Ellen, som dottern heter var beräknad 11 dagar innan hennes egentliga födelse. 

Den 16 mars hade vi varit inne på kontroll på morgonen. Vi fick åka hem och invänta de riktiga värkarna. Till kvällningen så jag att vi lika gärna kunde åka in för att se hur dagen hade gått. 

Storasyster blev lämnad hos barnvakten (farmorn och farfarn) och in till förlossningen för vi. Helt ovetandes om vad som skulle komma. 

Runt klockan 20 fick vi ett förlossningsrum och Ellen är född kvart över midnatt. Så allt gick i en väldig fart och ut kom då en frisk liten dotter, som vi trodde var en son. 

Ellen blev godkänd på alla tester som görs i början. PKU, gulsot, hörsel osv. 

Pappan var hemma i 4 veckor i samband med hennes födelse, sedan jobbade han en månad för att sedan komma hem på 2 månaders ledigt/semester igen. 

Helgen den 15-16 juli 2016 började Ellen bete sig annorlunda och jag kontaktade bvc som agerade supersnabbt. 

Onsdagen den 19 juli är för mig en dag som borde förbjudas, på grund av för tidig död av en moster. Just denna dagen 16 år senare fick jag verkligen känna på vad livet bjuder på.

Likes

Comments

Hej. Eller hur börjar man nu för tiden?

Det var ett tag sedan jag satt och skrev publikt. Men nu känner jag att jag måste få nedskrivet känslorna, tankarna och minnena kring min yngsta dotters hjärnmissbildning och epilepsi.

Livet fortsätter. Tiden går oavsett vad man går igenom. Men under en period under sommaren 2016 sattes mitt liv på paus. Jag hamnade mitt i ett totalt kaos. Min hjärna fungerade inte. Mitt tal kom inte fram. Och när jag stod i kassan på ICA och inte längre visste hur mycket pengar jag skulle ge kassörskan, fastän hon alldeles nyss sagt 82 kronor.

Och om vår julafton på sjukhuset. Det ska jag också skriva om. För det gör ont än idag.


Detta är jag, Anna. Född i maj 1989. Nu bosatt i skogen utanför Karlskrona.  Här bor jag med mina två barn, födda 2012 och 2016, och tillsammans med deras pappa, min sambo. 

Likes

Comments