Header

Nya inlägg

Ja, som rubriken lyder så får jag be om ursäkt för min dåliga uppdatering här på bloggen..
Jag har varit fullt upptagen, och helt slut på energi då jag varit ledig!

Jag har inte skrivit så mycket om BF-datum och så vidare, men nu ska jag sammanfatta lite av detta "mysterium"

på första ultraljudet fick vi datumet 17 November, men att bebisen var för liten för att fastställa helt och hållet. så vi blev inbjudna till ett andra ultraljud, och fick då datumet 23 November. så vi fick då ställa oss in på det. sedan för några veckor sedan åkte vi in till förlossningen, då vi var oroliga att något var fel, då vi inte känt av henne på några dagar, och då fastställdes det ännu en gång ett nytt datum. den 1 November. och då fick vi ännu en gång ställa oss in på ett nytt datum. och den 1 november, känns mer rätt än den 23, då måtten på magen och kurvan stämmer mer överrens då. sen pratade vi med Barnmorskan om det här, och hon fick skicka in alla journaler osv till specialbarnmorska och lärare, och de tycker att det stämmer mer överens med den 23dje. så vi vet inte riktigt vad vi ska tro längre.. men hon kommer när hon kommer, och vi utgår nu från den 23. Ja, detta var väldigt rörigt och säkert otydligt, men om ni har frågor eller liknande, så tveka inte på att kommentera!




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hur jag känner inför att bli pappa 

Idag, efter att graviditeten är offentlig känns det helt underbart att vara pappa!
Jag har blivit helt galen i att gosa med magen på kvällarna då vi ska lägga oss, här om natten var jag mycket bestämd med att vi skulle sätta ihop Spjälsängen. så det gjorde vi. Jag har även de senaste dagarna börjat lyssna på barnvisor, och kollar på bebisgrejer hemma hos mina föräldrar. sådana saker som jag hade när jag var liten. Jag känner helt enkelt inte igen mig själv när jag till exempel sitter brevid Lizette i bilen och klappar händerna till "Klappa händerna när du är riktigt glad"

En pappa för mig är en som alltid finns tillgänglig för sina barn, en man som leker, gosar och pysslar om sina barn. En pappa är även en man som kommer underlätta och hjälpa till i alla uppgifter som hör till, ja, utom att amma kanske.. det kan ju bli lite svårt för min del ;)


Jag vill vara en förebild för mina barn, jag vill verkligen att min lilla flicka kommer känna i framtiden att hon alltid kommer kunna prata med mig angående allting!
Jag vill även att hon och jag kan ha egna "Far och dotter"-dagar, då vi åker ut och hittar på något, bara hon och jag!

Jag är verkligen taggad nu!
längtar så jag nästan spricker nu, tänk.. snart har vi henne här, liggandes på mitt bröst och bara njuter. kommer bli så fruktansvärt härligt!











Likes

Comments

Och nu är det offentligt på jobbet

Godmorgon alla följare!
I Måndags återvände jag till jobbet igen efter 4 veckor ledigt! Min Allra första semester! :D
Då blev även min stora "hemlighet" offentlig för alla kollegor, eller ja.. kanske inte helt och hållet, då jag skrev till mina närmsta kollegor via Messenger och förklarade hur det låg till. men eftersom att en del inte har Facebook så var det ju inte alla som fått reda på det. Jag möttes på jobbet av glada gratulationer och "lycka till"
Även massa frågor angående kön, mina känslor och hur vi förberett oss hittills med inköp och så vidare. Väldigt skönt att de verkligen är glada för vår skull
Jag får även dagligen höra gamla historier från de kollegor som är äldre än vad jag är att -Jadu Ozzy, Jag minns allt tiden då jag var gravid. Eller massor av tips och råd! det är jättekul verkligen!

Och jag har även pratat med min chef angående de 10 dagarna man får när man fått sitt barn! så känns skönt att bocka av mer och mer punkter nu inför Förlossningen!

