Bloggen har legat på is ett tag, men nu har jag bestämt mig för att ändra på det!

Det är inte så att jag inte haft något att skriva om för tro mig, det händer en massa hela tiden. Orsaken till pausen är ännu ett praktexempel på hur man som gravid inte vill bli bemött inom vården. Jag pratar om ultraljudet i vecka 21 (cirka gurka). Vi blev väldigt dåligt bemötta och jag har känt hur det hela ätit upp mig inifrån. Jag var påväg att skriva ett klagoinlägg igen, men bestämde mig för att låta bli. Det tjänar inget till. De som vill höra mera kan kontakta mig på valbart sätt, men jag känner det inte nödvändigt att ta upp det här. Iallafall inte nu. Jag har lugnat mig, kommit in i vardagen igen och bokat ett privat ultraljud om några veckor.


Jag har hunnit till Åland med 3 av mina studiekompisar som även lystrar till "The real hangrygang". Vi tog det lugnt, åt mat och shoppade babykläder på Lindex. Jag har också hunnit vikariera lite, både som lärare och skolgångsbiträde. Aldrig tidigare hade jag vikarierat som skolgångsbiträde + eftisledare förut, så det var en upplevelse i sig. Kan lätt konstatera jag föredrar lärare, men nya erfarenheter skadar ingen!


Magen växer också och vi har påbörjat den 24:e veckan i graviditeten. Sakta men säkert kryper vi oss fram mot vecka 40. Känns som en evighet tills dess, samtidigt som jag har miljoner saker att göra innan. Så det går väl hand i hand. Lill*n sparkar och har sig, allt starkare för varje dag känns det som. Förra helgen vaknade jag flera gånger av att någon låg och sparkade mig på pissblåsan, vilket resulterade i ett evigt wc-springande. Annars kommer vi ganska bra överens!


Sist men inte minst!

Julen har börjat smyga sig på hos Grön-Knutar. Edward har varit norrut i helgen och fixat en massa saker, medan jag har tagit det lugnt i Vasa. Gått på Vikingamarknad med mamma, haft besök av Frida och Jonatan, samt börjat julpynta lite. Egentligen hade jag tänkt börja i slutet av nästa vecka, men tror det är bra att Edward får vänja sig lite sakta men säkert. Han är inget fan av julen, men nu är han tillsammans med mig och ska snart bli pappa. Vilket resulterar i att han inte har något annat val än att gilla läget. 😉

En liten tomte köpte jag igår vid Tokmanni för 8,99€. Passar helt bra som första julpynt för säsongen. Visste ni annars att det är bra att börja julpynta relativt tidigt? Mamma hade läst en undersökning som visade på att julpynt gör en på bättre humör om man är deppad. Och visst är det härligt med tomtar lite här och var i husen! 🎅

Jag har sökt förgäves efter en ljusslinga i med minst 120 lampor. Det har visat sig vara lättare sagt än gjort. När jag tittade igenom lite byrålådor idag fann jag en ljusslinga med stjärnliknande lampor. Den får pryda inredningsstegen tills vidare.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Folk har klagat på #metoo-kampanjen. Folk har också prisat den.

Personligen tycker jag den är viktig. Det gör kanske ingen skillnad i sig, men alla vet vi att trakasserier mot kvinnor är något som majoriteten av kvinnor någon gång under sin livstid hamnar erfara.

Det finns de som blir förvånade att så många verkligen deltagit i kampanjen endera genom att dela sina erfarenheter på sociala medier eller genom att dela en status som snurrat runt på Facebook. Jag kände inte att jag var i behov av att dela mina erfarenheter. Jag ville dock delta genom att dela statusen. För jag kände att den har ett viktigt budskap.

