Hej kära läsare!

Jag har varit tillsammans med min man i över 15år.
Vi har bott ihop i ca 9år.
Han frågade mig, vill du ha kvar skänken den dag vi flyttar
och faktiskt har råd att köpa ny inredning osv?
(En fin skänk från IKEA i trä som är gjord att se antik ut.)

Mitt svar var när jag ser den tänker jag på första gången
jag såg den och kände "Om vi nånsin gör slut så är den min när vi delar upp bohaget."

Hans reaktion var ja precis. Och jag tänker på att du kände så och inte
jag vill att vi har den när vi är gamla i huset...

Det skärde i hjärtat. Jag älskar honom mer än allt och vill aldrig
såra honom. Jag tycker det är hemskt att synen jag fick på relationer
under min uppväxt har satt så djupa spår.

Det är inte rättvist att det ska gå ut över honom då han alltid funnits
där, stöttat mig, tagit hand om mig, respekterat mig m.m.

Det är svårt. Men jag jobbar på det.
Jag är betydligt mindre rädd nu än jag var för några år sen.
Jag vet att vi inte är mina föräldrar.

Kan inte skriva mer just nu.
Jag har svårt att fokusera.

Hade bra!
Puss&Kram

/Rose










Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I söndags pratade jag med en vän och frågade på tal
om ingenting om hon hade röstat i kyrkovalet.
Nä hon var inte så insatt och jag bryr mig inte om politik blev svaret.

För mig blev detta väldigt provocerande då jag anser att om man
säger att man inte bryr sig om politik är det samma sak som att säga
jag bryr mig inte om mitt eget liv.

Det är en sak att säga att man inte är super insatt i partipolitik.
Men att säga att man inte bryr sig om politik över huvudtaget...

Politik är allt.
Politik handlar om;
Vilket typ av trygghetsnät vi har om vi blir sjuka eller arbetslösa.

Vilken utbildning våra barn får.

Hur budgeten delas upp.

Vilka företag & fabriker som får brukas eller stängas ner.

Hur långt bort ett fungerande sjukhus eller BB är.
Besluten att stänga ner flera BB i Norrland de senaste åren
grundar sig i politiska beslut. Men om man inte bryr sig om politik
så är det okey att tvingas fara 30mil när värkarna börjat sätta igång
för att sen tvingas föda i bilen, i kylan mitt i kallaste vintern? För att det är omöjligt att hinna fram.

Jag förstår faktiskt inte.
Jag förstår inte hur det finns människor som inte bryr sig om sitt liv...


Sköt om er!
Puss&Kram
/Rose


Likes

Comments

Hej fina läsare!
Min man kom just hem från jobbet. Han skrattade lite åt mig då
han såg att jag satt med bloggen, under täcket framför en sprakande
brasa uppspelad av Netflix. Han gav mig en kyss och sen gick han in på
kontoret så jag skulle få vara ifred med er.


Som jag skrev i rubriken så kommer det här
inlägget handla om mina politiska åsikter.

Nä, jag kommer inte skriva vad jag röstar på eller
säga ni måste tycka såhär. Det jag kommer göra är
att lyfta vissa viktiga frågor som jag har svårt att förstå
när det kommer till vissa människors syn på samhället
och sina medmänniskor.

För det första så kan vi reda ut vad jag menar med medmänniskor.
"Att älska sin näste" bra citat från nånstans i bibeln haha.
Nä jag är inte religiös men jag har inga problem med de som är det.

Jag anser inte att man behöver älska alla. Absolut inte.
Däremot anser jag att man kan vara respektfull mot alla.
Hjälpa någon som behöver oavsett om det handlar om
din granne, en vän, en familjemedlem eller en främling på gatan.
Hur man hjälper kan se olika ut.

*Du kan hålla upp dörren för någon.

*Du kan erbjuda att hjälpa bära något
som ser tungt ut för personen som bär det.

*Du kan le mot människan du går förbi.

*Du kan hälsa på människor du möter.

*Du kan om du har möjlighet ge några kronor
till personen du möter som sitter utanför Konsum i regn, sol, snö & blåst.
Allt för att hen försöker skrapa ihop tillräckligt för mat för dagen.

Det finns garanterat de som tänker att jag är väldigt naiv i mitt synsätt.
Det finns säkert de som frågar om jag tror på rosa moln och enhörningar också.
Jag tror på kärlek i alla dess former. Och jag tror att om vi bara försöker så kan vi
skapa en värld där ingen behöver svälta eller dö innan hen har fått rätt sjukvård.
Motverka fördomar och jobba för att människor ska sluta vara rädd för det som är okänt eller annorlunda.
Känner du ett obehag inför något du inte har så mycket kunskap om?
Skaffa kunskap. Prata med människor som vet mer om det området än dig.
Läs böcker och artiklar om ämnet. Vi lever i en tid där internet gör att vi kommer
så mycket närmare varandra. Internet gör att det är så mycket lättare att hitta information.
Och eftersom du läser min blogg antar jag att du vet hur du kommer in på internet haha.
Utnyttja det! Kunskap är makt!

