View tracker

​Men hejsan! Det har hänt något konstigt med bloggen jag bytte tillbaka till. Den har typ.. försvunnit? Så jag tänkte att det är lika bra jag fortsätter här där jag började :) Hoppas allt är bra med er. Jag har varit extremt frånvarande från bloggande länge nu, men tänker att det är dags nu när höstterminen satt igång igen. Jag är tillbaka i örebro och bor numera i min lilla lägenhet. Jag trivs riktigt bra! Tänkte att jag kanske lägger upp lite bilder så småning om, men nu är det ganska halvdant. Det är mycket att fixa och dona med innan det blir helt klart. Det jobbigaste i mitt fall är väl att jag inte har någon bil så jag måste antingen ta bussen och bära alla saker vilket tar både tid och energi, eller så måste jag vänta på mina päron om de kommer upp någon gång och hjälper mig att köpa det sista, eller i värsta fall behöva tigga bil av nån kompis här i öret, vilket är typ omöjligt eftersom de flesta jag känner INTE har bil. Så det får bli den krångliga vägen, bussen ;). 

Hur som helst så börjar jag trivas riktigt bra! För mig är detta ett helt nytt kapitel i mitt liv. Jag måste nästan nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här. Att jag hittat en perfekt liten lägenhet för mig, i en toppenstad, och att jag får plugga det jag verkligen vill! Den här hösten ska jag fokusera på att verkligen "bo in mig" i Örebro. Alltså jag behöver hitta nya härliga människor, och såklart umgås mer med de jag redan känner. Det kommer inte bli lika mycket åka till Hjo om helgerna längre. Jag vill verkligen starta mitt liv här i Örebro nu. Det blir kuuul! Har sett fram emot hösten hela sommaren när jag varit i Hjo och jobbat, haha. 

För att uppdatera lite... Så har jag skaffat gymkort och börjat äta mycket bättre. Och hittills har jag faktiskt gått ner 3 fjuttiga kg. Det känns som att jag behöver komma tillbaka till min hälsosamma kropp, till min trivselvikt där jag verkligen känner mig bekväm och som mest hälsosam. Inte för att jag ogillar mig själv, utan för att jag gillar mig själv så pass mycket att jag tycker jag är värd att må bättre i den kropp jag har. Kommer uppdatera mer om detta sååå, laaater vänner! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Heej! Vad som hänt sedan jag skrev här sist? Jag har flyttat till egen lägenhet och jag har sommarlooov! Underbart. Just det förstnämnda är jag så oerhört tacksam för. Tänk att jag haft sådan tur att hitta en egen etta efter bara några månader i Örebro. Det är Gud som varit med i beslutet jag tog att flytta till Örebro och starta ett liv i den staden. Och jag bubblar över av tacksamhet. Just för att Gud visat mig vägen och öppnat dessa dörrar på ett så tydligt sätt. Jag tror verkligen det är så, att när vi lämnar över allt och väljer att förtrösta på Gud och ger han kontrollen över våra liv, det är då det blir till det bästa. Hans plan är alltid bäst. Just vid dessa tillfällen blir jag så tacksam att jag inte tackade ja till sjuksköterskeprogrammet som jag hade gjort halvhjärtat. Gud visste helt enkelt att socionom skulle passa mig så mycket bättre och därför visade Han mig vägen genom att andra saker dök upp som hindrade mig till att påbörja en utbildning som inte hade varit helhjärtad. Och själva grejen att allt här i Örebro tajmat så grymt. Jag är överväldigad. 

