Hej hallå! Jag börar från och med nu blogga på blogg.se igen! den sidan känns på något vis lite mer seriös och och passande till min typ av blogg. Adressen är: ahlinpatricia.blogg.se¨

See you there, friends!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag drömmer om en värld där vi inte håller upp fasader inför varandra. Jag drömmer om en värld där vi vågar visa oss sårbara, operfekta och rentav mänskliga. En värld där vi ser varandra för dem vi är och inte dömer på grund av yttre ting. Jag drömmer om en värld där vi vaknar upp och ser världen och varandra med nya kärleksfulla ögon, en värld där vi vågar tvätta av oss masken och faktiskt inser att under ytan är vi alla lika bräckliga, operfekta, och... vackra, för att vi är just dem perfekt operfekta människor vi är. Jag drömmer också om en värld där vi av hjärtat bryr oss lite mer om vår nästa än om oss själva. Min dröm är en värld där vi delar lite mer, där vi ser varandra lite mer och älskar varandra lite mer.

Likes

Comments

Som jag nämnt tidigare var 2016 ett år fyllt med många livsomvälvande händelser. Jag både flyttade hemifrån till en helt ny stad, fick egen lägenhet och började plugga en utbildning som jag länge hoppats komma in på. Helt plötsligt skulle jag lämna min trygga bubbla och börja ett liv i en stad som jag aldrig satt min fot i, ungefär 13 mil hemifrån. Det första jag kände när min familj lämnat mig i den lilla trean där jag skulle vara inneboende hos en dam jag inte kände, var enorm ensamhet och en känsla av övergivenhet. Men den känsla som var mest påtaglig var nog rädslan. Detta blandat med en känsla av hopp och spänning. Helt plötsligt var jag så oerhört rädd för ensamheten. Jag är en person som dock alltid sett mig själv som självständig och orädd för förändringar men osäkerheten och ovissheten blev så påtaglig.

Någonstans var jag samtidigt rädd för att visa mig svag. Nu skulle ju allt bara gå bra. Människor i min närhet hade förväntningar på mig och att jag skulle lyckas. Jag var väl medveten om att jag behövde en förändring och jag hade väntat på detta så länge. Jag ville kliva ur mitt bo, få växa och upptäcka nya sidor hos mig själv. Jag ville verkligen börja om på nytt och starta ett nytt kapitel i mitt liv. Vad jag inte visste när jag åkte upp till Örebro första gången var att hela första året skulle komma att bli en enda stor identitetskris, ett sökande efter vem jag egentligen var. Plötsligt visste jag inte vad för typer av människor jag trivdes med eller vilken klädstil jag hade. Jag visste varken ut eller in. Var jag social eller tillbakadragen? Var jag bara en summa av omgivningen under uppväxten och vem var jag egentligen innerst inne? Var jag så säker på mina värderingar som jag trodde? Plötsligt var det inte bara mitt utseende eller kropp jag var osäker på, utan hela min personlighet. Jag hade alltid sett mig själv som ambitiös och aldrig haft problem när det kom till studierna. Ändå började jag till och med tvivla på min akademiska förmåga, vilket gjorde att jag förberedde mig på att hoppa av utbildningen. Någonting gjorde ändå att jag aldrig tog steget, vilket jag ett år senare är otroligt glad över.

Jag är säker på att kriser i livet är nödvändigt. Det får oss oftast att komma ur dem starkare och fyllda med lärdom och insikter. Om det är något jag sett i mitt eget liv så är det just det. Att jag alltid kommit starkare ur perioder då allt känts hopplöst. För mig var denna förändring sjukt nyttig och helt avgörande. Jag har både vuxit starkare, blivit mer trygg i mig själv och min identitet men även lärt mig nya saker och fått bredare perspektiv på livet. När man tar mod till sig och lämnar sin komfortzon så ger man utrymme för tillväxt och mognad. Även om det kan kännas läskigt att våga ta steget och göra något främmande så är jag övertygad om att man vinner något i längden. Det är ju inte förrän då man får möjlighet att se livet ur nya perspektiv och upptäcka nya saker, både om sig själv och omvärlden. Att växa är att våga lämna sin bubbla och testa nya saker. Jag är inte klar på långa vägar utan har en lång väg att gå och mycket att upptäcka. Faktum är nog, att människan nog aldrig är klar förrän man själv väljer att vara det.

