Men hej mina kära gamla vänner! Nu har jag hållit käften stängd tillräckligt länge. Men enough is enough, måste få lätta på hjärtat lite. Sen sist vi hördes har jag lyckats gjort mig av med både hår, hem och pojkvän! Ja, det är sant. Håret gick ganska smärtfritt till, jag bär numera en snygg page (som iof vid det här laget börjar växa ut igen.) Värre var det med de andra. Jag å min boy bestämde efter veckor av tjafs att det var dags att gå skilda vägar. Det handlar egentligen bara om att vi är på olika plan i livet, han vill ha de tre V:na; Villa, Volvo och Vovve. Medan jag vill bli soldat, flytta utomlands å typ lära mig snacka franska. Gärna allt på en gång också! Nä men kort sagt, ingen av oss var beredd att ge upp ens drömmar för den andre så därav the big break up. Om jag för säga det själv så har vi båda steppat upp sen i september och det går skitbra när vi står på egna ben. MEN SÅKLART! När man bara har sig själv och sina egna mål att fokusera på så går allt så jävla mycket enklare. Nu släpper vi detta långa intro och snackar lite mer om mig, är det okej?😜

Sååååå, what I've been up to de senaste 3 månaderna? Jo, militärtjänstgöring!! Jag vet inte vart jag ska börja. Det är allt jag trodde å raka motsatsen. Utmanande? Ja. Första tiden inne var mest springa runt och följa direktiv. Så inte min grej. Jag kan absolut göra saker utan att det är förbestämt men jag vill gärna veta syftet med det hela. Sånt berättar man inte i militären... Ovetandes, iklädd en för stor motoroverall och kängor sprang jag mig svettig i två veckor innan första premissen. Då var första tiden över och vi fick äntligen sätta på oss uniformen. Vi var ju tvungna att förtjäna den innan vi kunde bära den! Det är mycket sådant här borta, belöningar kommer efter redig slit och smärta. Fram tills egentligen förra veckan så har jag gjort så sjukt mycket "första gången-saker." Första gången att hålla i en AK-5:a, första gången att skjuta, första gången i fält, första gången att sova ute i skogen på granris, första gången jag upplevde riktig hunger, första gången jag TVINGADES GRÄVA MIN EGNA TOALETT I SKOGEN FÖR ATT KUNNA SKITA. Gahh, memorise... vackert, vackert! Det har varit så jäkla roligt och i vissa stunder en ren jävla misär. Men jag älskar varje del av det. Förra veckan blev vi klara med våran slutövning "Aldrig Ge Upp." En prestationsövning på obestämd tid, begränsat med mat och knappt någon sömn. På ca 500 kalorier per dag krigade vi oss igenom totalt 7 dygn i minusgrader ute i skogen. Jag trodde att hungern skulle vara det värsta men kroppen vande sig ganska snabbt. Det jobbigaste var kylan. Ju fler dagar som gick desto svårare var det att hålla sig varm. Iom att vi inte fick i oss någon energi så var det svårt att behålla värmen. Vid vissa tillfällen trodde jag på riktigt att jag skulle frysa tills döds. Men här står jag! Jag tog mig igenom hela skiten och kom ut på andra sidan, inte längre som rekryt, utan som soldat!!!

Jag kan inte ens beskriva i ord hur fett det var att ta de där sista stegen in genom grindarna när man förstod att det äntligen var över. Jag önskar att jag kunde ge er den känslan! När man är helt oövervinnerlig med vetskapen om att allt går. ALLT! Jag klarar av vad fan som helst bara jag själv vill det! Jag är helt jävla magisk!!!! (Tack gumman, tack!😌)

Nu grottade jag ner mig ordentligt, I ain't got time for this. Jag ska ju fifan på brunch hos mormor nu! Tack för pratstunden kamrater, jag ska försöka höra av mig oftare. Okej puss. Klart slut. Hej.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

...DUN DUN DUN... Augusti är här och jag har drygt en och en halv månad kvar av frihet. En och en halv månad på mig att "komma i form." I form för att bli soldat alltså. God damn, vad har jag gett mig in på! Jag kan knappt föreställa mig vad som väntar. Men ändå så längtar jag!

Jag HATAR första veckan. Jag fungerar så att varje gång jag slutar träna och sen ska börja igen så tror jag mig vara i exakt samma form som senast jag tränade. Blir lika chockad och frustrerad varje gång. "NEHE, kunde jag inte springa milen utan att typ dö på vägen?" Då får man tänka om, sätta ribban något längre och jobba sig uppåt igen. Det går inte smärtfritt till kan jag garantera. Well well, det viktigaste är väl ändå att man ser bra ut på instagram. Inte sant? 😜

Likes

Comments

Jag, på instagram, är lite oklar just nu. Är jag fortfrande i Marocko, är jag hemma i Sverige? Who knows.. Jag skulle ju blogga sönder från resan var planen, men hade glömt den lilla detaljen att internet knappt existerar där borta! Så vad blev det, ett inlägg, två? Jag tänker såhär, vi kör ett långt inlägg med en sammanfattning på resan. Låt oss!