Aldrig hade jag tänkt mig att statusen skulle förändra något, mer än att uppmärksamma människor om problemet. Men jag hade så fel. Endast någon timme efter att jag delat statusen fick jag ett meddelande där en kille kände sig träffad och bad om ursäkt för hur han betett sig mot mig. Vi hade kontakt för många år sedan, och visst sårade han mig på ett sätt, men den tiden har jag lagt bakom mig för länge sedan. Killen skrev också att det troligen inte har någon betydelse för mig, men han ville ändå be om ursäkt. Och visst betyder det! Jätte mycket! Inte bara att han växt upp och blivit en (gentle)man, utan också för att kampanjen visat sig ha betydelse. (Jag har inte bett dig om lov att få skriva ut detta, men jag hoppas du förstår vilken betydelse det kan ha för andra).

Tänk om alla som sexuellt trakasserat en kvinna skulle be om ursäkt. Helst av allt vill vi ju inte att denna problematik ska existera överhuvudtaget, men jag har heller ingen lösning på problemet. 


Jag vill tro att folk är medvetna om dessa trakasserier. De som inte vågar erkänna det blundar. Det här är något jag funderar på extra mycket som gravid. Hur jag och E ska uppfostra vårt barn. Ett steg kan vara att redan från ung ålder inte tvångskrama/-röra någon. Både som vuxen och barn ska man själv bestämma om någon ska få krama eller röra en. Istället för att mormor säger "Kom nu och ge mommo en kram!" kunde hon ställa frågan "Vill du ge mommo en kram?". Får man ett nej av barnet ska man kunna ta det och kanske svara "Det är okej. Kanske senare/nästa gång vi ses." (Sorry morsan 😉) Nu kan vi väl alla tänka oss att spontana kramar ändå kommer, men jag tycker ändå inte man ska ta åt sig om man plötsligt får ett nej. 

Har jag tänkt heeeeeeelt fel nu, eller är det någon som funderar/uppfostrar sina barn enligt något liknande?? Jag tror nämligen det har betydelse för framtiden. Lika som den vuxne måste lära sig att inte "tvinga sig på" barnet, måste barnet lära sig att mamma eller pappa (eller någon annan vuxen) kanske inte vill bli kramad just då. Även om jag har svårt att tro jag själv skulle avvisa mitt egna barn. Eller jo, vid närmare eftertanke tror jag inte jag vill ha någon som sitter i min famn eller kramar mig när jag sitter på toaletten. Där ska man få vara ifred. 😌 (Säger jag nu, kommer säkert mjukna så fort jag kan kalla mig förälder.) Nu menar jag inte att man ska lämna bort beröring, absolut inte! Beröring är så otroligt viktigt för barn. Men säger någon "stop" eller "jag vill inte" måste man acceptera det. 


Jag känner själv att mina tankar flyger lite kors och tvärs ikväll. Men. Jag tycker mig ha bevisat att kampanjen haft betydelse. Samhället får tillsammans fortsätta jobba på att få bort allt det här som otaliga kvinnor varje dag får utstå. Och jag tror vi måste uppfostra våra barn redan från ung ålder att detta är oacceptabelt beteende. 

Likes

Comments

Hejsan!

En vecka sedan jag tittade in här sist, men här är jag igen.

Jag var med om en lite underlig händelse idag som jag inte vet hur jag ska tolka. Mest kanske för att reflektera över mina egna tankar skriver jag ner det här. Och hoppas på att någon av er läsare kan dela med sig av liknande händelser. Har ni varit med om liknande situationer, och har ni också fått samma uppmaningar?


