Header

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

A bitch never ever had to use lipgloss on it

Likes

Comments

Min bästa vän, min drottning, den vackraste och starkaste jag vet

Likes

Comments

Detta inlägg hittade jag bland mina utkast, ingen aning varför det ej kommit upp men tänkte det kunde vara kul läsning för er! :*



Det är helt förfärligt hur dålig jag är på att blogga. Min tanke var typ att jag skulle blogga minst ett par gånger i veckan haha

Nu har jag varit här i snart 8 månader. På ett sätt känns det som om jag alltid har varit här men på ett annat sätt känns det som om jag nyss kom hit.

Men i detta inlägget tänkte jag iallafall berätta lite om vad som hänt sen senast jag gjorde ett "detta har hänt sen sist"-inlägg.

Så sist jag skrev var jag i Dubbo hos Trents systrar och hälsade på. Jag och hans systerdöttrar var ju på races, vilket är hästlopp. Det var trevligt.

Sen var vi i Nya Zeeland, det var faktiskt riktigt mysigt. Vi spenderade de två första dagarna i Auckland, som jag älskade. Verkligen en hur mysig stad som helst som känns mindre än vad den är för att den är så himla mysig verkligen. Jag hoppade från Auckland Tower, vilket är det absolut värsta jag gjort i livet. Jag är höjdrädd men Trent hetsade mig så till slut gick jag med på att göra det, men han betalade. Det var hemskt iallafall och jag rekommenderar inte någon i världen att försöka övervinna sina rädslor för det går inte.

Andra dagen åkte vi från Auckland till en liten stad som heter Rotorua, som är en stad som ligger på kanten av kratern på en gammal vulkan, inaktiv då. Det balla var att det fortfarande finns lava under staden så här och där kom det upp ånga från marken. Det fanns också hur många naturligt uppvärmda pooler osv som värms upp genom marken typ för att lavan är så pass nära, eller jag tror det var därför iallafall. Där åkte vi runt en hel del till olika platser och bland annat åkte vi till en Maori by där de lagar sin mat genom ångan som kommer från marken och de hade också naturliga pooler som var nästan 100 grader varma där de kokade sin mat. De hade en gejser och massa andra grejer. Vi åkte också till ett ställa där man kunde åka luge, det var sjukt roligt faktiskt.

Efter NZ var det halloween och då var jag ute för första och även sista gången sen jag kom hit haha. Det var kul men såklart inte alls lika kul som hemma eftersom de jag var ute med var kanske inte riktigt lika dana som jag och de ville typ inte spåra på något jävla sätt och det var kanske lite trist faktiskt haha. Saknade mina älsklingar där hemma då.

Vi var på Yeo Show som är deras släktträff och det var faktiskt jättekul. Tycker om denna familjen så himla mycket verkligen. Jag vet inte om jag har sagt det innan, men det är iallafall bestämt att min äldsta och finaste vän Cecilia kommer hit i mars/april och då ska vi göra australien tillsammans och som om inte det var nog så kommer vi även att åka till Bali i en månad och sen åker vi hem därifrån, så kommer komma hem i slutet av maj! Längtar SÅ SÅ SÅ SÅ mycket tills hon kommer! det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse, detta är något som vi har velat sen vi var små så det kommer bli såååå jävla underbart!

Mamma var här över jul och nyår vilket var jättemysigt, hade saknat henne så himla mycket. Vi åkte mest runt och tittade på saker här i området runt Wollongong men vi var även i Alice springs och tittade på Uluru och Kings Canyon och lite annat. Det var verkligen en sjukt häftig upplevelse och det tog nog några dagar innan jag ens hade fattat vad jag varit med om. Jag tänker inte ens försöka beskriva för det kommer bara kännas löjligt, men det var helt fantastiskt på så många plan



Nu har det ju varit nyår också och då är det så klart obligatoriskt med en liten liten års resumé.

Vi börjar väl på nyår, jag och Elin och Mante hade nyårsfest och det var kul. Men efter den festen lovade jag mig själv att aldrig ha en fest igen eftersom folk fuckade typ ur lite och alla var inte jättetrevliga. Och sen städandet dagen efter... Året började sen på absolut sämsta möjliga sätt då jag fick hjärtat krossat för tusende gången av samma kille som jag trodde va kärleken i mitt liv. Är det inte helt sjukt hur man med vissa killar har någon jävla sjuk vriden bild om hur de "egentligen" är, och man håller fast vid den bilden på ett helt otroligt sätt och vägrar släppa taget. Ibland kan det kanske behövas att man blir så jävla krossad att man inte kan andas för att man ska fatta att det kanske inte är så härligt ändå. Här någon gång bestämde jag mig för att åka till Australien också. Jag var riktigt trött på mitt liv, hade två jobb som jag hatade och allt var dåligt så beslutet att åka till Aus var inte jättesvårt.