”Life begins at the end of your comfortzone”.

Likes

Comments

Gott nytt ååår! Åh, vilken skön känsla det är med ett nytt år, det är förvisso bara en ny dag det handlar om. Men det är ändå något symboliskt och gött med det där! Nu har det gått några dagar av 2017, och det har varit lite turbulent och känslosamt på olika områden. Men, jag mår bra. Och jag har hopp om att 2017 ska bli mitt år! Jag ska se till att det blir mitt år! Det viktigaste av allt tror jag är att faktiskt njuta av alla stunder, att leva i nuet och vara så närvarande man kan. Att inte heller ta varandra för givet. Oväntade saker kan alltid ske, det är liksom livets gång. Men trots den vetskapen väntar vi alltid på bättre tider, istället för att fokusera på det vi har omkring oss just precis nu. Mitt mål med 2017 är att se allt positivt jag har runt omkring mig, och se alla fantastiska förutsättningar som finns runt omkring och INOM mig. 2017 ska bli ett år av positiva tankar, ett år där jag bara tänker låta mig påverkas av människor som ger mig positiv energi och får mig att må bra, att våga stå på mig och faktiskt bli "den bästa versionen av mig själv". För viss kanske det uttrycket förknippas med träning och kroppsresultat. Det gör det inte riktigt för mig. För en gångs skull går jag inte in i ett nytt år med ett nyårslöfte om att uppnå en viss kroppsform eller att lägga all min fokus och tankekraft på hur bra allt kommer bli bara jag uppnår det jag vill utseendemässigt. Missförstå mig inte. Det är absolut inget fel med den typen av mål. Men för mig kommer det inte vara prio ett i år, även om jag alltid kommer sträva efter att må bra och trivas i min kropp. I år ligger min personliga utveckling i fokus. Jag tänker inte gå in så mycket djupare på det just nu men jag vet mina specifika mål och fokusområden som jag behöver utveckla och låta mig tränas i. Det kommer bli sjukt spännande i alla fall!

2016 har varit ett tufft men också bra år. Det har varit en riktig bergochdalbana. Det hände mycket, och det kanske var det som var tufft. Jag både flyttade till en HELT ny stad, utan att känna någon, jag började plugga min drömutbildning, OCH jag hittade en egen lägenhet och flyttade ur boet på riktigt. 2016 var extremt nödvändigt. Jag lärde och insåg mycket om mig själv. Jag växte i min tro på Gud och i mig själv. Jag insåg mitt värde och att jag är värd att älskas och omringas av bra människor som lyfter upp mig istället för människor som trycker ner mig. Vad jag också insåg är att jag har en hel det att jobba och upptäcka hos mig själv. Att min resa är långt ifrån klar. Att denna flytt och omstart var och är extremt nödvändig och viktig för mig. Let this year and journey begin!

Likes

Comments

Hej vänner! Jag hade glömt att jag äger en blogg. Men känner att det kan vara till nytta och glädje att börja skriva här igen. Det som hänt sedan sist är att jag numera bor i en egen lägenhet här i Örebro. Det känns fantastiskt! Jag har även börjat gå lite mer i Connect Church för att ge det en ärlig chans. Studierna rullar på och jag vet med största sannolikhet att jag inte skulle vilja läsa något annat än det jag gör. Jag har helt enkelt valt helt rätt, vilket såklart känns underbart. Annars är det ju snart jul och om några dagar rullar jag mot Hjo för att fira jul & nyår med nära och kära. I skolan är vi mitt uppe i ett artikelskrivande, men förhoppningsvis blir vi någorlunda färdiga till på måndag så att vi kan slappna av lite över jul. Ska bli så skönt! Detta blev lite av ett catch up inlägg. Men ha det så jättefint så hörs vi snart igen!