Med risk för att bli långt inlägg kan jag bespara de som inte vill läsa om graviditet och läkare stänga ner fliken! 😘

Eftersom jag är i vecka 18 nu hör det till att göra en läkarundersökning i "början" av graviditeten för att se att allt står rätt till. Undersökningen gick bra och hjärtat på lill*n galopperade i jämn takt. Jag kan knappt hålla mig till ultra i början på nästa månad. Vill så gärna veta om det är en liten prins eller prinsessa som gömmer sig där inne. Både jag och Edward tror det är en kille, men väntar med spänning på att ta reda på hur det verkligen ligger till! 😊😍

Det som förundrade mig under läkarbesöket var hur läkaren pratade om att jag speciellt de två sista månaderna av graviditeten MÅSTE hålla koll på mitt kaloriintag och att jag ska undvika socker och fett så långt det bara är möjligt. Jag vet att jag inte ska äta för två och jag vet att jag ska motionera, ja. Men på läkaren lät det som att jag inte ska göra annat än hålla koll på hur mycket kalorier jag stoppar i mig, och träna endast för att hålla vikten i schack. Jag trodde i ärlighetens namn hon inte var seriös till en början, men eftersom uppmaningarna kom flera gånger fick jag tänka om.


Kanske överanalyserar jag det hela. Kanske inte. Det som blev så förvirrande för mig var att vår barnmorska sagt till mig att jag gärna kan gå upp lite mer i vikt än vad man normalt gör en graviditet, eftersom min startvikt jämfört med längden inte är i balans. De som känner mig vet att jag alltid varit relativt smal. Jag har haft svårt att sätta på mig vikt. Det var för bara något år sedan jag började styrketräna och det var det som gjorde att min vikt höll sig uppe eftersom musklerna växte (hehe, låter som en riktig biff nu, men så är det ju självfallet inte 😌). I våras hände så mycket i mitt liv att jag inte riktigt hann med träningen så mycket som jag skulle ha velat. Det var inget jag prioriterade särskilt högt, och när jag sedan blev gravid under sommaren vågade jag inte anstränga mig och lyfta mycket tungt eftersom jag var livrädd att få missfall. Det här är kanske inte så relevant egentligen. Med detta sagt kan ni kanske förstå hur konstig känsla det är när någon plötsligt säger att man inte ska äta si och så för risken att gå upp för mycket i vikt är stor.


Även om läkaren var supertrevlig och gullig önskar jag att hon skulle ha läst på lite mer. Då skulle hon kanske ha sett att jag inte gått upp i vikt ännu, utan snarare ner. Inte på grund av illamående, utan troligen på grund av minskad muskelmassa. Skulle jag på riktigt följa de ord som sades skulle jag inte äta mer än jag gjorde som icke-gravid. Jag skulle också lämna bort allt socker och extra fett, helst nu men senast två månader innan bf. Och julen ja, låt oss icke förglömma julmaten!! Se upp så det inte blir för mycket julmat och julgodis!! Att jag kom med en kommentar som att jag inte brukar trycka i mig julmat tills jag spyr i vanliga fall och kommer inte göra det i år heller tycktes inte hjälpa. Inte heller när jag sa att jag inte gillar sötsaker och bullar m.m. Helst skulle jag leva på frukt och bär, bara det skulle gå. Men njää, "kom ihåg att ändå int ät för myki av sånt som int e bra för dig och babyn!"


Halvt paff över denna händelse fick det mig att börja fundera. Är det så här det görs på varje rådgivning? Läkaren visste ingenting om min bakgrund. Skulle jag inte vara så säker på mig själv och gå min egen väg hade jag ju litat blint på henne och följt hennes ord till punkt och pricka. Klart jag måste gå upp i vikt om jag ska föda ett barn, men jag förstår ju nog själv att det finns gränser för hur mycket mat man kan trycka i sig. Missförstå mig rätt nu. Säkert ville hon bara väl, och ville ge mig en liten varning, men det blev mer som en uppmaning. På något sätt tycker jag inte att utgångspunkten ska vara att lämna bort allt för att man sista tiden ska sätta på sig så lite extra vikt som möjligt. "Sen när du int e gravid nåmer kan du ta tillbaka sockret och fettet."

