View tracker

Det sägs att hästtjejer bli bra ledare, men det finns även en oro för att hästtjejer idag är curlade och ledarskapsförmågan därmed går förlorad.

Innan dottern fick egen häst (eller fick och fick, hon har aldrig fått nån, hon har sparat pengar och köpt sina hästar själv - allihop) och innan hon ens hade åldern inne att ha sköthäst ville hon ändå helst tillbringa hela dagarna i stallet på ridskolan. Hon var överlycklig de dagar hon fått mocka och euforisk om hon fått rykta nån häst. Lunchfodring var rena bonusen. Mycket tid tillbringades på ridhusläktaren för att se, lyssna och lära av de äldre eleverna.

Mitt engagemang för barnens idrottande kan kanske ses som curlande, eftersom jag så gott som varje dag i över tio år har varit med i stallet. Jag har skjutsat till och från träningar och tävlingar. Jag mockar ena boxen medan dottern mockar den andra, jag väger hö medan dottern mäter upp kraftfoder, jag bär vatten medan dottern putsar utrusning, sadlar och tränsar, jag sopar stallgången medan dottern tränar. Och vi har för det mesta väldigt kul tillsammans. Vi umgås mycket och vi skrattar tsm varje dag.

Jag frågade henne senast idag om hon själv såg sig som curlad. "Nej, jag ser det mer som att jag får hjälp."

Alla "hästmänniskor" kan inte bli ledare, däremot kan de bli goda medarbetare, lyhörda för både företagets mål och visioner liksom för andra medarbetares och kunders behov och önskemål.

Att våra idrottande barn tillåter oss föräldrar vara en del av deras fritid ser jag som en ynnest.

Jag är mer främmande för de föräldrar som aldrig ens följer med in i stallet, ridhuset, ishallen, sporthallen, skidbacken, simhallen, joggingspåret, skateboardrampen, musikskolan etc. Kanske blir de barnen starkare, kanske tappar de sitt intresse för att ingen engagerar sig och uppmuntrar? Utan mina egna föräldrars intresse för mitt idrottande hade jag aldrig tagit mig till den nivå jag kom till. Jag är dem evigt tacksam. Om de curlade? Nej, de tillät mig ha drömmar och mål - och de var, och är, engagerade.

Ponnymamman har för ett par år sedan präntat ner sina tankar om curlande:
http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Ponnymamman/2014/5/Vad-menas-med-curling/

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En status på fb fick mig idag att tänka lite på vad som är roligast och vad som ligger mig varmast om hjärtat av de olika grenarna på gevärsskytte. Jag kan nog säga att jag inte har nån direkt favoritgren, allt är kul!

Som i stort sett enda luftskytt (förutom kuddskyttar) var väl inte luft nån favoritgren att träna hemma, på skolan däremot var det absolut favoritgrenen. Hela skjuthallen full nästan varje kväll, alltid nån att träna med och tävla mot. Korthåll gav långa tävlingsdagar med många skott och större chans att få tävla utomlands. Bana hade en otroligt runtomkring sammanhållning och alla åldrar samsades på samma tävling. Fält kan ju diskuteras hur kul det är, men lyckas man med avstånden så är det ju trevligt och framför allt så smakade soppan förbaskat gott efter en fältstig i snö och snålblåst.

Vad sköt jag då helst? Jag tränade nog helst (och framför allt mest) luft, men tävlade ofta krut.

Luft är enkelt som träningsform. Varmt, vindstilla, samma ljus hela passet och väldigt billigt. Man kan mata många skott på en kväll utan att det tär nämnvärt på varesig plånboken, loppet lr kroppen. Vintern är, lr iaf var, lång och luft passade bra att träna. När så krutsäsongen började var det "bara" att skjuta ligg och knä ett tag. Stå satt ju redan. Har haft luftskyttet att tacka i många finaler när jag kände mig oerhört trygg med att veta att jag antagligen skjutit 10.000 fler ståskott än de flesta andra i finalen - bara innevarande år. Fint för självförtroendet.

Idag har jag sett idrottsglädje på is, där fick vi se skott på mål och fin skridskoåkning av U12. Väl kämpat och lycka till i morgondagens matcher!