Nu har jag alltså hamnat hos föräldrarna i Hjo igen och ska vara här under sommaren för att jobba. Jag har helt plötsligt mer utgifter än någonsin tidigare och måste spara så mycket som bara går. Därför bor jag gratis hos päronen och kan jobba tills jag stupar! ;) Nej, lite ska jag nog allt njuta av sommaren också.. :) 

Första terminen på min socionomutbildning är avklarad och jag har BARA tre år kvar! ;) Ser fram emot fortsättningen och att lära mig massa mer intressant för att kunna ge allt, göra ett grymt jobb inom ett yrke jag känner på mig att jag kommer brinna för! HOPPAS NI FÅR EN DUNDERBAR SOMMAR! <3 

Likes

Comments

View tracker

​När allt går bra och livet flyter på, så är det väldigt väldigt lätt att på något sätt tappa bort sig själv och glömma vem man är. Jag kan mest tala för mig själv egentligen. Men jag tror att det är lätt att ens förflutna, ens bakgrund och allt man varit med om, det som format en, ofta kommer i skymundan och blir något man inte riktigt vill erkänna för sig själv längre. Man blundar för det. Vad jag menar är inte att man borde se bakåt och fastna i dåliga mönster som hållit en tillbaka tidigare i livet. Det jag menar är att du inte borde glömma din historia som format dig till den du är. Det är lätt att bli självgod och att låtsas som att dåliga erfarenheter aldrig hänt. Varje människas historia är viktig. Din historia har format dig. De dåliga erfarenheter du har med dig i bagaget behöver inte alltid vara något som bara förstört (vilket det självklart också kan ha gjort) utan något som har byggt upp något betydelsefullt på insidan och gjort dig till en starkare person med ett bredare perspektiv på livet. 

Varje människas historia är så oerhört individuell. Men jag tror att vi alla har något, mer eller mindre jobbigt, i bagaget som format oss. Jag vet inte din historia men jag vet vad som format mig och gjort mig till den människa jag är idag. Ibland behöver jag påminna mig om detta. Ibland säger jag till och med till mig själv "Patricia, glöm aldrig vem du är". I mitt eget liv är jag övertygad om att de sår som finns i mitt förflutna är något som gjort mig till en bättre människa. Det har format mig i sättet jag möter människor på, sättet jag ser på mig själv, i sättet jag ser på andra och så vidare. Framför allt har det format en tacksamhet till Gud som aldrig kan ersättas eller försvinna. Och jag vet, att det finns ett syfte med allt detta. Jag tror att min bakgrund kan vara till nytta och välsignelse för någon annan. När man ser det på det sättet kan till och med mitt liv med dess motgångar och erfarenheter, få vändas till något oerhört fint, viktigt och värdefullt.

Likes

Comments

Jag vet knappt om någon läser min blogg längre, så frånvarande som jag är. Men jag vet att många av de som läste min blogg (iallafall förut) kanske inte direkt tror på Gud. Därför förstår jag att detta inlägg kan kännas lite främmande för vissa :). De flesta är nog medvetna om att jag är troende men när man skriver om det så blir det en helt annan sak. Om någon skulle undra något, tycka jag är konstig eller vad som helst så är det bara höra av sig. Jag pratar gärna om allt ;)

Jag har kommit till ett vägskäl i livet, där jag måste välja vilken väg jag ska gå. Fullt ut. Inte halvhjärtat.
Vi är nya skapelser i Jesus när vi blivit frälsta, säger Bibeln. När Gud sände Jesus till jorden för att dö för alla människor så gjorde han detta för att göra det möjligt för människan att lära känna Honom. Gud gjorde det alltså möjligt för dig och mig att leva nära Honom, bara för att Han älskar oss så oändligt mycket. Trots alla våra synder och misstag. Han gjorde det alltså möjligt för oss att lära känna Gud på ett personligt plan, genom att sända Jesus. Detta betyder alltså att JESUS är den enda vägen till Gud. Det står i Bibeln att Jesus är "Vägen, sanningen och livet".