Snälla lilla läkaren, nej. Jag kommer äta det jag anser vara passlig mängd av socker och fett. De mängder jag äter i dagsläget är inte stora. Skulle du ha lyssnat på mig när jag berättade att jag försöker leva hälsosamt med husmanskost och motion varje dag skulle du kanske ha skippat några uppmaningar. Jag förstår, tackar för upplysningen, men kommer inte minska ner på mitt matintag. Det skulle varken jag eller babyn må särskilt bra av!


Nu ska jag ställa mig i köket och laga mat! 😉



Likes

Comments

Halojj!


Här sitter jag i allsköns ro i soffan med fleecetröja instoppad i mjukisbyxor av storlek L. Inte för att jag har fått så stor mage, utan för att... Ja-a du, no idea varför jag beställde så stora ABI-byxor!


Igår när vi var och veckohandlade till Lidl kunde jag inte motstå frestelsen att kolla in utbudet av grejor de har. När vi långsamt gått förbi det mesta av kläderna fick jag plötsligt syn på babykollektionen som lanserades för kanske två veckor sedan. Jag och Edward råkade vara i Kauhava då och köpte med oss lite babykläder. Helt överlycklig om vad som fanns kvar! Igår hittade vi även två omlottsbodyn som vi vet kommer komma till användning. Tänk att det fortfarande fanns kvar av kläderna i Vasa! Inte så värst mycket i de minsta storlekarna, men ändå helt bra för att vara flera veckor sedan kläderna kom ut i butik. Så ett tips till er som vill köpa billiga babykläder!

I Kauhava fanns det mycket kvar, trots två dagar efter de kommit i butik.

De hade riktigt fina kläder, och förstås mest i färgerna rosa och ljusblått. Det fanns även mycket i brunt, och det passade oss bäst eftersom vi inte vet om det är en flicka eller pojke som gömmer sig i min mage. Jag kan knappt vänta tills den lille är här, känns som en evighet till mars!


Vill ni veta vad det bästa med kläderna är? Klart ni vill! De är nämligen gjorda i ekologisk bomull! 😃


Nu blir det en dusch och sedan nämndmöte i Pedersöre!


Likes

Comments

Hej på er!

De senaste dagarna har bara flugit iväg! Jag har dock hunnit träffa vänner, vikariera och mysa.

Igår efter vikariatet i Purmo var Bambi så glad när jag kom hem. På riktigt myshumör var hon också!

Idag har jag mest tagit det lugnt. Kollar tidskörningen i f1, stickat och sett något avsnitt av Unga mammor. Igårkväll när Idol uppenbarade sig på tv-rutan startade jag en efterlängtad sticksöm. Det var först tänkt det skulle bli en åkpåse, men ska nu bli en babyfilt. Tror själv jag kommer ha mer nytta av en filt eftersom vi planerar ha fårull i vagnen som är vsrmt och mysigt!

Nu när jag stickat ytterligare 5cm sedan bilden togs ångrar jag mig lite. Istället för endast slätstickning runt mosstickningen borde jag ha gjort några flätor också, det skulle ha sett mer proffsigt ut. Meeen inte en chans jag river upp! Hatar egentligen att stick på såhär långa stickor. Tyvärr är det just det jag hamnade att göra när jag slarvat bort en hel knippe med rundstickor i olika tjocklekar. Det går, men jag får nog ta och skagfa mig en rundsticka när jag kommer lite längre fram i arbetet. Ni som stickar mycket förstår mig iallafall! 😉

Nu blir det slut med softandet. Ut i det fuktiga höstvädret på en långpromenad med hunden!

Likes

Comments

Hej på er!


