Under helgen har jag inte rört speciellt mycket på mig då det ösregnat, och då menar jag forsat vatten. Det har dock varit ganska skönt att ta det lite lugnt efter allting nytt som blivit introducerat för mig. Och när det har regnat såpass mycket ser korridorerna i byggnaden ut som bilden nedan till vänster.

Behöver du gå och handla trots regnet? Behöver du ta med dig ett paraply för att inte bli blöt men vet inte var du skall göra av det blöta paraplyet när du kommit fram? Inga problem. I Japan finns det paraplyhållare eller paraply-plastpåsar som man får vid dörren. Det kanske inte är det mest miljövänliga sättet men affärens golv slipper bli blöt och du slipper hålla i ett blöt paraply.

Jag har tidigare nämnt att Japan är rent. Och med rent menar jag superduper rent. Jag menar alltså att det till och med är rent om man jämför med Sverige. Väldigt många svenskar källsorterar, men väldigt många källsorterar inte alls. I Japan källsorterar alla. I ett tidigare inlägg nämnde jag att det inte fanns soptunnor längs vägen någonstans och att jag inte förstått vad folk gör av sitt skräp. Det vet jag nu! Precis som i Sverige har de sophämtning några gånger i veckan och tills dess har de soporna inomhus. Det betyder att varje söndag ser gatorna ut som bilden ovan.. Det är alla soporna från min dormitry som ska slängas i detta fallet.

Antagligen har vi alla varit på utflykt med dagis när vi varit barn och i samband med det blivit påtvingade varsin reflexväst. I Japan får barnen varsin hatt så att dagisfröknarna kan hålla reda på barnen. De två bilderna ovan tog jag på vägen hem från skolan då jag går igenom en park. Jag möttes av hur många barn som helst och de hade alla möjliga färger på huvudet. Det kanske är svårt att förstå på bild men det såg sjukt roligt ut. Häromdagen såg jag dessutom ännu yngre barn som kördes i en liten kärra av sin fröken. Vet ej hur många barn kärran bar men jag såg en hel del med rosa små hattar.

Snart skall jag iväg och träffa min supervisor som skall hjälpa mig med kurser. Efter jag träffat honom är det välkomstfest för alla utbytesstudenter, men jag tror snarare att det blir lite saftkalas.. Det återstår att se!

/Paula

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Idag bar det av söder om Shibuya! Här ligger en av Tokyos mest kända broar, Regnbågsbron eller som japanerna säger Reinbō Burijji, som sträcker sig över Tokyo Bay.

På andra sidan ligger en man-made ö som heter Odaiba. Ön uppgjordes av olika fort som skulle skydda Tokyo sjövägen.

Det syns även ett pariserhjulet bilden och det är ett av världens största!


Brons lampor är av färgerna röd, grön och blå och drivs av solenergi. Dessvärre syns dessa färgerna mest under vinterhalvåret, och speciellt under julen och nyår. Vi traskade över bron(som tog oss en stund hehe)och när vi väl var på andra sidan möttes vi av en lång sandstrand och en beachwalk ut med vatten. Hur mysigt som helst!

Vi gick en bit och sedan satte oss ner för att avnjuta en kall bärs, i bilden ovan är mitt resegäng. Kanske inte världens bästa bild men här har vi dansken, den andre svensken och amerikanaren.

Helt sjukt att bilden nedan är utsikten vi hade från bryggan. Dessutom var vi nästintill ensamma framtill att klockan började närma sig 21.

I Japan är det respektlöst att äta och dricka när en transporteras, tex man äter inte när man åker tunnelbana eller när man promenerar till stationen. Det gör att det finns väldigt få papperskorgar runt omkring stan, men det verkar funka. Jag har aldrig varit i en sådan ren stad som Tokyo. Det är fantastiskt, dock blir det lite problematiskt när man själv behöver slänga något!


Det kanske är svårt att se i bilden, men på skylten står det att det är en "Cool spot". Vilket alla vi fyra tyckte vad superkul tills vi insåg att det var en avkylningsplats för solen.

Likes

Comments

Idag mötte jag upp två killar som jag träffade på orientation på Nishi-Waseda Campus i tisdags. Nishi-Waseda campus är för alla de studenter som läser något inom teknikområdena, där jag skall läsa Mechanical Engineering. Gissa hur många tjejer vi var av 150 elever?