När Bibeln då talar om att vi är nya skapelser för att vi tror på Jesus och har blivit frälsta, så innebär det att vi är Jesus lärjungar (vi har valt att FÖLJA Jesus). Vi är alltså Guds barn. Vi har då valt att säga JA till Jesus, ta vårar kors (en symbol för att lägga ner livet för Gud), och följa Honom. Inte halvhjärtat. Utan med ett syfte att göra Gud känd, att leva i en relation med Honom och låta Gud vara min vägvisare, uppmuntrare, tröstare, läkare och helare, min kärleksfulla Far, min bergfasta klippa, och världens (då menar jag verkligen världens) bästa vän (!) som känner dig bättre än vad du någonsin kommer kunna känna dig själv, genom hela livet.

Varför gör man då detta? kanske någon tänker. Hur korkad får man vara när man väljer allt tråkigt framför allt som är roligt? Hur kan man välja att leva för något osynligt och prioritera detta framför allt annat?

För det första. Det är Gud som har skapat världen vi lever i. Det är HAN som har skapat mig och dig. Han har skapat oss med olika behov, som kärlek, bekräftelse, en ande och själ som behöver fyllas med något. Detta väljer människor att fylla med olika saker som de tror ska tillfredsställa dem. Vissa tror att tomrummet kan uppfyllas av droger, sex, materiella saker, pengar, alkohol, makt osv osv. Han har alltså gett oss ett val. Antingen väljer vi det som världen kan ge men som aldrig riktigt ger en inre frid eller känsla av att detta är något bestående som varar för evigt. ELLER så väljer vi Gud, som 1. Ger oss evigt liv! 2. Förser oss med vad vi behöver, kärlek i överflöd och en inre frid. 3. Ett spännande liv med Gud, som har ett högre syfte där de gåvor som Gud lagt i dig kan komma till användning för att människor ska upptäcka universums skapare.

Hur kan man tro på något så flummigt? kanske du tänker då.

För mig skulle det vara obegripligt att världen blivit till av en slump. Den är alldeles för komplicerad för det. För mig är det så extremt coolt bara det faktum att jag sitter här, som en (fantastiskt skapad) degklump med ett intellekt som har förmåga att tänka, göra, skapa och leva här. Bara den grejen är obegriplig och sjukt overklig.
​Titta runt. Världen är så sjukt avancerad, ologisk och komplex. Hur logiskt är det då inte att det finns en Gud? 

Inte nog med det så är det Gud som gör att jag kan sova på nätterna. Det är han som gör att jag känner en frid med den jag är. Det är han som gör att jag känner mig tillräcklig och att jag inte behöver förändras ett endaste dugg. Istället har han gett mig en frid och en känsla av att det inte spelar någon roll hur jag ser ut, eller hur mycket pengar jag har. Och att jag inte behöver tro på de lögner som världen ständigt säger till mig: Otillräcklig, måste förändra mig, måste uppnå ditten och dattan. Jag har ALLT jag behöver i Honom och jag kan bara tacka Gud varje dag och njuta av det goda som Gud gett mig i detta livet.

Det häftigaste av allt detta är att han är personlig, LEVANDE och VERKSAM. Att Gud svarar på bön (inte alltid på det sätt vi tänkt oss), han talar till oss på olika sätt, han leder oss, möter oss på olika sätt, han helar och upprättar, och han ger LIV! OM vi väljer att gå Hans väg och följa Honom med ett hängivet och brinnande hjärta. Huuuur coolt är inte detta?! Detta är helt enkelt anledningen till att jag valt att följa Gud av hela mitt hjärta. Inte halvhjärtat. Det är inte Halvhjärtat är inte Guds syfte med mitt liv. Eftersom Han har dött för mig, så är det mitt (pyttelilla) TACK till honom att leva för Honom, varje dag!


Likes

Comments

Något av det lärorikaste, nyttigaste och mest intressanta under första terminen på socionomprogrammet (och förhoppningsvis kommande terminer) är hur mitt perspektiv på saker och ting vidgas något oerhört. Jag själv ser mig som en väldigt tänkande och reflekterande person. Jag älskar att reflektera, lära mig nya saker och att kunna se saker från andra perspektiv. Tunnelseende, oförståelse och "jag-har-rätt-och-det-är-det-enda-som-gäller-tänket" är något enligt mig, ganska oattraktivt.

