Efter den otroooligt långa bussresan från Cancun (drygt 1 timme) var vi framme i Playa del Carmen.
När vi kom ut från busstationen klev vi rätt ut på den stora gågatan i stan, aveny 5, och även om det var mycket människor var det mysigt att strosa runt där (som vi gjorde minst en gång varje dag).

Dagarna i Playa del Carmen har bestått av strandliv, huvudet i en bok, shopping och mycket god mat (samt fika).
Vi måste erkänna att det faktiskt var ganska härligt att ha lite stadskänsla igen (hello H&M och Zara) och jag fick stilla mitt shoppingbegär litegrann i alla fall.

Imorgon drar vi till Tulum för lite mer action ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Även om det skulle bli lite dåligt väder dag 2 kände vi att vi inte kunde lämna Cancun utan att ha besökt Isla Mujeres.

Vi tog en taxi till hamnen och köpte sedan biljetter till färjan över. På vägen dit mulnade det på ordentligt och när vi nästan var framme började det regna, såklart! När båten åkte in i hamnen på Isla Mujeres såg vi människor i galon från topp till tå och tänkte nääääeeee, badsalt och en handduk, orkestern spela (och allt det där)

Trots regnet (som slutade efter några minuter) tog vi vårt pick och pack och drog till Playa norte som vi hört skulle vara the shit på ön. Längsmed stranden fanns det massor av goa hak och vi förstod hypen kring stranden.

Det var inte alls mycket folk och vi hade därför beslutsångest deluxe om vilken plats vi skulle ta (dagens i-landsproblem).
Tillslut parkerade vi våra rumpor i sanden och efter någon timme sprack det upp och blev drömväder, jiiihaaa!

Efter för många timmar i solen och x antal bad gav vi oss in till huvudgatan på ön för öl och tacos (kan aldrig få nog).

På båtresan hem njöt vi av solnedgången och var nöjda över att vi åkte hit.

Imorgon bär det av mot Playa del Carmen, stay tuned.

Likes

Comments

Äntligen i tacoland!!

Efter lite strul med hämtning från flygplatsen, inget nummer till vår airbnbvärd Clara (som skulle hämta oss) och utan wifi, kom vi tillslut fram till vårt boende.

Vilket hus! vi ville flytta in direkt (sorry Nelsonsgatan) högt i tak, en stor öppen patio, pool, stort kök och en ascool trappa upp till andra våning och egen uteplats mm och allt detta för 140 kr natten, jackpot! Vårt billigaste boende hittills och också det finaste.

Första dagen spenderade vi på Playa Delfines, det var turkost vatten, vit sand och allmänt gött.

Vi avslutade dagen med nachos (OFC) och konstaterade att vi haft vår första riktiga stranddag sedan vi började resan.

Likes

Comments

Denna dag var vi på jakt efter något att shoppa från marknaden i Viñales och gick därför in till byn.
Några fynd rikare kände vi att vi fortfarande inte kunde släppa tanken på en ytterligare ridtur i den andra dalen (hallå det fanns ju grottor och coola målningar där ju)

Vi gick hem till Adianis och frågade om hon kunde lösa en eftermiddagstur åt oss och givetvis levererade hon, klockan två skulle någon komma och hämta oss.

Klöcka 14:00 stod en snubbe med hatt och sporrar på skorna utanför huset och 10 minuter senare var vi framme vid en hästgård. Det var inte snubben som kom och hämtade oss som skulle med på turen så jag och Patrik blev ivägsläppta på varsin häst själva. Hästarna skrittade på och vi började fundera på om vi skulle rida hela rundan själva utan någon som helst aning om var vi skulle...

Plötsligt kom vår guide i full galopp bakom oss (i klass med silverpilen) och frågade vad vi hette och om vi hade ridit förut. Jag förklarade på min skolspanska att det var Patriks andra gång på en häst men att jag själv ridit en hel del även om det var några år sedan sist. "Aha profesional" svarar guiden... "No no no" blev mitt förskräckta svar som jag hoppades han förstod.