Likes

Comments

​När allt går bra och livet flyter på, så är det väldigt väldigt lätt att på något sätt tappa bort sig själv och glömma vem man är. Jag kan mest tala för mig själv egentligen. Men jag tror att det är lätt att ens förflutna, ens bakgrund och allt man varit med om, det som format en, ofta kommer i skymundan och blir något man inte riktigt vill erkänna för sig själv längre. Man blundar för det. Vad jag menar är inte att man borde se bakåt och fastna i dåliga mönster som hållit en tillbaka tidigare i livet. Det jag menar är att du inte borde glömma din historia som format dig till den du är. Det är lätt att bli självgod och att låtsas som att dåliga erfarenheter aldrig hänt. Varje människas historia är viktig. Din historia har format dig. De dåliga erfarenheter du har med dig i bagaget behöver inte alltid vara något som bara förstört (vilket det självklart också kan ha gjort) utan något som har byggt upp något betydelsefullt på insidan och gjort dig till en starkare person med ett bredare perspektiv på livet. 

Varje människas historia är så oerhört individuell. Men jag tror att vi alla har något, mer eller mindre jobbigt, i bagaget som format oss. Jag vet inte din historia men jag vet vad som format mig och gjort mig till den människa jag är idag. Ibland behöver jag påminna mig om detta. Ibland säger jag till och med till mig själv "Patricia, glöm aldrig vem du är". I mitt eget liv är jag övertygad om att de sår som finns i mitt förflutna är något som gjort mig till en bättre människa. Det har format mig i sättet jag möter människor på, sättet jag ser på mig själv, i sättet jag ser på andra och så vidare. Framför allt har det format en tacksamhet till Gud som aldrig kan ersättas eller försvinna. Och jag vet, att det finns ett syfte med allt detta. Jag tror att min bakgrund kan vara till nytta och välsignelse för någon annan. När man ser det på det sättet kan till och med mitt liv med dess motgångar och erfarenheter, få vändas till något oerhört fint, viktigt och värdefullt.

Likes

Comments

Jag vet knappt om någon läser min blogg längre, så frånvarande som jag är. Men jag vet att många av de som läste min blogg (iallafall förut) kanske inte direkt tror på Gud. Därför förstår jag att detta inlägg kan kännas lite främmande för vissa :). De flesta är nog medvetna om att jag är troende men när man skriver om det så blir det en helt annan sak. Om någon skulle undra något, tycka jag är konstig eller vad som helst så är det bara höra av sig. Jag pratar gärna om allt ;)

Jag har kommit till ett vägskäl i livet, där jag måste välja vilken väg jag ska gå. Fullt ut. Inte halvhjärtat.
Vi är nya skapelser i Jesus när vi blivit frälsta, säger Bibeln. När Gud sände Jesus till jorden för att dö för alla människor så gjorde han detta för att göra det möjligt för människan att lära känna Honom. Gud gjorde det alltså möjligt för dig och mig att leva nära Honom, bara för att Han älskar oss så oändligt mycket. Trots alla våra synder och misstag. Han gjorde det alltså möjligt för oss att lära känna Gud på ett personligt plan, genom att sända Jesus. Detta betyder alltså att JESUS är den enda vägen till Gud. Det står i Bibeln att Jesus är "Vägen, sanningen och livet".

När Bibeln då talar om att vi är nya skapelser för att vi tror på Jesus och har blivit frälsta, så innebär det att vi är Jesus lärjungar (vi har valt att FÖLJA Jesus). Vi är alltså Guds barn. Vi har då valt att säga JA till Jesus, ta vårar kors (en symbol för att lägga ner livet för Gud), och följa Honom. Inte halvhjärtat. Utan med ett syfte att göra Gud känd, att leva i en relation med Honom och låta Gud vara min vägvisare, uppmuntrare, tröstare, läkare och helare, min kärleksfulla Far, min bergfasta klippa, och världens (då menar jag verkligen världens) bästa vän (!) som känner dig bättre än vad du någonsin kommer kunna känna dig själv, genom hela livet.

Varför gör man då detta? kanske någon tänker. Hur korkad får man vara när man väljer allt tråkigt framför allt som är roligt? Hur kan man välja att leva för något osynligt och prioritera detta framför allt annat?