Jag skulle inte säga att min syn på världen har förändrats helt och hållet under denna termin (som jag vet att vissa tidigare socionomstudenter) känt. Men det har helt klart gett utlopp för ännu mer reflektion över samhället och den värld vi lever i, min existens, normer och strukturer. Min första tid som socionomstudent har helt enkelt gett mig ännu fler synvinklar och perspektiv. Att få gå en utbildning som ger mig detta är fantastiskt. Och att veta att jag i mitt framtida yrke kommer ha användning av att kunna se saker från fler perspektiv känns jätteroligt. Samtidigt har det väckt tankar inom mig att jag vill vidareutvecklas just inom det jag brinner för. Det vill säga att engagera mig politiskt och jobba för ett bättre samhället på strukturell nivå, men även att i framtiden kanske ta mitt intresse för sociologi och socialpsykologi till en högre nivå genom att forska inom ämnet. Vi får se, men det jag ville säga med detta lilla inlägg är att socionomprogrammet ger mersmak! Jag får läsa om saker som intresserar mig. Alltså som socionom ska man ha allmän kunskap om juridik, psykologi, samhällsvetenskap samt sociologi. Detta passar mig perfekt, samtidigt som jag vill gå djupare in på vissa av ämnena. Utbildningen är en riktigt bra grund, sen får vi se vart jag hamnar. Antingen jobbar jag aktivt  med ett typiskt socionomyrke där jag hjälper olika människogrupper på individnivå eller så jobbar jag politiskt, eller så är jag forskare! Den som lever får se :)  

Likes

Comments

HÖR UPP! Kolla på DENNA lilla serie på tre korta avsnitt. Den handlar om klädindustrin bakom vårt bland annat "älskade" H&M och hur arbetsvillkoren för de som syr våra kläder faktiskt är. Man får följa två svenska modebloggerskor som får uppleva detta och prova på hur det är att vara syarbetarbetare i Kambodja. Rörande, tycker jag. Även fast man kanske (iallafall jag) är medveten om detta någonstans i bakhuvudet så är det inget jag tänker på när jag shoppar på t.ex. H&M. Någonstans måste man börja och göra en förändring. Dagens konsumtionssamhälle skrämmer mig, på riktigt. Det värsta är att det ökar.

Jag har alltid förespråkat kvalité på kläder framför kvantitet. Men när jag tycker att mina pengar inte räcker till så blir det lätt att man snubblar in på H&M och frossar i shopping ändå. Vad är vitsen, egentligen? Det kan lätt bli en ond spiral. Enligt mig är det bättre att hitta en personlig och tidlös stil så att man kan köpa färre kläder som håller och som man faktiskt GILLAR istället för att följa trender hit och dit och frossa i billiga kläder som du kanske köper för att de är "inne". Antingen tröttnar du på det, eller så går de sönder och du är tillbaka på ruta ett och måste köpa nytt igen.

Som sagt, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Någonstans måste man börja. Om man avstår från att köpa kläder från de allra billigaste kedjorna där människorna som gör kläderna utför slavarbete, så markerar vi som konsumenter vad vi vill ha. Efterfrågan styr marknaden, så är det ju. Det är en långsiktig lösning, men så sjukt värt för att i framtiden kunna göra världen lite mer rättvis.

Likes

Comments

Det fortsätter att eka ganska tomt här. Jag är typ bäst på att glömma att jag över huvud taget har en blogg. Mitt senaste inlägg om sociala medier och instagram tog jag bort för att det kändes lite provocerande. Jag står dock fast vi det jag skrev. Jag tog bort mitt konto i typ en vecka men sen gjorde jag ett nytt, haha. Men allt det jag skrev om (för er som hann läsa inlägget) tänker jag inte vara en del av. Men jag tycker ändå att instagram är en rolig app om den används på rätt sätt, och jag tänker välja vad och vem jag följer och även vilka som får följa mig. Det här med att ha så många followers som möjligt är helt meningslöst. Aja!