Vår guide förklarade att min häst hette Panchito, Patriks Coco Loco och hans egen Mojito. Vilket jävla gäng va?
Vi trodde knappt det kunde bli vackrare men så plötsligt öppnade sig dalen med sina enorma vyer, öppna fält och ståtliga berg i bakgrunden.

Till skillnad från den första guiden vi haft var vår guide nu väldigt chill, han stannade och pratade med sina polare på vägen, köpte vatten osv och lät oss rida själva. Efter en lång och njutbar ridtur kom vi fram till det första vi ville se "las cuevas con piscinas naturalez" aka grottor med naturliga pooler inuti. Vi fick oss en tur av två kubaner i en kolsvart grotta, 2 ficklampor var all utrustning som fanns. Längst in i grottan fanns det en avlång "pool" som vi badade i till ljuset av ficklamporna, de två kubanerna tyckte inte vi var riktigt kloka som hoppade i och skrattade länge och väl åt det.

Vi blev avkylda och laddade för ännu en stund på hästarna. Det blev en hel del fart denna gången och vi studsade på i traven. Plötsligt hör vi en duns bakom oss, det är mojito som trampat snett och står på knäna varpå vår guide trillat av, wtf, vad händer!? Vår guide reser sig upp och sopar av sig gruset från skjortan och jeansen och kollar till Mojito.
Allt bra frågar jag i chock, jadå allt bra säger guiden och vi rider vidare som om inget har hänt men innerst kände vi nog oss alla lite oroliga efter det.

Vi travade på och kom fram till ett högt berg där vi hoppade av och band fast hästarna som genast började äta gräs.
På berget är det en målning som målades 1961, den är 120 meter hög och föreställer sniglar, dinosarier, sjömonster och människor som symboliserar teorin om evolutionen. Efter att ha kikat på målningen en stund kände vi att det var dags att dra sig hemåt. Nu kändes det att man har varit ute i flera timmar och värken i ben och gump smög sig tillbaka.
Värken hindrade oss dock inte från att supa in den fantastiska naturen travandes genom dalen samtidigt som solen började gå ner bakom bergen.

Vi avslutade dagen med hummer på en restaurang (fnaaaf, fint skare va och allt det där)

Imörra blire en resdag då vi ska flyga till Mexico och Cancuuuun!

Ciao!


Likes

Comments

Vi vaknade upp och kunde knappt röra oss (vad hände med mina ridmuskler?!) så det fick bli en dag vid poolen på Ermita Hotel. Mycket vackra vyer även där och en bra slappdag blev det.

Vi kände dock att vi ville se lite mer av Viñales då vi hört att det fanns mer att se på andra sidan dalen.
Vår värd Felix förslog cykel (ÅTERIGEN) men vi var inte sugna på att trampa några timmar med den ömma gumpen..

Vi började istället göra oss iordning för att gå in och käka i byn men... så blev allt bara svart... strömmen hade gått i hela byn.

Äsch tänkte vi, det kan ju inte vara så länge så vi vandrade ut i mörkret med ficklampan på mobilen som räddning.
Det är alltså helt kolsvart överallt, de som äter på resturangerna sitter med stearinljus och de vi möter har pannlampor eller vanliga ficklampor. Så skum upplevelse men ändå mysig. Då stjärnhimlen aldrig varit vackrare stannade vi mitt på gatan och bara njöt (Vill du också kolla på stjärnorna Lovvi? ;))


Likes

Comments

En tidig morgon (i våra mått mätt) som började med en stadig frulle som Adianis lagade till oss.
Som på alla andra ställen på Kuba fick vi en skål med banan, papaya och ananas (jag som bara äter banan av dessa frukter får alltid lite snyggt försöka byta ut skålarna när ingen ser) Efter ytterligare mackor, ägg, kakor och kaffe var det dags för le horzez, en cowboy kom och hämtade oss vid huset. Undra hur många gånger vi svarat "un poco" på frågan "habla espanol?"...