Vi flög alltså till Casablanca, därifrån tog vi taxi ca 1 timma ut mot Bouznika, ett "sommarstuge" område precis vid vattent! Där det var planerat att vi skulle stanna veckan ut. Men så blev det ikke. Vi kom fram sent på kvällen, svin hungriga. Planen var att ställa av väskorna i lägenheten och sen dra ut å äta. Men nej, för då är ju varenda j*vla restaurang stängd pga att det är Eid. Typ julafton vill säga. AWESOME! Rabab som har hemmafru-gener i sig, slängde ihop lite Mac and cheese och räddade oss alla från att svälta ihjäl denna natt. Thänk god. Morgonen efter kommer hon in alldeles för tidigt och försöker väcka liv i oss andra dödliga, som är helt slut efter resan! Haha, att du ens orkade med oss denna resa är ett under...! Vi drog en jävla snabbis till stranden, tog ett dopp och sen bar det av mot Kenitra. Det är där babsans familj bor som ville att vi skulle komma över och fira Eid med dom. "Det är bara 40 min dit med bil", sa hon. Men nej, det var typ 1 timma och 40 min dit(!) Där satt vi med ungefär hälften av våran packning i en gammal taxi bil som knappt rullande, i 30 graders värme. Men fram kom vi! Vi åt sen åt vi igen och sen fika vi och sen åt vi igen. Ja typ så. Mat är gott, speciellt i Marocko. Vi sov en natt där och morgonen efter fick vi den briljanta idén att vi nu skulle åka till Marrakesh! Yass! Såklart vi skulle. Upp tidigt, släpa all packning till tågstationen och hoppa på ett tåg för en sex timmars resa till the big city!


The big city... Jag kan ju säga såhär, para finns blev snabbt till para fanns! Aj aj aj, i Marrakech kan du spendera pengar. God damn. Jag tror vi gjorde av med en 30 lax på tre dagar. Om det ens räcker. Jag minns hur jag fick en ångestattack och var tvungen att lägga mig ner i 15 min. No joke! Hahaha! Men det smakade bra kan jag tala om! Hotellen, (ja i plural för på dessa tre dagar hann vi såklart byta hotell åtminstone en gång. Det är ju dumt å bo på samma? Ellerhur! *smh*), var hur som helst gudomligt vackra. Det var fontäner och växter och ljuslyktor och allt var det var! Ünderbart! Inte för att vi var på hotellet så mycket men fint ska det va'! Ja, Marrakesh, vad gjorde vi inte där! Vi softade på Nikki Beach, röjde runt på Aqua Park, drack apelsinjuice på Djema el Fna, slaktade restaurangerna och rökte shisha på kvällarna. Hanlsade i bazarena och köte med oss halva Marocko hem. (Yassss nu börjar det hända grejer i lägenheten =D) Efter tre nätter i Marrakesh skulle vi ta tåget hem, men guess what, vi kom försent så det fanns inga platser fören dagen efter. Så det fick bli taxi tillbaka till Bouznika. Vi åkte på kvällen och kom fram på natten för att spendera one last day at the beach!