Nu har jag gått en tredjedel av första terminen på socionomprogrammet och nu känner jag att jag har mer koll på läget. Det är fortfarande helt galet mycket att göra men enligt tidigare studenter är första terminen väldigt intensiv. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte i början att jag skulle hoppa av. Så illa var det. Det är nog naturligt. Men jag lever fortfarande och jag är fortfarande socionomstudent! Det var bara min lilla instabila sida som tog över mina känslor för mycket ett tag. 

IDAG så skaffade jag äntligen gymkort på riktigt! Det känns typ såhäääär gött! Jag har skjutit upp det för länge men idag hände det minsann! Jag har bestämt mig för att gå ner 7 kg och komma ner till en vikt som jag vet att jag trivs i. Jag är så extremt taggad! Jag som tidigare pratat så mycket om att man ska vara nöjd exakt som man är, oavsett storlek och skrivit om mina ätstörningar osv. Skillnaden nu är dock att jag verkligen älskar mig själv, på riktigt. Jag vet att jag duger som jag är nu också, det visste jag inte för ett år sen.
​Det har hänt en del och min flytt till Örebro och allt vad det innebär har gjort att jag lärt mig mycket om mig själv. Alltså jag ser så fram emot min fortsatta resa till att bli socionom och livet med att bo 90% i Örebro och 10 % i Hjo.
​Jag älskar detta! Det är det bästa och mest läskiga jag gjort i hela mitt liv. 

Likes

Comments

Tycker allt som har med psykologi att göra är så sjukt intressant. Har typ hittat en ny sida av mig själv på efter att ha läst lite om högkänslighet. Jag gjorde ett test och hade man över 12 JA, så kan det vara så att man är en HSP. Så skönt att förstå sig själv ibland. Vissa saker känna jag igen mig i, medans andra är lite tveksamma. Men överlag tror jag att jag är högkänslig. Intressant tycker jag. Såhär såg testet ut: 

  • Är det vanligt att du känner ett behov av att "dra dig tillbaka" när du varit ute bland mycket folk eller stora fester? Tveksamt. Ibland kanske.
  • Har du ofta känt att det är något ”fel” på dig? Haha, ibland så.
  • Blir du lätt överväldigad av sinnesintryck, ljud, ljus, starka lukter? Nej.
  • Blir du lätt överstimulerad när det händer mycket runt omkring dig? Det beror på vilken situation. Ibland.
  • Hoppar du lätt till av plötsliga höga ljud eller annat som du inte är beredd på? JA
  • Har du lätt för att känna av hur andra mår? JA
  • Har du fått höra att du är ”överkänslig”, ”Tänk inte så mycket", "Ta inte åt dig så mycket” eller ”Vad du överreagerar”? JA
  • Har du svårt att se våldsamma och blodiga spelfilmer fastän du vet att det hela är på låtsas? Nej
  • Anstränger du dig mycket för att inte göra fel eller glömma saker? Ibland.
  • Är du mycket känslig för smärta? JA
  • Har du ett rikt inre liv? JA
  • Kan du bli djupt berörd av konst, musik, natur eller andra upplevelser? JA
  • Njuter du intensivt av saker och nyanser som många tycks missa? Tveksamt.
  • När människor inte trivs i sin fysiska miljö, brukar du då veta vad som behöver göras för att dom ska få det mer bekvämt? I vissa situationer, ja.
  • När du måste konkurera eller bli observerad medan du utför en uppgift, blir du då nervös och skakig och presterar sämre än vad du annars skulle gjort? Ja, tyvärr nästan alltid. Haha.
  • När du var liten, uppfattade dina föräldrar eller lärare att du var känslig eller blyg då? Ja
  • Tycker du att det är lätt att komma på nya idéer, tycker du att det är underligt att andra inte tycker att det är lika enkelt att spåna idéer? Tveksamt. När det gäller vissa områden kan jag va väldigt kreativ.
  • Tycker folk i allmänhet att du är vänlig och behaglig? Ja, tror det :P
  • Funderar du ofta över existentiella frågor? JA
  • Är du bra på att entusiasmera och inspirera? Om det är ett ämne jag brinner för. Yes!
  • Kan du prestera extremt mycket under begränsad tid? Om jag vill. Ja.
  • Är du en entreprenör? Ibland tror jag det, ibland inte.
  • Engagerar du dig lätt för mycket i andras problem? Ja!
  • Vill du göra saker i din egen takt och blir irriterad om du måste anpassa dig till någon som arbetar långsammare eller snabbare än du? JA
  • Har du ofta svårt att mentalt släppa saker som har hänt? Kan du grubbla över sådant du själv har gjort och vad andra att sagt? Har du svårt att sätta punkt och gå vidare? Oja!
  • Känner du ofta intensiva känslor? Ja
  • Blir du ofta mer ledsen än andra för småsaker samtidigt som du ofta kan känna intensiv lycka inför sådant som andra knappt lägger märke till? Ja!
  • Tycker du ibland att det är obegripligt att andra inte blir så berörda som du av olika saker, undrar du om dom verkligen har sett samma film som du? Ser dom inte skiftningarna i löven? Uppfattade dom inte att den vi mötte var så ledsen? Ja, vissa grejer!
  • Kan ditt humör svänga väldigt snabbt? JA
  • Drabbas du ofta av emotionella störtskurar, starka och snabbt övergående? JA
  • I kontakt med andra människor, kan dina känslor snabbt ändras t.ex. från ledsen till glad eller tvärtom? Yes

