I år är det 5 år sedan min mardröm nådde sitt slut. Jag hade i tre års tid spenderat mitt liv i en såkallad pojkväns sovrum, jag fick röra mig mellan sovrum och toalett, men jag var tvungen att vara tyst, hans föräldrar visste om mig men de fick inte höra mig. Jag var ung, jag visste inte bättre.
En kille som annars var snäll, blyg, väldigt försiktig.
Hade helt plötsligt förvandlats till i mina ögon ett monster.
Jag hade kastat bort tre av mina tonår, men det var så jag trodde det skulle vara,
jag visste inte bättre.
Få gånger fick jag följa med och visas bland folk. En gång följdes vi åt till affären, väl där frågade jag ”vad ska vi ha nudå?” Jag skulle bara ha hållit käften. Han tar stryptag på mig och trycker upp mig mot en hylla. Hans blick sa att om jag inte håller tyst så vill jag inte veta vad som kommer hända.


Det sjukaste är, att medan jag spenderar mina dagar, nätter, lov från skolan, Så sover han inte hemma. Han svarar inte i telefonen. Jag vet att det plingat regelbundet i hans telefon. Det är från tre olika tjejer. De tre tjejer som är de enda jag har kontakt med under denhär tiden och som jag kallar mina vänner. Jag kommer över hans telefon när han är uppe och hämtar mat till mig. Och klumpen jag fick i magen då jag får se vad dem skriver.
Det var en gång ett påsklov. Jag kommer till honom efter skolan, precis som vi bestämt. Han säger att han ska åka iväg. Jaha säger jag.
Han kommer inte hem på flera dagar, svarar inte i telefonen.
Gemensamma kompisar lägger upp bilder där man skymtar honom i bakgrunden.
För att nu göra en längre historia kort. Det där var en av alla gånger han var otrogen. Han brydde sig inte alls i att jag skulle märka. De så kallade ”kompisarna” jag hade svarade ju heller nämligen inte i telefonen. Lagomt genomskinligt.

En utekväll på stans enda nattklubb, den i stort sett enda gång jag fick följa med ut. Jag fick order att under kvällen inte prata med någon om han inte var med. Där och då trodde man att det var för att han var rädd om mig och ville skydda mig från alla skumma typer. Men han var bara sjuk.
Kvällen började lida mot sitt slut och vi skulle ta våra lappar och hämta ut våra jackor. Tills jag inser att jag inte hittar min lapp till garderoben. En gång till tar han stryptag på mig och skrek mig i ansiktet. ”Du är helt jävla dum i huvudet” i ungefär samma volym som musiken spelades i bakgrunden. Allt blev suddigt och jag kunde inte stå upp. Jag fick alltså ingen luft och tuppade för en sekund av. Han sög tag i mig och hällde i mig vatten. Att ingen såg vad han gjorde är helt sjukt. Vart var vakterna? Trodde de bara att jag var i dyngfylla och medvetslös så han blev gentleman och hjälpte mig hem?
Vi fick ut jackorna och fortsatte hem till honom för att sova.
Han kommer inte längre än till stans korridor som korsar järnvägen innan han tar ut sina aggressioner. Han slår sönder en glasdörr så den inte kan öppnas, han suger tag i min jacka och släpar mig över järnvägen för att ingen ska hinna se vad han precis gjorde. Vi kommer på baksidan polisstationen och fortsätter bort, där står en ensam bil. En pickup. Han springer allt han kan och tacklar bilen, sparkar på den, hoppar upp på den och gör allt för att göra bucklor.
Jag är så fruktansvärt rädd att jag inte ens vågar gråta.
Jag bara går, fortsätter går.
Han stannar vid yttligare ett ställe och suger tag i en stor askkopp utav stål. Och sopar in den i ännu en glasdörr, sen vevar han mot mig, tack och lov så missade han.