Hursomhelst, vi kom fram till hästarna där vår guide och 5 italienska dudes väntade. Innan vi visste ordet av satt vi på varsin häst och hade fått en snabblektion i hur man styr "höger, vänster, framåt, stopp". Efter den "lektionen" skulle även Patrik bli en rutinerad ryttare?

Patrik tog täten på sin vita springare (som den rutinerade ryttare han var, första gången på en häst) och vi skrittade ner till första stoppet tobaksplantagen. Där fick vi en genomgång i hur tobaksplantorna planteras, torkas och rullas.
Självklart ingick ett smakprov, denna gång var det en cigarr med honung och röken bolmade inne i huset av halm (smart).

Upp i sadeln igen och vi red vidare mot nästa stopp. I sadeln var det bara att njuta, jisses vilka vyer.

Efter ett tag kom vi fram till ett litet cafe/gård där de gjorde inhemsk sprit och kaffe. Efter en rundtur på gården och en genomgång av hur kaffet producerades drack vi den godaste lemonaden vi någonsin smakat och kaffe (givetvis).
Hela gänget skålade även med en shot av den inhemska spriten (som påminnde lite om jubileums akavit).
Det brände till i bröstet och italienarna grimaserade en efter en, tur man är svensk och van hehe...

Animallover som jag är älskade jag detta stopp, små fluffiga kycklingar som sprätte runt, hundar omkring mig och en katt i knät samt hästarna parkerade några meter bort. När vi gick tillbaka mot hästarna kände jag något som tryckte mot mitt ben och tänkte att det bara var någon som råkat gå in i mig men "buffandet" försvann inte.. Jag kollade ner och såg en liten killing som pressat in sina små horn på vardera sida om mitt smalben, hur sött?!

Ridturen forsatte förbi toppar och dalar, sjöar och hus. Efter 5 timmar kom vi hem helt slut och träningsvärken var ett faktum.

Likes

Comments

Vi vaknade upp tidigt i Havanna och gick och åt frukost hos Gladys vid 7-tiden, bussen till Viñales skulle gå vid 8:20.
Vi packade ihop det sista och drog på oss våra (stora OCH tunga) ryggsäckar, pussade och kramade Gladys hejdå och gick mot hotell Vedado där bussen skulle gå ifrån.

Det stod 3 bussar och väntade när vi kom fram omkring 8:10 men ingen skulle till Viñales.
Efter x antal bussar hade fortfarande ingen busschaufför svarat ja på frågan "ska denna buss till Viñales" och vi började bli lite konfundersamma.

Drygt 1 timma senare dök den 25e bussen upp och frågade efter Patrik, yeeees! Äntligen var vi på väg, och 1 timma försening för en kuban är lika med ingen försening.

Efter 3,5 timma av långsam körning genom landskap med lösa kor och hästar såg vi avtagsvägen till Viñales, där började serpentinvägarna, den vackra dalen (och illamåendet).
Upp och ner, ner och upp (grisen gal i granens topp).

Väl framme väntade vår värd Felix på oss, vi var dock tvungna att ta oss igenom ett tjugotal människor som viftade hej vilt med sina visitkort och frasen "habitación" först.

När vi kom fram till huset visade Felix och hans syster Adianis vårt rum och förklarade att de kan hjälpa oss med vad som, mat, utflykter etc.
Vi bestämde att vi ville ut och rida i dalen imorgon (hello my little pooony) och självklart skulle Felix fixa det.
Han berättade att det bara var att säga "Felix vi vill rida, Felix vi vill ha frukost, Felix vi vill till stranden, Felix vi vill åka till månen" så skulle han fixa det, återkommer med hur det gick.

