OliviaNova&Stella

I fredags blev vår äldsting, Virvelvinden å t t a hela år. Tänk att hon funnits hos oss i så många år och att jag varit mamma så länge.

Hon heter ju förstås inte Virvelvinden, utan Olivia, men just Virvelvind känns så beskrivande för henne. Hon är framfusig, envis, påhittig, nyfiken på livet, linslus, drama-queen, fisk-ig, slarvig som få, prylsamlare, engagerad åsiktsmaskin (och ingen missar hennes engagemang, feminist (Japp, skriver för tillfället brev till statsministern för att hon anser att det är "heeeeeeeelt sjukt" att kvinnor tjänar så mycket sämre inom idrotten exempelvis), miljöaktivist (sån där som ifrågasätter folk som tar för många plastpåsar på affären) och oftast går hon sin egen väg, med sand i sitt långa hår och gröna gräs-knän. Eller går gör hon ju oftast inte, hon hjular. Ber jag henne hämta mjölk, så hjular hon fram till kylskåpet. Hon hjular hem från skolan med ryggsäcken dunkandes på ryggen. Ibland känns det som att hon är mer upp och ner än tvärtom, hon hänger liksom i stänger, står på huvudet och har "kullerbytte-tics (Stella som kom på att det fanns ett namn på det ;)). Hon är totalt orädd på så sätt att hon vill hoppa i de största hoppen i slalombacken, klättra i de högsta träden, åka i de största/brantaste rutschkanorna och simma i de djupaste vatten.

Ja, hon är förstås så mycket mer än en Virvelvind. Omtänksam och så otroligt mån om sina systrar. Känslig och kärleksfull. Läslus och klok som en bok. Och jag älskar henne (och hennes systrar of course) mer än hon (de) någonsin kommer att förstå.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardagligt, Hälsaochsåntdär

Eftersom jag ju pluggar hemifrån har jag förmånen att planera mina dagar precis hur jag vill. Eller, vissa dagar är det ju något helt annat än en förmån. Ni vet det där med självdisciplin.

Hur som, jag fick en (helt ofarlig) knöl borttagen förra veckan och ska inte lyfta tungt så länge stygnen sitter kvar. Gymmet känns ju inte alls lockande när man ändå inte ska lyfta tungt. Så nu promenerar jag och det är faktiskt så otroligt himla skönt. Tar ju promenader i vanliga fall också, men det blir oftast kortare vändor eftersom tiden inte räcker till att båda gymma och powerwalka. Men promenader är så underskattade. Rensa skallen, lyssna på poddar och komma hem med massor av energi och idéer. Funkar även super när man är irriterad/pms-monster på allt och alla. Idag kom jag iväg lite tidigare än vanligt, då Tom kunde lämna tjejerna på skolan. Det ni, är lyx. September är för övrigt en av mina absoluta favoritmånader, det går ju knappt att hålla sig inomhus en septemberdag (Någon sa att det var ett tant-tecken, hm).

Nä, nu ska det pluggas. Inomhus.

Men detta var var min vy idag under den dära promenaden. Lite fin-ful sådär. Men så mycket Dalarna - berg, åkrar och faluröda hus.

Likes

Comments

OliviaNova&Stella, Hemma hos oss, Vardagligt

En blogg måste ju alltid börja med någon slags presentation innan man kan gå vidare till mer normala inlägg (Jo, jag har startat några bloggar i mitt liv, men nu var det länge sen sist :P)

Ja, vem sjutton är jag? Det beror ju såklart på kontexten, i vissa sammanhang är jag ju trebarnsmamman (eller tvillingmamman), i andra lärarstudenten och i en tredje kontext är jag frun i huset där det alltid renoveras. För att nämna några "olika jag".

Stella, en av mina 6-åringar, sa idag "Mamma, du är min favorit 30-åring". Det hoppas jag i och för sig att jag är (hon känner inte så fasligt många 30-åringar), men det var nästan så jag vände mig om och trodde hon pratade med någon annan. Har visst inte vant mig vid att vara så pass gammal. T r e t t i o år. Minns när min egen mamma var 33 och nu är jag 30.

Hur som hellst, så är jag alltså trebarnsmamma, har tre döttrar som jag givetvis älskar väldigt högt, trots att de stundtals driver mig till vansinne. Som ju barn gör ibland, hur fantastiska de än är. Olivia blir 8 år denna vecka och Nova & Stella är 6 år, och jag har velat stanna tiden sen Nova och Stella fyllde 2 år. Samtidigt som jag vill stoppa tiden så älskar jag att vi numera kan göra saker som vi alla tycker är roligt. För helt ärligt, finns det något tråkigare än att stå vid en gunga och skjuta på med fart? Är nog fortfarande traumatiserad från när barnen var små och fullkomligen älskade att gunga. Nåja, var sak har sin tid. Numera åker vi exempelvis slalom ihop och det är ju bland det trevligaste som finns faktiskt. Att spendera tid ihop med vår radar-trio är ju överhuvudtaget väldigt trevligt (så länge man hinner med annat också förstås).

Well, jag är ju lärarstudent också. Går sista året på utbildningen och ser (med skräckblandad förtjusning) fram emot att bli färdig lärare och ge mig ut i arbetslivet på allvar igen. Läser utbildningen på distans, vilket vissa dagar är underbart, medan det andra dagar suger nå fruktansvärt. När man är en social varelse kan det liksom vara närapå skadligt att "gå hemma" i flera år. Men jag tror att jag hittat nån slags balans i det hela, lagom till sista året. Inte en dag för tidigt om man säger så.

Och sen var det ju fru i huset där det renoveras jämt. Så är det verkligen. Tom heter han som renoverar och donar för jämnan, han jag är fru till alltså. Är för det mesta väldigt, väldigt glad i honom, vilket ju är en himla tur (för honom). För 3 år sedan köpte vi ett 70-tals hus som var i behov av väldigt mycket kärlek. Idag finns det nog ingenting kvar av urpsrungshuset faktiskt och det finns liksom nästan ingenting kvar att renovera. Men med vår kroniska husfeber så lär det bli fler projekt i framtiden.

En presentation skulle ju kunna bli exakt hur lång som helst, men det är viktigt att begränsa sig har jag fått lära mig under mina år på högskolan, så då var det tack och bock.


Likes

Comments

Guldkant, OliviaNova&Stella

... Och vad passar väl bättre än att testa med en bild från en av sommarens härligare dagar? Ni vet, en sån där varm men molnig dag, då hela familjen befann sig på en nästintill folktom strand på danska landsbygden.

Likes

Comments