Det är över en vecka sedan jag skrev något nu. Varför? Jo, jag tänkte att det här ska minsann inte bli någon typisk gravidblogg ((fråga mig inte varför, jag vet inte ens själv hur jag tänkte). Resultat? Jo, ni vet. Bloggen ekar tom eftersom mitt liv nästan enbart kretsar kring graviditeten för tillfället. Så det där med att inte ha en gravidblogg låter nästan omöjligt i mina öron om jag ska blogga överhuvudtaget. Sedan har jag alltid själv tyckt om att läsa bloggar av de som endera är gravid eller förälder. Och det är ju så roligt att ha något att bläddra tillbaka i och läsa senare. Självklart ska jag skriva andra blogginlägg också, det ska inte få bli för enformigt... (Lycka till med den Paulina)😌


Nåja, nog om tråkigt tjafs, tillbaka till verkligheten! Igår hade vi rådgivningsbesök och fick för förstå gången höra hjärtljuden. En riktigt liten vilding där inne som sparkade och hade sig. Vi påbörjade vecka 16 (15+0) igår, och veckorna tills den lille är här känns såååå långt borta! Samtidigt som de gångna veckorna har gått ganska snabbt känns det som. Kan kanske ha något att göra med att jag mått relativt bra och endast sovit vecka 6-11? Nu har tyvärr tröttheten börjat smyga sig på igen, hoppas verkligen den håller sig på avstånd några månader ännu.

Jag som endast kan se magen uppifrån har tyckt den varit "stor" redan i flera veckor, jag är ju liksom van att vara helt platt och spänner jag magen har mina magrutor uppenbarat sig. Det är något jag bara kan drömma om i dagsläget, när till och med en liten kula har börjat formas. Dock inte mig emot! Byter gärna ut magrutorna mot en liten ölkagg, så länge jag vet vad innehållet är! 😉

Jag måste också presentera blivande pappan, Edward! Ända sedan vi blev tillsammans (för ca 4,5 år sedan) har jag sett pappamaterial i denne man. Är det inte lite så vi kvinnor fungerar? Funderar och ser hur bra vår blivande partner skulle bli som förälder? Kanske det är ömsesidigt? Kanske det bara är jag som tänkt på det i ett tidigt skede? Hur som helst skulle jag inte byta ut honom får något i världen!❤ (okej, möjligen för en burk Royal peperoni, men då ska dessa vara slut i butiken när suget är som störst)


I skrivande stund sitter jag i soffan hos blivande mormor och morfar i Åvist. En skål med salmiakgodis och en hund har jag bredvid mig. Har fått "order" om att äta "mycket" salt för att få upp blodtrycket lite. Inte mig emot, skulle aldrig kunna lämna bort salmiak (så länge det inte är skadligt för fostret). Får hålla tummar och tår att trycket hålls på den lägre sidan eller blir normalt. 😊



Likes

Comments

Som det förra blogginlägget avslöjade är något spännande på gång! Själv har jag knappt orkat hålla mig, har velat berätta nyheten åt alla sedan vi fick reda på det. Som rubriken redan avslöjar kan vi nu också på bloggen säga att...



❤ VI SKA BLI FÖRÄLDRAR! ❤



Detta är något som vi båda längtat efter i flera år redan, och båda drömt om att vara relativt unga när vi får vårt första barn. Att vi dessutom just flyttat till en större lägenhet med ett extra sovrum kan inte vara mer lämpligt. Ja, vi tackade faktiskt ja till lägenheten innan vi var säkra på att någon liten ligger och gottar sig inne i min mage.

Tredje våningen utan hiss, ni skulle bara veta vilka muskler vi kommer ha efter några år! 😉

Oavsett kön är vi säkra på att det är en liten miniboss vi kommer få!


Vi har beräknat datum i mars 2018. Någon annan som också ska få till våren? Speciellt roligt tycker jag det skulle vara att lära känna någon i Vasatrakten eftersom jag inte känner så många mammor där.


Likes

Comments

När ens mor kunde fått jobb som fotograf för Expressen.

Exklusivt par påväg till fest. Vad har de haft för sig? Försöker de i själva verket smita tidigt från bröllopsfesten? Kommer de på fest som objudna gäster? Utredning pågår för fullt på redaktionen! Vi återkommer med besked för bloggläsarna när utredningen är klar.


