Header

Det är roligt hur dygnsrytmen äntligen är i skick, vaknade igår redan innan 8 av mig själv och avnjöt en lång frulle tillsammans med Full House. Tog en tur till Fabriksgatan för att fylla på lite mat till pappa och gjorde mig sedan i ordning för en kväll hos familjebekanta. Det var home made sushi på kvällens program.

Otroligt gott med hemlagat! Vi kollade även på en massa bilder från Thailand och Antalya och hade det trevligt. Kom hem i god tid för idag har klockan ringt lite innan 8 igen och snart åker jag iväg till Lovisa för att hälsa på farmor. Ett sådant veckosslut

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Matlagning är något som jag tycker om något otroligt mycke. Såklart är ju ätandet också härligt, men på sista tiden har jag verkligen haft en så otroligt stor lust på att testa nya recept och ingredienser. Därför tänkte jag börja med att lägga upp receptinlägg på maträtter jag testat. Först ut har vi en himmelskt god och enkel avocadopasta.

Till avocadopastan använde jag:
  • pasta
  • 2 avocadon
  • 1 vitlöksklyfta
  • 2 msk parmesan ost
  • saften ur en lime
  • olja
  • salt & peppar
  • pikulite tabasco

Jag började med att lägga på vatten och koka för pastan. Medan vattnet kokade med pastan skärde jag avocadon i kuber och hackade vitlöken. Blandade allting i en skål och pressade saften ur limen. När pastan hade kokat klart blandade jag i avocadoröran och toppade sedan portionen med lite extra parmesan. Simpelt men ack så gott!

Likes

Comments

Efter mitt långa inlägg om hur mycket jag saknar Turkiet beslöt jag mig för att köpa flygbiljetter. Jag skriver min sista tent för våren den 11 maj och tre dagar senare åker jag iväg till Antalya och alla härliga människor där. Det känns så otroligt skönt att veta att jag snart får träffa alla igen och gå längs de små gatorna i Kaleici. Det fungerar även som extra motivation att kämpa igenom den enda kurs jag har nu under våren.

Igår hade jag en av de mest hektiska dagarna på länge. Började morgonen med en mild huvudvärk efter kvällens Efes med Heidi. Jobbade morgontur tills kl 14.30 och rusade sedan till ett kort möte på gymmet kl 14.45 varefter följande möte började kring 16 på Cor-huset. Efter sista mötet hade jag egentligen planerat att bara åka hem och ta det lungt, men blev uppringd av en vän och vi drog till Woolshed. Tog själv en avocado beef burger och den var sådär, helt okej, inget speciellt. Vi körde omkring i Helsingfors en stund och besökte även Roobertin Herkku på Fredriksgatan. Snacka om godisparadis.

Idag har jag istället haft en lugn och skön morgon. Började med god smoothie och kaffe samtidigt som Full House rullade på. Röjde upp lite i lägisen och tvättade byke. Preppade också mera smoothie ingredienser för att göra tillredningsprocessen snabbare på morgnarna. Nu sitter jag på arbete och har ungefär två timmar kvar av dagens skift, sedan är det raka vägen hem. Imorgon har jag morgontur och sedan tar jag veckosslut med en massa spännande grejer inplanerat.

Likes

Comments

Idag, den 13 mars, är det exakt ett år sedan jag åkte iväg på mitt livs äventyr för att jobba som dreamprovider för Nazar nere i Turkiet. Jag kommer exakt ihåg hur nervös jag var, och jag kommer exakt ihåg hur ivrig jag var på att äntligen, efter allt pappersarbete, visumansökning, packande och alla hejdån, att äntligen få åka iväg. Jag kommer ihåg hur skrämmande allting kändes, att åka iväg till ett helt annat land utan att känna någon. Men redan på vägen till Turkiet hade jag många andra guider med mig, och vi blev genast goda vänner. Väl på plats fick jag träffa så otroligt många fina människor, lära mig en massa saker om staden Antalya där jag skulle bo i 8 månader, språket, arbetet, allting helt enkelt var nytt. De månaderna jag spenderade som dreamprovider var de bästa månaderna i mitt liv, och jag skulle göra vad som helst för att kunna uppleva allting pånytt - ja, även nattflygen i 40 graders värme. Jag skulle inte byta denna upplevelse mot något, och det river i mig varje dag, nästan hela tiden, att veta att snart åker guiderna ner tillbaka till mitt älskade Turkie och Antalya, och själv stannar jag hemma i Finland för att avsluta mina studier.