Ni ser rätt, surfing!!! Vi ville maxa sista dagen och bestämde oss för att pova på att surfa! Really, how hard could it be? Låt mig svara på den frågan! SKIT-JÄVLA-MEGA-SVÅRT!! Bilden var en så kallad före-bild för sådär glad var jag inte länge... Det börjar med att vi får dra på oss våtdräkterna som typ sitter så hårt att man knappt kan andas. Där efter får var och en bära (eller i mitt fall släpa) den här jävla surfing-brädan som är tre gånger så stor som mig. Okej pjuh! Framme på starnden, jalla låt oss hoppa i vattnet. Nej då ska vi värma upp och ha nån form av fys träning först! I dessa våtdräkter i denna värme. Vi alla fyra kolla på varann och tänkte bara en sak. Ska du eller jag knocka han? Efter vad som kändes som en evighet så fick vi äntligen ta oss i vattnet. Det tog mig 20 minuter att bara komma ut tillräckligt långt i vattnet eftersom att det är massa vågor som hela tiden jobbar mot en. Sen när det var min tur att först flyta fram till instruktören som han ville kalla sig, därefter ställa mig på brädan och åka på vågorna så gick det inte riktigt som jag tänkt mig.. För det första så är jag redan här svin trött! Snubben som ska hjälpa mig snackar bara arabiska och vägrar samarbeta. Han är fett stressig och skriker hela tiden. Jag svarar på svenska. Han kollar på mig och säger något i stil med "You ready? OK Jalla bye!" Varav jag svarar att jag inte alls är redo, jag vet inte ens vad jag ska göra! Men vad gör han.. Jo han knuffar min bräda framåt mot en våg och börjar skrika, jag försöker i panik hinna ställa mig upp men är försent ute och ramlar istället och hamnar under vågen med typ hela havet i halsen. När jag tagit mig upp igen och typ fått tillbaka andningen så ser jag att jag befinner mig uppe på stranden igen. Helvete. Det är alltså 300 meters simning ut igen! GREAT! Men envis som jag var så började jag kampen igen. Efter 20 minuter var jag tillbaka med den skrikande idioten, same story again. Blablabla jalla go! Den här gången var jag mer beredd för nu fan skulle jag uppDet går så bra, jag ser vågen komma, jag är ett med brädan, nu händer det, nu! BOOM! Allt blir svart, mina lungor fylls med luft, jag tappar medvetandet i några sekunder innan jag vaknar upp under vattnet(!) Jag tar mig upp och nu kommer huvudvärken, det dunkar! Vad i helvete!! Den där jävla motherfuckern som kallar sig själv för instruktör, hade tappat taget om sin bräda som kom i hundranittio rakt mot mig och satte sig fint i mitt bakhuvud. AJJJJJJJJ! Fan försöker han ta livet av mig?! Där och då tog min surfingkarriär slut. Det var dags att lägga hatten på hyllan.



That was about it! Jag vill tacka mitt fina Marocko, min fina Momo och Babsan och Gizzy för en intensiv grym resa! TACK TACK TACK ❤️❤️❤️

Likes

Comments

We made it!!! Vi har landat och utan några större skador! Vi kan ju säga såhär, var jag inte flygrädd innan så blev jag det nu! Alltså god damn, har aldrig varit med om ett plan som skakar såhär mycket! Namnet var Royal Air Maroc, men det var noll kunglighet där alltså haha. Nu är vi som sagt framme i Bouznika. Ett hus vid stranden, I love it! Vi hörs sen, puss!

Likes

Comments

Vi är på väg! Som vanligt så är vi halvt osams eftersom min käre man lider av nån slags stressyndrom, which clearly, I don't... Vi har sååå gott om tid på oss, planet lyfter 16.30 och vi är redan på Arlanda (14.30)! Så vad är problemet? Vad är det med dessa män och deras tjatande... 😜

Nu står vi i världens kö till incheckningen, för tydligen så ska hela Arlanda till Casablanca just idag. Kul! Snart är vi inne å då ska jag se till att den här bitchen får nått att äta, så kanske man får tyst på honom. Hähä! Puss på er!

Likes

Comments

Okej, vart har ni tagit vägen?! Jag vet att jag inte bloggar all day errrday men nu kanske det blir ändring på det. Jag har en resa på G så alla ni före-detta trogna läsare kan ju bara återvända. För nu blir det roligt igen!

På tisdag, imorgon(?!),bär det av mot Marocko! Får se om jag blir lika emotional den här gången.. Sist jag åkte till Marocko så var det min första gång där. Jag följde med min faster och mina kusiner dit och träffade så många "nya släktingar" som egentligen inte hade någonting med mig att göra. Men dom alla tog emot mig som att det var det mest självklara någonsin, att jag, ändå från Sverige, också var deras familj. Jag ville göra allt! Se allt, röra allt, äta allt, uppleva hela Marocko på en gång! Såklart. Tänk att en del av mig kommer där ifrån! Mina stora bruna ögon och mitt stora lockiga hår, that's all you Morocco!

När jag väl skulle hem igen så stod jag på flygplatsen och ville allt annat än att åka därifrån. När jag skulle säga hejdå började jag tsunami-gråta. Ja ni vet ju, inget litet snyft, utan det där snoriga, jag-kan-inte-andas-gråtet. Det fortsatte ända in i gaten, personalen i tullen försökte lugna mig och förstå vad som hade hänt. Men hur skulle jag förklara? Att vi nu, efter alla dessa år, återförenats. Att jag för första gången mött dig, känt din värme, din doft, din charm. Marocko, jag hade saknat dig utan att jag ens vetat om det själv. Jag är så glad att jag äntligen fick träffa dig!

Nu ses vi snart igen, mitt älskade Maroc!