Fritt fram för bloggläsare att delta i utredningen. Har ni sett paret efter bilden togs? Vad hände innan? Vad hände sen?

Likes

Comments

I lördags vankades det bröllop och bröllopsfest för hela slanten!

Emmelie fick sin Juha, och vice versa. Hela kvällen och dagen var helt magisk! Vi steg upp från morgon, alla människor yrde åt alla håll på olika uppdrag. Huset fylldes av folk som skulle ställa sig i ordning och alla sprang runt som galna höns. Fotografen fick säkert en och annan yrbild innan vi begav oss av mot kyrkan.


Vigseln gick snabbt och smärtfritt. Alla gladdes åt det nyvigda paret och var allmänt glada. Precis som det ska vara när två människor förenas och byter ringar. Själv hade jag nära till tårarna redan när bruden tågade in tillsammans med sin far, men lyckades hålla känslorna i styr.

De sade "tahdon och ja", vilket i sin tur ledde till bröllopsfest för hela slanten!


I Kållby samlingshus tryckte vi in ca 200 personer. Jag och Riina klarade kommunikationsbiten mellan varandra och bröllopsgästerna riktigt bra, om vi får säga det själva. Ibland är det bara bra att inte planera så mycket innan utan bara ta det som det kommer, även om språket kan vara en begränsning (not in this case tho).

Bilderna har främst min mor fotat. Här har hon smygfotat fotografen.

Emmelie med sina tärnor

"Vifta med era släpen på 3! 1...2...3!" (fri översättning från finska)

Här väntar vi på bruden, funderar för en sekund eller fem på om hon kanske fastnat i wc dörren när hon plötsligt var borta. Hon klarade sig bra och kom välbehållen tillbaka!

Häävalssi med låten Remember when. Så fint! Bandet Two Sides var förresten helt fantastiska!! De spelade till halv 3 på natten (när jag redan somnat, hehe en riktig bröllopsfirare) och höll igång bröllopsgästerna på dansgolvet. Ett band jag rekommenderar! Lokalt från Munsala/Jussila/Vörå (och kanske nån by till) dessutom.


Jag tror vi avslutar för denna gång. Jag är ännu så lycklig efter denna dag! Lycklig över kärleken 💗

Likes

Comments

September! Redan?

Den här sommaren har gått så snabbt att jag inte ens hunnit stanna upp och reflektera över vad som hänt i mitt och Edwards liv. Under flera månader har livet fortsatt medan vi själva tagit oss in i en liten bubbla. Flera påverkande faktorer, så det är egentligen inte så konstigt (inte bara en tragisk händelse, utan också fler bra!).


Men, nu är det september. Tvåtusensjutton. Imorgon ska E:s syster gifta sig. En sån vacker brud hon kommer bli! Jag och hennes blivande mans syster Riina ska vara brudtärnor, spännande det också! Speciellt när bröllopet är tvåspråkigt och min finska är mer än halvtaskig. Tur jag får hålla mig till den svenska biten. Finskan kraxar jag på och övar ändå, men helst inte framför alla bröllopsgäster. Så roligt ska vi inte ha det!! 😄

Mellan resorna Vasa-Åvist-Kållby osv. har vi hjälpt med att ställa till. Att ordna bröllop för nästan 200 personer är minsann inget man gör på en kväll eller två. Tur de hade det mesta planerat för längesedan. Idag har jag sysselsatt mig med att flytta ur sovrummet på en madrass (under tidig morgon) och myst med hunden. Man kunde tro det har att göra med att det motsatta könet snarkar, men han har klarat sig ganska bra inatt! Istället skyller jag på de som envisas med att slänga dammråttor under sängen. Har herr Förkylning stormat in utan förvarning blir luften lätt för tung. Tur att fru Otrivin är en räddare i nöden.


Det bruna lurvet ska föreställa en hund. En långhårig tax, närmare bestämt!



Likes

Comments