Tidigare ikväll såg jag en dokumentär på SVTplay som handlade om en 14årig
tjej som var väldigt aktiv i Sverigedemokraternas ungdomsförbund.

Dokumentären följde henne och hennes vardag, samt hennes engagemang i SDU.
Hennes pappa är från England och hennes mamma från Skåne.
Hennes mamma hade blivit väldigt engagerad i samma frågor som sin dotter
då hon hade gått med i ungdomsförbundet som nybliven tonåring.

För mig blev det många frågetecken när jag såg den här dokumentären.
Jag förstår inte hur man kan anse att vissa människor är mer eller mindre
värda baserat på utseende, etnicitet, kön eller inkomst.

Vid ett tillfälle i dokumentären frågar mamman sin dotter hur det går
med "den där mörka flickan" i klassen. Mamman får svaret att hon inte kan
varken så mycket svenska eller engelska och att det tar lång tid för lärarna att förklara då
flickan inte har någon tolk så det blir mycket upprepningar och kroppsspråk.
Mamman blir upprörd och tycker att ja men det är ju inte rättvist för då får
ju ni andra mindre tid av läraren.

Min fundering är denna. Ja, vissa behöver mer hjälp i vissa ämnen än andra.
Men varför är det så upprörande när det handlar om någon som har en annan hudfärg?
Är det inte samma problematik om det är någon med svensk bakgrund i många
generationer bakåt som behöver extra hjälp med glosor eller X & Y.
Det tar ju precis lika mycket tid från läraren och de andra eleverna
då det är någon som behöver extra hjälp för att förstå.
Att man har lättare för vissa saker men svårare för andra är universiellt.

Senare i programmet visas det när flickan är på en föreläsning som är
arrangerad av SDU. Föreläsaren säger "Det är problematiskt när folk kommer hit
som inte känner lojalitet med Sverige, inte kan språket eller känner till den svenska kulturen."

Alltså. På riktigt. I dagens samhälle hur vanligt är det att människor känner
extrem lojalitet med Sverige? Hur vanligt är det att vi i Sverige idag tänker att
vi måste "stå upp för vårt fosterland" oavsett vad. Min upplevelse är att det inte är
jätte vanligt. Faktiskt.

Min tanke gällande "folk som kommer hit och inte kan språket", så blev jag nästan
tvungen att hålla mig för skratt. Det jag ser när jag läser artiklar, facebook inlägg eller pratar med människor är;

Många människor kan inte längre uttrycka sig. Folk blandar ihop talspråk, skriftspråk och chattspråk i en salig röra. Särskilt spännande är det då personen ifråga inte hittar ordet på svenska så använder istället det engelska uttrycket för det. Totally insane! Hahaha. Nu menar jag inte människor som är sv-eng språkig i grunden. Jag syftar på människor som knappt har pratat med en engelsktalande person. Och ändå inte kan föra ett helt samtal på sitt första språk, i det här fallet svenska.

Det läskigaste tycker jag är när jag läser en artikel och varannan mening är stavfel, syftningsfel, grammatiska fel, använder tre olika tempus i samma mening även om journalisten bara syftar på ett tempus när något specifikt hände. I min värld så tänker jag att är man journalist bör man ju ändå kunna uttrycka sig på ett korrekt sätt utan att läsaren ska behöva fundera i 5min över vad som åsyftas i ett specifikt stycke.

Så varför bli arga på flyktingar som kommer från krigsdrabbade länder över att dessa människor inte kan svenska första dagen när många infödda svenskar inte kan kommunicera vad de egentligen menar efter ett helt liv här? Jag förstår verkligen inte logiken. Gör ni?

Skriv gärna era tankar och åsikter.

Nu ska jag avrunda för kvällen.
Hade fint!
Vi hörs när vi hörs ;)
Puss&Kram
/Rose















































Likes

Comments

Hej fina läsare!

Jag vet. Det var länge sen sist.
Det har varit mycket så därför har jag inte haft energi att ägna mig åt bloggen.
Att hantera vardagen, vänner & familj har varit mer än tillräckligt.

Jag är på många sätt en känslomänniska. När det blir för mycket
runt omkring mig stänger kroppen ner. Jag försöker vara duktigare
på att ta hand om mig själv gällande aktiviteter, sömn, kost & att försöka
att inte bli inblandad i andra människors drama. Men som säkert de flesta av er
har erfarit är det ibland lättare sagt än gjort. Särskilt om det är någon som man
bryr sig om som behöver prata ut om saker som hänt/händer.