I februari började jag renovera mitt rum, det var en så fruktansvärd energi där inne, kunde aldrig sätta fingret på vad det var men trivdes inte, det blev väldigt bra iallafall och nu trivs jag hur bra som helst.

I mars fick Eddie valpar och det var det mysigaste i livet. Utvecklade oväntade känslor för någon och kunde inte riktigt hantera det och fick typ ångest (oväntat haha).

I april hände absolut ingenting förutom valborg, hade kul men gillar ju generellt inte valborg alls. Denna gång var inte hemsk haha men ja den var väl inte bäst heller liksom.

I maj började jag träffa en kille och det blev väl mer seriöst än jag egentligen ville att det skulle bli. Jag hade inga riktiga känslor utan var typ kär i bilden av att jag skulle ha en kille och sen skulle jag åka till australien och det skulle bli värsta dramatiska scenerna haha han skulle typ komma inspringande på flygplatsen och bara "åk inte" och jag bara "hejdå", hahah sjuk människa. Det blev ju SOM TUR var inte riktigt så. Fast ganska dramatiskt blev det ändå haha!!

I juni tog min extra lillebror Karl-Johan studenten så då åkte vi upp till stockholm för att gå på hans student, det var kul som alltid att träffa dem. Sen typ några dagar efter det så åkte jag ju till Australien som bekant. 

Första månaden gick ganska segt fram, det var kallt och jävligt och det var bara en så sjukt stor omställning och det tog tid att komma in i familjen ordentligt osv. Det är ju speciellt att komma till en familj som inte är ens egen familj och bo där och äta deras mat och använda deras grejer. Det tog ett tag innan jag slutade känna mig som en snyltare typ.

Vi åkte till Hunter Valley i juni.

I juli åkte vi på lite olika små utflykter, Kiama, Science centre, Temora bland annat.

I auguste åkte vi till Sydney och lite andra små utflykter. Sen åkte vi till Thredbo och åkte skidor, vilket jag inte gjort på flera år, men det var hur kul som helst.

I september åkte vi till Gold coast och bodde på fint hotell och gick på theme parks. Efter det åkte vi till Dubbo och resten finns i början av detta inlägget haha



Likes

Comments

'member when i was your woman crush? he said "yeah"

tell him that i'm headed home, he could meet me there

tryna beat me there

let me be clear

is you eating ass too? pinky swear

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Hej bloggy

Har hållt på med ett inlägg nu i typ 6 månader haha. Ger upp.

Jag tänker vara helt ärlig och säga att det inte kommer komma något inlägg på ett tag med bilder och en bibel om vad jag har haft för mig sen sist.

Jag åker hem om typ 2 månader!! Hur sjukt? Ska försöka göra ett ordentligt inlägg när jag kommer hem. Ska verkligen försöka haha. Men sen kommer jag nog tyvärr sluta blogga. Eller kommer åtminstone inte skriva om min vardag på samma sätt som jag gör nu. Jag älskar att uttrycka mig i text när jag skriver om lite mer djupa grejer. Så säkerligen kommer det komma någon text då och då.

Vi hörs, älskar er alla


Likes

Comments

​Vet att jag är världens sämsta på att blogga haha, inte så kul. Men håller på med ett stort inlägg men orkar bara inte göra klart det för det är massa bilder och skit. Förhoppningsvis kommer det upp ganska snart!

Tänkte bara kolla in och säga hej och att jag mår bra och livet äger för det mesta!

PUSS <3

Likes

Comments

​When the rain is blowing in your face

And the whole world is on your case

I could offer you a warm embrace

To make you feel my love

When the evening shadows and the stars appear

And there is no one there to dry your tears

I could hold you for a million years

To make you feel my love

I know you haven't made your mind up yet

But I would never do you wrong

I've known it from the moment that we met

No doubt in my mind where you belong

I'd go hungry I'd go black and blue

I'd go crawling down the avenue

No there's nothing that I wouldn't do

To make you feel my love

The storms are raging on the rolling sea

And on the highway of regret

The winds of change are blowing wild and free

You ain't seen nothing like me yet

I could make you happy make your dreams come true

Nothing that I wouldn't do

Go to the ends of the earth for you

To make you feel my love


Att vara ifrån mina nära och kära såhär länge är det absolut svåraste jag har gjort någonsin, det är så fruktansvärt jobbigt, jag saknar alla där hemma så det gör fysiskt ont, det värker i hjärtat och allt jag vill är att fälla några tårar i mammas famn. Jag vill gråta så jag inte kan stå, jag vill skrika och gråta tills jag somnar. Vet ni, jag har inte gråtit en enda gång sen jag kom hit. Vanligtvis gråter jag iallafall ett par gånger i veckan, inte nödvändigtvis för att jag är ledsen utan det har mer varit som en ventil för mig. Ett sätt att frigöra energi, energi som blir till ångest, som blir ett tryck över bröstet som gör ont. Jag gråter när jag är glad, ledsen, arg, ja det spelar ingen roll, jag gråter mycket bara, för att det är skönt. När jag har varit här har jag inte kunnat låta mig själv känna för mycket, inte längta hem för mycket, inte tänka på sorgliga saker, inte titta på sorgliga filmer för jag är rädd att om jag väl börjar gråta så kommer jag inte kunna sluta. Jag har fem månaders gråt i mig, det trycker på, snart kommer jag explodera. Jag vill gråta men jag vågar inte. 