Likes

Comments

View tracker

Kände hur det pirrade i hela kroppen och blev så till mig att jag nästan sparkade med tassen när jag såg att det skulle hållas seminarium om hopphästars värde och prissättning under Falsterbo förra sommaren. (Ämnet var mycket aktuellt eftersom vi strax innan akut fått avliva den häst som senare skulle kunna agera grundplåt till en ny häst och nu letade vi såväl ny springare som bortglömda bankkonton.) Tills jag sekunden senare insåg att seminariet absolut inte skulle beröra hästar i den prisklass vår familj har möjlighet att köpa. Seminariet riktade sig även mer till företagare än privatpersoner och hobbyryttare. Vi är förvisso företagare, men inte i hästbranschen utan hästeriet är en hobby, en hobby som dock kräver ganska mycket ekonomiskt tänkande.

Jag hade önskat vägledning i prisklassen låt säga 50'-275'. Ett spann där jag tror (min högst personliga gissning utan ha belägg) ganska många ryttare och familjer befinner sig.

Jag vill veta vad "bör" en häst kosta som går 120-130 om den är 6, 8, 10 lr 15 år. Hur påverkas den äldre hästens värde av vad den tidigare presterat? Hur mycket extra kan jag förvänta mig av en 8 åring för 250 jämfört med en för 75 som båda gått samma klasser? Vad bör jag fråga säljare om och hur mycket ska man ta hänsyns till resultat i tdb? Ska man gräva ner sig i föregående ryttares resultat och se om den presterar likvärdigt på andra hästar för att få en fingervisning om de fyra felen lr uteslutning beror på häst lr ryttare?

En annan tanke är att inte prata ekonomi alls utan rikta allt mot vad ska jag leta efter för att få det jag söker, oavsett prislapp. En frisk individ som kan hjälpa mig (lr ryttaren) på traven och fatta galoppen om man säger så...

Lever fortfarande i ovisshet och funderar dagligen på värdet på fyrbentingarna.

Likes

Comments

Visst är det underbart att få vara med barnen på deras resa i idrottsvärlden, oavsett idrott. Ofta hör man, speciellt föräldrar säga, att ponnytiden är nåt alldeles speciellt, men att få vara med barnen/ungdomarna när rider häst är ta mig tusan minst lika bra - Aj lôv it!

Jag har lyckats tygla min nervositet rätt bra (om jag får säga det själv) genom åren både på ridbanor, fotbollsplaner, crossbanor och i ishallar - men nu har det barkat rejält. Jag kan snart inte filma längre under ritterna. I Strömstad i somras fick jag ta stöd av ett staket för att kunna hålla kameran stilla och i Skövde nu under vintern lyckades jag knappt varken få igång lr sen stänga av den. Fingrarna lyder inte. Jag får hålla tummarna för att fler å fler tävlingar filmas av proffs så vi slipper mina illa dålda "Jaaaa!" och "Neeesch", och mer å mer skakiga filmer, i fortsättningen. Å andra sidan vet jag inte om jag vågar se en ritt utan att titta genom en lins...

2015 var hästmässigt en riktig bergochdalbana som pendlat mellan hopp och förtvivlan, stor sorg och mycket glädje.

Härliga dagar på både endagstävlingar och meeting i bla Åmål, Lidköping och Kumla tsm med den stolte vita springaren inledde tävlingsåret. Katastrof när han dagen efter en av resorna till Kumla fick kolik och vi tvingades ta ett av de värsta beslut vi nånsin tvingats ta.

Ofrivilligt och oplanerat hästbyte resulterade i att ponnyn snabbt fick dammas av. Fört fick han en rejäl omgång med klippmaskinen för att sen åka på bootcamp hos Louise Haaga. Efter några veckors träning fick han åter igen spegla sig lite i stjärnglansen och gjorde några riktigt fina rundor som bla resulterade i blågul rosett i Strömstad. 18 år är helt klart ingen ålder på en ponny. Än finns mycket kvar att ge under den bruna pälsen.

Hösten bjöd på en trevlig överraskning då vi stiftade bekantskap med en fantastiskt trevlig dam. Ekipaget börjar bli mer å mer sammansvetsade och årets sista meeting på Grevagården gav en fingervisning om vilken kapacitet som finns hos häst och ryttare som ekipage. Helgen gav helt klart mersmak.

Planering för våren är i full gång. Men hur ska vi hinna jobba när det finns så många roliga tävlingar att åka på?