Väl hemma så lägger jag mig på soffan och han på sängen, vi vaknar till utav att han kaskadspyr över hela sängen, väggen, golvet. Och ni som vet, ni vet vilken fobi jag har för spya.
Han tvingar mig att ta upp det.
Han spottar mig i ansiktet och lägger sig igen och jag låser in mig på toaletten och ringer min pappa som får hämta upp mig. När han somnat smyger jag ut.

Jag är en helt vanlig tjej. Gör inte mycket för att synas. Och det är precis så det gått till, jag har inte vågat berätta för någon. Detta är första gången jag berättat en bråkdel utav vad jag fått vara med om. Men den tiden har idag gjort mig till den jag är. Jag är blyg och försynt. Och självförtroendet och självkänslan jobbar jag på än idag.
Jag har anmält honom men det blev inget av det, allt lades ner då jag inte kan bevisa. Att sådant pågår dagligen, ingen ser, ingen hör. Att tjejer ska få utsättas för detta, jag önskar det fanns ett stopp.
Nu finns säkert en annan sida av historien, men tanke på att han hade en annan syn på allt, för honom var inte knarket och anabola ett problem där och då. Han ville ha musklerna, biverkningarna var ett faktum. Jag hoppas och tror att han är en bättre kille idag.

Jag har som många vet idag en son, jag ska göra allt i min makt att han under sin uppväxt och vuxna liv har stor respekt för kvinnor och medmänniskor.
#meetoo


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har tillsammans med twistshake, tagit fram en rabattkod som jag vill dela med mig utav!
Rabattkoden gäller på hela deras sortiment!
Ange koden: Paulinenybergg20 när du kommer till kassan!

Det finns många fina färger och storlekar på deras flaskor. För oss passar det alla tillfällen!
De har betydligt fler saker än flaskor, så glöm inte att kika på resten utav sortimentet😃
Ha en toppenbra dag!

Likes

Comments

Theo sover och jag sitter i soffan och tar en funderare. Vänner till oss sa ”Ja ni fick ju Theo i så tidig ålder”. Tänk vad mycket det är som händer. Det är aldrig något jag skulle ändra på om jag fick chansen idag.

-Det finns mycket jag ångrar. Det finns saker som jag idag hade gjort annorlunda. Men just mitt föräldraskap, där känner jag mig stolt. Jag hade inte gjort något annorlunda. Theo har alltid varit och kommer alltid vara mitt prio ett, sedan dagen jag fick upp honom på mitt bröst.

Tänk att jag var 21 år när han föddes. Det är ungt, men mer redo hade jag inte kunnat vara. Jag tror aldrig på att man kan bli redo för barn utan jag tror att det är barnen och alla dess prövningar som gör en redo. Att skaffa barn i den åldern krävde uppoffringar från ett liv utan barn, men jag skulle säga att livet med barn är tusen gånger bättre. För mig är varje dag värdefull och jag slösar inte dagar som jag kunde göra i mitt barnlösa liv. Livet fick en helt ny mening.

För att inte tala om kärleken,en som alltid ger en villkorslös kärlek. Att känna sig älskad och behövd och att man har en självklar plats där hemma- det är oslagbart.

Livet tog en helt ny vändning, dagarna rullade på och grabben fyller snart två.
Jag var världens lyckligaste tjej som fick berätta att jag skulle bli mamma, jag hade världens finaste vänner runt om mig... trodde jag. Allt tacklades av mer och mer. Två sista månaderna innan jag var beräknad att föda var det sällan någon som hörde av sig eller hade tid. Dom två månaderna jag hade all tid i världen, jag hade gått hem från jobbet för att vila kroppen.
Från dagen han föddes tog det en månad innan första personen ens ville hälsa på nyaste tillskottet.
Jag var och är fortfarande så besviken, det var många jag önskat skulle bli endel utav hans uppväxt, att tillsammans få se honom utvecklas. Att se dem leka och busa tillsammans.
Jag trodde dem skulle bli en trygg punkt i hans liv, i vårat liv.