Det var en liten uppdatering från mig! :D







Likes

Comments

Idag går vi in i vecka 31! Endast 9 veckor kvar!! 

Nu närmar det sig med stormsteg, snart är hon äntligen här!
I vecka 31 är det bra att börja packa förlossningsväskan,då barnet kan komma snabbare än du tror nu!
Barnet i magen är vid denna tid ungefär 41 cm lång och väger ca 1,5 kilogram!
Ganska häfigt!

I övrigt så börjar jag förbereda mig lite mentalt. Hur ska förlossningen gå till? resan dit?
vad gör jag med mitt barn direkt efter förlossningen? många frågar, många svar antar jag!

Hur gick förlossningen för ert första barn till? gick det "som det ska" eller var et något som gick lite annorlunda? Kommentera gärna och berätta din Förlossnings-upplevelse! :D







Likes

Comments

Hej!
Ja, hehe, i mitt förra inlägg om vad vi ska köpa, och vad vi har köpt, så missade jag en hel del grejer faktiskt :P så nu tänkte jag skriva lite mer om saker som kan vara bra att köpa in!

Jag kan börja berätta om att i Fredags åkte jag och Lizette in till Babyproffsen. för att vi ville bara kolla på barnvagnar, känna hur de känns att "köra" omkring med den och lära känna funktioner, fästningar osv. Det blev en affär! Vi köpte en Emmaljunga NXT90F. Både en sittdel och liggdel, Vi passade även på att köpa ett Baby-skydd, adapter till babyskyddet som då passar direkt till Vagn-chassit. Riktigt nöjda med köpet!

Så just nu står den i vår hall, och väntar på sin premiärtur med vårt barn!

Som jag skrev i det tidigare inlägget så kan kläder vara bra att ha med sig till förlossningen, Storlek 50. välj då helst att ta med er en pyjamas med dragkedja. då det underlättar väldigt mycket då det kommer bli mycket blöjbyten osv den första tiden.
Jag har självklart missat massor av grejer, men det tar jag upp i ett annat inlägg :)








Likes

Comments

5 månader i Hemlighet

Nu ska jag vara ärlig och berätta om den tiden då nästan ingen alls visste om vår graviditet, en tid i total hemlighet.

Vi fick, som ni redan vet om, veta att vi skulle bli föräldrar den 11 Mars, och fram till och med den 7 augusti levde vi i en hemlighet.
Rädslan för hur våran stora nyhets reaktioner skulle vara. Skulle folk bemöta oss med kärlek och glädje, eller besvikelse och negativitet?

Lizette berättade för sin mamma tidigt efter att vi plussade att vi skulle bli föräldrar och hur allt låg till med att vi inte var överens. Så hon var den första som visste om detta.

Sedan vi beslutade oss för att behålla henne, har vi försökt att samla mod nog att berätta allt till våra nära och kära. Jag var väldigt noga med att mina föräldrar skulle få veta först, innan någon av mina vänner får reda på hur det ligger till. Därför hade vi detta i planerna, att berättta för mina föräldrar före jag berättade för andra.

Min rädsla för att berätta grundar sig i att under hela min uppväxt har de alltid sagt "skaffa inte barn för tidigt, du och din framtida partner bör ha varit ihop i minst 6-7 år,lärt känna ni båda ska ha en fast inkomst" med mera, och det kändes då som att jag "svikit" de och gjort precis tvärt om, jag var så rädd för att de skulle bli fly förbannade på oss och inte vilja delta i vårt barns liv, inte vilja ta Farmor och Farfar-rollerna.

Vi diskuterade mycket kring hur vi skulle lägga upp det hela, Bara säga det eller ge de en present?
Vi kom fram till att vi skulle ge de en present. och köpte därför ett guldigt paket med rosettband på locket, vi la en ultraljudsbild bland massa klippta pappersbitar och ritade upp en kalender med BF-datum inringat.