Nu längtar vi till hästryggen imorgon, om än med lite skräckblandad förtjusning för Patrik då han aldrig suttit på en häst förut, wish us luck!

Likes

Comments

Vi har hunnit med massor i Havanna, umgåtts med kubanska familjer, att äta kubansk mat och glass, dricka mojitos, se massor av gamla bilar, sett Hemingways bar, sett massor av vackra torg och byggnader, gått på Zoo, strosat runt x antal mil, övat på spanskan med mera.. Imorgon säger vi hejdå till Havanna och åker till Viñales, adios!

Likes

Comments

Den stora fixardagen deluxe. Vi hade tidigare frågat Gladys om det gick att växla CUC till CUP och var man i så fall kunde göra det samt om hon kunde hjälpa oss att boka bussbiljetter till Viñales. Telefonen ringde och det var Gladys som sa att det inte var nödvändigt att ha CUP men att hon kunde följa med oss till resebyrån för att fixa bussbiljetter till Viñales.

Tillsammans med Gladys och två av hennes andra gäster (Anya och Mark) gick vi till resebyrån. Mannen på resebyrån kunde prata engelska så det gick väldigt smidigt och både vi och Anya och Mark fick våra biljetter. På vägen hem gick vi förbi en bank där Gladys sa att vi kunde växla CUC till CUP om vi ville, dock inga stora summor. Patrik och Anya gick in och jag och Mark satt utanför och pratade.

Inne på banken lyckades Patrik med Gladys hjälp få ut 300 CUP (cirka 120 kr som är som en månadslön för en kuban) och nu var vi rika! ;) På vägen till lägenheten köpte vi egna tarjetas och Gladys visade var vi skulle ta bussen, hon frågade även om vi ville äta lunch med henne och självklart ville vi det.

Några lägenheter bort från Gladys knackade vi på hos Ana, en gammal kubansk tant, som fixade lunch åt oss (för 1 cuc per person, cirka 9 kr) medan vi väntade i hennes vardagsrum. Efter några minuter kom hon ut med 3 tallrikar med ris, bönor, tomat, griskött och torkad banan. Tack och hej sa vi och gick till Gladys lägenhet.

Trots lite pinsam tystnad och lite halvdan spanska från min sida gick lunchen bra och Gladys bjöd på både lunchen, kubanskt kaffe och flan (tror hon diggar oss faktiskt). Det var alltså så här det var att leva som en kuban.
Vi var så tacksamma att Gladys tagit sig tiden att hjälpa oss och visa oss området, hon är supergullig!

Gladys for president!!

På bild: Gladys och Patrik med lunchen!

Likes

Comments

Chocken från gårdagen hade lagt sig och vi började förstå lite hur Havanna fungerar (hur man lever i kaoset).
Vi satte fart mot gamla Havanna och försökte suga in alla intryck, alla färger, dofter och händelser.
Lättare sagt en gjort i en lite kaotisk stad men vi började se och förstå det vackra och charmen med Havanna.

Desto närmare det stora torget, i gamla Havanna, vi kom desto vackrare blev byggnanderna.
Vi satte oss på en restaurang på Plaza Vieja (Old Square) och njöt av att i lugn och ro kunna äta och kolla på folk omkring oss. Efter hel dag med sightseeing i gamla Havanna begav vi oss hemåt med lite Churritos i handen, mums!

Denna dagen klurade vi även lite på hur vi skulle kunna få till oss några CUP, vi frågade på några fik om vi kunde växla till oss CUP men blev nekade.

Likes

Comments

Efter att ha tagit sig igenom gränskontrollen på Havanna flygplats på ett väldigt smidigt sätt började vårt mission - ta sig till airbnb boende. En taxichaufför haffade oss direkt när vi kom ut från flygplatsen men då vi inte hade några kubanska pesos (CUC) var vi tvungna att ta ut pengar först. Såklart fungerade inte bankomaten (vi testade alla bankkort vi hade) och vi började få lite stress, kanske kunde man ta ut pengar där folk växlade?