Men jag har börjat få mer energi. Jag känner mig mer motiverad
(och faktiskt har energi!) att göra olika saker. Oavsett om det handlar
om att göra hemmasysslor eller vara social med nära&kära 10h i sträck.

För ca 1år sen var jag bokstavligen tvungen att vila i en vecka om jag hade
varit på födelsedagsfika i 2h för en familjemedlem.

Det känns otroligt roligt att jag sakta men säkert börjar komma tillbaka
till livet igen. Jag är evigt tacksam för de personer som står mig närmast.
Utan dem hade jag inte kunnat ta mig såhär långt.

Jag ska avrunda det här inlägget här men oroa er inte...
Det kommer mera ;)

Hade fint!
Puss&Kram
/Rose












Likes

Comments

Hej!
Mycket som hänt i helgen. Jag känner mig helt uttömd. Därför jag inte skrev nåt igår. Jag fixar inte att skriva mycket mer nu trots att hjärnan går på högvarv. Kanske just därför.

Jag skriver senare.
Hoppas ni har det bra ❤

Puss&Kram
/Rose

Likes

Comments

Alltså... När man har spenderat över 30min på att sjunga ett barn till söms,
sen väcks barnet av oförsiktiga vuxna som sen tar barnet till köket där människor istället
för att vara lugna och så tysta som möjligt tjoar och halvskriker, eggar upp barnet och börjar leka.
Istället för att försöka få barnet att somna om. Klockan var efter elva på kvällen och det är ett barn
som fyller 2år i slutet av månaden.

Jag anser INTE att det här är ett okey beteende från vuxna människor.
Som dessutom själva har barn och borde rimligtvis veta vad det innebär
när man har ett trött barn som inte får/kan sova.


Ja alltså man kan ju bli less för mindre.

Ha en fin dag.

Puss&Kram

/Rose

Likes

Comments

Hej!

Vad anser ni är en rimlig ålder att barnet ska kunna gå på pottan själv?
Jag känner en liten tjej som är 4år och fortfarande går med blöja dygnet runt.

Personligen tycker jag att det är gammalt att fortfarande ha blöja.
Särskilt när det finns så många steg-för-steg instruktioner både i
skrift och videoklipp överallt.

Personligen anser jag att barnet bör vara blöjfri när hen börjar på
förskolan. Jag tycker det är rimligt. Om föräldrarna inte tagit tiden
att pott-träna sitt barn innan förskolestart bör de kanske spendera
lite extra tid med barnet för att få det gjort.

Att gå runt med blöja jämnt och ständigt är ju inte heller bra för
barnet. Det är oskönt, otympligt och barnet får lättare utslag/eksem.

Vad anser ni?
Tycker ni jag är orättvis. Diskutera gärna.

Hade bra!
Puss&Kram

/Rose


Likes

Comments

Hej!

Vad har ni för tankar om skvaller?
Vad räknar ni som skvaller?
Var går skillnaden mellan att berätta för att informera någon som kan påverkas,
eller för att det känns viktigt att lätta på sitt brott och riktigt skvaller?
Tror ni att det som vi räknar som skvaller alla andra räknar som skvaller?
Tror ni den som "skvallrar" alltid förstår att hen skvallrar?
Hur tror ni personer som skvallrar påverkas av deras "glappkäft"?

"Lova att inte berätta det här för *** sa det i förtroende, MEN......."

Det skulle jag helt klart klassa som skvaller.

Om någon berättar något för mig, som de inte upplevt själv utan handlar om
en tredje icke-närvarande person, som inte handlar om mig & inte handlar om
något som direkt berör mig; Ja då räknar jag det som skvaller.
Jag försöker i möjligaste mån hålla mig undan för sånt.
Men när det gäller vissa personer kan det vara svårare än annars.


Vi hörs imorgon.

Nattinatti ❤

/Rose


Likes

Comments

Hej fina läsare!

Tillit är viktig i vilken relation som helst. Men ärlighet? Är det verkligen nödvändigt att vara ärlig om allt som rör hela ens liv?

Eller finns det vissa saker som är bättre att hålla tyst om? Finns det vissa saker som man bara vill berätta för vederbörande för att lätta på sitt eget samvete? Helt enkelt av själviska skäl inte för att personen "har rätt att veta"?

Ni får tolka min fråga som ni vill. Skriv gärna hur ni tänker. Jag vill gärna höra/läsa era funderingar.


Hade fint!

Puss&Kram

/Rose


Likes

Comments

Jag har fått en finne eller ett myrbett eller vad det nu är i mitt öra 😔 Det är otroligt irriterande!

Tänkte bara upplysa er om mitt problem hahaha!

PUSS!


Likes

Comments