  • Högkänslighet är en svensk benämning på det medfödda karaktärsdrag som den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron beskriver i sin bok Den högkänsliga människan – konsten att må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Högkänslighet är ett omfattande ämne som efter hand kommer att utvecklas på denna sida – våra texter baserar sig till stor del på Elaine Arons forskning men också på andra ansedda källor.

    Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter. Även om draget tillhör en minoritet menar Elaine Aron att detta är tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå. Många högkänsliga människor blir således missförstådda och felbedömda, vilket kan få dem att känna sig ”konstiga”, ”onormala” och utanför. Enligt Elaine Aron finns det ingenting som tyder på att en högkänslig person som växer upp i en förstående miljö löper större risk än andra att få problem. Om en högkänslig person däremot inte hanteras på rätt sätt under sin uppväxt är risken större att han eller hon blir deprimerad, ängslig eller blyg.

    Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck. I själva verket handlar det om en sorts strategi för överlevnad – högkänsliga personer funderar och utvärderar eventuella risker innan de företar sig något, till skillnad från majoriteten människor som agerar snabbt därför att de vill hinna först och tänker sedan. Detta är anledningen till att många högkänsliga personer kan framstå som tillbakadragna eller blyga. Men blyghet är ett inlärt beteende, som handlar om rädsla för negativa omdömen, och inte ett medfött drag. Ibland kan högkänsliga personer också betraktas som hämmade, rädda eller neurotiska, men inte heller dessa beteenden är medfödda eller avgörande för högkänslighet.

    Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar. I sådana situationer kan högkänsliga personer bli allt annat än empatiska! Då vill de helst bort därifrån! Därför behöver högkänsliga personer ofta dra sig undan för att få vila ifred på en mörk och tyst plats.

    Men tack vare sitt känsliga nervsystem är högkänsliga människor också mer eller mindre empatiska, medkännande, omtänksamma, intuitiva, kreativa, begåvade och djupsinniga med ett rikt inre liv. Högkänsliga personer tänker gärna globalt, de kan ofta ana faror och inse konsekvenserna av ett visst handlande innan andra människor gör det.

    Högkänsliga människor fyller en oumbärlig funktion i samhället, ett faktum som Sveriges förening för högkänsliga (SFH) vill arbeta för att lyfta fram.