Vi kom till en snubbe på växklingskontoret som pekade på kvinnan i luckan jämte och när vi kom till den kvinnan pekade hon på kvinnan jämte sig. Tredje gången gilt kom vi fram till rätt lucka och lyckades få ut lite CUC som är turistvalutan på Kuba, det finns även en inhemsk valuta som kubanerna använder (CUP)

Taxiresan in började med att vi tydligen hade en ofullständig adress så taxichauffören fick stanna och ringa vår värd (Gladys) och fråga efter fullständig adress, efter det gick färden smidigt och vi togs emot av vår trevliga värd Gladys när vi kom fram. Vi märkte ganska snabbt att hon inte kunde ett enda ord engelska... Genomgången av lägenheten och områdena omkring gick på snabb smattrande spanska och vi försökte hänga med så gott vi kunde (kunskapen från skolan vart är du?)

Då vi inte hade ätit och ville kolla in Havanna gav vi oss ut på tur (med en offline karta på telefonen).
Lägenheten vi bor i har kök så vi tänkte att vi skulle fylla upp kylen med lite proviant och köpa vatten.
Gladys hade pratat om något "supermercado" i närheten där man kunde köpa läsk och vatten men vi förstod aldrig var den fanns så vi började leta...och leta.. och leta. Efter att ha gått förbi flertalet stånd med endast bananer på gatan och fönster där folk köpte frukt och kött började vi inse att det nog inte skulle gå att hitta någon affär.

Det kändes lite som att gå omkring i en krigszon då många byggnader är förfallna. Vi som turister sticker verkligen ut och får alla ögon på oss. Bilarna kör oavsett om det är en människa i vägen eller inte och tutor från alla de fordon ljuder ständigt. Lösa hundar och katter springer omkring tillsammans med barn som leker på gatan och det är allmänt kaos.

Tankarna började snurra, vafan gör vi här? Hur ska vi kunna bo här? Hur får vi tag i mat och hur kan folk leva såhär? Vi var båda i chock!

Lägenheten vi bor i har wifi men Gladys pratade om något kort man behövde för att få wi-fi att fungera (say what!?) här var det minsann inte bara rätt lösenord som krävdes. Och har man inte wi-fi har man tyvärr heller inte google där svaren finns.

Plötsligt ringde vår telefon och Patrik svarade, till min förvåning började han prata svenska i telefonen.
Patrik förklarade att Gladys hade en annan gäst i sin lägenhet som var svensk och som kunde förklara lite om hur wifi (och Havanna) fungerar, JIPPIE! Vi stack ner till Gladys fortare än kvickt och möttes av Jens, en medelåldersman som varit på semester på Kuba med sin familj men sista månaden varit där själv.

Han började förklarade att man behöver ett "tarjeta", ett kort (som ser ut som en skraplott) för att kunna använda wi-fi på Kuba. Korten går endast att använda i wi-fi zoner och man skrapar fram ett användarnamn och lösenord på varje "tarjeta". Gladys delade sitt "tarjeta" med oss och vi lyckades få igång wifi i hennes lägenhet, väldigt knackigt och segt men ändå.

Jens frågade om vi skulle ta en promenad i området och vi tänkte varför inte?
Medan vi gick runt i området pratade Jens om var man kunde köpa lite vatten och mat men bara om man hade CUP.
Han visade även vart man kunde köpa "tarjetas" och pratade lite om folket på Kuba och revolutionen.

Vi stannade för att ta en kaffe och en öl och han pratade vidare om varför det var så bra att ha CUP, kubanernas valuta, då det gick att köpa både billig mat och 40 öres kaffe då. Vi frågade Jens hur vi kunde få tag i CUP, han svarade att man kan få tillbaka växel i CUP ibland (om man har tur) och att vissa taxichaufförer växlar svart.

