View tracker

Ställt klockan för att åka upp till brukshundklubben nu såhär en lördagsmorgon. Tanken är ett spår till Dobby, agilityträning för båda och skogshäng. Tänker att spåret får bli ca 100-150 meter långt, använder mig av appen tracks så lägger ut screenshot sen här :)
I agilityn tränar vi just nu hindersug och raksträckor, går riktigt bra. Visar sen med filmer!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker

Sitter på espresso house inne vid Centralstationen och tänker. Jag är väldigt bra på att tänka, både på gott och ont. Mest på livet i största allmänhet. Och tänker på hur livet varit fram tills nu.
Väldigt filosofiskt, men ja. Men det slutar alltid på samma sätt. Blir lika jäkla förbannad på männskligheten och vad den gjort. Då är det skönt att ha hundarna. När allt går fel, så är det skönt att ha dom. Alltid veta att dom aldrig sviker.
Nu blev jag bitter också. Men är bitter, tack vare människor här i världen. Försöker att inte va bitter men... kom igen.
Jaja. Har också märkt att jag har mognat väldigt mycket sen Dobby kom in i mitt liv. Lade upp en video i en träningsgrupp där jag visar början till ingång och fritt följ. Önskade om lite tips, nämnde även att han är valp. Många som skriver små tips men att det ändå ser ut som en bra grund. Men vissa måste ändå komma med direkt kritik. Inga tips. I vanliga fall skulle min kära prestationsångest visa sig och allt skulle bli dåligt igen, men icke. Min första tanke var "jag tycker vi är jätteduktiga, tänk att jag ändå format den hund han är idag och tänk att jag lärt en hund, som inte pratar samma språk som mig. Vad bra vi är". Det skulle jag aldrig tänkt innan Dobby. Har även lärt mig att aldrig börja med tävlingslydnad. Detaljarbete... inte min grej. Så petigt. Och strikt, nej jag håller mig till bruks och agility.
Jaja, nu ska jag resa på mig. Vet inte vad jag ville med detta inlägget men ja, skönt att skriva av sig ibland antar jag.

  • 9 readers

Likes

Comments

View tracker

Uppe med tuppen och påväg till släktträff i Värnamo. Kelpiesläktträff alltså. Alla i kullen kommer, mamma, mormor det är dom jag vet. Självklart tar jag med mig kameran, lite orolig för att köra själv tur och retur dock... men har kaffe, godis och ljudbok så ska nog funka! Spännande detta ska bli, inte sett dom sen dom var 6 veckor... Mär jag hämtade Dobby var han ju sist.
Nu hör jag att han skällde till där utanför toadörren, alltid är det ngt... uppdaterar när jag kommer hem!

  • 25 readers

Likes

Comments

Vardagen

Ja usch detta har varit en oerhört jobbig period. Har funnits stunder då jag tvekat på om jag kunnat ha kvar Dobby ens pga sin separationsångest och all otur vi haft med hundvakt.. Men äntligen har får tur förhoppningsvis vänt! Idag kunde han vara själv på jobbet en hel timma utan några som helst ljud eller tendenser till stress!

Då vill jag också erkänna att jag faktiskt använt citronhalsband på honom. Som sista utväg, då dagis inte kommer vara hållbart länge till med mina arbetstider.

Vanligtvis sitter han och vrålylar efter bara 5 minuter, och när man går ner för att hämta honom står han och flämtar, och är alldeles illröd i huden. Men nu med halsbandet stressar han inte ens upp. Det enda stresstecknet jag kan se är möjligtvis lite dilaterade pupiller, men kan också vara jag som inbillar mig. Inget flämtande, inga långa mungipor, normalfärgad hud... Alltså inte alls lika mycket stress. Han ligger i sin bur när jag hämtar honom, blir glad över att bli hämtad men inte överdrivet "du har precis räddat livet på mig matte" glad... Detta ser ljust ut!

Sen har vi ju den där mystiska klådan som fortsätter... Inte på Dobby, var riktigt länge sedan (peppar peppar ta i trä) som just Dobby kliade sig och nästan all päls har vuxit bort. Men syskonen kliar sig och även de som från början inte kliade sig har börjat... Nu har en av dom börjat ta biopsier som inte visar ngt, det talas om mask, och gud vet vad.. Men en sak är man ganska säker på- det var inte skabb...

Dobby blev ju bra på bravecto av någon underlig anledning. Så har faktiskt mejlat de som har hand om Bravecto och frågat om dom täcker ngt mer än fästingar och demodex.. (För demodex visade tydligen negativt när det togs prover på en av klådvalparna) Blir spännande att se svaret!

För övrigt rullar livet på, har upptäckt att jag fått mig en liten RC-naturbegåvning till mattes stora förtjusning. Testade kontaktfälten en dag för skojs skull, så tog endast nedfarten på kort avstånd (läs säkert avstånd). Fullträff på kf varje gång, trots full fart ner mot leksaken! Kan lugnt säga att denna Kelpien kommer bli farlig på agilitybanan... Om bara matte hinner med :D

Nimbus har dessvärre fått sluta helt med agility. Vi var och tävlade förra helgen, och det gick totalt åt skogen. Han ville inte alls... Så nu satsar vi på ett härligt sällskapshundsliv och lite rallytävlingar då och då :) Vi är ju ändå kvalificerade till fortsättningsklass så att...

