Vi har i klassen sett filmen Stand by Me som en del av ett större arbete om vänskap, utsatthet, och att växa upp. Filmen, som kom ut 1986, är baserad på Stephen Kings novell The Body från 1982 och är regisserad av Rob Reiner.

Filmen utspelar sig på sent 1950-tal och handlar om fyra pojkar i 12-13 årsåldern, Gordie, Chris, Teddy, och Vern, vars sommarlov snart är slut och de ska snart börja högstadiet. Under de allra sista dagarna ger de sig ut för att hitta ett lik i skogen som ännu inte har hittats av polisen. Det var en pojke i deras ålder som hade blivit påkörd av ett tåg, så i hopp om att få berömmelse för att ha hittat kroppen först följer de den långa tågrälsen.

De två karaktärerna som filmen fokuserar mest på är de två bästa vännerna Chris och Gordie. De båda har problem hemma: Chris pappa misshandlar honom och lärarna på skolan behandlar honom illa på grund av hans familjs rykte. Gordies storebror Denny omkom i en bilolycka några månader tillbaka och hans föräldrar har sedan dess ignorerat honom. Både Chris och Gordie kämpar med att tro på sig själva: Gordies föräldrar tycker inte att han duger och Gordie tror att de egentligen bara gillat Denny. Eftersom att alla tror att Chris kommer bli som resten av sin familj, tror inte Chris heller att han kan bli något mer än det. De stöttar dock varandra, och de fyra pojkarnas vänskap är väldigt viktig för dem med tanke på hur de blir behandlade i sina hem.

Personligen tyckte jag väldigt mycket om den här filmen. Samtidigt som den fick mig att skratta gjorde den mig också ledsen vid vissa tillfällen (ja jag syftar mest på slutet). Den gav ett fint budskap, och jag förväntade mig inte alls att filmen skulle sluta som den gjorde. Den var också väldigt estetisk, i alla fall enligt mig, så det är väl en bonus. Jag skulle absolut kunna se den om och om igen, och jag rekommenderar den till de som inte sett den!

Likes

Comments

Hejjj, förlåt att det tagit ca. 2 månader för mig att ta mig samman tillräckligt för att skriva ett inlägg, men bättre sent än aldrig? Det kommer antagligen dröja ytterligare två månader eller mer till nästa uppdatering hah, vi får se.

Hur som helst har jag läst boken The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky. Jag har läst den en gång tidigare och såg filmen precis efter jag läste ut den och tyckte om båda extremt mycket. Det handlar om den tysta och psykiskt sjuka 15-åringen Charlie som skriver brev till en person man aldrig får veta namnet på, och varje brev fungerar som ett kapitel i boken. Till denna person skriver han om sitt första år i highschool samt hur han handskas med två mycket svåra upplevelser som hänt honom: döden av hans faster Helen, som han skyller på sig själv för, och hans bästa vän Michaels självmord.

Charlie blir senare vän med Sam och Patrick, som är styvsyskon och går sista året i highschool. De går på fester tillsammans och genom det lär Charlie känna fler av Sam och Patricks vänner. På en fest beskriver Patrick Charlie som en "wallflower", att han iakttar andra och håller tyst om det han ser. Han är den som lägger märke till andra, men ingen lägger märke till honom. Samtidigt som allt går bättre för Charlie socialt, har han också flashbacks av sin faster Helen och han skriver vid några tillfällen till den anonyma personen att han är rädd att det ska "bli dåligt igen", att han ska falla tillbaka i sina depressiva tankar.

Jag tycker om den här boken väldigt mycket och den har utan tvekan förändrat mitt liv. Den visar realistiska karaktärer med realistiska problem och relationer och när man läser är man ena sekunden glad och andra sekunden sitter man och gråter. Den är väldigt intressant då man får följa Charlie från att vara den som mest iakttar till att han faktiskt är med på fester och pratar mer och deltar. Den är också väldigt äkta då den beskriver depression på ett så verkligt sätt och man märker att den inte är skriven av någon som inte vet något om ämnet, utan att författaren faktiskt har varit med om det själv.

Boken har även med en väldigt fin och sorglig dikt som jag fastnade för, och det är också från denna bok som två av mina favoritcitat kommer från: den kända "We accept the love we think we deserve" och "I would die for you. But I won't live for you".

Likes

Comments