Likes

Comments

Vaknade igår till ett vintervitt landskap och den traditionella julförkylningen, nån dag försent men nu är den iaf här. Nån dag försent griljerades även skinkan och julens första egengjorda Janson spred juldoft i huset. Vi är lite sena i starten, men nu är vi ikapp. Kanske skulle jag ha satt ris och ljus i blomlådor och urnor lite tidigare än 25 december för att hjälpa Kung Bore på traven - för visst väntade han väl på att jag skulle julpynta lådorna innan han kom?

Grabbarna grus ska spendera resten av julen och nyår i fjällen. De, liksom många andra passade på att åka igår när väglaget var som sämst. Jag pratade med dem då de provianterat i Långflon. Jag frågade vad de tyckte om det nya centret. De skrattade glatt och sa "Hele centre ä like stort som Lidl hemme". Men mat hade de iaf fått tag i. Fascinerande att en by med fyra invånare (var av hälften över 80 år) har ett köpcenter som genererar ca 60 arbetstillfällen!

Nästa samtal kom direkt från backen. Skönt att veta att de är framme när det gång efter annan på radion varnas för bilolyckor på den aktuella vägen.

Dagen har tillbringats tsm med hund och katt i soffan och flera filmer på tv. Nu väntar kvällsskift i stallet med de fem hötuggande fyrbentingarna - och lite ändra fyrbentingar. Sen återgår vi nog till filmerna. Under julen avverkar jag fler filmer än under resten av året.

Likes

Comments

Julförberedelserna har börjat!

Köpte de första julklapparna idag, å ta mig tusan blev jag nästan klar idag med. Det fattas väl bara till tio personer lr så... Skinkan ligger i kylen och potatis, lök och grädde är hemhandlad så blir det drivis lr översvämning har vi åtminstone mat hemma. Å jag har "huggit" en gran! Grön å fin - å garanterat allergivänlig.

Status efter status på sociala medier handlar, precis som min inledning, om inhandlade julklappar, mat som lagats, godis som kokats och paket som slagits in. De handlar om såväl julefrid som julstress, om att hinna stoppa korv, baka och koka knäck, om alla tv-spel och mobiltelefoner som ska slås in och läggas under granen. Men de handlar också om frustration över att inte få nån lön, om att försöka trolla för att få mat på bordet och en julklapp till barnen. Sällan märks väl hur orättvist livet behandlar oss som i semester- och juletid.

Oavsett hur vår jul firas, vilka förutsättningar vi har och hur många klappar som kommer finnas under granen så hoppas jag att vi alla ska vara vänner och få umgås med dem som betyder mest för oss.

Min näst sista jul på Bolaget fick mig att äcklas över vilken fruktansvärd attityd vi har till jul. Lagret var överfyllt med öl, vin och sprit. Det var nästintill omöjligt att ta sig fram mellan alla pallar som staplats bredvid och på varandra och ute i butiken rådde totalt kaos bland vissa kunder. Att fylla kundvagnen (här på Bolaget finns inte de små vagnarna som på andra bolag, här används vagnar stora som lastbilar) till brädden med alkoholhaltiga drycker var det primära målet med julhandeln. I kundvagnen satt inte sällan ett trött, slitet och hungrigt barn som bedjande frågade (oftast) pappa om han/hon kunde få en korv. "Nej, sluta tjata! Vi ska köpa aquavit och julöl nu. Vi måste ju se till att ha allt hemma till jul. Utan julaquavit - ingen jul!" Mina barn har sällan fått allt de förväntat sig på jul, ofta har de varit både missnöjda och ledsna över att deras skyhöga önskningar inte slagit in. Men de har aldrig upplevt en jul där vi köpt så mycket som en droppe alkohol istf mat lr klappar, de har aldrig upplevt varesig föräldrar lr mor- och farföräldrar berusade på jul. Å de har alltid fått mat i magen. Jag hoppas att de med tiden får större å större förståelse för att vi faktiskt valt en vit jul istället för en blöt jul, och att vi köpt det vi just den julen haft möjlighet till.

Likes

Comments

Igår landade det en ny bok i brevlådan "Konsten att fokusera" av Christina Bengtsson. Ser fram emot att läsa en bok skriven av en skytt. Nån som tränat och tävlat samma idrott som jag själv en gång la ner nästan all min vakna tid på. En idrott som kräver 100% fokus från start till mål, ja faktiskt innan start vill jag påstå. En idrott som jag varje dag saknar och som jag varje dag har nytta av. Min förmåga att skärma av mot störande ljud etc och bara rikta uppmärksamheten mot ett specifikt mål har jag skyttet att tacka. De senaste månaderna har mitt fokus inte varit lika starkt som vanligt och jag inser att jag haft lite förmåga bollar i luften, dags att börja andas och hitta fokus igen.