Efter denna dag var vi helt på det klara med vad vi behövde göra för att kunna leva som lokalbefolkningen: skaffa CUP!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hejdå fint blått vatten, palmer, Fish fry, färgglada foodtrucks, paradise island, Emanuel - vår höga housekeeper, yaaa-man peeps och konstigt väder.

Likes

Comments

Hej alla goa och glada läsare (Imme,Larsson, Mamma och Pappa)

Utflykt till Paradise Island alltså, i en liten båt tog vi oss från Nassau till Paradise Island. På vägen dit fick vi en kortare info om kändisar på ön samt filmscener som spelats in.
Informationen gavs av en skrikande guide som tvingade oss att öva på vår bahamska genom att ropa "yaaa man" 15 gånger och skratta åt hans dåliga skämt.

Som tur var kom vi fram hyfsat snabbt och wow vilken ö! Så vackra hus, mysiga butiker och ENORMA båtar.
Det var lyx i överflöd överallt och lite så man tänkte Bahamas skulle vara.

Tankarna började snurra i huvudet om hur vi också skulle bli så rika att vi kunde skaffa oss en båt på 500 kvm och köpa va fasen vi ville utan att bry oss.

Efter turen i hamnen skymtades Atlantis Resort, den största resort vi någonsin sett och allt fanns där. Casino, vattenland, akvarium inne i lobbyn, exklusiva butiker och egen strand där vi också tog oss ett kik.

Varje gång vi satt oss på en strand i Bahamas har molnen dragit ihop sig och solen försvunnit, så även denna gång. Vi tog därför båten tillbaka till Nassau (Patrik fick till det med en tjej på båten, kan ni gissa vem? ;)

Likes

Comments

Efter 24 timmar på resande fot (och en rejäl löptur på Kastrups flygplats för att hinna med flyget till Miami och sedan vidare till Nassau, Bahamas) kom vi äntligen fram.

Första dagen här har gått ut på att utforska staden. Först gick vi på jakt efter ett supermarket då vi inte hade någon mat i vår lägenhet. Vi hittade snabbt till ett ställe med lite blandade varor, allt ifrån verktyg till godis, inte så mycket att ha till mat men heeey nudlar fungerar väl alltid?

Vi bestämde oss för att dra ner till downtown Nassau och kika samt se om vi kunde hitta ett bättre supermarket. Strandpromenaden till downtown var inte helt fel, massor av små foodtrucks, färska juicer nyfångad fisk och många glada peeps. I hamnen låg de stora kryssningsfartygen och från att ha varit ensam blekfis möttes vi av en ström av strumpor i sandaler, magväskor och den klassiska capribrallan med extra många fickor..

Vi hade vi detta laget hört talas om ett större supermarket och bestämde oss för att gå dit, efter några minuter var det i princip helt folktomt igen. Mitt bland alla nedgångna hus stannade en buss och frågade om vi var okey och undrade om vi ville åka med men då vi inte hittat le supermarket än fortsatte vi att gå. Vi började få en känsla av att vi kanske inte var i det bästa området och efter en stund möttes vi av två killar på BMX som swishade förbi och ropade "Welcome to the GHETTO". Vår känsla om att vi var på fel ställe bekräftades och när vi tillslut kom fram till le supermarket var det stängt på grund av Majority rule day, tråkigt, men vi ropade snabbt till oss en buss som vi åkte tillbaka med till downtown.

Vi har även hunnit med att fira Majority rule day som är en helgdag för att fira att Bahamas vann majoritetsstyre första gången 10 januari 1967 och symboliserar löftet om jämlikhet och Fair play för folket på Bahamas. Det var parad och sång och dans, mycket trevligt.

Efter första dagen kan man konstatera att vi absolut ser ut som turister (blivit kontaktade av minst 4 bussar, 6 st reklamfolk samt en snubbe med häst & vagn) men att folket här är chill och vänliga.

Over N Out

F&P

Likes

Comments