För det första. Det är Gud som har skapat världen vi lever i. Det är HAN som har skapat mig och dig. Han har skapat oss med olika behov, som kärlek, bekräftelse, en ande och själ som behöver fyllas med något. Detta väljer människor att fylla med olika saker som de tror ska tillfredsställa dem. Vissa tror att tomrummet kan uppfyllas av droger, sex, materiella saker, pengar, alkohol, makt osv osv. Han har alltså gett oss ett val. Antingen väljer vi det som världen kan ge men som aldrig riktigt ger en inre frid eller känsla av att detta är något bestående som varar för evigt. ELLER så väljer vi Gud, som 1. Ger oss evigt liv! 2. Förser oss med vad vi behöver, kärlek i överflöd och en inre frid. 3. Ett spännande liv med Gud, som har ett högre syfte där de gåvor som Gud lagt i dig kan komma till användning för att människor ska upptäcka universums skapare.

Hur kan man tro på något så flummigt? kanske du tänker då.

För mig skulle det vara obegripligt att världen blivit till av en slump. Den är alldeles för komplicerad för det. För mig är det så extremt coolt bara det faktum att jag sitter här, som en (fantastiskt skapad) degklump med ett intellekt som har förmåga att tänka, göra, skapa och leva här. Bara den grejen är obegriplig och sjukt overklig.
​Titta runt. Världen är så sjukt avancerad, ologisk och komplex. Hur logiskt är det då inte att det finns en Gud? 

Inte nog med det så är det Gud som gör att jag kan sova på nätterna. Det är han som gör att jag känner en frid med den jag är. Det är han som gör att jag känner mig tillräcklig och att jag inte behöver förändras ett endaste dugg. Istället har han gett mig en frid och en känsla av att det inte spelar någon roll hur jag ser ut, eller hur mycket pengar jag har. Och att jag inte behöver tro på de lögner som världen ständigt säger till mig: Otillräcklig, måste förändra mig, måste uppnå ditten och dattan. Jag har ALLT jag behöver i Honom och jag kan bara tacka Gud varje dag och njuta av det goda som Gud gett mig i detta livet.

Det häftigaste av allt detta är att han är personlig, LEVANDE och VERKSAM. Att Gud svarar på bön (inte alltid på det sätt vi tänkt oss), han talar till oss på olika sätt, han leder oss, möter oss på olika sätt, han helar och upprättar, och han ger LIV! OM vi väljer att gå Hans väg och följa Honom med ett hängivet och brinnande hjärta. Huuuur coolt är inte detta?! Detta är helt enkelt anledningen till att jag valt att följa Gud av hela mitt hjärta. Inte halvhjärtat. Det är inte Halvhjärtat är inte Guds syfte med mitt liv. Eftersom Han har dött för mig, så är det mitt (pyttelilla) TACK till honom att leva för Honom, varje dag!


Likes

Comments

Något av det lärorikaste, nyttigaste och mest intressanta under första terminen på socionomprogrammet (och förhoppningsvis kommande terminer) är hur mitt perspektiv på saker och ting vidgas något oerhört. Jag själv ser mig som en väldigt tänkande och reflekterande person. Jag älskar att reflektera, lära mig nya saker och att kunna se saker från andra perspektiv. Tunnelseende, oförståelse och "jag-har-rätt-och-det-är-det-enda-som-gäller-tänket" är något enligt mig, ganska oattraktivt.

Jag skulle inte säga att min syn på världen har förändrats helt och hållet under denna termin (som jag vet att vissa tidigare socionomstudenter) känt. Men det har helt klart gett utlopp för ännu mer reflektion över samhället och den värld vi lever i, min existens, normer och strukturer. Min första tid som socionomstudent har helt enkelt gett mig ännu fler synvinklar och perspektiv. Att få gå en utbildning som ger mig detta är fantastiskt. Och att veta att jag i mitt framtida yrke kommer ha användning av att kunna se saker från fler perspektiv känns jätteroligt. Samtidigt har det väckt tankar inom mig att jag vill vidareutvecklas just inom det jag brinner för. Det vill säga att engagera mig politiskt och jobba för ett bättre samhället på strukturell nivå, men även att i framtiden kanske ta mitt intresse för sociologi och socialpsykologi till en högre nivå genom att forska inom ämnet. Vi får se, men det jag ville säga med detta lilla inlägg är att socionomprogrammet ger mersmak! Jag får läsa om saker som intresserar mig. Alltså som socionom ska man ha allmän kunskap om juridik, psykologi, samhällsvetenskap samt sociologi. Detta passar mig perfekt, samtidigt som jag vill gå djupare in på vissa av ämnena. Utbildningen är en riktigt bra grund, sen får vi se vart jag hamnar. Antingen jobbar jag aktivt  med ett typiskt socionomyrke där jag hjälper olika människogrupper på individnivå eller så jobbar jag politiskt, eller så är jag forskare! Den som lever får se :)  