Detta paketet skulle vi då ge till de så snart som möjligt, och vi hade med det varje gång vi åkte hem till de. varje gång skrev jag och Lizette till varandra, alltid samma konversation
-Ska vi hämta paketet?
-Nej, inte än.
-jo men kom igen!
-Nej jag känner mig inte redo
-hmm..

Detta pågick ett bra tag och en dag sa Lizette ironiskt till mig att det är lika bra att slänga paketet, eftersom att vi aldrig kommer att berätta i alla fall. Och vad gjorde jag? Jo jag slängde paketet, och eldade dessutom upp det. hehe, ja, hon sa ju faktiskt att jag skulle göra så :P

Ett tag fram över slutade vi prata om graviditeten överhuvudtaget och till slut började hennes mage att synas, och då kom det på tal igen att vi måste berätta snart. Så vi köpte ett nytt paket, denna gången 2 st Nappar och ett litet kuvert som det stod "Kan ni vakta de här tills jag kommer?"

Men samma visa uppstod här, och det där med att säga att vi ska bli föräldrar blev återigen bara en tanke. Lizette började klä sig i "pösiga" kläder, för att dölja hennes mage, samtidigt som hon blev mer och mer tröttare och gravidsymtomerna blev allt mer synliga.

Dagarna gick och som vanligt så fegade jag ur när vi väl hade lägen att berätta.
Genom att jag aldrig ville berätta, så mådde ju Lizette allt sämre psykiskt, och det i sin tur ledde ju att jag själv bryts ner psykiskt,

Där satt jag, undanhöll för mina föräldrar att de snart ska bli Farföräldrar till en liten flicka, Jag fick samtidigt min tjej att må dåligt, för att hon inte får visa upp sin graviditet och samtidigt inte få prata om det med någon. Jag fick henne att må så jävla dåligt, och om du läser det här, min älskade sambo, så vill jag bara att du ska veta att så här i efterhand så ser jag tillbaka på mig själv som en riktig skitstövel, och hade jag kunnat ändra på hur den tiden var, så hade jag självklart inte väntat så enormt länge!







BOMBEN SLÄPPTES DEN 7 AUGUSTI


Vi hade varit 3 dagar i streck hemma hos mina föräldrar, och då haft planer på att berätta allting.
Men precis som vanligt så hände inget. till slut blev Lizette så ledsen på mig att hon åkte bort och skrev till mig på sms, nu får du fan vara kvar där tills du berättat för de.
Hon skrev även till min mamma
-Ozzy har något han vill berätta för er.
Jag blev först ganska ledsen på Lizette att hon gjort så,.
och vi skulle åka hem och jag skulle säga hejdå till mina föräldrar och mamma frågar då
-Vad ville du berätta för oss?
Jag svarade - äh, det tar vi imorgon

och hon svarade
-Är det så att ni ska ha barn?
Och jag kollade henne i ögon och svarade
-Ja, det ska vi! hur visste du det?
-Jag har haft mina aningar.
-Ja okej, men jag kommer hit imorgon så pratar vi mer om det!
sen kramade jag om henne och sprang ut till Lizette som då startat bilen och ryckte upp dörren och nästan skrek
- De vet om det nu!!! :D

Dagen efter följde en lång konversation om föräldraskap och allt som innebär att bli förälder. men det kan jag skriva om i ett annat inlägg framtiden om du är intresserad av att veta hur det gick till lämna gärna en kommentar isåfall :D

Efter att vi pratat med föräldrarna så sa vi det till Lizettes pappa.
Via en kaffemugg. Och han var inte förvånad! han hade haft sina misstankar ett tag;)

Efter det så har klumparna i våra magar försvunnit och just nu kan vi bara njuta av den sista tiden som gravida!


Den 14 Augusti gick vi ut med detta offentligt på sociala medier och fick massor med gratulationer och lycka till- hälsningar!

