/tjejen i klassen och det visar sig att han/hon inte känner detsamma för dig. Då finns det tyvärr inget du kan göra. Men ingen sa ju att du inte fick ha känslor för den personen, eller hur? Och riktiga känslor försvinner inte bara sådär. De finns alltid kvar. Fast kanske inte lika starka som de en gång var. Glöm inte; there is plenty of fish in the sea, just pick the right one for you. just keep swimming, and everything's gonna' be alright. In the end of the day, you're the one who's gonna' be happy.

Ta hand om er!

XOXO!💗 

Likes

Comments