Det finns ingenting jag skulle byta för den tiden jag spenderade i Turkiet. Jag saknar allting därifrån, människorna, arbetet, huset vi bodde i, mannen som arbetade i kiosken som alltid skrattade åt oss, språket, Kaleici, maten, alla crazyga partykvällar, körande runt i Belek med radion på högsta volym och fönstren nere, balkonghängen med musik och kall Efes, poolen, till och med vår AC som inte fungerade och som vi brottades med stup i kvarten under högsäsongen, min roomie, alla utfärder, att springa från buss till buss på flygfältet för att göra see off’s på skandinaviska på lördagskvällarna under hög säsongen, tidiga morgnarna och sena kvällarna/nätterna på flygfältet då vi hade som roligast. Allting. Det skrämmer mig att tänka hur mycket en människa kan sakna något, och jag har nog inte vetat vad äkta saknad är innan det här. Det finns egentligen ingenting jag skulle villa få ogjort, eller saker jag önskar att aldrig hade hänt, men alla terrorattacker, militärkuppen och min och Satus bilolycka kunde jag ha skippat.

I slutet av säsongen förlängde vi mitt kontrakt vilket gav mig några extra veckor nere i Antalya, något som var det bästa beslutet jag gjort. När hemresedagen närmade sig gick jag apatiskt runt i den stora lägenheten där jag nu var ensam i och bara väntade och väntade på den 7 november då allting skulle ta slut. Jag sov inte mycket dom sista dagarna, dels för att det var så många jag ännu ville träffa och så mycket jag ännu ville göra. Jag ville inte missa en enda sekund av den lilla tid jag hade kvar. När det till slut var dags för mig att ta mina sista saker och åka iväg till flygfältet visste jag inte ifall jag skulle skratta eller gråta. Jag grät hela vägen hem från Antalya, via Istanbul, hem till Helsingfors. Hem ja, Antalya var ju mitt hem, eller så kändes det. Och jag lämnade kvar så mycket av mig själv i Turkiet, det känns som en del av mig är kvar där och jag bara nu lever ett tomt meningslöst liv som inte egentligen har någon mening. Det kanske låter lite väl dramatiskt, men what can I do.

De första dagarna efter att jag kommit hem kändes helt overkliga. Jag visste liksom inte vad jag skulle göra på dagarna, vem jag skulle träffa, när jag skulle flytta tillbaka till min egen lägenhet. Ingenting. Allting var tomt. Många dagar ville jag inte alls stiga upp från sängen, tänka sig hur dåligt jag mådde. Det fanns ingenting som gjorde mig glad, först efter ungefär två veckors tid i Finland då jag fick flytta tillbaka till min lilla lägenhet kunde jag börja röja upp mitt liv och fundera ut nästa steg. Då kom nästa chock, något som jag inte alls funderat på. Själv hade jag planerat att studera och arbeta de få månaderna jag skulle spendera i Finland innan jag igen i mars-april skulle packa min väska och åka tillbaka till Turkiet och mitt älskade Antalya. Snabbt kom jag ändå underfund med att jag måste slutföra mina studier, och det betydde att jag måste tacka nej till min plats i Antalya som jag fått. Det finns väldigt få saker som gjort så ont som att skriva det mejlet kan jag berätta er. Nu var allting bara svart för mig. Att greppa tag i saker jag inte behövt tänka på under 8 månader var otroligt svårt och tungt. Tack vare studievägledaren och många liter Efes på Efes bar med underbara Satu som också bor i Helsingfors fick jag ändå koll på saker och ting. Dagarna fylldes med arbete och skoluppgifter och nu har jag igen en fungerande vardag. Det var ett helvete att komma tillbaka till mörka och kalla Finland efter så många sommarmånader i Turkiet. Först nu börjar jag inse att det ändå är helt okej att vara här. Det börjar äntligen bli vår, det är ljust då jag åker iväg till jobbet på morgonen, jag kan gå med vårkläder och solen värmer. De senaste veckorna, och kanske månaderna, har varit så otroligt bra och jag har äntligen kommit underfund med vad min right now-plan är. Jag försöker att inte planera så långt in i framtiden då jag inte själv heller egentligen vet vad det är jag vill göra. Min right now-plan är ändå att bli klar från skolan och att arbeta så mycket jag bara hinner.

Till slut vill jag ännu påpeka att det verkligen var det bästa beslutet jag någonsin tagit, att skicka iväg ansökan till Nazar och att sedan tacka ja till platsen som dreamprovider. Det finns absolut ingenting jag skulle byta mot det. Ingenting. Och som jag tidigare skrev har jag nu hittat tillbaka till vardagen här hemma i Finland, och det känns helt okej det med. Men just idag, och kanske några dagar till, kommer det att kännas väldigt tungt och rent ut tråkigt och förjävligt.




Likes

Comments

Denna tisdag har jag varit ledig från jobbet vilket passat ypperligt bra. Vaknade av mig själv redan innan 8 och tog en lång morgon med kaffe och Survivors. Fixade mig sedan i ordning och mötte upp Heidi i centrum för lunch. Hade inte sett henne sen oktober/november i Antalya då vi hade sista minuten ölhäng, så det var trevligt att catcha upp! Vi lunchade på ett nytt ställe för oss båda, Dinern vid Citykäytävän, och det var precis som från Grease filmen. Maten var dessutom god, vi körde båda med cheeseburgers, fries och coleslaw.

