​Idag har jag gjort något riktigt kul! Jag och Felix har sökt förmannaposter till hösten, som förmän på en nation! Felix har varit det nu i vår, men jag börjar ju plugga till hösten, så hoppas på tur. Jag känner mig så nöjd över att jag sökte! Jag är egentligen en social person men har nästan blivit rädd för att "put myself out there", tills nu. Nu har jag bestämt mig för att våga. Jag måste det helt enkelt. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Jag var och simmade med mamma idag och i omklädningsrummet fanns det tre kvinnor. Dessa tre kvinnor betedde sig helt annorlunda, när det ko till att visa upp sina kroppar. Två av dem var aldrig nakna överhuvudtaget, utan hade alltid badkläder eller kläder framför oss. Den tredje gick runt och det verkade som att hon inte kunde bry sig mindre om att hon var naken. Det är så intressant att se hur människor hanterar samma grej så olika. Hur har det blivit så? Vad har de haft för uppväxt eller gått igenom för att de ska ha så olika uppfattning om nakenhet? Jag vet inte, men intressant är det!

Den här veckan är sista veckan med lektioner och då är vi ändå lediga på onsdag och fredag. Hur kan tiden ha gått så fort? Missförstå mig rätt, jag vill verkligen inte gå ett år till på gymnasiet men det känns läskigt att det är över. Just nu befinner jag mig i den härligaste perioden, då jag inte har något att göra, fortfarande går på gymnasiet men har samtidigt allt att se framemot. Helt ärligt är jag rädd för att bli äldre, för att döden skrämmer mig. Kanske inte så mycket för min egen skull men för min familj och vänners. Jag är rädd att jag aldrig skulle kunna ta mig förbi sorgen. Men nu ska vi inte tänka så!!!!! Jag måste ju kunna sova inatt haha... Hoppas denna veckan blir bra, det måste den bli.  

Likes

Comments

Lång helg och härligheter!!! Jag har varit i Felix sommarstuga och inte haft så bra nätverk, fick därför skriva nu när jag kom hem. Det har varit jättemysigt, enligt mig finns det inget bättre än sommarstugor. Det doftar underbart och man har det alltid mysigt.

Jag vill prata om kärlek. Jag vill inte prata om min egen nuvarande relation utan hur vi lär oss kärlek. För visst gör vi det? Vi lär oss hur man älskar människor av våra föräldrar, samhället och andra umgängen. I kön på ett matställe idag så stod det en man med sin kanske 5-åriga son. Barnet var inte överdrivet någonting utan var bara ett barn. När han pratade med sin pappa så svarade pappan: tyst nu och lugna ner dig annars så stänger jag in dig i bilen. Det här barnet kommer antagligen vänja sig vid den sortens kärlek, att inte vara i vägen eller "extra". Nu såg jag bara ett ögonblick i deras liv men oavsett tycker inte jag att man säger så. Framförallt inte till barn. Barnet kommer kanske få en helt annan uppfattning av kärlek än vad jag har till exempel. Jag har fått mycket kärlek av min familj, vi bråkar nästintill aldrig och jag har alltid känt att jag kan vara jag. Självklart har vi alla brister men i grunden har det varit så. Men av någon anledning har jag alltid varit rädd för att inte bli älskad tillräckligt mycket för att någon ska stanna. Vilket kan påverka mina relationer idag, både vänskaper och Felix. Oavsett hur mycket kärlek jag har fått och får så är har den brister. Min slutsats är alltså att det inte finns någon. Kärleken är så komplex och hur man än gör så kanske det slår fel ändå.

Likes

Comments

Häromdagen när jag och Clara skulle korsa vägen precis utanför vår skola, så kom det en cyklist i hög fart. Vi var lite i vägen men det hände ingenting mer än att han fick väja lite och vi fick flytta oss. Han log osäkert och sa förlåt i farten. Ingen blev arg eller ledsen, ingen skrek. Det var så fruktansvärt härligt!! Annars när sådant här händer så är det (vanligtvis) en tant som skriker "flytta på er!!" eller "Det här ÄR ingen gångbana". Detta gör att hon blir arg, och vi blir ledsna eller arga och allihop blir på dåligt humör. Min poäng är att det finns bra sätt och sämre sätt att hantera situationer och det gör stor skillnad beroende på hur man agerar. Ville bara säga det av någon orsak. Jag har min två-krona för tur för framtida tanter!!