Mitt tips till er, är att tala om för era föräldrar så fort som möjligt, annars blir det bara skit av allt ihop, och man mår bara mer dåligt. idag kollar jag tillbaka och undrar varför i helvete vi inte berättat tidigare!?!

Tack för din läsning!






















Likes

Comments

Contains affiliate links
Mina tips för vad som behövs införskaffas till din bebis

Hej igen!

I det här inlägget kommer jag som sagt att berätta lite angående vad vi köpt och det vi planerar att köpa inför det som komma skall.

Inför förlossningen kan det vara bra att packa en liten väska, där du och mamman kan lägga bland annat
babykläder i storlek 50, nappar (kan du hitta här: NIP1 nappar med namn 0-6 mån (6 styck),) möjligtvis en babynest och blöjor. ja, egentligen grejer som du kan behöva de första dagarna efter förlossningen.


Inför första tiden hemma kan det vara bra att köpa:
Kläder till nyfödda
bodys, tröjor,byxor, koftor, overaller, strumpor, vantar och mössor
Tänk dock på att inte köpa allt för mycket kläder i den allra minsta storleken då bebisen kommer att växa ur det väldigt snabbt!

Spjälsäng, någonstans måste ju barnet kunna sova säkert. och då är ju naturligtvis en spjälsäng ett måste!
Barnvagn, det finns många olika modeller av barnvagnar i alla prisklasser och designer!
Välj din barnvagn efter era behov.

Att tänka på vid köp av barnvagn
Ekonomi, bekvämlighet och säkerhet.
Har du råd att köpa en ny vagn?
är det viktigt för dig att ha en sprillans ny vagn, eller fungerar det lika bra med en bättre begagnad? diskutera mycket med din partner angående inköp av vagn, då det är viktigt att ni båda känner er bekväma med ert köp.
Tänk igenom och prata mycket om era tankar med varandra!

Bor du, liksom vi på landet, så kan det vara bra att ha stora, luftburna däck på din vagn, då det blir både stabilare för din bebis och mycket skönare för din egen del att putta omkring i den då den kommer kunna ta sig fram på eventuella grusvägar, gräsmattor och så vidare.
Bor du i en stad och kanske inte är ute på landet så mycket ?
Ja då kanske det kan kvitta med luftburna däck, men att man då kanske kan tänka på att ha en vagn som är liten och smidig, då du förmodligen går bland mycket folk. och att du därmed kan ta dig fram lätt i stadsmiljön.
Det finns även barnvagns-paket du kan köpa, där det bland annat kan ingå en liggdel,sittdel, myggnät och solskydd.
man kan även bygga ihop sitt egna paket på en del hemsidor, så det är bara att börja leta!

Bärsjal
En bärsjal är något som jag och Lizette kommer att införskaffa oss inom en snar framtid, då vi känner att det kan vara både praktiskt, väl användbart och framför allt ergonomiskt, då sjalen är tillverkad för att belasta din kropp rätt, samtidigt som din bebis kommer nära dig, och då samtidigt känner din värme och kommer känna sig trygg!

Skötbord/Skötdyna, som är perfekt när du ska byta blöjor på din bebis

Hygienartiklar.
Våtservetter, babyolja, tvål schampo, badbalja, babypuder, blöjor och babyhanddukar.
Dessa saker är bra att ha redan från början, då hygienen är en väldigt viktig faktor för att din bebis ska hålla sig frisk, slippa få onödiga hudbesvär och så vidare
Tänk på att köpa parfymfria artiklar i början, då parfymen kan ge en "allergisk" reaktion i början, då bebisens hud är väldigt skör i början!

Matdags!
När din bebis är redo för att dricka välling så behövs även en nappflaska. det kan vara bra att tänka på att köpa in lite välling och sådär redan innan bebis har anlänt, så slipper du tänka på det när det är dags för välling!

Jo, men detta är väl det som behövs till en början!
Hoppas att denna läsning gav dig lite råd och tips! :)











Likes

Comments

Här kommer mina tankar kring att finnas där för ditt barns blivande mamma!