    Likes

    Comments

    Hallåå bloggen! Känner att jag behöver bli lite mer rutinerad på det här med att blogga. Vet ju att det är några stycken som vill följa mig lite nu när jag flyttat och sådär ;).. Man kan ju inte svika sina läsare/fans ;) Haaaaha.

    Nu har detgått 2,5 vecka sedan jag började plugga. Än så länge lever jag.. ;) Allt är ju som sagt väldigt nytt i början och det är lite jobbigt innan man fått grepp om allt. Det är inte heller någon mjukstart. Just nu har jag en uppgift tills på måndag + seminarie med redovisning som ligger och gnager lite. Det är tur att man inte är ensam iallafall. Hoppas att det går vägen. Det jobbigaste är nog att uppgifterna är ganska luddiga och att det är svårt att verkligen förstå helt vad man ska skriva. Men det löser sig nog!

    Till något roligare! Innan jag ens kom till Örebro så har jag tyckte att Connect Church är en kyrka som verkar bra och som passar mig. I Örebro har dem just nu bara Lifegroups (hemgrupper), men dom samlas ibland hela församlingen för olika aktiviteter och möten. Såå, jag anmälde mig till en lifegroup, och en tjej ringde upp mig och berättade lite om det och så. Verkar sjukt bra! Så nästa grej är en Vision night nästa torsdag som jag ska gå på. Det blir riktigt spännande. Sjukt gullig var hon också som tyckte att vi kunde fika någon dag innan så att jag skulle slippa komma dit och inte känna någon! :) Det känns riktigt bra. Och jag har alltid saknat det här med hemgrupp för att man får en djupare gemenskap med folk i församlingen. Så detta är jag så taggad på, och längtar jättemycket till gudstjänsten nästa vecka och hemgruppen veckan därefter! :) YÄÄS

    Nu ska jag plögga vidare. Inspirationsnivån just nu ligger på -73276428. Bara till att bita ihop. Kanske ska gå och köpa kaffe innan jag fortsätter. Det är slut och jag känner en liten gnutta abstinens!! KRAMEN

    Likes

    Comments

    I skolan idag hade vi besök av flera socionomer som jobbar inom olika verksamheter, som vi sedan skulle intervjua och sedan reflektera över informationen vi fått, på i ett seminarie nästa vecka. Det var väldigt intressant! Jag känner redan att jag valt rätt väg. Just nu är jag så enormt tacksam över mig själv att jag inte valde en utbildning som jag hade gått in halvhjärtat på, utan att jag faktiskt valde (och kom in!!) på min "dröm"utbildning om man kan säga så. Det låter så klyschigt, men för mig är det faktiskt sant. Nej, socionomer tjänar inte massa pengar och de har inte alltid de bästa resurserna som krävs för att göra det jobb man önskar kunna utföra. MEN, som socionom får jag ta del av människors livsöden, trösta människor i kris, peppa, hjälpa och finnas där och motivera människor som på olika sätt (beroende på vad man väljer för inriktning) har problem. Det är guldvärt för mig. Det ger mig något. Det är det jag vill göra. Jag vill jobba med något som är mer än ett jobb för mig. Jag vill komma till jobbet och veta att jag faktiskt (oftast) gör nytta i en människas liv.
    Det här ska bli så spännande! Och jag ser så sjukt mycket fram emot att lära mig massor och utvecklas i den här rollen, för att sedan gå ut med en socionomexamen och börja jobba med det jag vill!
    Jag har väldigt länge varit inne på kurator-liknande yrken. Just nu drömmer jag typ om att på något sätt hjälpa ungdomar med psykiska problem och som mår dåligt av olika anledningar, tex. med mobbning eller liknande. Vem vet, jag kanske ändrar mig under utbildningens gång. Det får vi se!

    Yeeho!! Taggad är ordet! Har laddat upp ännu mer inför terminen nu med dessa godingar:

    Likes

    Comments


    Better Blogging Nouw