Anyhow, vi satte kurs mot Tokyo Metropolitan Government Building. Den består av två stycken höga torn och var en gång Tokyos högsta byggnad. Väl på plats åkte vi upp till 45:e våningen och fick njuta av utsikten. Det var nästan lite väl obehagligt att titta ut genom fönstren. Men nästan gång jag åker hit vill jag att det ska vara mörkt ute så att man kan se the skyline. Det var dessutom prisvärt, då det var gratis att åka upp!

Nästa stopp blev till Shinjuku där det kryllade av folk och restauranger. Det ligger en väldigt stor biosalong mitt i Shinjuku med den största Godzilla figuren jag sett, blev livrädd när jag såg den första gången. Vi traskade runt och hamnade i den lilla delen som heter Kabukicho, eller som andra kallar det Tokyos Red Light District. Restaurangerna var billiga och drinkarna svindyra. Vi letade oss vidare och hittade en prisvärd liten resturang där jag käkade min första riktiga ramen och drack min första draft beer. Gött!


Bilden till höger är utkanten till Kabukicho där det ligger en Robot Restaurang. Tyvärr gick vi inte in men det sägs att den skall vara riktigt cool. Efter detta bestämde vi oss för att lämna Shinjuku och traska vidare söderut.

Vi bestämde oss för att besöka Meiji Jingu, som bilden nedan visar. Det är en shinto shrine (eller shintohelgedom) tillägnad Kejsare Meiji och hans fru.


Efter att ha gått hela vägen från Shinjuku till Meiji Jingu och vidare söder ut kom vi äntligen till Shibuya, platsen där alla stora affärer ligger. Det var plötsligt nu jag förstod var alla japaner höll hus.

Vi råkade hamna rätt i Shibuya korsningen. Så fort det blev grön gubbe fylldes gatan blixtsnabbt av människor som skulle fram och tillbaka till tunnelbanan, man kunde inte gå dit man ville utan fick följa strömmen. Sjukaste.


Efter att ha gått totalt 19 km och dessutom åkt massor av tunnelbana är jag äntligen hemma. Jag är proppmätt från Ramen som vi åt till lunch och lär säkert vara mätt tills imorgon och jag e dötrött i hela kroppen.

/Paula

Likes

Comments


Finns 8st korridorer som är identiska till denna bredvid. Min lägenhet ligger på 6e våningen och är en hörnlägenhet. Korridorerna blir mindre för varje våning, vilket gör att jag inte har någon som bor över mig!



Lägenheten år definitivt avsedd för endast en person, en väldigt liten person. Toaletten är inte direkt skandinavisk anpassad. Men det funkar om man inte är för klumpig!


När det är klart väder och kväll är balkongviewn över hela Tokyo Skyline fantastisk.

Många av er undrar säkert varför sängen ser ut som den gör. Min syster tyckte det såg ut som en kissfläck men icke! Det är nämligen så att japanska påslakan ser annorlunda ut än dom vi oftast använder oss av. Öppningen som vi har är ju längst ner på täcket, här är hålet i mitten för att slippa allt krångel.

/Paula

Likes

Comments

Vi har sovit som gudar inatt trots att kudden känns som om den är gjord av okokt ris. Eftersom jag inte har ett matbord, gjorde mamma ett av min resväska och ett hyllplan, brilliant engineering. Vi åt vår utsökta frukost i IKEA platsglas och på en plasttallrik innan vi traskade mot tunnelbanan. Väl på perongen tog vi lokaltåget in till stan och bytte vidare mot Kejsarpalatset i Chiyoda.


Varför skall man behöva åka till Paris för att åka upp i Eiffeltornet när man kan bygga ett mitt i Tokyo?

Vi har alltså besökts Tokyos eget Eiffeltorn, Tokyo Tower. Och äntligen började vi se och träffa lite turister!


Det kanske är lite svårt att se på denna bilden men herregud vilka långa tunnelbanor dom har i denna stad!


Jo men en solig dag på sommarlovet är det smockfullt på Liseberg men på Takeshita Street i Tokyo ser det ut såhär trots att det är söndag och helgdag. Helt sinnessjukt med folk. Det var skönt att vara född med skandinaviska ben när vi traskade igenom kan jag säga!

Istället för att ta tunnelbanan kan man ju faktiskt gå på gatan också! Det gjorde vi och hittade den butik som sålde massa skit. Bra skit. Vi köpte bra att ha grejer, som toaborste och diskborste. Härligt!

/Paula

Likes

Comments

Det är väl jättesmart att gå på resturanginvigdning 1h innan chauffören ska plocka upp för flygplatsen? Det tyckte i alla all mamma och jag. Det slutade med att vi fick springa hem till lägenheten och snabbduscha innan chauffören plockade upp oss. MEN vi hann och tillslut satt vi på flygplatsen.