Som de flesta vet, När en kvinna är gravid, så får hon massor av hormoner på köpet. detta innebär ofta att hon kan bli extra känslig, och den så kallade "gravidhjärnan" uppenbarar sig, därav måste du som blivande pappa, se till att vara henne till lags, och ha förståelse för att något som inte upprört henne tidigare kanske kan vara väldigt upprörande när hon är gravid.

Min sambo stämmer väldigt bra överens med dessa saker, och då gäller det att man inte tar illa upp, då det ofta kan kännas som att man själv har gjort något fel. Mitt tips är att finnas där genom att kramas mycket,prata med henne och förklara att du förstår att det är hennes graviditet som visar sig om hon skulle börja gråta över småsaker eller säger något nedvärderande till dig. Var även med och stötta henne vid varje besök hos mödravårdscentralen och andra ställen där ni bokat möte. Det betyder väldigt mycket för henne att du visar henne att ni är 2st om den här graviditeten.

Jag själv är ganska känslig och tar lätt illa upp i vanliga fall om någon "kastar skit" på mig, men nu när Lizette är gravid, har även jag utvecklas som människa, då jag förstått att hon inte menar något illa när hon säger något som kanske kan låta fel. Jag är också ganska bra på att slänga ur mig ord som inte riktigt var menat som något negativt. men under den här tiden så har jag blivit bättre på att inse och förstått vad jag egentligen sagt, och då kunnat ursäktat mig för hur det lät och berätta för Lizette att jag inte menade det på det sättet och det har gått väldigt bra med att inte skapa onödiga "gräl" som absolut inte behövs i en graviditet.






Likes

Comments

Lär känna mig lite bättre

Hej!
Jag har ju inte riktigt presenterat mig, så här kommer en liten presentation om mig!

Jag heter som sagt Ozzy, ganska ovanligt namn va?
Historien bakom mitt namn är helt enkelt att min pappa är väldigt förtjust i "The prince of darkness aka Ozzy Osbourne och därför var väldigt bestämd med att jag skulle döpas efter honom.

Jag växte upp i en så kallad "Kärnfamilj"
en mamma, en pappa och en lillasyster, Min uppväxt har varit både underbar och unik, minst sagt, vilket jag kommer att skriva mer om i framtiden.

Jag är 21 år gammal och bor med min sambo, 2 hundar och 2 katter (och snart även vår dotter) i vårt egna lilla hus strax utanför Götene i Skaraborgs län, Västra Götaland
Min sysselsättning om dagarna är som Maskinoperatör på ett stort företag inom livsmedel. jag jobbar där 2 skift det vill säga att jag jobbar varannan vecka förmiddag och varannan vecka eftermiddag. Jag trivs bra på jobbet, men hade ju varit skönt att jobba ständig förmiddag, då det kan vara lite jobbigt att jobba varierande tider.

På fritiden brukar jag greja i trädgården, odlat lite grönsaker och sådär denna sommar, men nu är det bara våra potatisar kvar i jorden. jag brukar även umgås med mina vänner och familj.
Jag tycker även om att exprimentera med matlagning, så kul att komma fram till egna metoder och recept som man kan gå efter!

Mina framtidsvisioner när jag var yngre var att bli djurskötare inom mjölkproduktion, läste 3 årig utbildning inom ämnet. men nu mer så har jag öppnat ögonen för webbdesign, och på fritiden hjälper jag därför en bekant med att driva en webshop, där jag designar banners, lägger in produkten, grejar med plugins och lär mig att hantera hela programmet.

Jag nämnde ju i början att vi har 2 hundar, Totte och Minuz.

Dessa 2 killar är riktiga stollar. de busar och har sig för det mesta. de tar även en del av min fritid, då de ska vara ute, bli gosade med, matas och ja.. det är full sjå att aktivera de små liven!