Jag vet inte vad de som inte har barn tror. Men jag har skrivit det förr, och skriver det igen... jag är precis lika äventyrlig som innan och jag kan göra saker utan mitt barn, precis som innan han kom till världen. Jag kan festa, jag kan umgås. Pojken fick faktiskt en pappa som kan ta hand om honom precis lika bra som jag.
Hans pappa är min absolut bästa vän.

Jag har aldrig varit den populära tjejen. Jag har haft få vänner men värdefulla. Vilket jag trodde var ömsesidigt från de flesta. Men jag var naiv. Men jag är idag glad att jag inte har en enda en kvar av dem jag trodde var mina vänner. För jag har som tur är träffat nya härliga, genom jobb och i samband med att Theo kom, vänner med barn i samma ålder. Jag är fruktansvärt tacksam som fick dem i mitt liv❤️


Tänk er för och var rädda om dem ni håller kär. En dag kan det vara försent.
XOXO Pauline


Likes

Comments

Under hela förra veckan låg jag hemma med feber, tills fredag då jag hade piggat på mig och tänkte vara tillbaka på jobbet. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Då vaknar lilleman med feber och den första tanken var att nej, nu har jag smittats.
Tills han börjar få prickar på hela kroppen. Vad kom dem egentligen ifrån?
Jo... två veckor tidigare tog han sprutan mot mässling, rödahund och påssjukan som de brukar få vid 1,5 års ålder. Detta var alltså biverkningar från den. Febern varade inte länge, lika pigg och full i bus var han redan dagen efter 🙌🏼

Vi proppade oss iallafall fulla med vitaminer, men om det hade någon verkan får vi aldrig veta, men det är aldrig fy skam. Frukt kan man aldrig få för mycket utav.😚


Vi hade sedan någon månad tillbaka bestämt att fara till Umeå och hälsa på Adam och Beatrice under helgen. Vilket vi har sagt sedan dom flyttade till Umeå för 1,5 år sedan, men äntligen tog vi tummen ur röven. Man skulle kunna tro att det var till andra sidan jordklotet dom har flyttat med tanke på att det tog sån tid innan vi hälsade på.
Vi tog det lungt, åt och drack gott och hade det supermysigt 😊

Sedan så medan jag låg hemma sjuk så hade jag ju såklart lyckas klicka hem lite kläder. Oops 🤷🏽‍♀️
Det blev endel till Theo då han nu har smygit sig in i storlek 98. Helt sjukt vad pojken växer. Tänk att han för 1,5 år sedan hade 44-50 på sina kläder.

Kan ju inte annat än tacka polarn o pyret för dessa superfina och kanonbra-a kläder 😍

Nu har Theo sedan någon timma tillbaka somnat i sitt rum, jag och Darijo inväntar PH och idol som börjar om en stund. Risken finns att jag hinner somna, vilken tur att man kan se repriser på allt!
Good night, sleep tight ❤️

Likes

Comments

För er som inte hängt med, så gick denna stuga i dessa färger. 👆🏼 Den som en gång i tiden målat en vägg röd och en grön och matchat det tillsammans med turkosa skåpluckor, måste varit färgblind.
Denna stuga är nu så himla fin. Så fin att jag nästan skulle kunna flytta dit trots att jag inte kommer ha el och värme under vintern😂👇🏼

Pappa har gjort ett grymt jobb💪🏼
Nästa sommar ska vi ta tummen ur röven och renovera gäststugan, sen ska även en himla massa trall byggas!
Och till det bästa, allt ska inredas🙏🏼

Likes

Comments

Och ut mot vattnet har vi satt in dörrar, där blir sen en trall är det tänkt.

Theo knallar omkring, men släpper inte sin hammare och skruvmejsel som han fått utav sin farmor. Klart han hjälper till!

Och så har vi världens finaste tjej!
Som la sig på dörrkarmen och vilade innan dem kommit på plats.