När man är runt barn så händer något, man blir en förebild, en vuxen person i någons liv som någon ser upp till. Man är vuxen, stark, stor, man vill aldrig att barnen ska se en svag. Den största synden  är att tappa det framför barnen, det får bara inte hända. Egentligen tror jag att det kan vara bra för barn att få se att det är okej att inte alltid vara stark, även som vuxen, men jag vet ju själv hur det känns, att som barn se en vuxen i sitt liv gråta, hur osäker man blir, man känner att man har ett ansvar, att trösta, men hur hjälplös man känner sig för att man inte vet hur. Jag älskar dessa barnen jag tar hand om, de känns som mina småsyskon, jag vill skydda dem från allt ont i hela världen, jag vill att de alltid ska vara glada. När de är ledsna så känns det som om jag har misslyckats, även om det inte har med mig att göra så känns det alltid som om jag kunde gjort bättre för att skydda dem. Det är så dumt för det hjälper ju inte dem ett dugg, det är ju bra för barn att lära sig vara ledsna och arga och besvikna och allt för att få lära sig att hantera det, men det är svårt. Jag har fått en andra familj här, en familj jag kommer att ha för resten av mitt liv. Jag kommer älska dem till dagen jag dör, och dagen jag åker hem kommer antagligen vara dagen då jag kommer gråta för första gången på ett år. Jag längtar inte efter att åka härifrån, men jag saknar hem. Förstår ni? Jag längtar inte hem för jag vill inte härifrån, men jag saknar hem. Jag vill hem, men jag vill inte härifrån. Det går ju inte att både åka hem och stanna men det är det jag vill. Jag kan inte vara utan min familj och vänner längre än ett år, men nu har jag ju en till familj, hur ska jag kunna leva utan dem? Det jag känner nu och den situationen som jag är i trodde jag aldrig skulle förekomma. Jag tänkte typ, åka hit, ha någonstans att bo, resa, åka hem. Man tar aldrig med känslor i beräkningen, jag la inte en tanke på hur det kommer kännas att resa från min familj till en ny familj som kom att bli min andra familj för att sedan lämna dem också. Om jag hade vetat redan från början att det här är hur jag skulle komma att känna, hade jag åkt då? Ja, utan att blinka.

Under tiden jag har varit här har jag inte umgåtts med folk speciellt mycket, jag har ett par vänner här som jag träffar då och då men jag har valt att spendera största delen av min lediga tid med mig själv. Jag är en ensamvarg i själen, jag älskar att vara ensam, så länge ensamheten är självvald såklart, men jag har verkligen inga som helst problem med att bara umgås med mig själv och mina tankar. När man är själv så tänker man otroligt mycket, man tänker på livet en hel del. Jag tänker mycket på mig själv, vem är jag? Hur är jag? Hur uppfattar andra människor mig? Många tycker nog inte om att tänka sådana tankar, men jag tycker det är intressant, jag kan inte låta bli. Jag får ofta vargtimman när jag tänker på olika scenarion i mitt liv, hur jag har betett mig vid olika tillfällen, "varför drack jag så mycket", "varför kunde jag inte bara varit tyst", "tänk om hon missförstod mig, tänk om jag sårade henne", "varför åkte jag hem till honom, jag skulle skitit i det, jag skulle följt min magkänsla", "varför kunde jag inte bara sagt som jag tyckte, varför var jag bara tyst", jag är säker på att de flesta av er känner igen er. Största delarna av mina dagar sitter jag, går jag, ligger jag, står jag och tänker, på allt mellan himmel och jord. Mina tankar generar ofta i en del ångest, men vet ni vad? Jag har kommit till en punkt där jag har förstått att jag antagligen kommer få leva med min ångest hela livet, jag är en ångestfylld person, och det enda jag kan göra är att försöka hantera den på bästa möjliga sätt. Jag skriver en del, det hjälper, jag ritar, söker inspiration, i stort sätt vad som helst som är kreativt hjälper. Men framförallt så har jag förstått att jag måste sluta vara rädd för den, jag måste lära mig att inte gömma mig för den utan bearbeta den, jag är långt ifrån där, men insikt är väl ett första steg kanske? Detta kanske låter töntigt, jag är 20 år, ung fortfarande, ett barn, vad vet jag egentligen om livet. 


Detta blev ett långt inlägg om en bråkdel av alla tankar och funderingar jag haft under min tid jag varit här, hade kunnat skriva en bok om allt jag har i huvudet.

Jag hoppas ni alla där hemma har det bra, jag saknar er allihopa, längtar tills vi ses <3

haj 


Likes

Comments