Likes

Comments

HÖR UPP! Kolla på DENNA lilla serie på tre korta avsnitt. Den handlar om klädindustrin bakom vårt bland annat "älskade" H&M och hur arbetsvillkoren för de som syr våra kläder faktiskt är. Man får följa två svenska modebloggerskor som får uppleva detta och prova på hur det är att vara syarbetarbetare i Kambodja. Rörande, tycker jag. Även fast man kanske (iallafall jag) är medveten om detta någonstans i bakhuvudet så är det inget jag tänker på när jag shoppar på t.ex. H&M. Någonstans måste man börja och göra en förändring. Dagens konsumtionssamhälle skrämmer mig, på riktigt. Det värsta är att det ökar.

Jag har alltid förespråkat kvalité på kläder framför kvantitet. Men när jag tycker att mina pengar inte räcker till så blir det lätt att man snubblar in på H&M och frossar i shopping ändå. Vad är vitsen, egentligen? Det kan lätt bli en ond spiral. Enligt mig är det bättre att hitta en personlig och tidlös stil så att man kan köpa färre kläder som håller och som man faktiskt GILLAR istället för att följa trender hit och dit och frossa i billiga kläder som du kanske köper för att de är "inne". Antingen tröttnar du på det, eller så går de sönder och du är tillbaka på ruta ett och måste köpa nytt igen.

Som sagt, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Någonstans måste man börja. Om man avstår från att köpa kläder från de allra billigaste kedjorna där människorna som gör kläderna utför slavarbete, så markerar vi som konsumenter vad vi vill ha. Efterfrågan styr marknaden, så är det ju. Det är en långsiktig lösning, men så sjukt värt för att i framtiden kunna göra världen lite mer rättvis.

Likes

Comments

Det fortsätter att eka ganska tomt här. Jag är typ bäst på att glömma att jag över huvud taget har en blogg. Mitt senaste inlägg om sociala medier och instagram tog jag bort för att det kändes lite provocerande. Jag står dock fast vi det jag skrev. Jag tog bort mitt konto i typ en vecka men sen gjorde jag ett nytt, haha. Men allt det jag skrev om (för er som hann läsa inlägget) tänker jag inte vara en del av. Men jag tycker ändå att instagram är en rolig app om den används på rätt sätt, och jag tänker välja vad och vem jag följer och även vilka som får följa mig. Det här med att ha så många followers som möjligt är helt meningslöst. Aja!

Nu har jag gått en tredjedel av första terminen på socionomprogrammet och nu känner jag att jag har mer koll på läget. Det är fortfarande helt galet mycket att göra men enligt tidigare studenter är första terminen väldigt intensiv. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte i början att jag skulle hoppa av. Så illa var det. Det är nog naturligt. Men jag lever fortfarande och jag är fortfarande socionomstudent! Det var bara min lilla instabila sida som tog över mina känslor för mycket ett tag. 

IDAG så skaffade jag äntligen gymkort på riktigt! Det känns typ såhäääär gött! Jag har skjutit upp det för länge men idag hände det minsann! Jag har bestämt mig för att gå ner 7 kg och komma ner till en vikt som jag vet att jag trivs i. Jag är så extremt taggad! Jag som tidigare pratat så mycket om att man ska vara nöjd exakt som man är, oavsett storlek och skrivit om mina ätstörningar osv. Skillnaden nu är dock att jag verkligen älskar mig själv, på riktigt. Jag vet att jag duger som jag är nu också, det visste jag inte för ett år sen.
​Det har hänt en del och min flytt till Örebro och allt vad det innebär har gjort att jag lärt mig mycket om mig själv. Alltså jag ser så fram emot min fortsatta resa till att bli socionom och livet med att bo 90% i Örebro och 10 % i Hjo.
​Jag älskar detta! Det är det bästa och mest läskiga jag gjort i hela mitt liv. 

Likes

Comments