Efteråt gick jag till mitt nya gym och signade kontraktet. Har tidigare gått på ett gym i Böle, men eftersom det är lite krångligt att ta sig dit bestämde jag mig för att byta till ett som ligger närmare, men som är under samma företag. Denna tisdag blev också mycket bättre då jag fick meddelande om att mitt paket från Nelly har kommit, så jag åkte sedan hem via posten och är helnöjd med innehållet. Nu kom jag nyss hem och har kört videosamtal, skall ta det lite lungt och senare möta upp Heidi igen för en tisdagsöl på min stammispub.

Likes

Comments

Igår beslöt jag mig att stanna hemma istället för att åka ut i nattlivet vilket visade sig vara ett väldigt bra beslut. Känner mig ännu förkyld, men klar i huvudet vilket jag är glad över. Den här söndagen har jag spenderat tillsammans med Satu, vi har besökt Ikea, Plantagen och Bauhaus för att pimpa upp min lägenhet här i Berghäll. Äntligen börjar denna lilla etta kännas som mitt hem. Egentligen flyttade jag hit redan år 2014 i april, men mycket har jag inte hunnit bo här då jag spenderat största delen av tiden i Majstranden och i Turkiet. Så därför var det dags att skaffa lite nytt till lägisen för att göra den mera hemtrevlig, bland annat fick en ny växt åka med hem tillsammans med en ny matta. Pimpade även upp mitt lilla matbord med lite marmorplast - och jag är helnöjd med slutresultatet. Käkade pizza och kollade nyss film med Satu tillsammans med lite kaffebaileys, och nu är det dags att ta itu med kvällsrutiner och kolla igenom nästa veckas planer och jobbturer.

Likes

Comments

Gårdagen spenderade jag, utan att ljuga, helt och hållet i sängen, bortsett från en runda till butiken för att ladda upp med frukter. Kände redan på torsdag kväll av flunssan, och på morgonen när jag vaknade hade febern stigit och allting kändes sjukt. Så det blev en dag i sängen tillsammans med en massa te och DHW. Idag mår jag lite bättre än igår, men bannar mig över att jag igen är flunssig. Sitter på jobb i skrivande stund och njuter av att det är så tyst här. Senare idag är det inflyttningsfest i Mattby, men jag velar lite från och till ifall jag a) har ork att åka och b) jag vill ju inte smitta ner någon annan. Men vi får se hur det går.

Likes

Comments

Det är så otroligt typiskt att just när man börjar känna att våren är påväg besluter vintern sig för att göra en comeback. Sitter på jobbet för tillfället och planerar resten av veckans planer. Äter en antibiotikakur efter att min visdomstand togs bort på måndagen och mår ganska apa, så något mycket extra orkar jag inte med. Har jobb imorgon för Suomen Jäätelö i Nickby och på lördagen jobb på Studion, sedan är det en inflyttningsfest jag är bjuden till på kvällen. Idag orkar jag inte så mycket annat än jobb och sedan direkt hem. Måste ta och gräva fram bilen från snön och kanske ta den på en liten åktur till bensinstationen. Annars så tror jag att jag kommer att krypa ner i sängen med en kopp turkiskt te och kolla på Desperate housewives som jag börjat kolla på från början.

Likes

Comments

Så har jag blivit med ny blogg igen efter att ha bloggat här om mitt liv som guide i Turkiet. Nu när jag är tillbaka i Finland och i vardagen kändes det som om nu vore en bra tid att starta om - och varför inte då börja någonstanns helt nytt. Egentligen började jag blogga redan år 2007, jag har bloggat lite från och till på många olika platformer, och nu känns det som om Nouw är något jag ville testa. Så häng med, kanske håller bloggandet i sig den här gången!

Och för dem som inte känner mig, fast sannolikheten att någon kikar in här som inte känner mig är väldigt minimal, så kan jag ge er en liten introduktion. Jag heter alltså Patricia, Emilia i andra namn, och är 22 år gammal och bosatt i Helsingfors. Just nu arbetar jag vid Kaserngatan på en pilates studio och försöker slutföra mina studier inom turism på Arcada. Jag trivs bäst bland vänner och familj, bra musik, kall öl och cocktails, ljus, skräckfilmer, surfandes på Pinterest och på resor. Just nu känns livet inte alltför illa då solen börjat kika fram igen, och jag ser framemot våren och att kunna dra på mig läderjackan och superstars utan att frysa ihjäl mig. Så, det ni, var en kort introduktion i mitt olidligt spännande liv som jag lever.


Likes

Comments