Likes

Comments

Äntligen har vi innertak och golv på plats på våran inglasade altan. Det känns superskönt, där ska vi allt njuta hela sommaren och så snart infravärmen kommer upp så kan vi även njuta enda in på hösten!!
Tusentusen tack till min papsen för all hjälp❤️

Våra dagar består utav blåsbubbeljakt och så mycket bus det bara hinns med utomhus!
Vädret är så skovigt så det är förstås svårt att planera.

Något mer intressant än så har jag inte att berätta om, Theo sover sedan en liten stund tillbaka, nu: lugn och ro, den efterlängtade egentiden 🙌🏼
Hade!

Likes

Comments

Dom har tillochmed hunnit designa om denna app sedan jag sist bloggade, jag hinner inte med!
Dagarna rullar fortfarande på med lite jobb å lite familjetid, så bloggen hamnar på sidan!
Men varnar nu för en liten bildbomb!


Grannbarnen fick gå på påskäggsjakt!

Vi fick rå om Rosis! Världens bästa hundras om du frågar mig!

Vi hann fira lite påsk hos momme, Theo fick påskägg med godsaker och lite kläder, men ägget var roligast.

Bada behöver man göra ibland!

Jag har två gånger under en vecka hunnit lyxa till det med god mat och gott sällskap på Hornöberget!

Vårat sovrum är äntligen ommålat🙌🏼 nu saknas sängbord, sänglampor och kanske nån tavla till. Bäst av allt är att vi valde att hänga teven i taket 👌🏼

Igår packade vi med frukost och gav oss till Väjaberget direkt när vi vaknade. Inte varje dag man får äta frulle med sån utsikt!

​Och sist men inte minst måste jag få skryta lite om att vi har världens finaste lilla kille! Så omtänksam, gó och glad ❤️

Likes

Comments

Sveriges svartaste helg har nu passerat. I fredags hände det som inte fick hända, en attack mot Sverige. Mer ingående behöver jag inte ta upp, inte en kotte kan ha missat det fruktansvärda. Det var väntat men när, var och hur fanns ingen som kunde svara på, men för overkligt för att vara sant när det väl hände.
När det blev bekräftat utav familjen att deras elvaåriga dotter blev en utav terrorns offer gick mitt hjärta i tusen bitar. Själv har jag satt ett barn till denna hemska värld, och en dag vill jag även ge honom ett syskon. Jag får så ont i magen utav bara tanken. Alla oskyldiga människor som drabbats, usch det är så hemskt.
Men alla människor som hjälpte till med sovplatser och skjuts iom att lokaltrafiken stängdes under fredagseftermiddagen och alla som samlades på Sergels torg under lördagen ger en liten gnutta hopp om mänskligheten, så fina, omtänksamma och godhjärtade människor.

Mina tankar går till alla omkomna och deras familjer, alla som skadade sig och alla som lyckades se detta och kanske får men för livet.

Sen var vi tillbaka till mitt usla bloggande. Tiden springer iväg och dagarna löser av varandra. Jobb, jobb och jobb, den lilla tid som blir över vill jag spendera med Theo innan han hoppar i säng klockan sju.
Vi är ute och busar i det tråkiga vädret. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder 😉

Jobbet går kanonbra för er som undrar! Jag trivs som fisken i vattnet.
Däremot så ska jag införskaffa mig glasögon, var hos optikern idag och allt stirrande in i en dator på arbetstid gör att mina ögon spänner sig och jag får huvudvärk.
Då kommer vi till detdär med val utav bågar... oj så svårt. Jag som aldrig haft problem med synen hade inte en aning om att jag skulle stå och välja utav alla dessa bågar, aldrig tar det slut på modeller. Nog om det.

Ha en fortsatt bra kväll och jag önskar er en trevlig påsk om jag inte skriver av mig innan dess! Slänger sålänge in en bild från Th's första påsk, vi får se vad han blir utklädd till i år!😉

Likes

Comments