Under förra hösten var dottern och jag på föreläsning i mentalträning. Som så ofta annars reflekterade jag över kvällen genom att skriva några rader:

Mental träning och fjärilar i magen
Ikväll har vi varit i Arvika på föreläsning om mental träning riktat mot ryttare. Passar mig perfekt! Jag jobbar dagligen med målbilder där jag ser mig själv åtminstone försöka sitta kvar på hästryggen.

Att föreläsa för en ganska heterogen grupp med allt från unga ryttare, äldre ryttare, en hög mammor och ryttare som tävlat svår klass är en konst i sig.

Som gammal tävlingsnörd har jag praktiserat mental träning sedan drygt 25 år och även läst några kurser på universitet så jag kan väl inte påstå att det var så mycket nytt under solen. Däremot var det mycket nyttigt att sitta på samma föreläsning som den ryttare jag agerar groom till och jag skulle absolut kunna gå på fler föreläsningar med samma föreläsare om hon går djupare in i varje del.

En sak hon tryckte på var vikten av att utsätta sig för det som skrämmer, att träna med olika personer, att träna på olika platser och att träningstävla.

Just träningstävla är ett sätt jag använt mig av, både för att bli van höga resultat (med dagens mått mätta ganska mediokra, men på den tiden rätt bra) och att lära mig hantera fjärilarna i magen.

Jag minns ett tillfälle då jag stod ensam i skjuthallen i Kulleberget. Kan ha varit en julafton. Luftskytte var bara nåt som barn och nybörjare höll på med. Inga äldre juniorer och seniorer sköt luft - utom jag. För mig var luft i stort sett det enda existerade grenen under vinterhalvåret, och skyttets vinterhalvår är ganska långt. Med andra ord, jag var rätt ensam om jag behövde en sparringpartner.

Pappa som för dagen var min chaufför såg nog att jag behövde lite extra matchning och sa åt mig att skjuta klart den match jag själv tänkt skjuta och la till att "Sen ska du skjuta final." Öhh? Jaha, final på en person? Ok, alltid bra att träna finaltempo och skott för skott. Man sköt ju på papptavlor på den tiden och kunde om man ville fega låta bli att titta på varje skott. I finalen var du tvungen att dra tillbaka tavlan efter varje skott, oavsett om du ville lr ej. När det var dags för final bad mig pappa byta bana. Varför? "Jo, för Harald Stenvaag har bana ett, Malcolm Cooper bana två och du tre." Resten av de fysiskt tomma banorna var i pappas protokoll fyllda av duktiga skyttar som jag vanligen brukade tävla med och mot.

Finalen gick enligt regelboken med förberedelsetid, kommandon och markering - skott för skott. Efter varje skott läste pappa upp resultaten i turordning. De andras resultat hade han bestämt i förväg, men jag fick reda på dem i samma takt som finalen avgjordes. Jag har väl sällan varit så nervös vid något tillfälle som när jag stod där med Stenvaag och Cooper. En riktigt bra träning där pappa visade att man med små medel kan träna på många olika sätt. Finaler är för övrigt något jag alltid gillat att skjuta. Den där extra anspänningen som blir, som ska kontrolleras - den är härlig.

Hur resultatet blev? Det kommer jag inte ihåg, men kul och lärorikt var det :)




Likes

Comments

Baslådor och "steg" fulla bagaget på V70:n. Mamma är chaufför och sonen sparar inte på varken volym lr bas när vi susar fram genom kvällen. Klassiker blandas med nåt oidentifierbart. Plötsligt strömmar välkända toner genom högtalarna, Status Quo och "Dreamin"och jag minns julen 1986. Av mormor fick jag bla två LP-skivor. Status Quo, "In the army now" och Bon Jovi "Slippery When Wet". Fortfarande imponerad över hennes val av skivor (Skivforum hade nog ett finger med i spelet).

Likes

Comments

Idag kom nästa käftsmäll. Gång efter annan ger oss livet fläskläpp, blåtira och golvar oss totalt.

Vem f*n uppfann cancer? Den borde få smaka på egen medicin.

#fuckcancer

Likes

Comments

Har varit och tjuvkikat i tomteverkstaden på Påskeberget ikväll. Nissarna har varit flitiga i höst och vi är redo för julmarknad 1:a advent.

Likes

Comments