Likes

Comments

Idag tänkte jag överraska och skriva ett inlägg om idag! Vad som faktiskt hände idag! Men nu ser jag att klockan är över 12 så det sket sig.. Jaja, however, idag har jag fått mycket gjort. Vaknade tidigt och åkte å hämtade ut min nya bil! (JUSTE, jag har ju köpt en ny bil! Det blir ett annat inlägg!) Sen plockade jag upp Elina och åkte därefter till Barkarby och hann med återköp på både Elgiganten och Ikea. Lunch hade vi dock inte tid med så vi drog en drive-in på maggan och åt i bilen. Jävla produktiva! Och TUR att vi köpt kaffe för vi hamna i världens köer bort mot Skärholmen. Men, då hann vi med en fika också! I bilen alltså. Mysigt. I skäris finns Calzedonia och på Calzedonia finns Rabab. Hur bra?! Jag fyndade sönder och köpte typ upp halva butiken! Alltså ÅK DIT!!! You won't be sorry!

Vi åt flatbreads på Vattentornet idag, jävla grymt ställe det där! Me like. Så bra att ni till å med får lite bilder på det. 😉

Likes

Comments

Min fabulösa dress, eller "sätt", är från BikBok. På rea för 149:- per del. Så obviously har jag en i vitt också.. Hehe! BikBok har grym rea i år, så knock yourselfs out!

Likes

Comments











HAPPY BURRRRFDAY TO THE BURFDAY BISHHH, HAPPY BURFDAY TO MEE!


22 juni, y'all know what that means.. Gratttis till mig som blir 21 år gammal! Det här med att det ska bli tråkigare att fylla år när man blir äldre, I don't think so! Älskar att vakna upp, ligga kvar i sängen och vänta på att frukosten ska serveras. Sedan låtsas sova när mamma kommer in och väcker mig med födelsedagssången. Den här gången var dock mammas fina stämma utbytt till Mohammads krassliga försök till "ja må du leva." Och frukosten var inte riktigt i klass med mammas. Men det är väl tanken som räknas I guess.. (Måste ändå erkänna att dagar som dessa så kan jag sakna att bo hemma med mammas så sjukt mycket! Kanske ska införa obligatorisk sleep-over hos henne den 21 juni varje år. Gotta stay spoiled! Hehe!) Nu ska vi inte vara sånna, tack momo, för att du försökte! Love you for it! Dagen spenderades till en början med Gizzy och Rabab. Giz är min tvilling från en annan moder, vi är liksom födda samma dag! Förra året var vi på en strand i Barcelona, i år var vi på en balkongen i Ursvik... Same same, but different? Rabab ordnade tre rätters åt oss och maj-gad vilken mat!! Om ändå man kunde ät
a såhär bra på restaurang! Kolla bara!


Efter lunchen delux kom familjen över och firade mig. Så mysigt och som alltid sol på min burfday!! Sjukt me tancke på att jag fyller år runt om midsommar (när det alltid regnar,) så har det alltid varit fint väder den 22 juni! Nån där uppe vakar över en, det tackar vi för. Avslutade kvällen med en fin kvällspromenad i värsta solnedgången!!! Blessed! Tack för en fet dag mina käraste! Här kommer en bildbomb att gotta er i!


DEAR BEST FRIEND, I FREAKIN LOVE YOU!

Likes

Comments

I fredags kväll kl kvart i tio slängde min käre boy ur sig att "Juste Pauli, vi ska på förlovningsfest imorgon!" Han bara GLÖMDE säga det. Ovanligt... "Men va?! Jaha! När då? Vart då?! Who the fuck is getting married?!" Ja då var det ju Momos barndomsvän Alexis. JAHA OKEJ SYRIANEN!!! Dvs den här festen kommer ju vara i hollywood-klass, med klackar å löshår å tuttar å glitter å ja ni vet. Helvete. Jag har alltså en dag att hinna fixa en ny klänning och typ ett nytt ansikte. Om jag var stressad..... Skulle ju upp och jobba på lördagen, fick spara rasten så att jag kunde gå hem en halvtimma tidigare. Upp på cykeln, in i duschen, upp med håret i en munk och på med lite smink. Voilà!


Turned out pretty good, didn't it? Hehe! Det är så jäkla kul att klä upp sig och gå på såna här tillställningar tillsammans. Är ju inte van att se momo i annat än träningskläder eller typ inga kläder alls. (SKÄMT.) Så att se han dressad i en svart kostym... mmh, mmh, mmmh.. Like, honey is that you?? Japp, då var man kär igen då.


Fina brudparet! Stort grattis till Er, Alexis och Petra! Tack för en dunderkväll, det gjorde ni bra.


Men hej älskling!

Likes

Comments