Här till höger är min sista Bangkokbild! I alla fall för denna gången, I will be back!


När vi väl satt vid gaten fick vi en del blickar av resterande som satt runt oss. Både mamma och jag kände oss ganska malplacerade, kan ni gissa varför?

Efter 6h på Air Asia Thailand med 3h sömn var vi framme på Narita International Airport i Tokyo. ÄNTLIGEN! Att komma igenom passkontroll/visumcheck och få vårt bagage var absolut inget problem, sammanlagt tog allting ca en timma!


Nu börjar verkligheten.


Första utmaningen uppstod när vi skulle ta oss ifrån flygplatsen. Ack. Det var inte lätt att förstå de japaner som inte kunde någon engelska. När vi äntligen lyckats köpa tunnelbanbiljetter funkade allting(!), jag är så fascinerad. Det är superlätt att byta mellan olika linjer och det går kalasbra(trots att vi fick släppa våra väskor i 500m uppför trappor och genom gångar i 30 grader). Det känns underbart! Efter 4 byten med 3 olika transportören och ca 3h senare var vi framme vid min station.

När vi kom fram till min dorm mötte Dorm Managern oss i dörren och han hade stenkoll på vem jag var. Det kanske inte var så konstigt med tanke på att jag blev den andra européern av 216 st tjejer. Jag är alltså omringad av kineser och japaner även på hemmaplan. Eftersom min dorm tydligen endast är för tjejer(vilket jag inte hade någon aning om) är det en strict policy att inga killar får komma innan för porten. Med andra ord, det känns som om jag numera bor på ett flickhem! Jag har till och med curfew(!) vid midnatt, vilket betyder att jag måste vara hemma tills dess. Både frukost och middag serveras nere i matsalen alla dagar förutom söndagar. Detta kommer att bli en stor omställning för mig som bott ensam i Karlstad i 3,5 år, vilket jag tror många svenskar hade upplevt. Men men, jag är ju trots här för att lära mig om Japan!

Lägger upp bilder på hur mina 16kvm är fördelade någon gång i veckan så oroa er inte!

Ovan ser ni min utsikt från balkongen. Det är hela Tokyo Skyline.

För mig uppstod paniken rejält när Dorm Managern säger att inget Wi-fi fanns. Dom har alltså bara internetkabel och de enda uttagen min dator har är thunderbolt-uttag och adaptern jag har har ändå ingen sådan port. Mamma och jag fick därför traska bort till en elektronikaffär och köpa en router. Tänk själva hur svårt det är i en svensk butik: vilken typ, vilken hastighet, antalet enheter och räckvidd. MEN i Sverige kan man få hjälp av personalen, det kan man inte här. Japaner i all in ära med hur de visar respekt, hur vänliga de är och trevliga men ingen pratar engelska. Toppen. Det var kaos i butiken, grejer och tecken överallt och dåligt ljud med skrikande japansk musik. Vi trodde vi skulle bli galna. Det slutade med att vi lekte charader med olika i personalen tills vi hade löst vilken router som skulle köpas. Då uppstod nästa problem: instruktionsboken fanns bara på japanska. Underbart. Väl hemma, krånglade som tur var ingenting och mamma lyckades galant fixa routern.

På kvällen fick vi mat serverat i matsalen. Vad stod på menyn? Ingen aning, den var såklart på japanska. Ris. Till middag serverades ris och kyckling ihop med massvis av grönsaker, vilket faktiskt var ganska gott. Däremot kommer jag nog aldrig att dricka det kalla japanska teet igen. Usch det var ingenting för varken mig eller morsan.

När vi äntligen skulle sova var vi helt utslagna. Hela huvudet var sprängt (är fortfarande det i och för sig...) och jag har insett att detta kommer att bli en utmaning.

/Paula

Likes

Comments

Ovan är den handskrivna lappen om min allergi på Thailändska. Absolut, ingenting som jag själv hade kunnat skriva... Bilden till höger är från gårdagskvällen där min kära far laddar diskmaskinen, som såklart är placerad på en av alla balkonger bredvid tvättmaskinen. Det går inte att se i denna bilden tyvärr men just när denna bilden togs åskade det och blixtrade som bara den. Regnperioden är inte att leka med...

Idag tog vi flodbåten ner till city! Kostade 12 Baht(!), det motsvarar ca 3 kr. Fantastiskt. Konduktörerna hoppade runt på utsidan av båten, mitten bilden är av en sådan Fick en kompis på båten som visade oss hur vi skulle byta båt för att komma dit vi ville, nämligen The Golden Mount. Nedanför är ändhållplatsen där vi snabbt fick hoppa av båten. Tydligen färdas över 60 000 personer med dessa båtar varje dag.