Jag såg också, på min väg till Felix, att några killar stannade sin bil, vevade ner rutan, hojtade och spanade in två tjejer som gick vid sidan av gatan. Det gjorde mig så arg. Man hör hur killar beter sig illa dagligen, hur människor i allmänhet beter sig illa. DAGLIGEN. När ska eländet ta slut, känner jag. Arg som jag var just då tänkte jag på allt skit i världen och var bara arg. Sedan så kom bussen och det stod en rad med människor som skulle på. Sist i raden stod en kille som kommit fram sist till hållplatsen, bussen stannade närmre honom och mig (stod nästsist) än den raden av människor som ställt sig längre fram. Dörrarna öppnades och han släppte in mig först och log snällt. Väl på bussen ser jag att han släppt förbi alla som stått i kö, eftersom han kommit sist dit och inte väntat lika länge som resten. Så det finns hopp människor, för hela mänskligheten. God natt.

Likes

Comments

Jag har tänkt att börja lägga upp lite bilder från mina dagar i varje inlägg, kanske blir roligare att läsa då! Nu sitter jag är i sängen, hemma i mitt rum och är trött. Så jävla trött. Jag har tillbringat dagen med Ludvig, Gabbe P och Clara för det mesta, det har varit roligt. Clara klippte av sitt avlånga hår!!!!
Men det är en sak som jag vill prata lite om! Ensamhet!!! Vad innebär det ens? Jag känner mig lite ensam men jag är ju verkligen inte det. Felix och Clara är ALLTID ett telefonsamtal bort och skulle jag säga, kom hit, hade de varit utanför dörren på nolltid. Det är guld och jag vet att det inte är många som har den lyxen. Jag vet att det finns människor som är helt ensamma. De som lever bland spillrorna och ruinerna av deras gamla hus och familj. De som har blivit missförstådda hela livet och i kombination med det, utstötta för att ingen ens försöker förstå dem. Så frågan jag ställer mig är, varför känner JAG mig ensam. Är det för att jag tappat mycket av min sociala krets? Har jag blivit missförstådd eller bortvald av samhället? Ja och nej. Jag har inget direkt svar på det här. Vi tittade på en dokumentär som handlade om en förberedelseklass i Frankrike. De berättade sina historier om varför de kom hit och hur de levde idag. DE är ensamma. DE har gått igenom skit som ingen ska behöva gå igenom, de behöver en kram och känna trygghet och någon dag så ska jag ge det till någon.
Alltså, jag får ta tummen ur röven och faktiskt inse att jag är inte ensam. Världen kretsar inte runt mig. Jag har så mycket och någon dag ska jag använda all den trygghet jag fått och hjälpa de som lever bland spillrorna och ruinerna av deras hem.

Likes

Comments

IDAG! Är jag klar med allt plugg!! Jag har en läsförståelse och en hörförståelse kvar i franska men annars är det slut. Nu åker många till Prag för att festa och leva ut det sista av trean men jag ska vara hemma. Jag ville lägga mina pengar på Guatemala-resan jag och min bästa vän Clara ska göra i sommar, men nu i efterhand hade det varit kul att åka. Men men, man kan inte få allt i livet.

Jag hade en tung morgon idag. Jag vaknade till ett barnskrik och nyheten om dådet i Manchester. Hur förhåller man sig till ett sånt dåd? Jag kommer aldrig vänja mig. Det är så hemskt och sorgligt, jag förstår att man blir rädd för att det ska hända en själv. Men det får man inte bli egentligen, vi ska leva och stå starka. Alla är arga men ilska och hat har aldrig gett oss nåt. Så för att dagen skulle bli lättare, satte jag på mig mina favvobyxor och njöt av vädret med vänner, njuta gör vi alldeles för lite tycker jag.