Totte 2,5 år är en Shetland Sheepdog
Minuz 1,5 år är en Dansk Svensk gårdshund

Ja, detta var väl lite om mig! jag kommer i framtiden att skriva lite mer ingående om mitt liv, utöver pappa-rollen! :D



























Likes

Comments

Hur började den här resan?

Mitt första inlägg!
Tjenare, i detta inlägget tänkte jag berätta om graviditetens start -från beskedet till beslutet att behålla!

Jag fick reda på att jag skulle bli pappa den 11 Mars 2017. det var det jobbigaste jag någonsin hört, då var jag inte ett dugg sugen på att ta det ansvar som det faktiskt innebär att sköta om ett litet barn.
Tankar som "Jag är alldeles för ung för att bli pappa" och "Hur fan ska vi få det här att gå ihop?" snurrade omkring i mitt huvud under flera veckors tid. Jag var helt enkelt väldigt obekväm i situationen.
Samtidigt var det många diskussioner med min sambo, som absolut inte ville göra abort.

2-3 veckor senare åkte vi in till Ungdomsmottagningen för att fråga om råd, Ska vi göra abort eller ska vi behålla det?
På Ungdomsmottagningen så satt vi och diskuterade kring det här. Jag, Min sambo (som heter Lizette) och Barnmorskan. Som sagt så var jag väldigt obekväm och osäker i det här. och minns inte riktigt det här mötet, mer än att vi bokade in ännu ett möte, då vi skulle ha en uppföljning över hur vi skulle göra, Abort eller inskrivning på mödravårdscentralen?

När vi kom hem var det mycket diskussioner igen, och eftersom vi hade olika viljor i det här, så blev tillslut diskussionerna till tjafs. och slutade alltid med att vi inte pratade mer om detta. till slut var dagen här, då vi skulle åka in och bestämma hur vi ska göra,

Denna gången skulle vi träffa samma barnmorska, men denna gången på Mödravårdscentralen.
Vi hade då inte kommit underfund med hur vi vill göra så Barnmorskan kom med förslaget att vi kanske borde prata med en samtalsterapeut och då kunna samla våra tankar, formulera våra viljor och sedan komma fram till beslutet, vilket vi självklart gick med på. och fick då träffa terapeuten och boka ett möte med henne.

Diskussionerna pågick precis som vanligt, Diskussion blev till tjafs och osämja mellan mig och min sambo.

Jag berättade även allt för min chef, då jag tänkte att hon måste få veta varför jag kanske kan uppträda lite annorlunda än vanligt,

Och jag sa till henne att jag inte vill behålla, då jag känner mig alldeles för ung, att jag inte hunnit leva mitt liv ännu och så vidare. Då sa hon något i stil med "Sluta nu, du har alla förutsättningar som krävs, du har fast inkomst, du har ett eget hus, du och din sambo har ett stabilt förhållande, Jag var ung när jag fick min dotter, jag var 17 år, bodde hemma och ingen fast inkomst, mina föräldrar fick hjälpa mig ekonomiskt!
Efter det samtalet så ändrades mina tankar någorlunda och jag började tänka i andra banor " det kanske inte är så dumt" och "Hon har fan rätt, vad fan gnäller jag om?"

Vid nästa besök på möndravårdscentralen fick vi prata med terapeuten som för övrigt heter Kristina, vi fick förklara hela situationen för henne och sedan prata lite om våra känslor och hur vi har det för övrigt i vårat förhållande och livssituation. hon kom då med förslaget att boka in ännu en tid, för att kunna prata i enrum med mig och Lizette. Och våra tankar kom tillslut överens

Efter samtalen med Kristina, hade vi inte riktigt bestämt oss, men var på god väg.
Till slut kom vi fram till att vi såklart ska behålla barnet, vilket var tur, för vid det här laget var det ändå försent att ta bort det!

Det här inlägget blev visst inte så detaljerat jag hade tänkt mig, men jag hoppas att du uppskattade det du just läste!




























Likes

Comments