Det forsade vatten längs de 344 stycken trappsteg vi först tog oss upp för och sedan ner. Skorna var långt ifrån torra när vi kommit ner för den sista trappan. Vi satte kurs tillbaka mot hållplatsen.
Eftersom det började regna och vi såklart inte tagit med oss ett paraply, blev vi dyngsura. MEN det var ganska skönt att gå runt i 30 grader och regn. Kolla hur mycket vatten det ligger på vägen....

/Paula

Likes

Comments

Söndagens och måndagens timmar blev i hopflätade till ett dygn.

Som jag skrev innan så mötte pappa och hans chaufför oss på flygplatsen, dock hamnade fastnade vi i rusningstrafiken och det tog oss en stund att ta oss till lägenheten! Men men...

Efter mitt senaste inlägg så har vi testat husets pool och försökt få lite färg! Trött som jag var somnade jag gott i solen tills Fredrik skvätte vatten på mig. Vi begav oss sedan ut tillsammans med pappa och besökte Asiatique. Det var en kaj med tivoli, olika matstånd och små butiker. I ett av stånden kunde man köpa kryp. Kryp att äta. Jag hade tyckt att det varit kul att testa men på grund av min jordnötsallergi kändes det inte allt för säkert. Däremot testade min galning till pojkvän scorpion. Innan han stoppade krypet i käften fick han bryta av gadden som fortfarande var fylld av gift.... Kändes ju jättebra!! Tyvärr var smaken en besvikelse...

På kvällen möttes vi ännu en gång av en jordnötschock. Vi hade tänkt att vi skulle käka sushi eftersom japansk mat oftast inte innehåller jordnötter. Vi hade helt fel, som tur var hände inget då jag inte åt någonting. Vi visade upp en handskriven lapp på thailändska om min allergi. Tyvärr fattade dom knappt detta och det visade sig att allting innehöll jordnötter. Dom hade för någon konstig anledning doppat fisken i jordnötsoljan.. Tur att farsan hade spagetti och köttfärssås hemma i lägenheten.

Tyvärr blev mina panoramabilder inte lika lyckade denna gången...

/Paula

Likes

Comments

Efter 11 timmar är vi äntligen framme i Bangkok. Sammanlagt har jag sovit halvbra i typ 1,5 h vilket gör att jag är bra mör i huvudet. Jag känner dock att jag får sova inatt istället, nu vill jag uppleva! Jag tycker att Suvarnabhumi flygplats skall få en eloge för det gick hur fort som helst igenom Immigration och inte långt efter möttes vi av farsan i utgången.

Nu sitter jag på en av alla hundratals balkonger (men i skuggan) i mammas och pappas lägenhet. Klockan är snart 11 på förmiddagen och man kan säga att vi rest in i framtiden! Hehe skämt åsido..

Balkongen/terassen i bilden ovan är för tok för varm att vistas på. På den nedanstående balkongbilden finns faktiskt ett av Bangkoks universitet, SWU, med.

Nu skall vi fortsätta till fots på äventyr!

/Paula

Likes

Comments

Nej, nu ljög jag faktiskt. Idag lämnar jag Sverige men jag åker inte direkt till Tokyo. Dagens resemål är inget mindre än Bangkok.

Såklart krånglar in-check stationerna på Landvetter och jag lyckas inte få min bagagetag till resväskan (som btw vägde in på 19kg yay!). Så himla typiskt att någonting krånglar när man måste snabb och använder self service automaterna som finns nu för tiden... Men efter om och men fick jag äntligen iväg lämnat mitt bagage, sen var det ganska otippat att säkerhetspersonalen körde mitt handbagage genom security kollen 3(!) gånger.

Jag mellanlandar i Stocholm, så nu har jag checkat om mitt bagage. Det gick för övrigt mycket bättre än på Landvetter! Så nu sitter jag här och väntar på Fredrik som skall hänga med till Thailand i några dagar. Flyget går 14;40, men det e la gött att man har lite marginal?! Eller inte.

Bjuder på en fabulous avskedsbild som Linda tog när hon och mamma lämnade mig på Landvetter.

/Paula

Här får ni även några härlig bilder från gårdagens lilla field trip till Tjolöholm Slott.

Morsan, Linda och jag var på Downtown Abbey dräktvisning som Tjolöholm Slott hyrt in.

Likes

Comments