Likes

Comments

​Idag blev jag klar med svenska 3.... Det är helt sjukt egentligen att det bara är över. Jag har gått i skolan i 12 år och nu är det slut, eller ja den obligatoriska skolan i alla fall. Det känns väldigt konstigt och nervöst. Nu lämnas jag till mitt eget liv och nu är det jag som bestämmer vad jag vill göra. Mitt sista svenska arbete fick heta "Kärlekens omöjlighet och dödens försök att stoppa livet - en essä om Norwegian Wood av Haruki Murakami och Älskaren av Marguerite Duras", hur lät det? Jag hittade en 2-krona precis innan så jag hoppas att den gav mig lite tur. 


All denna fritid har gjort mig lite uttråkad och rastlös. Alla åker till Prag nu också så det blir färre att umgås med. Jag vill att något drastiskt ska hända!!! Ta en spontanresa, tatuera mig, klippa av håret eller flytta hemifrån?? Aja vi får väl se. 

Likes

Comments

Att uppdatera varje dag var ju svårare än man tror!! Som allt annat i livet. Men till mitt försvar har dagarna präglats av slapp med vänner, lite grill och sömn. Det har varit upp och ner, varit nere på botten och uppe på toppen. Nästan. Idag har jag pluggat, sedan tränat och jobbat! Nu sitter jag hemma och är svinhungrig och jättetrött. Vi ska äta flankstek som är det absolut godaste som finns. 

Ett ord som beskriver hur jag känner just nu, ångest. Eller egentligen kan jag inte bestämma mig om jag har ångest eller inte. Det handlar om en grej som har hänt, som kändes som rätt sak att göra i stunden men som slog fel hos mig efteråt. Jag ångrar det väl inte, men är väl inte så pepp på upprepning. Nu undrar ni kanske vad som hänt, men det kommer jag nog hålla för mig själv... Oavsett så är jag en överkänslig människa och behöver LÅNG tid att processa saker och jag har svårt att sluta tänka på saker och "släppa det". Men till min hjälp så har jag Ludvig och Albin som just nu tar ner mig på jorden. Vilket är härligt ibland, att höra att man inte är galen. 

Likes

Comments

​SÅ nu är matten gjord och det känns SÅ JÄVLA BRA! Även ifall det kanske inte gick skitbra så gick det liksom bra. Nu börjar saker ta slut i skolan och jag känner mig 10 kg lättare. Jag var så nervös inför matteprovet, men inför jobbiga saker som man vet ska hända, liksom prov och läkarbesök etc, så tänker jag alltid likadant! Jag tänker hur det kommer vara när den jobbiga grejen är över, vilket gör att det känns lättare av någon anledning. Nu känns det iallafall som allt det jobbiga är över och livet fortskrider i sin härlighet. 

Update om träningen: Jag tränade inte....

Nu ska jag fan sova gott 

Likes

Comments

​Imorgon händer det. Matteprov, fyfan vill bara ha det överstökat. En sak som jag tänkte skriva lite om här är träning. För att jag är en sådan person som älskar att träna. Jag har egentligen inte haft några stora problem med att ta mig till gymmet eller ut på en springtur. Däremot så har jag, pga ryggskada, inte kunnat träna så mycket som jag velat. Därför ska jag nu ha som mål att börja smått, för att inte överanstränga ryggen. Jag ska sporra mig själv genom att skriva här på bloggen hur det går, om jag har gjort något idag och sånt. Jag har stött på många bakslag i år, med förkylningar och "överrörlighets-problem" så därför måste jag börja om från början nu, vilket jag avskyr men så får det bli! 

I alla fall, imorgon: Matteprov hela dagen och sen träning. Man kanske kan träffa Felix lite eller bara gå hem och plugga inför svenska-skrivning.... Jag får se!

Likes

Comments