Här nedan är en fruktansvärt dålig bild kvalitetsmässigt men vi är i vår rätta miljö! :D

Likes

Comments

Träning

... jag finner den icke. Då menar jag sjävklart hundträning, fysisk träning för mig har jag gett upp för länge sedan haha.
Men till exempel. Jag känner en dag att "vad jag vill träna agility! Planerar in ett pass imorgon, kan träna nimbus i det och det och Dobby lite valpagility, blir jättebra... eller inte för Dobby kommer sitta och låta när jag inte är där. Skiter nog i det."
Eller: "idag ska jag lägga ett spår till Dobby! Ska göra SI och så, och det blir jättebra... men då får inte Nimbus någonting så jag skiter nog i det."
Whyyyyy!? Jag vill ju träna, men ser bara det negativt i exakt allt. Är så trött på detta... Någon med något tips att komma med?

Likes

Comments

Varit och hälsat på Sandra (bästa vännen) som flyttade till Kalmar för en månad sen... Så roligt att äntligen träffas igen. Vi har skrattat så mycket, promenerat med hundarna, shoppat, köpt onödigt mycket hundgodis (eller ja jag har...) och bara haft det gött.
Nu sitter jag på tåget och gråten är inte långt borta... Detta är det jobbigaste med att ha en nära vän som bor långt borta. Att åka hem igen. Tillbaka till verkligheten.

(Hon kommer hata mig över den sista bilden 😂)

  • 75 readers

Likes

Comments

Tävling

Mitt största i-landsproblem idag var att försöka få med alla rosetter och pokalen på kort... För jäklar vad bra det gick för oss! HP, BIR-valp, BIG-valp och BIS 2 valp... Whaaaat!? Den fluffiga 5 kilos nakenfisen har officiellt blivit en snygging till kelpie!

Likes

Comments

Vardagen

Waaaah vad har jag gett mig in på? Ligger och kan inte sova, för jag har klädångest... Vilket aldrig händer mig. Aldrig. Typ.
Ska ställa Dobby inofficiellt imorgon i Partille, vi tävlar mot 2 andra kelpies. Jag har aldrig någonsin ställt en hund tidigare, verkligen aldrig. Så detta får gå som det går...
Det jag är mest rädd för är om någon dömmer (förutom dommaren HAHA, menar alltså dömmer psykiskt), säger ngt dumt osv. Jag vet att jag kommer ta åt mig mycket av det då, även fast det inte är sant. Men men, får se hur det blir.
Idag fick jag ett ryck halv 8 ikväll så körde ut till skogen och lade ett spår på runt 20 meter. Gick jättebra, han tuffar på, om än lite osäkert! Men inte undra på, han har bara spårat två gånger ;) ska väl bli spårhund av honom någon dag också!

Likes

Comments

De senaste veckorna har varit fruktansvärda och förmodligen gjort så att jag inte kommer skaffa valp på många, många år.
För att räkna upp vad som hänt sen jag skaffade Dobby:
En helvetisk klåda där jag var tvungen att fysiskt hålla fast honom när han skulle sova då han kliade sig så mycket. Detta gjorde dessutom att vi ej kunde träffa andra människor eller hundar, vilket jag gissar gav upphov till separationsångesten. Detta då första veterinären sa skabb. Tveksamt på om det ens var skabb.
Kass mage, hans mage har stabiliserat sig nu efter ca 2 månader. Inte så roligt med en icke rumsren hund.
Sen blev klådan bättre... Då fick han akut otit (öroninflammation).
Separationsångesten blir värre och värre.
Häromdagen backade sista reservdagmatten ur så stod utan hundvakt. Nu har jag hittat dagmatte... Och får reda på att hon tar efter en person på tv som jag tar stort avstånd ifrån på alla plan.
Man kommer till en tidpunkt då man inte orkar längre. Dobby är världens underbaraste hund både i vardagen och i träningen, men kommer det en större grej till nu kommer jag gå sönder. Jag kommer inte orka mer, då vet jag inte riktigt hur det går...
Men jag ger inte upp än. Klådan är nästan helt borta, lite nagg på tassarna på morgonen om han inte har ngt bättre för sig.
Magen är bra, han står nu på four friends valpfoder.
Örat är friskt.
Nu är det separationsångesten kvar... Där har vi lång bit kvar. Väldigt lång. Men det är 1 grej av 4. Det klarar jag.

  • 85 readers

Likes

Comments

Vardagen

​Idag i bilen påväg hem så grät jag. För att jag inte vet när jag ska få se min bästa vän nästa gång igen. Vi som berättar allt för varandra, säger samma saker exakt samtidigt, behövs bara en blick för att vi ska förstå vad den andra menar och vad vi ska göra. Det är en självklarhet att berätta vad som är på tok och även att berätta vad som är positivt, Den människan jag först tänker på att jag ska berätta för oavsett vad som hänt. Hon åker över halva sverige i ett år, och sedan fortsätter hon nog ännu längre bort i 3 år. Eller vad som känns som en evighet för mig. Hon är som en syster för mig. Idag hade vi en toppendag, skrattade så att vi grät, deppade ihop tillsammans för att vi båda vet att ingenting kommer bli sig likt härdanefter. Kanske kommer vi glida isär, trots att varken hon eller jag tror det över huvud taget. Eller så blir bandet mellan oss starkare, vem vet. Vad jag vet nu är att ikväll så fäller jag en tår, för jag vet inte när jag kommer få träffa min allra, bästa vän igen.

Likes

Comments